Bloggen om Pierre Isacsson lever, om någon nu trodde annat. Det är många besökare här, men av olika skäl sker det inte så många (minst sagt) uppdateringar. Jag ska försöka bättra mig för just i år finns det lite anledning att uppmärksamma Pierre Isacsson lite extra. Dels är det såklart 20 år sedan han gick bort i Estonia-katastrofen. Årsdagen är i slutet av september. I samband med detta kommer Pierre Isacsson att uppmärksammas i pressen. Mer kan jag inte säga, men jag återkommer med mer information här! Dessutom är det denna höst precis 40 år sedan Pierre släppte sin debutsoloskiva "Pierre!". Det finns alltså all anledning att tänka lite extra på Pierre denna höst. Vad kan vara bättre än att avsluta denna sommar med en personlig favorit från debutskivan.
tisdag 12 augusti 2014
tisdag 4 juni 2013
En fasansfull affär - Pierre som musikalartist
Tror bestämt vi får börja med en kort resumé den här gången. Hösten 1977 släpps det som skulle visa sig bli Pierre Isacssons sista LP ”Igen”. De följande åren medverkar Pierre i olika projekt och samarbeten, men den egna solokarriären går det lite si och så med. 1979 sjunger han i alla fall, tillsammans med Mats Rådberg och Anna-Lena Löfgren, in en svensk version av ”Hallelujah”, Israels bidrag till Eurovision Song Contest, 1982 medverkar han på en countryskiva med låtarna ”Spelaren” och ”Ett gräs som var så grönt” och 1983 kommer den sista singeln, ”Ge mig en enkel sång” med ”Kör mig hem” som b-sida. Våren 1984 sjunger han också in en skiva med gamla klassiker som ”Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad”, till Folke Lindesjös Orkester.
Parallellt med detta inleder han hösten 1982 en ny gren av sin karriär. Det börjar med att han hoppar in i en statistroll som nazist i Folkans uppsättning av ”Sound of music”, vilket, tillsammans med egna funderingar om vad han vill göra i framtiden, ger honom blodad tand - och redan samma år får han en roll som svärdslukare i ”Mio min Mio”. Våren 1983 söker han till Scenskolans ettåriga kompletteringslinje. Trots att den egentligen är avsedd för yrkesverksamma skådespelare kommer han in - på dispens. Inom parentes sagt får han hjälp med instuderingen av en skådespelare med en rätt liknande röst, nämligen Per Myrberg. Under sommaren spelar han pappan Svante i Riksteaterns ”Karlsson på taket”, och den 15 augusti 1983 börjar den ettåriga utbildningen. Parallellt med utbildningen spelar han ytterligare en vända i ”Sound of music”, men nu har han avancerat till en talroll. När utbildningsåret är slut är Pierre redo för lite större roller och mellan september 1984 och maj 1985 spelar han plantan Audrey II i ”En fasansfull affär” med Riksteatern. Hösten 1985 får han en roll som Mortimer i i ”Fantasticks”, som fortsätter in över sommaren 1986. Under hösten översätter han till och med en pjäs själv till svenska, ”Ur spår” som sätts upp av Riksteatern. Hösten 1986 heter musikalen ”La cage aux folles”.
Det här är en lite bortglömd fas av Pierres karriär, men genom benägen givmildhet (tack!) kan vi idag lyssna lite på Pierre Isacssons insatser i ”En fasansfull affär”. Den spelades som nämnts mellan september 1984 och maj 1985 via Riksteatern – den var alltså ute Sverige och turnerade. I original heter musikalen ”Little shop of horrors” och handlar om floristen Seymour som en dag får tag i en märklig planta. Plantan döper han till Audrey II efter sin stora kärlek och kollega i affären, Audrey. Plantan är egentligen en utomjordning som är här för att ta över världen och måste ha människoblod för att överleva. Seymor måste alltså förse Audrey II med blod, först sitt eget, sedan genom att döda kunderna. Text och musik stod Howard Ashman och Alan Menken för, ett par som senare komponerade soundtracken till Disneyfilmer som ”Skönheten och odjuret” och ”Pocahontas”. Musikalen bygger i sin tur på en b-film från 1960 av Roger Corman. Musikalen hade premiär den 27 juli 1982, off Broadway på Orpheum Theatre där den gick i fem år och över 2000 föreställningar – och den har blivit en av de mest kända och spelade musikalerna; kanske för att det är en rätt kompakt föreställning som inte kräver så förfärligt mycket folk. Den blev film igen 1986, nu med Rick Moranis i huvudrollen. Rollen som plantan Audrey II innebär att skådespelaren inte syns på scenen. I originaluppsättningen spelades rösten av Ron Taylor, en skådespelare som även medverkar i filmer som "Who´s that girl" och i tv-serier som "Miami Vice", "Twin Peaks", "Star Trek" och "L.A. Law". Det är också Ron Taylor som är bluesartisten Bleeding Gums Murphy i några avsnitt av "The Simpsons". Taylor avled 2002.
Pierre Isacsson syntes alltså inte i själva föreställningen, men hans röst är givetvis lätt att känna igen och av det man kan höra så ger han Audrey II bra liv. Det verkar som att han gillar den här lite absurda, roliga och grymma rollen. Här får vi ett smakprov på Audrey II. Om man nu får säga så.
Parallellt med detta inleder han hösten 1982 en ny gren av sin karriär. Det börjar med att han hoppar in i en statistroll som nazist i Folkans uppsättning av ”Sound of music”, vilket, tillsammans med egna funderingar om vad han vill göra i framtiden, ger honom blodad tand - och redan samma år får han en roll som svärdslukare i ”Mio min Mio”. Våren 1983 söker han till Scenskolans ettåriga kompletteringslinje. Trots att den egentligen är avsedd för yrkesverksamma skådespelare kommer han in - på dispens. Inom parentes sagt får han hjälp med instuderingen av en skådespelare med en rätt liknande röst, nämligen Per Myrberg. Under sommaren spelar han pappan Svante i Riksteaterns ”Karlsson på taket”, och den 15 augusti 1983 börjar den ettåriga utbildningen. Parallellt med utbildningen spelar han ytterligare en vända i ”Sound of music”, men nu har han avancerat till en talroll. När utbildningsåret är slut är Pierre redo för lite större roller och mellan september 1984 och maj 1985 spelar han plantan Audrey II i ”En fasansfull affär” med Riksteatern. Hösten 1985 får han en roll som Mortimer i i ”Fantasticks”, som fortsätter in över sommaren 1986. Under hösten översätter han till och med en pjäs själv till svenska, ”Ur spår” som sätts upp av Riksteatern. Hösten 1986 heter musikalen ”La cage aux folles”.
Det här är en lite bortglömd fas av Pierres karriär, men genom benägen givmildhet (tack!) kan vi idag lyssna lite på Pierre Isacssons insatser i ”En fasansfull affär”. Den spelades som nämnts mellan september 1984 och maj 1985 via Riksteatern – den var alltså ute Sverige och turnerade. I original heter musikalen ”Little shop of horrors” och handlar om floristen Seymour som en dag får tag i en märklig planta. Plantan döper han till Audrey II efter sin stora kärlek och kollega i affären, Audrey. Plantan är egentligen en utomjordning som är här för att ta över världen och måste ha människoblod för att överleva. Seymor måste alltså förse Audrey II med blod, först sitt eget, sedan genom att döda kunderna. Text och musik stod Howard Ashman och Alan Menken för, ett par som senare komponerade soundtracken till Disneyfilmer som ”Skönheten och odjuret” och ”Pocahontas”. Musikalen bygger i sin tur på en b-film från 1960 av Roger Corman. Musikalen hade premiär den 27 juli 1982, off Broadway på Orpheum Theatre där den gick i fem år och över 2000 föreställningar – och den har blivit en av de mest kända och spelade musikalerna; kanske för att det är en rätt kompakt föreställning som inte kräver så förfärligt mycket folk. Den blev film igen 1986, nu med Rick Moranis i huvudrollen. Rollen som plantan Audrey II innebär att skådespelaren inte syns på scenen. I originaluppsättningen spelades rösten av Ron Taylor, en skådespelare som även medverkar i filmer som "Who´s that girl" och i tv-serier som "Miami Vice", "Twin Peaks", "Star Trek" och "L.A. Law". Det är också Ron Taylor som är bluesartisten Bleeding Gums Murphy i några avsnitt av "The Simpsons". Taylor avled 2002.
Pierre Isacsson syntes alltså inte i själva föreställningen, men hans röst är givetvis lätt att känna igen och av det man kan höra så ger han Audrey II bra liv. Det verkar som att han gillar den här lite absurda, roliga och grymma rollen. Här får vi ett smakprov på Audrey II. Om man nu får säga så.
måndag 19 september 2011
Idag tar vi och lyssnar på en sång som verkar uppskattad. Flera har nämnt den och önskat den - så här kommer den. "Ligg lågt".
Ligg lågt
Text: Pierre Isacsson
Text & musik: Håkan Thanger
"Ligg lågt" är ett samarbete mellan Håkan Thanger och Pierre Isacsson, faktiskt det sista som skulle hamna på skiva. Håkan och Pierre jobbade ihop senare också, men det blev ju som bekant aldrig någon mer LP för Pierre efter "Igen". Det är en sång som musikaliskt bygger på Pierres basröst, där även textens innehåll följer basen (precis som i "Då går jag ner i min källare"), i detta fall genom refrängens "ligg låååågt". Här handlar det om en man som verkar vara på botten av livet. Portmonnän är tom, och utan jobb är han också. Men trots det ser han positivt på livet "när det är mörkast är gryningen på väg". Kanske är det lite Pierres egen personlighet, får jag en känsla av.
Just nu leker inte livet precis,
för min del menar jag nog
att det är kris.
Allt jag äger är en tom portmonnä
och inga jobb finns att få
men strunt i det -
när det är mörkast är gryningen på väg.
Ligg lågt, det kommer nya tider
Ligg lågt, det blir nog bra vad det lider
Just nu känns det svårt
och livet verkar hårt, men ligg lågt,
det kommer nya tider -
ligg lågt.
Nanananananana
Allting stiger bara högre i pris
man snålar in där man kan, om man är vis.
Fil på morgonen och soppa på dan -
det smakar inte så dumt
när man blir van,
det kommer sol efter regn en vacker dag.
Ligg lågt, det kommer nya tider
Ligg lågt, det blir nog bra vad det lider
Just nu känns det svårt
och livet verkar hårt, men ligg lågt
Det kommer nya tider -
ligg lågt
Nanananananana
Ligg lågt
Text: Pierre Isacsson
Text & musik: Håkan Thanger
"Ligg lågt" är ett samarbete mellan Håkan Thanger och Pierre Isacsson, faktiskt det sista som skulle hamna på skiva. Håkan och Pierre jobbade ihop senare också, men det blev ju som bekant aldrig någon mer LP för Pierre efter "Igen". Det är en sång som musikaliskt bygger på Pierres basröst, där även textens innehåll följer basen (precis som i "Då går jag ner i min källare"), i detta fall genom refrängens "ligg låååågt". Här handlar det om en man som verkar vara på botten av livet. Portmonnän är tom, och utan jobb är han också. Men trots det ser han positivt på livet "när det är mörkast är gryningen på väg". Kanske är det lite Pierres egen personlighet, får jag en känsla av.
Just nu leker inte livet precis,
för min del menar jag nog
att det är kris.
Allt jag äger är en tom portmonnä
och inga jobb finns att få
men strunt i det -
när det är mörkast är gryningen på väg.
Ligg lågt, det kommer nya tider
Ligg lågt, det blir nog bra vad det lider
Just nu känns det svårt
och livet verkar hårt, men ligg lågt,
det kommer nya tider -
ligg lågt.
Nanananananana
Allting stiger bara högre i pris
man snålar in där man kan, om man är vis.
Fil på morgonen och soppa på dan -
det smakar inte så dumt
när man blir van,
det kommer sol efter regn en vacker dag.
Ligg lågt, det kommer nya tider
Ligg lågt, det blir nog bra vad det lider
Just nu känns det svårt
och livet verkar hårt, men ligg lågt
Det kommer nya tider -
ligg lågt
Nanananananana
måndag 5 september 2011
tisdag 9 augusti 2011
Stafettpinnen
lördag 2 juli 2011
Christer Sjögren: Jag vill andas samma luft som du
Christer Sjögren visade i "Berg flyttar in" i vintras att han kunde sin Pierre - han sjöng "Då går jag ner i min källare" mycket träffsäkert. När nu hans nya skiva "Kramgoa låtar 2011" släpps, vad hittar vi där, om inte ytterligare en Pierre-låt. Den här gången är det en av Pierres allra finaste låtar, som också andra dansband gjort, nämligen "Jag vill andas samma luft som du". Man kan höra den på Spotify:
Lyssna på Spotify: Jag vill andas samma luft som du
Det är en fin version, och väldigt kul att en så pass känd artist tar sig an Pierres gamla låtar, som vi ju vet håller än.
Vad säger då Christer själv? Så här, på den egna hemsidan:
Nu går han tillbaka till rötterna. Det är inte bara titeln som anspelar på Vikingarna, även musikaliskt känner vi igen oss. Är det då något på skivan som låter så 2011 som titeln antyder?
"Jag skulle snarare vilja påstå att det är tidlöst. Vi har valt det material som är bäst, som jag kan stå för och som passar min röst. Det är en skiva som är närmare mitt ursprung än något annat jag gjort i eget namn. Jag var sugen på att sjunga den här typen av material igen och tyckte det var dags."
Hur valdes då det nya materialet ut?
"När det blev känt vilken typ av skiva jag planerade började det ramla in saker från när och fjärran”, ler han. ”Man får lyssna igenom mycket, men det är skoj. Vi är ett gäng som lyssnar och tipsar varandra om guldkornen: producenten Lennart Sjöholm, skivbolaget, Bert Karlsson och några till."
Men sista ordet har förstås Christer Sjögren själv. Framför allt är han i dag mer kräsen än någonsin när det kommer till texterna.
"Förr i tiden kunde det vara rytmen i musiken som var det viktigaste. Men jag kan inte låtsas vara 25 år gammal, det måste vara ord och erfarenheter som en 60-åring kan stå för."
Nu hoppas vi att det blir en stor hit för Christer Sjögren!
Originalet låter så här:
Jag vill andas samma luft som du
jag vill uppleva din värld med dig,
gå på samma café
dricka samma sorts te
och se det du ser!
Känna samma ljumma vind som du
höra syrsorna och havets brus.
Allting skulle jag ge
om jag fick vara med
och va' där du är!
”Jag vill andas samma luft som du” är första singeln från Pierres andra skiva, En sommarsaga, och släpptes som singel i juni 1975, några månader innan skivan. Den rusade in på Svensktoppen och låg kvar där i 11 veckor, mellan den 8 juni och 17 augusti 1975.
Lyssna på Spotify: Jag vill andas samma luft som du
Det är en fin version, och väldigt kul att en så pass känd artist tar sig an Pierres gamla låtar, som vi ju vet håller än.
Vad säger då Christer själv? Så här, på den egna hemsidan:
Nu går han tillbaka till rötterna. Det är inte bara titeln som anspelar på Vikingarna, även musikaliskt känner vi igen oss. Är det då något på skivan som låter så 2011 som titeln antyder?
"Jag skulle snarare vilja påstå att det är tidlöst. Vi har valt det material som är bäst, som jag kan stå för och som passar min röst. Det är en skiva som är närmare mitt ursprung än något annat jag gjort i eget namn. Jag var sugen på att sjunga den här typen av material igen och tyckte det var dags."
Hur valdes då det nya materialet ut?
"När det blev känt vilken typ av skiva jag planerade började det ramla in saker från när och fjärran”, ler han. ”Man får lyssna igenom mycket, men det är skoj. Vi är ett gäng som lyssnar och tipsar varandra om guldkornen: producenten Lennart Sjöholm, skivbolaget, Bert Karlsson och några till."
Men sista ordet har förstås Christer Sjögren själv. Framför allt är han i dag mer kräsen än någonsin när det kommer till texterna.
"Förr i tiden kunde det vara rytmen i musiken som var det viktigaste. Men jag kan inte låtsas vara 25 år gammal, det måste vara ord och erfarenheter som en 60-åring kan stå för."
Nu hoppas vi att det blir en stor hit för Christer Sjögren!
Originalet låter så här:
Jag vill andas samma luft som du
jag vill uppleva din värld med dig,
gå på samma café
dricka samma sorts te
och se det du ser!
Känna samma ljumma vind som du
höra syrsorna och havets brus.
Allting skulle jag ge
om jag fick vara med
och va' där du är!
”Jag vill andas samma luft som du” är första singeln från Pierres andra skiva, En sommarsaga, och släpptes som singel i juni 1975, några månader innan skivan. Den rusade in på Svensktoppen och låg kvar där i 11 veckor, mellan den 8 juni och 17 augusti 1975.
tisdag 28 juni 2011
Country Four - I vår tid, #6
11. Ungdomens stad – Gamla Stan
Tect & musik: Per-Anders Boquist
Här träder signaturen "Patrik" fram med sitt eget namn och författar en hel sång själv. Han gjorde det ibland, Per-Anders Boquist. Det är bland annat han som står bakom översättningarna (i eget namn) på Lars Ekborgs skiva med Tom Lehrer-tolkningar från 1967. Han har också producera en del skivor, bland annat Evert Taube. Och så gjorde han en egen singel, där han sjöng själv - "Katarina, Maria och Sofia" 1968. "Ungdomens stad – Gamla Stan" är som titeln skvallrar om, en skildring av ett idylliskt Gamla Stan i Stockholm.
När det skymmer i gränder och prång
ifrån källarna stiger en sång
det är ungdomen som vaknar till
låter tiden och dygnet stå still.
12. Gör det med musik
- Amerikansk folkmelodi -
Musikbearbetning Jeff Brown Jr (Jan Boquist)
Svensk text: Patrik (Per-Anders Boquist)
Den "amerikanska folkmelodin" som så anonymt anges som källa är "We shall not be moved", en mycket gammal melodi (från tiden före inbördeskriget) som fått olika texter under tidens gång. Det blev sedemera en facklig sång, först av Southern Tenant Farmers Union. På sectiotalet användes den av medborgarrättsdemonstranterna, och i protestmarscherna mot Vietnam-kriget lät det ”Johnson is a stinker, We shall not be moved…”.Den har gjorts av många, bland annat The Almanac Singers (med Pete Seeger), Mavis Staple och...just det, "The Seekers.
Den är också en låt som fotbollsklubben Liverpool använder som kampsång.
Den svenska texten är en hyllning till musiken, och vad man kan göra med den. Musikbearbetning av brodern Jan Boquist, under pseudonymen "Jeff Brown Jr".
Det blev ingen mer LP för Country Four, kanske beroende på att de följande singlar man släppte inte slår på samma sätt.
Tect & musik: Per-Anders Boquist
Här träder signaturen "Patrik" fram med sitt eget namn och författar en hel sång själv. Han gjorde det ibland, Per-Anders Boquist. Det är bland annat han som står bakom översättningarna (i eget namn) på Lars Ekborgs skiva med Tom Lehrer-tolkningar från 1967. Han har också producera en del skivor, bland annat Evert Taube. Och så gjorde han en egen singel, där han sjöng själv - "Katarina, Maria och Sofia" 1968. "Ungdomens stad – Gamla Stan" är som titeln skvallrar om, en skildring av ett idylliskt Gamla Stan i Stockholm.
När det skymmer i gränder och prång
ifrån källarna stiger en sång
det är ungdomen som vaknar till
låter tiden och dygnet stå still.
12. Gör det med musik
- Amerikansk folkmelodi -
Musikbearbetning Jeff Brown Jr (Jan Boquist)
Svensk text: Patrik (Per-Anders Boquist)
Den "amerikanska folkmelodin" som så anonymt anges som källa är "We shall not be moved", en mycket gammal melodi (från tiden före inbördeskriget) som fått olika texter under tidens gång. Det blev sedemera en facklig sång, först av Southern Tenant Farmers Union. På sectiotalet användes den av medborgarrättsdemonstranterna, och i protestmarscherna mot Vietnam-kriget lät det ”Johnson is a stinker, We shall not be moved…”.Den har gjorts av många, bland annat The Almanac Singers (med Pete Seeger), Mavis Staple och...just det, "The Seekers.
Den är också en låt som fotbollsklubben Liverpool använder som kampsång.
Den svenska texten är en hyllning till musiken, och vad man kan göra med den. Musikbearbetning av brodern Jan Boquist, under pseudonymen "Jeff Brown Jr".
Det blev ingen mer LP för Country Four, kanske beroende på att de följande singlar man släppte inte slår på samma sätt.
Under 1968 och 1969 släpper man nämligen ytterligare fem singlar - ”Natten har tusen ögon” / ”Vilken härlig dag” 1968,” I'll be your baby tonight” / ”I still wonder why”, också den 1968, ”Jag ser en liten fågel” / ”Vi ska gå på Zoo”, 1968 och två stycken 1969: ”Ge mig plats i din värld” / ”Sommarskymning” och ”Vi är alla barn i början” / ”Drömmarnas ö”. Det är bara "Vilken härlig dag" som går in på svensktoppen, en vecka, den 7 juli 1968. Den sista svensktoppsplaceringen var alltså i juli 1968.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)