Dag för en härlig pralin från "Godbitar från Svensktoppen, volym 18". "Nu med 16 melodier" signalerar omslaget, och man blir ju lite nyfiken på hur många det var förut? 15? 14? Eller ännu färre? Eller var det fler, som man bantat ner?
Konceptet med sådana här samlingskassetter/LP där låtarna sjungits in på nytt, känns väldigt 70-tal. De såldes på bensinstationer, och tanken var väl att man skulle köpa dem när man betalade bensinen. Billiga var de säkert, eftersom det handlade om nyinspelningar, rätt billigt gjorda. Omslagen var färgstarka, inte sällan med halvnakna damer (det var väl mest männen som tankade kan tänkas).
Skivmärket är Moondisc, som jag misstänker är någon sorts underetikett till Polydor, för det är samma musiker och folk överhuvudtaget som på Polydors produktioner. Exempelvis Hasse Rosén och Lasse Westman på gitarr, Mike Watson (bas) och Kerstin Bagge, Lena Eriksson, Annica Risberg och Liza Öhman Kling i kören. Ibland sjunger artisten själv - på denna skiva gör Curt Görans och Håkan Thanger det - övriga låtar sjungs av Sten Carlsson och Liza Öhman. Det stora lasset drar dock Kenneth Staag, som är producent, och står för arrangemangen och körar dessutom. Staag hade en egen liten hit med "Koo koo loo", idag en kultklassiker och skulle senare faktiskt sjunga i Family Fours arvtagare, Family Four Singer.
Presentatör av "artistparaden" är ingen mindre än Pekka Langer, och hans mellansnack är rysligt käckt och rysligt...ja, rysligt kort och gott. Lyssna bara på hans filosofiska introduktion till Pierre Isacssons "Idag är första dan av resten av ditt liv", som för övrigt sjungs av Kenneth Staag.
Visar inlägg med etikett Håkan Thanger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Håkan Thanger. Visa alla inlägg
onsdag 2 december 2009
söndag 29 november 2009
Några ord om Håkan Thanger
En av de mest "långlivade" kollegorna och samarbetsparterna till Pierre Isacsson, och dessutom var det samarbeten som var mycket framgångsrika, var Håkan Thanger. Deras vägar möttes redan under Country Four-tiden och sträckte sig över så gott som hela Pierres karriär. Tillsammans har de skrivit "Idag är första dan av resten av ditt liv", "Då går jag ner i min källare", "Gratulera mig", "Ligg lågt" och (kanske...) "Kliv fram och gör nån glad" åt Lena Ericsson. De medverkade även båda på en Snobbenskiva 1972. För att nämna en del.
Thanger föddes den 23 oktober 1943 i Lännersta, Värmdö. Som ung studerade han piano, men tröttnade snart, hittade istället sin morfars gamla gitarr, lärde sig själv att spela och startade rockbandet The Thundermen – med The Shadows som förebild. Debuten gjordes på Nalen och framgången ledde till många engagemang på ungdomsgårdar och turnéer. Efter militärtjänsten fick Håkan jobb som gitarrist i trumpetaren Weine Renlidens orkester, ett jobb som sträckte sig fram till 1967-1968. Då bestämde han sig för att ägna sig åt fördjupade musikaliska studier och skrev in sig vid Birkagårdens Musikfolkhögskola, där han gick ut 1971 efter tre års heltidsstudier. Under studietiden träffade han många kollegor och fick chansen att hoppa in som ersättare för Gert Avelin i Country Four, där han sjöng och spelade både elgitarr och elbas.
I början av 1970-talet var Thanger med och bildade gruppen Vildkaktus tillsammans med Olle Nilsson (som senare blev känd som imitatör av John Lennon och medlem i bandet Liverpool), Gösta Nilsson (pappa till Lisa Nilsson) och Ali Lundbohm. Det blev radio, TV och skivinspelningar. Vid det här laget hade Håkan gått över till sexsträngad elbas. Från 1972 turnerade han som basist med Lill-Babs i folkparkerna, ett jobb som varade i sju år. Hundratals folkparker varje sommar, månadsjobb på guldkrogar, Bacchi Wapen, Trädgårn m m.
Håkan har också medverkat i revysammanhang. Det var 1973-1974 i Hasse & Tages revy Glaset i örat på Berns. Revyn spelades sex kvällar i veckan, men för Thangers del stannade det inte med detta, eftersom han även spelade till dans efter showen – i Weine Renlidens orkester. Samtidigt var han även med i den återuppståndna sånggruppen Gals & Pals, nu med nya medlemmar, och döpt av ledaren/arrangören Lasse Bagge till ”Män, kvinnor och sång”. Thanger har även spelat och turnerat med Jerry Williams, Östen Warnerbring, Delta Rhythm Boys, Arne Bill, Claes-Göran Hederström, Mona Wessman med flera. I slutet på 70-talet kompade han Lars-Rune Jäverbrant på en skiva, som var den vissångare som vann den talangtävling där Pierre kom trea och som ersatte Gert Avelin i Country Four (samma vikariat som Thanger själv alltså hade ibland). Han har också gjort en kortare sejour i Family Four – som ersättare för...Pierre Isacsson. Under 80-talet spelade han med det egna bandet ”Legimitation” på Viking Line samt och i Karl-Erik Sandbergs dansorkester.
Som studiomusiker, mest som bakgrundssångare, har Thanger medverkat på över 500 skivinspelningar. På 1970-talet spelade han in reklamsingeln "Polarbjörnen", på uppdrag av husvagnsfabriken Polarvagnen – hans enda egentliga framgång som soloartist. Vid 1982 års svenska melodifestival medverkade han i alla fall som textförfattare till låten "Fender 62", som framfördes av The Shanes och placerade sig som sexa i tävlingen.
Thanger har en röst som påminner om Pierres - det är väl därför han vikarierat för honom i Family Four. Det kan man höra i "Polarbjörnen".
Källa: Bland annat: Sunkit.se och Music Information Centre - www.swedishmic.org
Thanger föddes den 23 oktober 1943 i Lännersta, Värmdö. Som ung studerade han piano, men tröttnade snart, hittade istället sin morfars gamla gitarr, lärde sig själv att spela och startade rockbandet The Thundermen – med The Shadows som förebild. Debuten gjordes på Nalen och framgången ledde till många engagemang på ungdomsgårdar och turnéer. Efter militärtjänsten fick Håkan jobb som gitarrist i trumpetaren Weine Renlidens orkester, ett jobb som sträckte sig fram till 1967-1968. Då bestämde han sig för att ägna sig åt fördjupade musikaliska studier och skrev in sig vid Birkagårdens Musikfolkhögskola, där han gick ut 1971 efter tre års heltidsstudier. Under studietiden träffade han många kollegor och fick chansen att hoppa in som ersättare för Gert Avelin i Country Four, där han sjöng och spelade både elgitarr och elbas.
I början av 1970-talet var Thanger med och bildade gruppen Vildkaktus tillsammans med Olle Nilsson (som senare blev känd som imitatör av John Lennon och medlem i bandet Liverpool), Gösta Nilsson (pappa till Lisa Nilsson) och Ali Lundbohm. Det blev radio, TV och skivinspelningar. Vid det här laget hade Håkan gått över till sexsträngad elbas. Från 1972 turnerade han som basist med Lill-Babs i folkparkerna, ett jobb som varade i sju år. Hundratals folkparker varje sommar, månadsjobb på guldkrogar, Bacchi Wapen, Trädgårn m m.
Håkan har också medverkat i revysammanhang. Det var 1973-1974 i Hasse & Tages revy Glaset i örat på Berns. Revyn spelades sex kvällar i veckan, men för Thangers del stannade det inte med detta, eftersom han även spelade till dans efter showen – i Weine Renlidens orkester. Samtidigt var han även med i den återuppståndna sånggruppen Gals & Pals, nu med nya medlemmar, och döpt av ledaren/arrangören Lasse Bagge till ”Män, kvinnor och sång”. Thanger har även spelat och turnerat med Jerry Williams, Östen Warnerbring, Delta Rhythm Boys, Arne Bill, Claes-Göran Hederström, Mona Wessman med flera. I slutet på 70-talet kompade han Lars-Rune Jäverbrant på en skiva, som var den vissångare som vann den talangtävling där Pierre kom trea och som ersatte Gert Avelin i Country Four (samma vikariat som Thanger själv alltså hade ibland). Han har också gjort en kortare sejour i Family Four – som ersättare för...Pierre Isacsson. Under 80-talet spelade han med det egna bandet ”Legimitation” på Viking Line samt och i Karl-Erik Sandbergs dansorkester.
Som studiomusiker, mest som bakgrundssångare, har Thanger medverkat på över 500 skivinspelningar. På 1970-talet spelade han in reklamsingeln "Polarbjörnen", på uppdrag av husvagnsfabriken Polarvagnen – hans enda egentliga framgång som soloartist. Vid 1982 års svenska melodifestival medverkade han i alla fall som textförfattare till låten "Fender 62", som framfördes av The Shanes och placerade sig som sexa i tävlingen.
Thanger har en röst som påminner om Pierres - det är väl därför han vikarierat för honom i Family Four. Det kan man höra i "Polarbjörnen".
Källa: Bland annat: Sunkit.se och Music Information Centre - www.swedishmic.org
tisdag 24 november 2009
Då går jag ner i min källare
Det kanske börjar bli hög tid att säga några ord om Pierres mest kända låt, "Då går jag ner i min källare". Den har blivit hans signum, den som de flesta förknippar med honom. Vissa säger Family Four, men ingen säger någonsin Country Four. "Då går jag ner i min källare" är en annorlunda och bra låt, även om jag personligen kan räkna upp 15-20 låtar som jag tycker är bättre än den. Men vilka minnen man har till den låten! Den var populär när jag skulle fylla sex år, och åkte ut från Svensktoppen blott fem dagar innan min födelsedag. Men den låten är en del av min barndom, herregud vad många gånger jag har hört den och försökt härma basrösten.
Låten är skriven av Pierre Isacsson och Håkan Thanger. Pierre har skrivit texten och Håkan musiken. I en intervju i Hallands Nyheter från 2008 minns Håkan Thanger hur det hela gick till:
- Jag minns att vi satt och lattjade lite, och jag hade kommit på den där basgången som liksom "trappade ner": bom - bom - bom - båooom. Pierre hade den första textraden, då går jag ner i min källare, där lever jag sällare. Men va fasen skulle han göra i källaren?
- Då kom Pierre på det - han ska leka med en ångmaskin! Jag gillade det skarpt. Det var så unikt knasigt, här sjöng andra om land och strand och hjärta och smärta, men vi gjorde en låt om en ångmaskin.
- Inte bara texten är unik. Det lär vara den enda svensktoppslåten som har en tonartssänkning på slutet, istället för som brukligt en höjning, och därtill en temposänkning. Men vi kände direkt att... ja, den bara satt!
- Sedan var jag i studion för att köra på Isacssons skiva, och i hörlurarna hörde jag producenten säga att de saknade en hitlåt. Jag råkade ha kassetten i skjortfickan, och i pausen gick jag in. Han lyssnade 30 sekunder och sa: Den tar vi.
- Den blev en sån brakhit att folk fortfarande minns den. Spelar jag ute är det alltid någon som begär den. Jag har lite samma basröst som Pierre hade, och var faktiskt stand-in för honom i Family Four. Fast det är klart, ingen kunde bullra ångmaskinslåten som han.
Hallands Nyheter, 2008-01-08: Författare: Krister Svahn
Singeln med "Då går jag ner i min källare" (där A-sidan var "Idag är första da'n av resten av ditt liv") gick in på Svensktoppen den 24 november 1974 och låg kvar till den 2 februari 1975, och sålde i över 100 000 exemplar.
Då går jag ner i min källare
- Pierre Isacsson, Håkan Thanger -
Hemma gillar dom fester
med pompa och med ståt.
I smoking bland våra gäster –
jag smilar och går åt.
Och efter några timmar
är allt ett stort hallå
jag söker då en lugnare nivå.
Då går jag ner i min källare
där lever jag sällare
för där har jag kvar
min gamla ångmaskin
Jag matar meta-tabletter i den
lyssnar och glömmer tiden
tar ett glas vin
i ångan från maskin.
Många dagar är trista
da och många himlar grå
om nästa dag är den sista
ser jag helst att den är blå
Men skulle något hända
som ingen kan rå får
så vet jag ganska säkert
vad jag gör
Det är en svår låt att göra cover på, det krävs ju sin basröst, och tonartssänkningen på slutet är legendarisk - i populärmusiska sammanhang är en tonartshöjning förväntad. Det finns ett par som ändå försökt, Ekelunds dansbandsorkester till exempel, och även Per Gessle har gjort ett försök.
Cacka Israelsson har dessutom gjort ett svar till låten, som han kallade för "Då går jag ner under källaren". Israelsson var väl annars mest känd för "Gamle Svarten" och sina svenska mästerskapstitlar i längdhopp 1951 och på 110 m häck 1952. Passningen till Pierre är kul..."Och jag hör jag grannen i hans källare, hans röst är mycket gällare - han sjunger om sin gamla ångmaskin"...
Vill man köpa en ångmaskin finns det t ex på http://www.modellhobby.se, modellen nedan kostar 8 500 kronor.
Låten är skriven av Pierre Isacsson och Håkan Thanger. Pierre har skrivit texten och Håkan musiken. I en intervju i Hallands Nyheter från 2008 minns Håkan Thanger hur det hela gick till:
- Jag minns att vi satt och lattjade lite, och jag hade kommit på den där basgången som liksom "trappade ner": bom - bom - bom - båooom. Pierre hade den första textraden, då går jag ner i min källare, där lever jag sällare. Men va fasen skulle han göra i källaren?
- Då kom Pierre på det - han ska leka med en ångmaskin! Jag gillade det skarpt. Det var så unikt knasigt, här sjöng andra om land och strand och hjärta och smärta, men vi gjorde en låt om en ångmaskin.
- Inte bara texten är unik. Det lär vara den enda svensktoppslåten som har en tonartssänkning på slutet, istället för som brukligt en höjning, och därtill en temposänkning. Men vi kände direkt att... ja, den bara satt!
- Sedan var jag i studion för att köra på Isacssons skiva, och i hörlurarna hörde jag producenten säga att de saknade en hitlåt. Jag råkade ha kassetten i skjortfickan, och i pausen gick jag in. Han lyssnade 30 sekunder och sa: Den tar vi.
- Den blev en sån brakhit att folk fortfarande minns den. Spelar jag ute är det alltid någon som begär den. Jag har lite samma basröst som Pierre hade, och var faktiskt stand-in för honom i Family Four. Fast det är klart, ingen kunde bullra ångmaskinslåten som han.
Hallands Nyheter, 2008-01-08: Författare: Krister Svahn
Singeln med "Då går jag ner i min källare" (där A-sidan var "Idag är första da'n av resten av ditt liv") gick in på Svensktoppen den 24 november 1974 och låg kvar till den 2 februari 1975, och sålde i över 100 000 exemplar.
Då går jag ner i min källare
- Pierre Isacsson, Håkan Thanger -
Hemma gillar dom fester
med pompa och med ståt.
I smoking bland våra gäster –
jag smilar och går åt.
Och efter några timmar
är allt ett stort hallå
jag söker då en lugnare nivå.
Då går jag ner i min källare
där lever jag sällare
för där har jag kvar
min gamla ångmaskin
Jag matar meta-tabletter i den
lyssnar och glömmer tiden
tar ett glas vin
i ångan från maskin.
Många dagar är trista
da och många himlar grå
om nästa dag är den sista
ser jag helst att den är blå
Men skulle något hända
som ingen kan rå får
så vet jag ganska säkert
vad jag gör
Det är en svår låt att göra cover på, det krävs ju sin basröst, och tonartssänkningen på slutet är legendarisk - i populärmusiska sammanhang är en tonartshöjning förväntad. Det finns ett par som ändå försökt, Ekelunds dansbandsorkester till exempel, och även Per Gessle har gjort ett försök.
Cacka Israelsson har dessutom gjort ett svar till låten, som han kallade för "Då går jag ner under källaren". Israelsson var väl annars mest känd för "Gamle Svarten" och sina svenska mästerskapstitlar i längdhopp 1951 och på 110 m häck 1952. Passningen till Pierre är kul..."Och jag hör jag grannen i hans källare, hans röst är mycket gällare - han sjunger om sin gamla ångmaskin"...
Vill man köpa en ångmaskin finns det t ex på http://www.modellhobby.se, modellen nedan kostar 8 500 kronor.
måndag 2 november 2009
Upphittat - en ny Pierre Isacsson-sång
Efter ett visst letande har jag så lyckats få tag på en tidigare okänd sång, som är skriven av Pierre Isacsson. Eller, det är i alla fall vad jag tror. Till motsatsen bevisas får det i alla fall vara så.
1980 anmäldes låten "Kliv fram och gör nån glad" till Stim. Musiken är skriven av Håkan Thanger, och det är också han han som står ensam som låtskrivare på skivomlsaget och etiketten på skivan i fråga, men i registren avslöjas att textförfattaren i själva verket är...Pierre Isacsson. Thanger har ju skrivit låtar med Pierre förut, med samma arbetsfördelning som här, nämligen att Thanger skrev musik och Pierre text - men frågan är då varför Pierre inte står med på skivan, och varför den stimmades så sent? Skivan kom nämligen 1974, sex år innan anmälan till Stim.
Själva låten, "Kliv fram och gör nån glad", hittar vi på skivan "Jag undrar vad du tänker på", och artisten är Lena Ericsson. Den spelades in någon månad efter att Pierre spelade in sin första skiva, hösten 1974, och i samma studio (KMH i Solna), av samma människor (Leif Carlqvist, Lennart Karlsmyr vid rodret), och dessutom samma layoutstab. Allt är förbluffande likt en Pierre Isacsson-skiva. Låtarna är mest utländska låtar, översatta till svenska, av gamla bekantingar som Britt Lindeborg, Bo Rehnberg, Sven-Olov Bagge). Jag har alltså just kommit i besittning av skivan och har inte riktigt vågat lyssna på alla låtar än - men jag har onda aningar vad beträffar versionen av John Lennons "Mother" som fått den kongeniala översättningen..."Mamma".
Jag blir inte klok på den här texten. Dels är det svårt att höra vissa ord, av produktionstekniska skäl, dels är texten inte språkligt korrekt formulerad, och som grädde på moset sjunger Lena Ericsson slarvigt och rent av fel ibland. Texten, vem som än har skrivit den, verkar vara något av ett hafsverk. Kanske var det rent av därför Pierre överlät rättigheterna till Thanger, som ändå gjort en rätt hyfsad melodi? "Bara jag själv gick fram och gör nån glad"...? Förhoppningsvis hör jag helt galet, annars är blandningen av imperfekt och presens alldeles ryslig. Först i sista omkvädet sjungs heter det dessutom "kliv" (som i låttiteln), och då dessutom "Bara du själv klev fram och gör nån glad". I en av refrängerna sjunger Lena dessutom "blev den ord jag sa till dig". Som sagt, jag känner inte igen Pierre Isacsson i denna text, men tills vidare får vi utgå från att det är så det förhåller sig.
Kliv fram och gör nån glad
(Håkan Thanger, Pierre Isacsson)
Den första gång jag såg dig
det var den första maj.
Jag kommer väl ihåg dig
i glittrig scenkavaj.
Och över alla ängar
spred vintern din musik,
du spelade för pengar -
men mest för din publik
och du blev rik
ahaha
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara jag själv gick fram och gör nån glad
Du var så raffinerad
i kläder, smak och stil.
Visst blev jag imponerad
av din villa och din bil,
och gav du mig ett tecken
jag gjorde som du sa,
du hade mig i säcken,
du trodde du fick ha
mig där jag va -
hahaha.
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
1980 anmäldes låten "Kliv fram och gör nån glad" till Stim. Musiken är skriven av Håkan Thanger, och det är också han han som står ensam som låtskrivare på skivomlsaget och etiketten på skivan i fråga, men i registren avslöjas att textförfattaren i själva verket är...Pierre Isacsson. Thanger har ju skrivit låtar med Pierre förut, med samma arbetsfördelning som här, nämligen att Thanger skrev musik och Pierre text - men frågan är då varför Pierre inte står med på skivan, och varför den stimmades så sent? Skivan kom nämligen 1974, sex år innan anmälan till Stim.
Själva låten, "Kliv fram och gör nån glad", hittar vi på skivan "Jag undrar vad du tänker på", och artisten är Lena Ericsson. Den spelades in någon månad efter att Pierre spelade in sin första skiva, hösten 1974, och i samma studio (KMH i Solna), av samma människor (Leif Carlqvist, Lennart Karlsmyr vid rodret), och dessutom samma layoutstab. Allt är förbluffande likt en Pierre Isacsson-skiva. Låtarna är mest utländska låtar, översatta till svenska, av gamla bekantingar som Britt Lindeborg, Bo Rehnberg, Sven-Olov Bagge). Jag har alltså just kommit i besittning av skivan och har inte riktigt vågat lyssna på alla låtar än - men jag har onda aningar vad beträffar versionen av John Lennons "Mother" som fått den kongeniala översättningen..."Mamma".
Jag blir inte klok på den här texten. Dels är det svårt att höra vissa ord, av produktionstekniska skäl, dels är texten inte språkligt korrekt formulerad, och som grädde på moset sjunger Lena Ericsson slarvigt och rent av fel ibland. Texten, vem som än har skrivit den, verkar vara något av ett hafsverk. Kanske var det rent av därför Pierre överlät rättigheterna till Thanger, som ändå gjort en rätt hyfsad melodi? "Bara jag själv gick fram och gör nån glad"...? Förhoppningsvis hör jag helt galet, annars är blandningen av imperfekt och presens alldeles ryslig. Först i sista omkvädet sjungs heter det dessutom "kliv" (som i låttiteln), och då dessutom "Bara du själv klev fram och gör nån glad". I en av refrängerna sjunger Lena dessutom "blev den ord jag sa till dig". Som sagt, jag känner inte igen Pierre Isacsson i denna text, men tills vidare får vi utgå från att det är så det förhåller sig.
Kliv fram och gör nån glad
(Håkan Thanger, Pierre Isacsson)
Den första gång jag såg dig
det var den första maj.
Jag kommer väl ihåg dig
i glittrig scenkavaj.
Och över alla ängar
spred vintern din musik,
du spelade för pengar -
men mest för din publik
och du blev rik
ahaha
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara jag själv gick fram och gör nån glad
Du var så raffinerad
i kläder, smak och stil.
Visst blev jag imponerad
av din villa och din bil,
och gav du mig ett tecken
jag gjorde som du sa,
du hade mig i säcken,
du trodde du fick ha
mig där jag va -
hahaha.
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)