40-årsjubileum x 3

Med lite vilja kan man fira 40-årsjubileum nu, eftersom det just i dessa dagar är exakt 40 år sedan som nya Family Four (nu med Pierre som medlem)

a) livedebuterade
b) släppte sin första singel
c) Svensktoppsdebuterade

Family Four var ju ursprungligen just vad namnet säger, fyra stycken (syskon) från familjen Öst. Men när Family Four ombildades 1969 var det bara Berndt och Inger kvar av den ursprungliga familjen Öst. 1969 fick de en hit med "Kör långsamt" men Inger lämnade ändå gruppen samma år för en solokarriär. Då är bara Berndt kvar av familjen, och ytterligare en version av gruppen skapas nu, där man lossat på familjebanden. Det är nu som den mest kända versionen bildas - som består av Berndt Öst, Marie Bergman, Agnetha Munther och Pierre Isacsson, som går med i slutet av 1969.

Debuten med den nya konstellationen sker i januari 1970 i Hylands Hörna, där de är ett stående inslag under denna säsong. Den egentliga livedebuten sker den 29 mars 1970, på Berns salonger i Stockholm, under en föreställning som verkar gå under namnet ”Good old days”. Det intressanta är att det finns inspelningar från såväl själva showen, som från repetitionerna dagen innan. På repetitionerna kan man höra hur de planerar låtarna, föreställningen och verkligen kämpar med att hitta rätt i texten. En del arbete fick nog ägnas åt att plugga texter till morgondagen. Själva föreställningen flyter smidigare och repertoaren visar hur gruppen lät på den tiden. Det börjar med ett potpurri på gamla Family Four-låtar, fortsätter med några nya låtar, följt av ett potpurri på utländska örhängen, och ytterligare någon svensk låt.

I mars släpps också den första singeln, "Ta hit din längtan", med "Kom med mig till kärlekens torg" som baksida.



Ta hit din längtan
- Pack up your sorrows -
Text & musik: Richard Farina, Pauline Marden
Svensk text: Owe Junsjö

Richard Farina (född 1937, död 1966) var en av alla dessa folksångare som dök upp under 1960-talet i USA. Egentligen inledde han sin karriär som författare men träffade i början av 1960-talet Carolyn Hester, en då berömd folksångerska som han kvickt blev tillsammans med och gifte sig med. Strax därefter skiljde sig Farina och Hester, och han gifte sig i april 1963 i stället med en 17-åring vid namn Mimi, som var lillasyster till Joan Baez. De började uppträda som "Richard & Mimi Fariña" från 1964. Debutskivan kom 1965 och hette "Celebrations For a Grey Day" 28 april 1966 publicerade han sin bok "Been down so long, it looks like up to me", och det mesta såg ljust ut. Två dagar senare, den 30 april 1966, på Mimis 21-årsdag, satt Farina bak på en motorcykel, föraren tappade kontrollen, och Farina dog i kraschen. Samma kväll, 30 april 1966 är gode vännen Bob Dylan för första gången i Sverige och ger konsert i Stockholm. Kanske är rent av Pierre där? Tre månader senare ska även Dylan krascha med sin motorcykel, men han överlever. Joan Baez's sång "Sweet Sir Galahad" handlar om Farinas olycka. Mimi (Baez) Farina (född 1945, död 2001) var sångare och låtskrivare, precis som sin storasyster, men hon var aldrig i närheten av systerns framgångar.

"Pack up your sorrows" skrevs av Richard Farina och Pauline Marden - som är den äldre Baez-systern. Joan Baez började spela den live i januari 1964. Richard och Mimi spelade in den till debutskivan 1965. Många har sjungit in den på skiva, som Joan Baez, Johnny Cash, Peter, Paul and Mary och Judy Collins. Översättningen gjordes av Owe Junsjö och döptes till "Ta hit din längtan". Det var Junsjös första insats för Family Four/Pierre, men inte den sista. Owe Junsjö (född 1945) har skrivit många texter, som sjungits in av artister som Anni-Frid Lyngstad, Tommy Körberg, Hootenanny Singers, Svante Thuresson, Lill Lindfors och många fler, och han har översatt artister som Paul Simon, Leonard Cohen och Bob Dylan. Paul Simons ”Sounds of silence”, blev t ex ”En ton av tystnad” som många artister sjungit in. Originaltexten handlar om hur sångaren säger att hur jobbigt och svårt livet än blir (och det kommer det att bli), så kan han/hon alltid komma med sina bekymmer till honom, för han vet precis vad han ska göra med dem. Junsjös översättning har samma utgångspunkt, även om det är "längtan" som han erbjuder sig att ta hand om. Men i övrigt är det samma tema, om livets svårigheter som man får bära. Allt till en glad och hoppingivande musik.

”Ta hit din längtan” går in på Svensktoppen den 24 maj 1970, och ligger kvar i 10 veckor, till den 26 juli 1970. Det är alltså denna upplaga av Family Fours första Svensktoppsplacering, och den ska också bli den låt som ligger kvar längst (med sina 10 veckor).

Med Folke Lindesjös Orkester

Under våren 1984 spelar Pierre in några gamla örhängen med Folke Lindesjös Orkester. Initiativet togs av Pi Lind på skivbolaget Pi. Pi Lind drev under en period Komediteatern och grundade sedan Pistolteatern. Hur han lyckades få med Pierre till detta projekt är oklart – kanske en kontakt via den nya skådespelarkarriären, som Pierre just då inlett. Det verkar inte vara särskilt välrepeterat, och det verkar vara en tillfällig grej. Pierres röst är mest som ett kompinstrument bland de andra, klarinetterna och gitarrerna. De låtar Pierre sjunger på är:

• Gatorna på Söder - av Ralph McTell och Börge Ring, samma låt som han gjorde en egen version av på ”En sommarsaga”)
• Alltid på väg- av Roger Miller och Lennart Hellsing.
• Gatans serenad – av Nils Perne och Sven Paddock.
• Börja dagen med en schlager – av Sven Goon.
• Nu tändas åter ljusen i min lilla stad – av Erik Decker och Per-Martin Hamberg.
• Söker du så finner du – av Ken Lane och Leif Nilsson.
• Följ mig bortåt vägen – av Povel Ramel.
• Vilken underbar värld – av George David Weiss, Georg Douglas och Bo-Göran Edling.

Som synes handlar det om svenska och utländska örhängen, som framförs som bakgrundsmusik i en rökig danslokal eller café. ”Gatorna på Söder” är en gammal bekant – den hade han redan sjungit in på ”En sommarsaga” nästan 10 år tidigare. Pierres röst passar inte särskilt bra till sådan lättsam underhållning, och inlevelsen verkar inte vara särskilt stor, även om han själv verkar nöjd. I en intervju om sin nya skådespelarkarriär och skivan säger han att:

-Men jag har ändå inte övergett musiken. Jag skriver fortfarande sånger och i våras spelade jag in en platta med gamla evergreens. Det var kul men det är teatern som fascinerar mig mest. Man vaknar, verbaliserar sina känslor och blir medveten om vad man gör med kroppen och rösten. (Sofie Rolf, okänd tidning, september 1984)

Vi tar väl och lyssnar på "Nu tändas åter ljusen i min lilla stad":

Halleluja!

Halleluja (eller Hallelujah som den heter i orginal) var Israels bidrag till Eurovision Song Contest 1979. Jag har aldrig begripit varför Israel är med där - de ligger väl inte i Europa? Men det är väl där som med Israel i världspolitiken - ingen vill egentligen ha med dem att göra, men av skuld för hur judarna behandlades av nazisterna, måste någon låta dem vara med och leka. Ungefär som den i klassen som blev sist vald i brännbollen: "ok, om ni får Tord så tar vi Eva och Gudrun." Nåväl gruppen som sjöng hette Milk and Honey, och de vann hela tillställning. För andra året i rad stod Israel som segrare, med en text på hebreiska (året innan hette bidraget "A-Ba-Ni-Bi". Sveriges bidrag var för övrigt Ted Gärdestads "Satellit".



För att snabbt få till en översättning kallades en rutinerad översättare in, nämligen Olle Bergman. Finalen gick den 31 mars, och i april spelade konstellationen Pierre Isacsson, Anna-Lena Löfgren och Mats Rådberg in sin version, som släpptes på singel - och den 24 juni gick den svenska versionen in på svensktoppen, direkt till första plats. Där låg den i två veckor, innan något märkligt hände. Jan Malmsjö gick nämligen in på listan med sin egen version av samma låt, så en vecka låg "Halleluja" i två versioner på listan, men veckan efter det var Pierre, Anna-Lena och Mats borta och Jan Malmsjö tog över låten. Den stora hiten nu på svensktoppen var för övrigt en annan låt från Eurovision Song Contest, nämligen Vikingarnas version av "Djingis Kahn". "Halleluja" med Pierre, Anna-Lena och Mats finns också med på Mats Rådbergs "Det handlar om känslor" utgiven samma år.



Översättaren, Olle Bergman (född 1929, död 1985), var en svensk sångare och gitarrist med storhetstid på 1950-talet. Han har även varit känd som textförfattare och skivproducent och har bland annat lanserat Robert Broberg och Carl-Anton. Andra låtar han har översatt är bland annat "Det är då du behöver en vän", "Skona mitt hjärta" och "Leende guldbruna ögon".

Joddlarkungen

Nu är det dags för en mycket svåråtkomlig raritet, så spetsa öronen. Från "Hemma" 1976 släpptes fem singlar - men andra singeln är en låt som faktiskt aldrig kom med på skivan, nämligen "Joddlarkungen", med "Detta är min morgon" (från föregående skiva) som baksida. Den gick aldrig in på några listor, vilket är lite synd, för det är en rätt rolig låt, faktiskt. En av dessa lite mer burleska Pierre Isacsson-stunderna (som "Farfars moped", "Vägens vänner" t ex), men här har Pierre skrivit text och musik själv. Det är en piffig liten pärla, med joddling och allt. Joddlardrömmarna kommer på skam, men till slut löser det sig till det bästa när han får jobb som fabriksvissla. Textraden "med ett försiktigt stillsamt fras, gick drömmarna i kras." är makalöst rolig. Likaså gillar jag kompisen som inte kunde bli flygkapten, eftersom han "hade för korta ben". Varför då? Nådde han inte ner till bromspedalen, som man bromsar alla flygplan med? Endera ett tankefel, eller en underbart skojig formulering. Jag tror på det senare...



Joddlarkungen
Text & musik: Pierre Isacsson

Alla minns vi när vi var små
och drömmarna som man hade då
om vilket jobb man skulle ha
när man blev stor en dag;
någon ville bli flygkapten
och flyga högt uppe i himlen
bagare, doktor och busschaufför,
polis eller jonglör.

Själv kände jag ett annat kall
som satte känslorna starkt i svall;
smög upp på vinden i hemlighet
där jag tränade hårt i min ensamhet.
Å när min pappa sa till mig
"jag undrar vad det ska bli av dig?"
avslöja jag i förtrolig ton
min hemliga passion:

Jo, jag ska bli joddlarkung uti Tyrolen
stå på alpens topp och joddla bort till Polen
i en liten grön stilig hatt med fjäder på
kortbyxor av läder och hängslen likaså.
Jag ska bli idol för varje liten flicka
som ska stå och trånande mot alpen blicka,
när jag sjunger ut över berg och över dal
lystrar alla till, för de känner min signal.

Jo-de-la-di-ho....

Åren gick och så blev man stor
och växte ur sina barndomsskor
med ett försiktigt stillsamt fras
gick drömmarna i kras.
Någon ville bli flygkapten
men visa' sig ha för korta ben
han som skulle bli busschafför
är arbetslös frisör.

Inte blev jag nån joddlarkung
som jag tänkte bli när jag var ung,
aldrig får jag tyrolen se
men jag joddlar jämt på mitt arbete.
Min chef på fabriken ringde ner
och grymta en dag:
"jag vill tala med er".
Sökte mig upp till chefens bord
och lyssnade till hans ord

"Ni ska få ett jobb ni bättre kan behöva
där ni kan få sitta för er själva och öva -
visslan på vår skorsten fungerar inte bra
ni får klättra upp och börja joddla där idag!"
Tjo, hi-i min gröna hatt och byxorna av läder
sitter jag och joddlar där i alla väder
en gång klockan nio, och en gång klockan fem
min stämma klingar långt över alla hus och hem.

Jo-de-la-di-ho....
Jo-de-la-di-ho....

En bok om Pierre på gång!

Saxat från en intervju i en hittills okänd tidning:

Hallå, Per Wiker, vi har hört att du håller på att skriva en bok om Pierre Isacsson...?
Ja, det stämmer.

Hur kommer det sig?
Det är en lång historia, men grunden är naturligtvis att Pierre Isacsson alltid har funnits med, musikaliskt, i mitt liv. När jag var barn hade vi alla skivor både på skiva och kassett, och de spelades mycket, särskilt under sommarloven i stugan. Så Pierre har blivit en del av min barndom på något sätt, en länk till en tid jag allt oftare längtar tillbaka till. Hösten 2007 började jag lyssna lite intensivare på Pierre igen, och började fundera en del över det ena och det andra. Det hängde ihop med att min pappa dött tidigare på våren, och jag hade svårt att få saker och ting att gå ihop. Jag behövde nog någonting att fokusera på, tror jag. Då upptäckte jag rätt snart att det nästan inte fanns någonting alls att läsa om Pierre, så jag gjorde en egen sammanställning som jag publicerade på en hemsida, som sedan blev en blogg, och som nu har utvecklats till en bok. Så kan det bli.

Så det var alltså inte tänkt att det skulle bli en bok från början?
Nej, inte alls. Det var ett litet embryo till att börja med, som jag gjorde mest för min egen skull, men sedan växte det och när någon frågade om det skulle bli en bok och jag plötsligt hörde mig själv svara "ja" - då var det bara att sätta igång. Hahaha.

Vad heter boken?
Den heter "Jag vill andas samma luft som du! En bok om Pierre Isacsson"

Och vad är det för typ av bok?
Tja, det är ingen officiell biografi, det är knappt ens en biografi tänker jag ibland - utan snarare en handbok till Pierre Isacssons karriär. En genomgång av, i huvudsak i alla fall, det som finns officiellt utgivet med Pierre - alla låtar, skivor och så vidare. En överblick över en karriär.

Ok - kan man få en kort resumé - hur såg hans karriär ut?
Han började 1966 i gruppen Country Four, som var rätt framgångsrika ett par år under slutet av 1960-talet, även om de är rätt bortglömda idag. De låg ofta på Svensktoppen och turnerade flitigt. Sedan lämnade han Country Four och gick med i Family Four, som hade ännu större framgångar - bland annat vann de Melodifestivalen två år i rad. 1974 lämnade han gruppen för en solokarriär som resulterade i fyra skivor på lika många år. Några Svensktoppsettor blev det. Efter sista skivan 1978 gjorde han sporadiska inhopp i skivbranschen, ett par singlar, gästspel och barnskivor innan han sadlade om till skådespelare och spelade i musikaler under 1980-talet, bland annat med Riksteatern. I början av 1990-talet försörjde han sig bland annat som kryssningsvärd på båtar, och hans sista jobb var som kryssningsvärd på Estonia, natten hon sjönk. Det var väl en kort resumé, nästan fräckt kort...

Boken då - hur är den upplagd?
Jag går igenom hans karriär, år för år, och försöker reda ut bakgrunden till alla låtar. Musiken och särskilt låtarna har är centrala, oavsett om det handlar om Country Four, Family Four eller soloskivorna. Det är mycket intressanta historier, som blir att handla om så mycket mer än bara Pierre, egentligen.

Hur då, menar du?
Jo, jag menar att alla dessa låtar och artister som jag skriver om i boken, blir små intressanta historier eller anekdoter i sig själv. Det ena leder till det andra, och det har varit mycket fascinerande att hitta samband och berättelser från en tid som håller på att falla i glömska.

Som exempelvis...?
Hmm. Jag vet inte vad jag ska ta för exempel...men som att upptäcka att en låt som "Dunder och snus och lurviga luder", faktist är skriven av barnboksförfattaren Lennart Hellsing, eller att Elvis Presley stulit rättigheterna till en låt. Sånt fascinerar mig. Små detaljer. Kuriosa.

Har du gjort några "scoop", i övrigt?
Tja, en del intressanta fynd har jag gjort. Som hur Pierre blev upptäckt. Några pseudonymer har jag knäckt också, vilket jag är stolt över...någon som inte ens Stim visste. Sånt känns bra att dokumentera. Jag har också hittat den okända bakgrunden till några sånger, och även lyckats spåra upp en hittills okänd låtskrivare som numera är en känd radioröst.

Har du gjort intervjuer också?
Jag har pratat med några som dykt upp i olika former under Pierres karriär, som Lasse Tennander, Per-Anders Boquist, Gert Avelin och några till. Men fokus har som sagt varit på artisten Pierre, inte människan. Så familjen har jag i princip lämnat i fred. Nästa gång kanske...

Varför ska man läsa boken?
För att få en intressant och spännande del av svensk musikhistoria, och en känsla av en fantastisk epok i svensk schlagerhistoria, främst åren 1965 - 1978. Det är en bok för alla som är intresserade av Pierre Isacsson, naturligtvis, men också för alla som är nyfikna på ett stycke svensk musik- och kulturhistoria. Det kanske inte var bättre förr, men det verkade enklare och mera...ärligt.

När kommer den?
I maj hoppas jag att den ska vara klar.

Och var får man tag på den?
Det är bara att gå in i bokhandeln att fråga efter den, eller kolla i nätbokhandlarna.

Och vem är du själv, berätta lite!
Jag är född 1969, sambo, två barn, jobbar som strateg i Karlstads kommun. Dras mer och mer till skogen. Läser och skriver mycket - jag har alltid gillat böcker och ord. Skriver kåserier, novellern, dikter och har har gett ut tre böcker tidigare, "Resan till september", "Humlekvällar" och "Anteckningar från dimman".

Har du några egna förebilder?
Oj. Några namn jag alltid bär med mig är Bob Dylan, Dan Andersson och Nils Ferlin. Ett triumvirat som jag ständigt återkommer till. Gustaf Fröding och Nils Parling är andra författare jag uppskattar mycket och Townes van Zandt är en stor musikalisk hjälte.

Vad ska du skriva härnäst? Har du några planer?
Jag har alltid flera projekt på gång, skrivdrömmar som ska förverkligas. Jag håller sedan länge på med en bok om Dan Andersson och Bob Dylan, men närmast för dörren står nog en poesibok som jag jobbat med i ett par år som ska sammanfatta ett år av tillvarons förunderlighet med naturen som bas.

Lycka till med boken om Pierre, då!
Tack!

Pierre tolkar andra - "Elefant-sången"

Elefant-sången
- The elephant song -
Text & musik: Hans van Hemert, Gregor Frenkel Frank, Roger Woddis
Svensk text: Börje Carlsson

"The Elephant Song" skrevs 1975 inför en tv-sändning till förmån för Världsnaturfonden WWF. Från början var Fran Sinatra tänkt som sångare, men det blev i slutändan den australiensiske sångaren Kamahl som fick sjunga den. Kamahl (Kandiah Kamalesvaran) föddes 1934 i Malaysia och tamil. Han kom till Australien 1953 för att studera, och när han började uppträda med sin musik bytte han namn till Kamahl. Han debuterade med "A Voice to Remember" i oktober 1967. Han största hit är "The Elephant Song".

Hans van Hemert (född 1945) är en holländsk producent och låtskrivare, med Mouth & MacNeal och Luv' som mest kända artister. "Ik Zie Een Ster" med Mouth & MacNeal kom trea i Eurovision song contest 1974, året då Abba vann. Även 1972 och 1976 skrev han hollands bidrag till Eurovisionsfestivalen; "Als het om de liefde gaat" med Sandra & Andres (kom 4:a 1972) och "The Party's Over" med Sandra Reemer (9:a 1976). Gregor Frenkel Frank (född 1929) är en holländsk skådespelare, författare och programledare. Han har skrivit texter för radio, tv, böcker och tidskrifter, och varit programledare i tv. Har en berömd skådespelare till bror, Dimitri Frenkel Frank. Roger Woddis (född 1917, död 1993) var en engelsk författare, som bland annat skrev politisk humor, lite från vänsterkanten. Hur von Hemert, Frank och Woddis kom att stå som kompositörer till denna sång är en gåta. Kahmal hade hiten. Här är orginalversionen, från 1975.



Texten handlar i orginalet, precis som i den svenska äversättningen av Börje Carlsson, om djurens vädjan till människan att inte ta död på naturen. Språkrör för djuren är elefanten. Den var ju som sagt temalåt till WWF.