Bloggen scoopar vidare

Jag har haft anledning att uppdatera biografidelen om Country Four. Orsaken är att jag fått hjälp och information från en av dem som var med, nämligen skaparen av Country Four och skivbolaget Amigo, Per-Anders Boquist. Kolla in biografin själva, det är mycket intressant, det är ett av bloggens första inlägg - som nu alltså är uppdaterat. Men några saker finns skäl att nämna extra:

1. Pierre var inte med när Country Four startade, det visste vi redan, utan ersatte en medlem som hoppade av vintern 1965. Nu vet vi vem denne avhoppare är - nämligen Hasse Eriksson. Hasse Eriksson är ingen mindre än...Thomas "Orup" Erikssons pappa, och själv musiker. Ser inte den andra mannen från vänster ut lite som Orup?



2. Prototypen för Country Four är den australiensiska gruppen The Seekers, vilken man förstår när man ser detta.



3. Per-Anders Boquist hade en större roll i Country Four än vad man ser på skivomslag och dylikt - han var deras skapare, stod för stor del av repertoaren och översatte dessutom många av låtarna själv (som signaturen Patrik).

4. Pierre Isacsson upptäcktes genom en talangtävling, som han dock inte vann utan kom på 3:e plats. Etta kom Lars Rune Jäverbrant, en sedemera känd visartist. Tvåa kom James Hollingworth, som är mest känd för sina barnskivor, bland annat denna, som man väl inte kan kalla annat än en klassiker.



Han har skrivit annat också, som "Jag är en liten mört" som var en av låtarna i "Trazan & Banarne".

Biografi 1979 -

Härnäst medverkar Pierre i diverse projekt, men den egna solokarriären dalar allt mer. Redan 1975 hade han medverkat på en Mats Rådberg-skiva, och i april 1979 är det dags igen. Han medverkar då på en version av melodifestivallåten (Israels bidrag från finalen den 31 mars – det är snabba ryck när kon ska mjölkas) ”Halleluja” tillsammans med Anna-Lena Löfgren på Mats Rådbergs ”Det handlar om känslor”. Den släpps också som singel, med ”Hej, det är Lena” som baksida, där Pierre också medverkar och har skrivit texten till.

1982 medverkar han på en countrysamlingsskiva (Country Circus), med låtarna ”Spelaren” (av Don Schlitz) och ”Ett gräs som var så grönt” (av Kris Kristofferson, tolkad av Alf Robertson).
1983 kommer den sista singeln med Pierre Isacsson, ”Ge mig en enkel sång” / ”Kör mig hem” på Air music.

Parallellt med sin ”seriösa” musikkarriär har Pierre också jobbat med barnskivor. Redan 1972 medverkade han i ”Snobben, kom hem” som musiker. 1975 sjöng han ”När någonting händer i Ankeborg” på ”Disney-Matiné” och var berättare på ”Jan långben - den stora glassjakten” och sjöng på ”Godaste glassen i sta'n”. 1975 sjöng han på ”Jag är så sen” ur filmen: Alice in wonderland på Disney-Matiné, och året därefter var han musiker på det årets Disney-matiné. 1978 medverkade han som berättare på Bernard & Bianca, och 1985 var han ”Bamsefar” i Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen. 1992 och framåt medverkade han i Barna Hedenhös, som berättare och sångare i Barna Hedenhös, Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige, Barna Hedenhös i världsrymden, Barna Hedenhös 21 visor.

Under 1980-talet sadlade Pierre om till skådespelare och medverkade i flera musikaler på Riksteatern, Folkan och Oscars, bland annat som plantan Audrey i ”En fasansfull affär”, i ”Fantasticks” och som pappan i ”Karlsson på taket”.

Under början av 1990-talet jobbade Isacsson som kryssningsvärd, bland annat mellan Oslo och Köpenhamn och mellan Stockholm och Tallin. Så också 1994. Sommaren 1994 var den varmaste sommaren på länge i Sverige. I USA skördar fotbollslandslaget stora framgångar. Pierre planerar en comeback. Den 28 juli uppträder han i Sommarcafé från Norrköping, och spelar bland annat ”Då går jag ner i min källare”. Det är också tal om en comebackskiva. Han har börjat skriva låtar igen, som han själv kommenterar i Expressen den 28 juli - ”Inga hurtfriskheter direkt, inte som förr. Mera då med innehåll som jag försökt hämta inifrån mig själv. Förhoppningsvis med lite substans, men sen är det ju rena helsiket att hitta ett villigt skivbolag”. Det är tänkt att Lennart Grahn (från Shanes) ska hjälpa honom med skivan. När det inte blir någon skiva med Pierre ger han ut den själv (men då utan de låtar som Pierre börjat skriva) under namnet ”Den nakna sanningen”.

Men Pierre har inte lagt av med extraknäcket som kryssningsvärd. Den 15 augusti börjar höstsäsongen. I september skulle egentligen Alf Robertsson vara kryssningsvärd på Estonia, men han lämnade återbud på grund av dubbelbokning och överlät engagemanget till sin gode vän Pierre Isacsson, något som han sedan ska säga tog honom hårdare än något annat i livet, inklusive hjärtinfarkter och moderns död. Så i september stod alltså Pierre på scenen på Estonia, ledde karaeoken och informerade om andra nöjen på båten. Det var sista kvällen, sen skulle han ha semester. Det var den natten som Estonia gick under, och Pierre var en av de som dog.

Vad är det då som är så unikt med Pierre? Främst är det de fyra soloalbumen som svävar mellan genrerna, eller över dem rättare sagt. Mer pop än visa. Lite schlager. Dessutom är visar sig Pierre Isacsson vara en oerhört begåvad låtskrivare. Så är ”Jag vill andas samma luft som du” låten som Håkan Hellström aldrig kommer att skriva, ”Ha, ha, du kan inte ta mig” låten som Owe Törnkvist aldrig skrev, ”Angelina” låten som Lars Berghagen önskade att han kunde skriva osv. Pierre Isacsson har sålt över 100 000 skivor själv och med Family Four, och blivit belönad med en diamantskiva (för första soloskivan Pierre!, en guldskiva (Pierre!) och en guldskiva med Family Four (Family Four – 1971).

Källor till biografitext:
http://www.sunkit.com/
http://www.wikipedia.se/
Hennes
SLBA
Expressen
Tradera
Diverse internet-sidor

Biografi 1974 - 78

Pierre Isacsson lämnade alltså Family Four 1974 för en egen karriär. Även om Family Four faktiskt gjorde en krogshow i slutet av 1974 också). Men såväl Marie Bergman som Pierre hade under sommaren/förhösten spelat i soloskivor. Kanske kände Pierre att han inte fick utlopp för sin egen stil, och det är ju rätt få låtar som han varit med och skrivit. På debutskivan har han varit delaktig i fyra av låtarna, och en (Spå mig) har han skrivit helt själv. Under sommaren 1974 spelar han in sin skiva, en sommar som annars präglas av Cypern-krisen, att Björn Borg tar sin första Wimbledontitel och att myndighetsåldern sänks från 18 till 20 år den 1 juli.

Pierre (Polydor 1974)
1. Idag är första da´n (av resten av ditt liv) (Håkan Thanger, Pierre Isacsson)
2. Då går jag ner i min källare (Håkan Thanger, Pierre Isacsson)
3. Vår sommarsång (Rock and roll lullaby) (Barry Mann, Pierre Isacsson)
4. Morgan Kane (Benny Borg)
5. Spå mig (Pierre Isacsson)
6. Hjälp mig ur min ensamhet (Help me make it through the night) (Kris Kristofferson, Ingela Forsman)
7. Sköna sommarregn (Laughter in the rain) (Neil Sedaka, Phil Cody, Owe Junsjö)
8. Snart kommer jag hem (Six days on the road) (Green Montgomery, Gert Lengstrand)
9. Om jag fick börja om mitt liv med dej (Lovers dream) (James Last, Börje Carlsson)
10. Säg finns jag till (Neil Diamond, Börje Carlsson)
11. Lata sommardagar (Lazy days) (Donovan Leitch, Lars Wiggman)
12. Fri att få leva (Calis, Maj-Britt Persson)

Producent: Leif Carlquist
Arrangörer: Lasse Carlsson, Wlodek Gulgowski och Leif Carlqvist
Tekniker: Lennart Karlsmyr

Enda singeln från denna skiva är ”Idag är första da'n”/ ”Då går jag ner i min källare”, vilket verkar vara en grov missbedömning av hitpotential. Det är nämligen ”Då går jag ner i min källare” som går in på Svensktoppen, den låg kvar där i 11 veckor, mellan 24 november 1974 och 2 februari 1975. Det blev en dunderhit, och en kultlåt som än idag, som dyker upp på allehanda ställen. Den skrevs av Pierre och Håkan Thanger, samma Thanger som hoppade in i Country Four ibland. Nästa Svensktoppshit är ”Spå mig”, också tagen från skivan, men inte utgiven som singel, den låg 6 veckor Svensktoppen, mellan 26 januari och 2 mars 1975.

Tidningen "Hennes" får en pratstund med Pierre inför det nya året 1975. Där får man veta att han röker en cigarett i timmen, att han inte läser böcker, att han älskar Hasse och Tages Lindemän, och att han precis träffat en kvinna, vid namn Ewa. Det stora scoopet är annars att hans älsklingsrätt är stekt salt sill med löksås och skalpotatis, men att ”det ska vara två portioner sås”.

Sommaren 1975 går man in i samma studio i Solna, KMH och spelar in uppföljaren. Denna gång har han bidragit till sex av sångerna, varav tre är helt egna (”En sommarsaga”, ”Jag vill andas samma luft som du” och ”Låt mig få ta hand om dej”).

En sommarsaga (Polydor 1975)
1. En sommarsaga (Pierre Isacsson)
2. Dröm nu och sov (Boo, Boo, don´cha be blue) (Tommy James, Pierre Isacsson)
3. Ösa sand (Owe Törnqvist)
4. Detta är min morgon (Farewell Andromeda - Welcome to my morning) (John Denver, Olle Bergman)
5. Våra gyllne år (The Hungry Years) (Neil Sedaka, Howard Greenfield, Owe Junsjö)
6. Jag vill andas samma luft som du (Pierre Isacsson)
7. Säg, när får jag chansen (Rhinestone Cowboy) (Larry Weiss, Ingela Forsman)
8. Pappa sjöng bas (Daddy Sang Bass) (Carl Perkins, Kenneth Burns, Henry Haynes, Pierre Isacsson)
9. Gatorna på Söder (Streets of London) (Ralph McTell, Börje Ring)
10. Låt mig få ta hand om dej (Pierre Isacsson)
11. Farfars moped (Grandma´s Feather Bed) (Jim Conner, Börje Carlsson)
12. Gratulera mej (Håkan Thanger, Pierre Isacsson)

Producent: Leif Carlquist
Arrangörer: Lars O Carlsson, Lars Samuelsson och Leif Carlqvist
Tekniker: Lennart Karlsmyr och Åke Grahn

Fotot på framsidan är taget vid Cederlunds punchkällare på Storholmen.
Här är en bild från baksidan:

Den enda singeln från andra skivan är ”Jag vill andas samma luft som du” / ”Gratulera mej”. ”Jag vill andas samma luft som du” låg 11 veckor på Svensktoppen mellan den 8 juni och 17 augusti 1975.

LP:n gick in på försäljningslistan den 14 november 1975, men försvann redan till nästa vecka.

Våren 1976 spelar man in den tredje skivan, ”Hemma”. Låtskrivartempot är nu uppe, och Pierre har bidragit till sju av låtarna, varav de sex första är egenhändigt komponerade.

Hemma (Polydor 1976)
1. Var inte rädd, jag är hos dig (Pierre Isacsson)
2. Gungande (Pierre Isacsson)
3. Till vår melodi (Pierre Isacsson)
4. Victoria (Pierre Isacsson)
5. Ha, ha, du kan inte ta mej (Pierre Isacsson)
6. Dags att gå, tack för mig (Pierre Isacsson)
7. Elefant-sången (The elephant song) (Hans van Hemert, Gregor Frenkel Frank, Roger Woddis, Börje Carlsson)
8. Jag har ett ljus (Thomas Voigt, Pierre Isacsson)
9. Min jord (Bravo, Monsieur le Monde) (Pierre Delanoe, Michel Fugain, Kajenn)
10. Rosie (Rollin´) (Randy Newmann, Bosse Blombergh)
11. Vägens vänner (Convoy) (C.W. McCall, Bill Fries, Chip Davis, Börje Carlsson)

Producent: Leif Carlquist
Arrangörer: Alain Leroux och Leif Carlquist
Tekniker: Lennart Karlsmyr och Åke Grahn
Alain Leroux har bland annat jobbat med Björn Skifs och John Holm.

Hela fem singlar släpptes från denna skiva. Först ut var ”Dags att gå tack för mig” / ”Pappa sjöng bas”, och där låg ”Dags att gå tack för mig” 9 veckor på Svensktoppen mellan 22 maj och 17 juli 1976. B-sidan är alltså hämtad från förra skivan - kanske plockade man en singel så fort den var klar och hade ingen b-sida. Sen följde fyra singlar, där dock ingen gick in på Svensktoppen. ”Joddlarkungen” / ”Detta är min morgon” (också den från föregående skiva!), följt av ”Gungande” / ”Vägens vänner”, ”Var inte rädd jag är hos dig” / ”Jag har ett ljus” och slutligen ”Victoria” / ”Elefant-Sången”.

Sommaren och hösten 1977 spelas det som skulle visa sig bli Pierres sista skiva in. På sista skivan har han skrivit nio av låtarna, varav sju helt själv.

Igen (Polydor 1977)
1. Ännu en dag, ännu en tid (Pierre Isacsson)
2. Hemma (Pierre Isacsson)
3. Vem gav dej lov (Pierre Isacsson, Tommy Rosvall, Ewa Svedbranth-Isacsson)
4. Angelina (Pierre Isacsson)
5. Tror du solen räcker till oss (Pierre Isacsson, Åke Strömmer)
6. Ligg lågt (Håkan Thanger, Pierre Isacsson)
7. Don Quijote (Pierre Isacsson)
8. Igen (Pierre Isacsson)
9. Julmarknadskväll (Pierre Isacsson)
10. Sista bussen hem till mig (Midnight dog) (Leroy, Kongos, Åke Strömmer)
11. Du är mitt hav (Play me) (Neil Diamond, E. Boberg)
12. En ragtimemelodi (Pierre Isacsson)

Producent: Leif Carlquist
Arrangörer: Lars Samuelsson och Håkan Thanger
Tekniker: Lennart Karlsmyr och Åke Grahn

Ewa Swedbranth-Isacsson, som skrivit till texten till ”Vem gav dig lov”, är Pierres nyblivna fru.

Musiker på skivan är:
Janne Landgren: Akustisk gitarr (spelat med Ingmar Nordströms, var med själv i melodifestivalen 1977 med ”Trädets rot”)
Lars Westman: Akustisk gitarr
Bo Dahlman: Akustisk gitarr (Arja Saijoma, arrangerat Maritza Horns Lejonbruden)
Hasse Rosén: Akustisk gitarr
Rune Gustavsson: Akustisk gitarr
Rutger Gunnarsson: Bas (John Holm, Ulf Lundell)
Jan Bergman: Bas (Pugh, Ola Magnell, Kjell Höglund)
Douglas Weslund: Trummor
Roger Palm: Trummor
Kjell Öhman: Piano
Wlodek Gulgowski: Piano
Leif Carlqvist: Piano, percussion och klockspel
Jan Kling: Tenor (Merit Hemmingson, Tomas Ledin)
Karl-Erik Lundborg: Tenor
Bo Ericsson: Oboe
Annica Risberg: Kör
Lena Ericsson: Kör
Lisa Öhman-Kling: Kör
Håkan Thanger: Kör
Jan Bråthe: Kör

Det är en studiomusiker-elit som anlitas. Nästan exakt samma uppsättning dyker upp på mängder av skivor från denna tid, allt från Tomas Ledin till Smurfarna.

Singlarna från skivan var ”Ligg lågt” / ”Sista bussen hem till mej”, ”Julmarknadskväll” / ”En ragtime-Melodi”, ”Tror du solen räcker till oss” / ”Don quijote” och slutligen ”Angelina” / ”Hemma”. ”Angelina” var också den enda låt som hamnade på Svensktoppen - 11 veckor mellan juldagen 1977 och 5 mars 1978. Efter detta gör inte Pierre några fler lp-skivor. Enligt obekräftade uppgifter, som det heter, beslutar sig skivbolaget för att satsa allt krut på Paul Paljett i stället.

Källor till biografitext:
http://www.sunkit.com/
http://www.wikipedia.se/
Hennes
SLBA
Expressen
Tradera
Diverse internet-sidor

Biografi 1969 - 74

Country Four läggs ner under 1969. I slutet av 1969 går Pierre med i Family Four, en grupp som just återbildats efter medlemsavhopp. Family Four är en redan etablerad grupp. Från början var det en familjegrupp, som namnet antyder, med familjen Öst som kärna. Den bildades 1964 av familjen Öst (syskonen Berndt, Inger, Siw och Stig) i Göteborg, men skulle genom åren växla medlemmar. I juni 1964 gjorde de debut, och i juli gick "Lyckovägen" in på Svensktoppen och följdes sedan av "Nicolina". "Maria Helena" blev nästa hit, innan Stig dog i en bilolycka i september 1966.

När Family Four ombildades följande år med var det bara Bernt och Inger kvar av den ursprungliga familjen. 1969 fick de en hit med "Kör långsamt" men Inger lämnade ändå gruppen samma år för en solokarriär (hon hade som framgått medverkat solo i melodifestivalen 1969). Då är bara Bernt kvar av familjen, och ytterligare en version skapas nu, utan särskilda familjeband. Det nya Family Four består således av Bernt Öst, Marie Bergman (som hämtades från Putte Wickmans band), Agneta Munther och alltså Pierre Isacsson. I denna tappning gör man flera skivor, singlar, turnéer och är rätt framgångsrika under 70-talets första år.

Innan första skivan släpps, ger man ut två singlar. ”Ta hit din längtan” / ”Kom med mej till kärlekens torg”, i mars 1970, och i augusti samma år ”Cielito lindo - si si” / ”Ge mig plats i din värld”. Tydligen var en LP planerad att ges ut 1970 som skulle hetat ”Nya Family Four”, men den gavs aldrig ut, av någon anledning. I februari 1971 kommer första singeln från den kommande skivan, det är ”Det var inte menat så” / ”En dag fylld av kärlek”. ”Det var inte menat så” går in på svensktoppen någon månad senare, och ligger kvar i 9 veckor mellan 21 mars och 16 maj 1971. Baksidan, ”En dag fylld av kärlek”, går också in på Svensktoppen och ligger kvar i 4 veckor mellan den 4 april och 25 april. Ligger alltså samtidigt som ”Det var inte menat så”.

1971 medverkar Family Four också för första gången i melodifestivalen. Detta år var Melodifestivalen en del av Hylands Hörna, och bestod av 5 kvaltävlingar, med start 23 januari, och en final de 27 februari. I varje kvaltävling sjöng Family Four en låt, Sylvia Vrethammar en låt och Tommy Körberg en låt (allt i jämställdhetens och den politiska korrekthetens tecken – en man, en kvinna, en grupp...). Sen fick folket brevrösta. Detta innebar märkligt nog att Family Four kom att stå för alla fem bidrag i finalen, och alltså tävlade mot sig själv. Finalen gick den 27 februari, då en jury utser vinnarbidraget, som blev ”Vita Vidder”. Endast tre av Family Fours låtar släpps senare på skiva: ”Vita Vidder”, ”Tjänare Kärlek” och ”Heja Mamma”. Övriga två låtar från Family Four i finalen var ”Min sång” och ”En sång om världen”. I stora finalen, i Dublin den 3 april, hamnar ”Vita vidder” på sjätte plats. Körar bakom samtliga bidrag i melodifestivalen gör förövrigt bland annat Kerstin Dahl, från Country Four.Vita vidder släpps som singel i mars med ”Heja mamma” som baksida och ”Vita vidder” hamnar 5 veckor på Svensktoppen, mellan 16 maj och 13 juni. ”Heja mamma”, baksidan, ligger 2 veckor på Svensktoppen, mellan 30 maj och 6 juni 1971.

I mars 1971 släpps den första LP-skivan med denna sättning, ”1971”

Family Four 1971
1. I gryningen (Lasse Berghagen)
2. Tjänare kärlek (Peter Himmelstrand)
3. Vita vidder (Håkan Elmquist)
4. Nu har jag fått den jag vill ha (Olle Adolphson)
5. Ingenting (LasseTennander)
6. En dag fylld av kärlek (May Each Day) (M Green, G. Wyle, Bengt Steen)
7. Heja mamma (Peter Himmelstrand)
8. Det var inte menat så (The Last Thing on my Mind) (Tom Paxton, Owe Junsjö)
9. Du som vandrar genom livet (Lasse Berghagen)
10. Karnas visa (Olle Adolphson)
11. Sov på min arm (Berndt Öst)
12. Familjelycka (Bernt Staf)
13. Nu kan hela vår värld sjunga med (Lovers’ song) (Ned Miller, Berndt Öst)

Tekniker var Michael B Tretow och producent Anders Burman, den legendariske producent som bland annat upptäckte Pugh Rogefeldt.


Ytterligare två singlar släpps, i maj släpps EP:n ”Someday, someway” /”Hello morning, hello sun”/”Vita vidder”/”I gryningen” och i juli ”Familjelycka” / ”Nu kan hela vår värld sjunga med”. ”Nu kan hela vår värld sjunga med” ligger 9 veckor på Svensktoppen, mellan den 18 juli och 12 september 1971, och ”Familjelycka” ligger en enda vecka den 26 september.

Under hösten spelar man in en julskiva, som kommer lagom till julhandeln, ”Family Four´s Jul.

Family Four's jul
1. Stilla natt, heliga natt
2. Broar till varandra
3. Gläns över sjö och strand
4. Jag drömmer om en jul hemma
5. Vintervisa
6. Family Four's julpotpurri
7. Jingeling tingeling
8. Rudolf med röda mulen
9. Hej mitt vinterland

Tekniker var Rune Persson.
Producent Anders Burman (1-5) och Sven Olov Bagge (6-9).

Bagge var själv kompositör och skrev bland annat ”Beatles” till Forbes, i melodifestivalen 1977. Han var också ansvarig för inspelningarna av "Barna Hedenhös" till skiva, vilket vi senare ska se kom att innebära jobb för Pierre.


12 februari 1972 är det återigen dags för melodifestival. Family Fours bidrag denna gång heter ”Härliga sommardag”, och även denna gång vinner man. Denna gång var det en jury som gav poäng till de olika låtarna. Körar bakom samtliga bidrag gör även denna gång Kerstin Dahl, från Country Four. I Eurovisionsfinalen den 25 mars hamnar man på 13 plats, en placering bakom Finlands Päivi Paunu & Kim Floors ”Muistathan”. ”Härliga sommardag” släpps som singel i februari, på baksidan ligger Jerry Jeff Walkers”Mr. Bojangles”, en låt från den kommande skivan. ”Härliga sommardag” hamnar 2 veckor på Svensktoppen, mellan 16 april och 23 april.

Under april till juni 1972 är man i studion och spelar in den kommande skivan, som släpps i juli, och döps till ”Picknick”. Den innehåller mest covers, svenska översättningar av amerikanska låtar. De enda originallåtarna är ”Vårt svenska Eldorado” och ”Tänk om världen ändå var min”, som tydligt visar att Marie Bergman egentligen var på väg någon annanstans redan nu.

Picknick
1. Ta aldrig friheten ifrån mig (Don´t Ever Take Away My Freedom) (Peter Yarrow, Hawkey Franzén)
2. En häst utan namn (A Horse With No Name) (Dewey Bunnell, Beppe Wolgers) (America)
3. Mannen i roddbåten (The Man in a Rowboat) (Paul Evans, Kerstin Lindén)
4. Runt, runt, runt i ett ekorrhjul (The Circle Game) (Joni Mitchell, Beppe Wolgers)
5. Nu ska jag tala om (I´m Gonna Tell on You) (Jerry Jeff Walker, Britt Lindeborg)
6. Vårt svenska Eldorado (Torgny Söderberg, Annmarie Mörk)
7. Jag undrar när solen går ner (For Baby) (H.J. Deutchendorf Jr, Marie Bergman) Peter, Paul & Mary
8. Tidig sommarmorgon (Chelsea Morning) (Joni Mitchell, Bo Rehnberg)
9. Man får bocka och tacka (Kiss the World Goodbye) (Kris Kristofferson, Svante Foerster)
10. Mr. Bojangles (Mr. Bojangles) (Jerry Jeff Walker, Owe Junsjö)
11. Tänk om världen var min ändå (Marie Bergman, Britt Lindeborg)
12. En dag i sänder (Old, Old Woodstock) (Van Morrison, Owe Junsjö)

Tekniker är Rune Persson och producent Anders Burman, precis som på förra skivan.

”A Horse With No Name” är en version av Americas debutsingel.”For Baby” har Marie Bergman troligen hittat på en Peter, Paul & Mary-skiva.”Old, Old Woodstock” hittar man på Van Morrissons “Tupelo Honey”.Svanter Foerster, som översatt Kris Kristoffersons låt, var författare, men dog alldeles för tidigt 1980, 49 år gammal.

Fyra singlar släpps. I juli kommer “Don't ever take away my freedom” / “Ain't that good of the people”, i oktober "Ta aldrig friheten ifrån mig"/"Tänk om världen var min ändå" "Du ska få en dag" / "Nu ska jag tala om" och i december “Vårt svenska Eldorado” / ”Jag undrar när solen går ner”. Den enda av dessa som går in på Svensktoppen är ”Jag undrar när solen går ner”, som ligger kvar i 4 veckor mellan 18 februari och 11 mars 1973. "Ain't that good of the people" och "Du ska få en dag" finns inte på skivan.

Under året frilansar Pierre också tillfälligt, han gästar på Björn Skifs och Blåblus skiva ”Blåblus”, på låten ”Är vi så rädda för varandra?” Nästa Family Four-skiva blir en liveupptagning från en show på Berns, gjord den 23 och 24 augusti 1973. Skivan släpps på hösten 1973.

Family Four på Berns
(RCA Victor P 1973 fonogram)
A
1. Hejsan (Berndt Öst, Pierre Isacsson)
2. Daytripper (John Lennon, Paul McCartney, Marie Bergman)
3. Kalla´t va´ du vill (Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Stikkan Andersson)
4. The Windows of the World (Burt Bacharach, Hal David)
5. Don´t Pass Me By (Ringo Starr)
6. Mustalainen (traditionell, arr: Berndt Öst)
7. Ranungens vågor (J-E Öst)
8. Fåglar (Nu kan hela vår värld sjunga med) (Lovers´ Song) (Ned Miller, Berndt Öst)
9. From a jack to a king
10. Lite vänskap (Marie Bergman)
11. Potpurri

B
1. Moonlight Serenade (Glenn Miller)
2. Love Letters in the Sand (J. Fred Coots)
3. Yes, Sir That´s My Baby (Donaldson)
4. Chattanooga Choo Choo (M. Gordon, H. Warren)
5. Shine on Harvest Moon (Bayes, Norworth)
6. Moonlight and Shadows (Robin, Hollander)
7. Cow-Cow Boogie (Raye, Paul, Carter)
8. When the Red, Red Robin Comes Bob Bob Bobbin´ Along (Woods)
9. Hela kvällen är vår (Dean, Gösta Rybrant)
10. Det är skönt att få va´ här igen (Loewe, Lerner, Pierre Isacsson)
11. Varm korv-boogie (Owe Thörnqvist)
12. Last Thing on my Mind/Det va´ inte menat så (Tom Paxton, Owe Junsjö)

Producerades av Rune Andreasson.

Den enda singel som släpps från denna skiva är ”Lite vänskap” / ”Svik inte mig” Tidigt på hösten släpps en singel skriven av Björn och Benny. ”Kalla't va' du vill” / ”Du”. Kalla't vad du vill ligger 6 veckor på Svensktoppen mellan den 16 september och 21 oktober 1973. Sent samma år släpps nästa singel, ”Varm korv-boogie” / ”Samma sol”. Där hamnar ”Samma sol” 4 veckor på Svensktoppen, mellan 13 januari och 3 februari 1974.

Från 1973 hämtas också de inspelningar som blir nästa skiva. Lite nytt, lite gammalt, lite live. Skivan döptes till ”Kallat vad du vill”, och släpps våren 1974. Gruppen verkar redan nu vara illa ute. Marie Bergman slutar officiellt i Family Four i slutet av 1973, även om hon i en intervju säger att hon bestämde sig ett halvår tidigare, och Pierre skulle under sommaren 1974 gå in i studion för inspelningar av en soloskiva.


Kalla't va' du vill
1. Kalla't va' du vill
2. Folk är inte som man tror
3. Du
4. Karnas visa
5. Ett hus är inget hem
6. Varm korv boogie
7. Samma sol
8. Som en mås över hav
9. I gryningen
10. Tänk om världen var min


Ytterligare en singel hämtas från skivan: ”Folk är inte som man tror” / ”Karnas visa”.

Efter sommaren släpps en ny låt på singel, ”Ge mej din hand” / ”En ragtimemelodi”. ”Ge mej din hand” ligger 3 veckor på Svensktoppen mellan 20 oktober och 3 november 1974. I november spelar man också in live från Trädgårn i Göteborg, där man har en krogshow, vilket släpps som "Show". Marie Bergman var inte kvar, och Pierres soloskiva var inspelad och på väg ut i handeln.

Show med family four
1. En ragtimemelodi
2. Ol' man river
3. Min bil
4. Följ med mej till dixieland
5. Svenska smörgåsbordet
6. Våra vänners låtar
a) Om maskros och tjärdoft
b) Ta av dej skorna
c) Skona mitt hjärta
d) Vi gå över daggstänkta berg
e) Elisabeth-Serenad
f) Under alla broar
g) Trettiofyran
h) Onkel arvid
i) Aj aj aj aj aj
j) I feel pretty
k) Wand'rin' star
l) a. Rosen
b. Tiotusen röda rosor
m) Säj det med en sång

7. Basie plock
8. Min soldat
9. Can't buy me love
10. Mood indigo
11. a) Aquarela do brasil
b) Tristeza
12. Muskrat ramble

Men Family Fours storhetstid är alltså förbi. Det är en mycket märklig grupp. Kapellmästaren Bernt Öst är runt 40 år 1970, men ser redan då ut som 75. Till hans försvar, ser han ut som 75 under alla år, och gör det även idag. Han har ett märkligt tidlöst utseende. Både Pierre och Marie Bergman känns något malplacerade i Family Four, speciellt Marie Bergman. Det märks också på samtliga skivomslag, där hon ständigt ser ut att önska sig någon helt annanstans. Bergman säger i en intervju på Dax.se:
- Jag var inträngd i ett hörn i Family Four och mådde dåligt, fick panikångest och en fruktansvärd scenskräck, berättar Marie.
- Bernt Öst styrde med järnhand som en riktig gammaldags patriark. Jag fick till aldrig uttala mig intervjuer eftersom jag var så spontan. Jag stod inte ut, var falsk mot mig själv, och gjorde uppror med buller och bång. Det blev ett jävla liv… men jag har varit väldigt lojal, det är man liksom mot sina ex. Men nu känner jag att jag inte sätter någon på pottan genom att vara ärlig om den tiden, säger Marie.

Anders Burman, som producerade flera av skivorna på Metronome har sagt att han inte riktigt "gillade deras uttryck", vilket är en bra beskrivning. Nu får man visserligen tänka på att det var en annan tid, och deras framgångar var stora, men deras samlade produktion har åldrats rätt illa, sämre än Country Fours och framförallt Pierres fyra soloskivor. Under det sista året var det slitningar i gruppen, och sommaren har Pierre Isacsson tillbringat i studion för att spela in sin egen soloskiva. Marie Bergman gör också en solokarriär, som en sorts svensk Joni Mitchell. Hon kommer långt senare att delta i melodifestivalen med Roger Pontare (”Stjärnorna”). Splittringen sker inte i sämja, Bernt Öst är en sträng ledare, den enda Bergman säger sig fortsätta ha kontakt med efter uppbrottet är Pierre Isacsson. Family Four fortsatte dock, nu under namnet Family Four Singers, som bestod av Berndt Öst, Agneta Munther, Gilla Rydén, Peo Jönis, Anders Rexbo, Kenneth Staag och Jens Wallin. Family Four fortsatte att dyka upp i nya sammansättningar fram till 1989 då Berndt Öst i familjetraditionens namn lanserade trion "3 x Öst" med döttrarna Lena och Lili Öst. På det nya Family Four Singers första skiva från 1976 finns förresten en låt med som skriven av Pierre, ”Att bara vara barn”.

Källor till biografitext:
http://www.sunkit.com/
http://www.wikipedia.se/
Hennes
SLBA
Expressen
Tradera
Diverse internet-sidor

Biografi 1947 - 1969

Pierre Isacsson föddes den 1 december 1947 i Bergum, strax nordöst om Göteborg. Han började sin karriär i gruppen Country Four, som hade sin första hitlåt i september 1965, när Pierre alltså inte ens hade fyllt 18 år. Det blev turnéer, skivor och man var också med i Sigge Fürsts ”Frukostklubben”.

Historien bakom Country Four - berättad av Per-Anders Boquist
Country Four "skapades" av Per-Anders Boguist. Boquist (född 1931) hade börjat i skivbranchen 1955 på Karusell där han fanns kvar fram till 1962, när det såldes till Polydor. Då slutade han och gick i partnerskap med musikförläggaren Roni Sjögren (Southern Music) som hade köpt BFB - Bonniers Folkbiblioteks Skivbolag. Samtidigt slutade Bengt Bernhag på Karusell och startade skivbolaget Polar med Stikkan Andersson och Roland Ferneborg (mannen bakom Little Gerhard) och startade Swedisc. BFB´s avläggare blev Scandisc där Boquist fick ta över artisterna Gunnar Wiklund, Ulla Sallert, Lil Malmqvist och Thore Skogman. Wiklund och Skogman hade redan då sagt upp sina kontrakt men Boquist lyckades få tillbaka Gunnar Wiklund och de hade en del hits (även hos Ariola i Tyskland) innan han så småningom gick till EMI. Samtidigt jobbade Per-Anders bror Jan på Thore Ehrlings Musikförlag och spelade i olika konstellationer i Stockhom - Carl Henrik Norins orkester, Simon Brehm och som kompband i Folkparkerna för olika artister. Ibland hoppade Jan in som vikarie i Sören Christenssons orkester på Ambassadeur i Stockholm där sångerskan hette Kerstin Dahl. Kerstin kom från Råneå i Norrland, där hon varit damfrisörska, men ville satsa på en sångkarriär i Stockhom. Hon kom bland annat med i radioserie Refrängen där doarna (kören) leddes av Karl Olof Finnberg. I samma kör ingick också Hasse Eriksson (Orups far), Stig (Stickan) Emanuelsson, violinist och med en bakgrund i Tobis & His Gauchos och senare i Carl-Antons program från Vitabergsprken, samt pianisten (och sångaren) Nisse Nilsson. Kerstin Dahl fick ett skivkontrakt med bolaget Artist som resulterade i ett par skivor som inte blev några större framgångar.

I mitten av 60-talet blev Boquist förjust i den australienska sångruppen Seekers och bestämde sig för att forma något liknande i Sverige. Medlemmarna i Country Four var förutom Kerstin Dahl, Hasse Eriksson, Nisse Nilsson och Stig Emanuelsson. Den första "covern" de gjorde var "There Will Never Be Another You" ("Du Är Det Allra Käraste Jag Har"). Den succén följdes upp med bland annat "Timmen Blå" på Scan-Disc och förfrågningar kom från Folkparkerna om framträdanden. Hasse Eriksson och Stig Emanuelsson inte var särskilt förtjusta i att showa på scen men med hjälp av Mille Schmidt fick man i alla fall till hyggliga program, enligt Boquist själv.

När Stig och Hasse valde att hoppa av gruppen kom Gert Avelin och Pierre Isacsson in. Pierre hade Boquist hört i en talangtävling några år tidigare, som för övrigt vanns av Lars Rune Jäverbrant, James Hollingworth kom 2:a och Pierre Isacsson 3:a.

Samarbete med Roni Sjögren sprack 1966 då åsikterna om vad som skulle produceras inte stämde överens. Boquist övertalade då brodern Jan bror att lämna jobbet hos Thore Ehrling och så kom det sig alltså att Amigo startades 1966. De tog med sig Country Four och första utgåvan blev temat från filmen Dr Zhivago - "Nå´nstans Nångång". Den sålde 40.000 singlar och utan den hade inte Amigo funnits idag, enligt Boquist.
- Tack till Per-Anders Boquist för den bakgrunden! -

Av medlemmarna blir Kerstin Dahl mest känd (förutom Pierre givetvis!) efter att gruppen slutat - hon sjöng senare i Dolls som bland annat körade i Melodifestivalen åren 1969 – 1977 (utom åren 1970 och 1976 då det inte var någon festival alls), och hon gjorde även några egna singlar. Avelin blir så småningom ljudtekniker och producent på Sveriges Television. Ibland hoppade Håkan Thanger in i stället för Avelin – en man som kommer att dyka upp senare i Pierres karriär (Thanger alltså). Även avhoppade Stig Emanuelsson viarierar ibland när Nisse Nilsson är borta. Brodern Jan Boquist har i övrigt en lång meritlista. Född 1936, var med i Simon Brehms orkester, som redan nämnts. Turnerade under 60-talet i folkparkerna med bl a Towa Carson, Jan Malmsjö, Ulla Sallert, Robban Broberg och Anna-Lena Löfgren. Under 70-och 80-talet var han kapellmästare vid Intima Teatern i Stockholm (bl a Casinorevyerna med Carl-Gustav Lindstedt och Gösta Bernhard) och Vasateatern (bl a Spanska Flugan med Carl-Gustav Lindstedt och Inga Gill). Jan Boquist var förövrigt gift med Kerstin Dahl.

Country Four spelade en sorts mjukpopcountry med inslag av visa – repertoaren bestod mest av svenska översättningar av amerikanska låtar (Tom Paxton, Lovin Spoonful m m) likväl som Olle Adolpsson-tolkningar. Första LP:n släpptes under 1966 och föregicks av flera singlar. Samtliga låtar på LP:n finns faktiskt utgivna på singel eller EP!

Country Four
1. Hjärtats saga
2. Lite solsken varje dag
3. Timmen blå
4. Vår lilla värld
5. Du är det allra käraste
6. Nu grönskar det
7. Dagdröm
8. Rönnbärsblom i maj
9. Att vara din
10. Ann-Cathrin

Från denna skiva släpptes tre singlar och fyra EP:s. Först kom ”Du är det allra käraste” /”Att vara din”, som släppes tidigt på hösten 1965, alltså långt innan LP:n ens var ute. Den hamnade på Svensktoppen direkt, och låg kvar i 18 veckor, mellan 4 september 1965 och 22 januari 1966. Man släppte den också som 4-spårs EP, fortfarande med ”Att vara din” som baksida, men med två ytterligare låtar - ”Vår lilla värld”/”Rönnbärsblom i maj”. ”Vår lilla värld” gick nu också in på Svensktoppen, och låg där mellan 27 november och 18 december 1965, vilket alltså innebar att de hade två låtar samtidigt på listan. Dessa två singlar kom således innan skivan hade släppts. Av singelomslagen att döma var inte Pierre med i denna version av gruppen. Kanske är det nu som Stig Emanuelsson och Hasse Eriksson lämnar gruppen och Gert Avelin och Pierre ansluter, lagom till inspelningen av själva LP:n.

Därefter släpptes ytterligare några singlar, först kom EP:n ”Dagdröm” / ”Lite solsken varje dag”/ ”Ann-Cathrin”/ ”Hjärtats saga”. ”Dagdröm” är en svensk version av Lovin Spoonfuls ”Daydream”, och nu är Pierre i alla fall definitivt med. Det hörs! Det blev dock ”Ann-Cathrin” som hamnade på Svensktoppen, i två veckor mellan 30 juli och 6 augusti 1966. Nästa singel blev ”Timmen blå” / ”Nu grönskar det”. ”Timmen blå” låg 16 veckor på Svensktoppen, mellan 20 augusti och 3 december 1966. Sista singeln som plockades från denna skiva var ”Hjärtats saga” / ”Lite solsken varje dag”, som dock aldrig dyker upp på svensktoppen.

Den ”Patrik” som står för svenska översättningar av de utländska originallåtarna är en pseudonym för Per-Anders Boquist, som senare alltså startade Amigo med sin bror Jan. Boquist skrev en hel del andra texter och översättningar – mest känd är kanske ”Kapitalismen”, som bland annat Fred Åkerström spelat in.

Sådan är kapitalismen,
otack är den armes lön.
De e' dom rikas paradis
men ingen hör en fattigs bön.

Nämnas kan att Amigo alltid varit ett ”alternativt” skivbolag, och störst på Amigo kan kanske Wilmer-X sägas vara mest kända.

Troligtvis är det också ungefär nu som en EP släpps, där Pierre medverkar, på "Vindens sång".

Lil Malmkvist: Fyra kring Donovan
1. Grönt lyser gräset
2. En sång för dej
3. Josie
4. Vindens sång

Under 1966 byter alltså Country Four skivbolag till Amigo. Första skivan på nya bolaget blir:

Nånstans, nångång (Amigo AMLP 801) Ca vår 1967
1. Nå'nstans, nå'ngång
2. Glöm bort allt dumt
3. När du kom
4. Visa vid vindens ängar
5. Exodus
6. Det här är mitt land

7. Vägen till morgonstad
8. Det går vind över fjärden
9. Guantanamera
10. Fröken Blyg
11. Minns i november
12. Camp

Från den släpptes fyra singlar. ”Nå'nstans, nå'ngång” / ”När du kom” var första singeln, och ”Nånstans, nångång” låg 11 veckor på Svensktoppen mellan 21 januari och 1 april 1967. Därefter släpptes ”Nå'nstans, nå'ngång” igen, som EP, backad med ”När du kom”/”Guantanamera”/ ”Minns i november”. Nu var det ”Minns i november” som gick upp på svensktoppen, den låg där tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967. Nästa singel blev ”Vägen till morgonstad” / ”Det här är mitt land” och ”Vägen till morgonstad” låg 5 veckor på Svensktoppen mellan 28 maj och 25 juni 1967. ”Vägen till morgonstad” släpptes även den som EP, backad med ”Det går vind över fjärden”/ ”Fröken Blyg”/Camp”, men ingen av dessa hamnade på svensktoppen. Däremot hamnade ”Glöm bort allt dumt” på svensktoppen, utan att släppas som singel, fast där låg den bara en vecka, den 6 augusti 1967.

Nästa skiva var redan på väg. ”I vår tid” döptes den till. Ljudtekniker på skivan är Mikael Tretow, som senare kom att jobba med bland annat ABBA och sedemera fick en hit i eget namn med ”Den makalösa manicken” på 80-talet. Produktion Jan och Per-Anders Boquist - som alltså är bröderna som startade skivbolaget.

I vår tid
1. Jag ska älska dej i alla mina dar
2. En vänlig vind
3. Snälla Bosse
4. Många drog ut men få kom hem igen
5. Charad
6. Råd till dej – och mej
7. Jag vill vara fri
8. Idag
9. Små ord av kärlek
10. Post festum
11. Ungdomens stad – Gamla Stan
12. Gör det med musik

”Snälla Bosse” är en snygg låt, som kunde blivit en hit, men annars är det fortfarande i de traditionella fårorna det plöjs. Bra, stabilt och…inte särskilt nyskapande….och ibland går det rent av åt skogen, som stämsången i ”Små ord av kärlek” (en svensk version av” Silence is golden”). Tre singlar släpptes från denna skiva. Först var ”Små ord av kärlek” / ”Många drog ut men få kom hem igen”. ”Små ord av kärlek” låg 2 veckor på Svensktoppen, mellan 15 oktober och 22 oktober 1967. Nästa singel blev ”Jag ska älska dej i alla mina dar” / ”En vänlig vind”, i början av 1968, och ”En vänlig vind” dök upp en vecka på Svensktoppen, den 4 februari. Härnäst följde en EP, med Olle Adolphssons ”Råd till dej – och mej”, tillsammans med ”Jag vill vara fri”/”Idag”/”Ungdomens stad, Gamla stan”. ”Råd till dej och mej” låg också den på svensktoppen en enda vecka, den 5 maj 1968. Dessutom hamnade ”Vilken härlig dag” på svensktoppen, utan att ha släppts som singel, en vecka, den 7 juli 1968.

Det blev ingen mer LP för Country Four, kanske beroende på att de följande singlar man släppte inte slår igenom på samma sätt.

Under 1968 och 1969 släpper man nämligen ytterligare fem singlar - ”Natten har tusen ögon” / ”Vilken härlig dag” 1968,” I'll be your baby tonight” / ”I still wonder why”, också den 1968, ”Jag ser en liten fågel” / ”Vi ska gå på Zoo”, 1968 och två stycken 1969: ”Ge mig plats i din värld” / ”Sommarskymning” och ”Vi är alla barn i början” / ”Drömmarnas ö”, men ingen av dessa går på Svensktoppen. Den senaste placeringen var alltså i juli 1968. På dessa sista fem singlar består Country Four av Perre Isacsson, Kerstin Dahl, Nisse Nillson medan Gert Avelin ersatts av Lars-Rune Jäverbrant - just den vissångare som vann talangtävlingen som Pierre upptäcktes i. Men gruppen lades ner i denna veva, anledningen var dels att folkparksmarknaden började svikta, dels att Kerstin Dahl ville ägna mer tid åt sin nya roll som nybliven mamma.

Under 1968 släppte Pierre dessutom en singel i eget namn – ”Så tomt” / ”Vintern med Ann-Marie”. Kanske en försöksballong för en möjlig solokarriär?

1969 deltog Pierre för första gången i melodifestivalen. Men inte som artist utan som låtskrivare. Låten heter ”Du skänker mening åt mitt liv”, artisten var Ola Håkansson (från Ola & the Janglers och senare i Secret Service, dom har en jättehit med ”Oh Susie”). Melodifestivalen sändes den 1 mars 1969 från Cirkus i Stockholm. Programledare var Pekka Langer. Bakgrundskören bestod av Kerstin Dahl (från Country Four!), Annica Risberg och Sylvia Vrethammar. En av de övriga deltagarna var för övrigt Inger Öst, till vardags i Family Four, men som snart skulle lämna gruppen för en egen karriär och därmed öppna för en nybildning av den gruppen. Efter röstningen stod det lika mellan Jan Malmsjös ”Hej Clown”och Tommy Körbergs ”Judy, min vän”. Efter en skiljeröstning stod Tommy ensam som segrare. 1971 var ”Du skänker mening åt mitt liv” med i Stellan Olssons film ”Deadline”- oklart dock om det är i Ola Håkanssons version, eller en annan.

Källor till biografitext:
http://www.sunkit.com/
http://www.wikipedia.se/
Hennes
SLBA
Expressen
Tradera
Diverse internet-sidor