En tydlig förebild till Country Four var den australiensiska gruppen The Seekers, bildad 1962 i Melbourne, och gruppen var under en tid på 60-talet faktiskt allvarliga konkurrenter till The Beatles, fast inte många svenskar idag ens vet vilka de var. The Seekers spelade en blandning av pop och folkrock, med ståbas och 12-strängad akustisk gitarr.
Medlemmarna var Judith Durham (sång), Athol Guy (kontrabas), Keith Potger (12-strängad gitarr) och Bruce Woodley (gitarr). Ursprungligen var Ken Ray sångare men han ersattes 1963 av Durham. Året därpå drog de till Storbritannien (det egentliga jobbet var att spela på en kryssningsbåt) och ryktet hade spridit sig om dem, så de slog igenom under sin korta vistelse i England. Där träffade de också snart Tom Springfield, sångerskan Dusty Springfields bror, som varit med i trion The Springfields (det lustiga är förresten att Toms riktiga namn var Dion O'Brien och Dusty hette egentligen Mary OBrien - båda tog alltså nya namn). Tom Springfield tog sig an The Seekers och blev deras producent och låtskrivare i ett. 1965 slog gruppen igenom stort med låten "I'll Never Find Another You" (som Country Four gjorde under namnet "Det allra käraste"). Den följdes av hitsinglar som "The Carnival Is Over", "A World of Our Own", och "Morningtown Ride" ("Vägen till morgonstad" i Country Fours tappning).
"I´ll never find another you" låter så här med The Seekers.
Under 1965 hade gruppen också träffat en amerikans folksångare som för tillfället bodde i London, vid namn Paul Simon. Han var i England och slickade såren efter Simon & Garfunkels Englandsfiasko "Wednesday Morning 3 AM", och Art Garfunkel hade börjat plugga igen. The Seekers fjärde singel blev en version av Simons "Someday One Day", och även om den inte blev en hit var det Simons genombrott i England - och den första utflykten utan Art Garfunkel.
1967 spelade The Seekers in singeln "Georgy Girl" till en film med samma namn och det blev gruppens sista stora hit ("Fröken Blyg" hette den med Country Four). År 1968 lämnade Judith Durham gruppen och gruppen tog farväl i en direktsänd tv-show från London. Här kommer "Georgy Girl" från avskedskonserten i London den 7 July 1968. Sista låten, den sista konserten. Tungt och känslosamt!
Deras karriär i England varade några år, men i USA såväl började den senare som tog slut tidigare, redan med "Summer of Love" 1967 - deras sound och stil blev i ett trollslag omodernt. Efter att de slutat kom en obligatorisk samlingsskiva, "The Best of the Seekers", som petade ner Beatles "White Album" från 1:a platsen i England i februari 1969, tätt jagade av Rolling Stones "Beggars Banquet". Så stora var de.
Potger bildade en tid efteråt gruppen The New Seekers, som i början av 1970-talet fick ett flertal hits med låtar som "Look What They've Done to My Song, Ma" och "I'd Like to Teach the World to Sing" (som Coca-Cola använt i reklamfilmer). The New Seekers fortsatte fram till 1975.
Och minsann, dök de inte upp i Eurovision Song context, med "Beg, steal or borrow". Året var 1972, och de kom på andra plats, efter Luxemburgs Vicky Leandro med låten "Après toi".
Under 1990-talet återuppstod The Seekers i originalsättningen, bestående av Guy, Potger, Woodley och Durham, och fortsatte att turnera som en "nostalgi-tripp" i Australien och Europa.
Country Four lånade några av The Seekers låtar (förutom själva koceptet med tre män och en kvinna, och en 12-strängad akustisk gitarr):
- A world of our own - Vår lilla värld (Hjärtats saga)
- I´ll never find another you - Du är det allra käraste (Hjärtats saga)
- Lemon Tree - Rönnbärsblom i maj (Hjärtats saga)
- Morningtown Ride - Vägen till morgonstad (Nånstans Nångång)
- Georgy Girl - Fröken Blyg (Nånstans Nångång)
Dessutom hade de flera låtar på repertoaren som överensstämde (men det behöver inte vara från The Seekers Country Four lånat dem), som Woody Guthries "This land is your land" och Ian Tysons "Four Strong Winds".
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
Några ord om Håkan Thanger
En av de mest "långlivade" kollegorna och samarbetsparterna till Pierre Isacsson, och dessutom var det samarbeten som var mycket framgångsrika, var Håkan Thanger. Deras vägar möttes redan under Country Four-tiden och sträckte sig över så gott som hela Pierres karriär. Tillsammans har de skrivit "Idag är första dan av resten av ditt liv", "Då går jag ner i min källare", "Gratulera mig", "Ligg lågt" och (kanske...) "Kliv fram och gör nån glad" åt Lena Ericsson. De medverkade även båda på en Snobbenskiva 1972. För att nämna en del.
Thanger föddes den 23 oktober 1943 i Lännersta, Värmdö. Som ung studerade han piano, men tröttnade snart, hittade istället sin morfars gamla gitarr, lärde sig själv att spela och startade rockbandet The Thundermen – med The Shadows som förebild. Debuten gjordes på Nalen och framgången ledde till många engagemang på ungdomsgårdar och turnéer. Efter militärtjänsten fick Håkan jobb som gitarrist i trumpetaren Weine Renlidens orkester, ett jobb som sträckte sig fram till 1967-1968. Då bestämde han sig för att ägna sig åt fördjupade musikaliska studier och skrev in sig vid Birkagårdens Musikfolkhögskola, där han gick ut 1971 efter tre års heltidsstudier. Under studietiden träffade han många kollegor och fick chansen att hoppa in som ersättare för Gert Avelin i Country Four, där han sjöng och spelade både elgitarr och elbas.
I början av 1970-talet var Thanger med och bildade gruppen Vildkaktus tillsammans med Olle Nilsson (som senare blev känd som imitatör av John Lennon och medlem i bandet Liverpool), Gösta Nilsson (pappa till Lisa Nilsson) och Ali Lundbohm. Det blev radio, TV och skivinspelningar. Vid det här laget hade Håkan gått över till sexsträngad elbas. Från 1972 turnerade han som basist med Lill-Babs i folkparkerna, ett jobb som varade i sju år. Hundratals folkparker varje sommar, månadsjobb på guldkrogar, Bacchi Wapen, Trädgårn m m.
Håkan har också medverkat i revysammanhang. Det var 1973-1974 i Hasse & Tages revy Glaset i örat på Berns. Revyn spelades sex kvällar i veckan, men för Thangers del stannade det inte med detta, eftersom han även spelade till dans efter showen – i Weine Renlidens orkester. Samtidigt var han även med i den återuppståndna sånggruppen Gals & Pals, nu med nya medlemmar, och döpt av ledaren/arrangören Lasse Bagge till ”Män, kvinnor och sång”. Thanger har även spelat och turnerat med Jerry Williams, Östen Warnerbring, Delta Rhythm Boys, Arne Bill, Claes-Göran Hederström, Mona Wessman med flera. I slutet på 70-talet kompade han Lars-Rune Jäverbrant på en skiva, som var den vissångare som vann den talangtävling där Pierre kom trea och som ersatte Gert Avelin i Country Four (samma vikariat som Thanger själv alltså hade ibland). Han har också gjort en kortare sejour i Family Four – som ersättare för...Pierre Isacsson. Under 80-talet spelade han med det egna bandet ”Legimitation” på Viking Line samt och i Karl-Erik Sandbergs dansorkester.
Som studiomusiker, mest som bakgrundssångare, har Thanger medverkat på över 500 skivinspelningar. På 1970-talet spelade han in reklamsingeln "Polarbjörnen", på uppdrag av husvagnsfabriken Polarvagnen – hans enda egentliga framgång som soloartist. Vid 1982 års svenska melodifestival medverkade han i alla fall som textförfattare till låten "Fender 62", som framfördes av The Shanes och placerade sig som sexa i tävlingen.
Thanger har en röst som påminner om Pierres - det är väl därför han vikarierat för honom i Family Four. Det kan man höra i "Polarbjörnen".
Källa: Bland annat: Sunkit.se och Music Information Centre - www.swedishmic.org
Thanger föddes den 23 oktober 1943 i Lännersta, Värmdö. Som ung studerade han piano, men tröttnade snart, hittade istället sin morfars gamla gitarr, lärde sig själv att spela och startade rockbandet The Thundermen – med The Shadows som förebild. Debuten gjordes på Nalen och framgången ledde till många engagemang på ungdomsgårdar och turnéer. Efter militärtjänsten fick Håkan jobb som gitarrist i trumpetaren Weine Renlidens orkester, ett jobb som sträckte sig fram till 1967-1968. Då bestämde han sig för att ägna sig åt fördjupade musikaliska studier och skrev in sig vid Birkagårdens Musikfolkhögskola, där han gick ut 1971 efter tre års heltidsstudier. Under studietiden träffade han många kollegor och fick chansen att hoppa in som ersättare för Gert Avelin i Country Four, där han sjöng och spelade både elgitarr och elbas.
I början av 1970-talet var Thanger med och bildade gruppen Vildkaktus tillsammans med Olle Nilsson (som senare blev känd som imitatör av John Lennon och medlem i bandet Liverpool), Gösta Nilsson (pappa till Lisa Nilsson) och Ali Lundbohm. Det blev radio, TV och skivinspelningar. Vid det här laget hade Håkan gått över till sexsträngad elbas. Från 1972 turnerade han som basist med Lill-Babs i folkparkerna, ett jobb som varade i sju år. Hundratals folkparker varje sommar, månadsjobb på guldkrogar, Bacchi Wapen, Trädgårn m m.
Håkan har också medverkat i revysammanhang. Det var 1973-1974 i Hasse & Tages revy Glaset i örat på Berns. Revyn spelades sex kvällar i veckan, men för Thangers del stannade det inte med detta, eftersom han även spelade till dans efter showen – i Weine Renlidens orkester. Samtidigt var han även med i den återuppståndna sånggruppen Gals & Pals, nu med nya medlemmar, och döpt av ledaren/arrangören Lasse Bagge till ”Män, kvinnor och sång”. Thanger har även spelat och turnerat med Jerry Williams, Östen Warnerbring, Delta Rhythm Boys, Arne Bill, Claes-Göran Hederström, Mona Wessman med flera. I slutet på 70-talet kompade han Lars-Rune Jäverbrant på en skiva, som var den vissångare som vann den talangtävling där Pierre kom trea och som ersatte Gert Avelin i Country Four (samma vikariat som Thanger själv alltså hade ibland). Han har också gjort en kortare sejour i Family Four – som ersättare för...Pierre Isacsson. Under 80-talet spelade han med det egna bandet ”Legimitation” på Viking Line samt och i Karl-Erik Sandbergs dansorkester.
Som studiomusiker, mest som bakgrundssångare, har Thanger medverkat på över 500 skivinspelningar. På 1970-talet spelade han in reklamsingeln "Polarbjörnen", på uppdrag av husvagnsfabriken Polarvagnen – hans enda egentliga framgång som soloartist. Vid 1982 års svenska melodifestival medverkade han i alla fall som textförfattare till låten "Fender 62", som framfördes av The Shanes och placerade sig som sexa i tävlingen.
Thanger har en röst som påminner om Pierres - det är väl därför han vikarierat för honom i Family Four. Det kan man höra i "Polarbjörnen".
Källa: Bland annat: Sunkit.se och Music Information Centre - www.swedishmic.org
lördag 28 november 2009
Julmarknadskväll
Så här i adventstider passar det bra att sprida lite mysig julstämning över bloggen. Och vem gör det bättre än Pierre själv, i en av hans största ögonblick, nämligen "Julmarknadskväll", från "Igen". Det är en underbart nostalgisk och stämningsfull betraktelse som Pierre målar upp här, med alla de ingredienser som skapar stämning, som glögg, saffransbröd, röda äpplen, snö, tomtebloss med mera. Man kan tänka sig att han har egna barndomsminnen som är glada.
Jag minns själv mina barndoms julmarknader, eller skyltsöndagar som det kallades där hemma i våra trakter. Snö (det var alltid snö på den tiden, redan vid första advent), skyltfönster, affärerna öppna fast det var helg (vilket i sig var mycket spännande), snöslask på golven, första julklappsköpet, doften av kaffe, granris och glögg, tecknad film i fönstret till tv-affären, och när vi var hemma igen tände familjen första ljuset i adventsljusstaken; dels den stora, men jag och min bror tände också våra små som vi gjort i slöjden (som jag fortfarande har kvar och tänder varje adventssöndag), och så åt vi pepparkakor och lussebullar med julmust eller varm choklad.
Julmarknadskväll
- Pierre Isacsson -
Julgransglitter och bjällerklang,
glögg och saffransbröd,
dofter blandas med varann;
ett myllrande marknadstorg
röda äpplen i en korg.
Kom så bär jag dig på min arm,
vinden kyler dig -
här hos pappa är du varm.
Se stjärnorna ovanför
blinkande åt allt vi gör.
Stilla natt, helga natt
klingar över stan
Stämningar , lek och skratt
julklappsglada barn
Torget lever i granens ljus,
fyllda marknadsstånd
mellan snöbeklädda hus.
Girlanger och tomtebloss
köper vi med hem till oss
Hem i snön, där vi går
knarrar våra steg.
tyst och vit skogen står
månen ser vår väg
Hemma sitter vi länge kvar,
i vår öppna spis brinner
elden varm och klar -
när lågorna lugnat sig,
säger jag god natt till dig
Så med det börjar julmånaden. Jag har bullat upp med alla filmer jag måste se (Ett päron till farsa firar jul, Beatrix Potters sagovärld, Bad Santa, It´s a wonderful life), och alla böcker och berättelser jag måsta läsa (Hercule Poirots jul, Röde Orms julfirande, Betlehems Stjärna, Julvisa i Finnmarken). Jag har blivit lite mer juligt intresserad de senaste åren, av olika anledningar. Jag minns allt oftare min barndoms jular som lyckliga, precis som barndomen. Men det går så fort allting, och det är väl bara att konstatera - julen är en högtid vi firar till åminnelse av tidigare jular. Vi tar väl Julvisa i Finnmarken också, Dan Anderssons text i Thorstein Bergmans tolkning.
Jag minns själv mina barndoms julmarknader, eller skyltsöndagar som det kallades där hemma i våra trakter. Snö (det var alltid snö på den tiden, redan vid första advent), skyltfönster, affärerna öppna fast det var helg (vilket i sig var mycket spännande), snöslask på golven, första julklappsköpet, doften av kaffe, granris och glögg, tecknad film i fönstret till tv-affären, och när vi var hemma igen tände familjen första ljuset i adventsljusstaken; dels den stora, men jag och min bror tände också våra små som vi gjort i slöjden (som jag fortfarande har kvar och tänder varje adventssöndag), och så åt vi pepparkakor och lussebullar med julmust eller varm choklad.
Julmarknadskväll
- Pierre Isacsson -
Julgransglitter och bjällerklang,
glögg och saffransbröd,
dofter blandas med varann;
ett myllrande marknadstorg
röda äpplen i en korg.
Kom så bär jag dig på min arm,
vinden kyler dig -
här hos pappa är du varm.
Se stjärnorna ovanför
blinkande åt allt vi gör.
Stilla natt, helga natt
klingar över stan
Stämningar , lek och skratt
julklappsglada barn
Torget lever i granens ljus,
fyllda marknadsstånd
mellan snöbeklädda hus.
Girlanger och tomtebloss
köper vi med hem till oss
Hem i snön, där vi går
knarrar våra steg.
tyst och vit skogen står
månen ser vår väg
Hemma sitter vi länge kvar,
i vår öppna spis brinner
elden varm och klar -
när lågorna lugnat sig,
säger jag god natt till dig
Så med det börjar julmånaden. Jag har bullat upp med alla filmer jag måste se (Ett päron till farsa firar jul, Beatrix Potters sagovärld, Bad Santa, It´s a wonderful life), och alla böcker och berättelser jag måsta läsa (Hercule Poirots jul, Röde Orms julfirande, Betlehems Stjärna, Julvisa i Finnmarken). Jag har blivit lite mer juligt intresserad de senaste åren, av olika anledningar. Jag minns allt oftare min barndoms jular som lyckliga, precis som barndomen. Men det går så fort allting, och det är väl bara att konstatera - julen är en högtid vi firar till åminnelse av tidigare jular. Vi tar väl Julvisa i Finnmarken också, Dan Anderssons text i Thorstein Bergmans tolkning.
fredag 27 november 2009
Abbas bidrag till Family Four
Abbas två grundare och huvudfigurer, Benny Andersson och Björn Ulveaus, kom från Hep Stars respektive Hootenanny Singers - båda har redan figurerat på denna blogg i just dessa egenskaper (ja, alltså, som medlemmar i grupperna). Redan på 60-talet började de samarbeta med varandra, och 1970 gav de ut den första gemensamma singeln, "She´s My Kind of Girl". Men det var alltså inte deras första samarbete, tidiga låtar är t ex "It Isn’t Easy To Say" och "A Flower in My Garden", båda inspelade av Hep Stars. Under 1970 började de mer strukturerat göra musik tillsammans, inledningsvis under namnet Fästfolket, och de fick en liten hit med låten 'Hej gamle man'. Så, under 1971 koncentrerade sig Björn och Benny helt på att skriva låtar. Det var inte dumt. En av deras stora framgångar 1971 år var "Language of Love", som bland annat spelades in av fransyskan Françoise Hardy. 1972 kom de första skivorna där alla ABBA-medlemmarna medverkade, under namnet "Björn och Benny, Agnetha och Anni-Frid". Men ett piffigare namn var på gång. För säkerhets skull frågade man företaget Abba Seafood om det var okej att kalla gruppen ABBA vilket fick grönt ljus (vilket Abba Seafood säkert inte ångrar idag). Björn, Benny, Agnetha och Anni-Frid deltog i Melodifestivalen 1973 med "Ring ring". Låten kom 3:a, men det blev ändå deras första hit. Året därefter deltog man igen, med Waterloo. Resten är historia, som det brukar heta.
Från Björn och Bennys tidiga låtskrivaransträngningar under början av 70-talet finns många fina låtar, som uppfräschningen av "Oh min Carl Gustaf" till Kerstin Dellert, "Nina, fina ballerina" till Schytts och så "Kalla´t vad du vill" till Family Four. ”Kalla't va' du vill” släpptes (med "Du” som baksida) under hösten 1973 och låten gick in på Svensktoppen och låg där i sex veckor mellan den 16 september och 21 oktober 1973. Det är faktiskt en av de snyggare Family Four sångerna, får man säga, här har de hittat rätt nivå och ton. En sång som passar dem allihop, inte tre av dem, eller två eller rent av bara en i gruppen. Ett av Family Fours bästa ögonblick, helt enkelt.
Som bäst nådde den 4:e plats på Svensktoppen, men konkurrensen var stenhård just nu, eller vad sägs om "Så gick det till när farfar var ung", "Sången han sjöng var min egen", "Aj aj aj", "Igen och igen" och inte minst nedanstående låt, som faktiskt skulle leda till att reglerna gjordes om, så inga låtar kunde ligga längre än 10 veckor. Dagens rekord (är inte förresten det också en Benny Andersson-låt?) säger mig inte mycket, eftersom jag vet att så många låtar aldrig fick chansen. Eftersom jag är Dan Andersson-fanatiker, glädjer det mig dessutom att se att Hootenanny Singers faktiskt hade två Dan Andersson låtar med på Svensktoppen under denna tid, även "Per-Ols, Per-Erik" gick in där samtidigt som "Omkring tiggarn från Luossa" - vilket är låten det naturligtvis handlar om. Båda låtarna är hämtade från Hootenanny Singers alldeles utmärkta skiva med Dan Andersson-tolkningar, "Dan Andersson på vårt sätt", som kom 1973. "Omkring Tiggarn Från Luossa" är en av svensk lyriks största dikter, och är kongenialt tonsatt av Gunde Johansson. Ursprungligen ingår dikten (faktiskt som namnlös) i diktsamlingen "Svarta Ballader", från 1917, en diktsamling som Dan inte fick något honorar för. Han blev helt enkelt blåst av Bonniers Förlag. Förresten, "Per-Ols, Per-Erik" efterträddes av "Brooklandsvägen", som i sin tur efterträddes av "Om aftonen", som i sin tur efterträddes av "Till min syster" - så mellan 26 november 1972 och 23 juni 1974 låg Hootenanny Singers på Svensktoppen med en Dan Andersson-tolkning, hela tiden, fast lustigt nog aldrig som etta, inte ens med "Omkring tiggarn från Luossa".
Från Björn och Bennys tidiga låtskrivaransträngningar under början av 70-talet finns många fina låtar, som uppfräschningen av "Oh min Carl Gustaf" till Kerstin Dellert, "Nina, fina ballerina" till Schytts och så "Kalla´t vad du vill" till Family Four. ”Kalla't va' du vill” släpptes (med "Du” som baksida) under hösten 1973 och låten gick in på Svensktoppen och låg där i sex veckor mellan den 16 september och 21 oktober 1973. Det är faktiskt en av de snyggare Family Four sångerna, får man säga, här har de hittat rätt nivå och ton. En sång som passar dem allihop, inte tre av dem, eller två eller rent av bara en i gruppen. Ett av Family Fours bästa ögonblick, helt enkelt.
Som bäst nådde den 4:e plats på Svensktoppen, men konkurrensen var stenhård just nu, eller vad sägs om "Så gick det till när farfar var ung", "Sången han sjöng var min egen", "Aj aj aj", "Igen och igen" och inte minst nedanstående låt, som faktiskt skulle leda till att reglerna gjordes om, så inga låtar kunde ligga längre än 10 veckor. Dagens rekord (är inte förresten det också en Benny Andersson-låt?) säger mig inte mycket, eftersom jag vet att så många låtar aldrig fick chansen. Eftersom jag är Dan Andersson-fanatiker, glädjer det mig dessutom att se att Hootenanny Singers faktiskt hade två Dan Andersson låtar med på Svensktoppen under denna tid, även "Per-Ols, Per-Erik" gick in där samtidigt som "Omkring tiggarn från Luossa" - vilket är låten det naturligtvis handlar om. Båda låtarna är hämtade från Hootenanny Singers alldeles utmärkta skiva med Dan Andersson-tolkningar, "Dan Andersson på vårt sätt", som kom 1973. "Omkring Tiggarn Från Luossa" är en av svensk lyriks största dikter, och är kongenialt tonsatt av Gunde Johansson. Ursprungligen ingår dikten (faktiskt som namnlös) i diktsamlingen "Svarta Ballader", från 1917, en diktsamling som Dan inte fick något honorar för. Han blev helt enkelt blåst av Bonniers Förlag. Förresten, "Per-Ols, Per-Erik" efterträddes av "Brooklandsvägen", som i sin tur efterträddes av "Om aftonen", som i sin tur efterträddes av "Till min syster" - så mellan 26 november 1972 och 23 juni 1974 låg Hootenanny Singers på Svensktoppen med en Dan Andersson-tolkning, hela tiden, fast lustigt nog aldrig som etta, inte ens med "Omkring tiggarn från Luossa".
onsdag 25 november 2009
Pierre tolkar andra - "Lata sommardagar"
Nu är det dags att undersöka orginalet till en Pierre-sång igen, nämligen "Lata sommardagar" från debutskivan Pierre.
Originallåten skrevs av Donovan. Donovan Leitch slog igenom på 60-talet och håller på än. Denna låt kom i början på 70 talet, men heter inte ”Lazy days” som det står på skivomslaget, utan ”Lazy daze” och är hämtad från Essence to essence, som släpptes i nov/dec 1973 och spelades in mellan 1 September och 13 oktober,1973. Ett av de fulaste skivomslagen någonsin, för övrigt.
Esscence to essence producerades av Andrew Oldham (Rolling Stones, Small Faces m m), same Oldham som skrivit en biografi över… Abba. Det är idel toppmusiker på Donovans inspelning. Jim Gordon på trummor, som spelat med alla, The Byrds, Beach Boys ”Pet Sounds”, Joan Baez ”Diamonds and Rust”, Eric Clapton, John Lennon. På slutet av 70-talet började han dock höra röster i huvudet, företrädesvis sin moders. Detta slutade med att han i juni 1983 helt sonika slog ihäl henne med en hammare, och sitter för detta tilltag inspärrad än. Carl Radle på bas har spelat med George Harrison på ”All things must pass”, med Clapton, John Lee Hooker och Bob Dylan. Peter Frampton var stjärna själv, och Nicky Hopkins en studioräv, som bland annat spelar på John Lennons ”Happy X-mas (The war is over).
Provlyssningen kan man inte göra på vare sig YouTube (han verkar ha hårda rättighetsbevakare) eller Spotify (den skivan finns helt enkelt inte upp där), utan man får till exempel lyssna på en snutt på Allmusic (klicka på högtalarikonen bredvid låttiteln).
http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=33:0jftxv8sldhe
Så här låter det, med Pierre - från "Pierre!" 1974.
Orginaltexten lyder som följer:
Lazy Daze
Looking for a place with a real lazy pace,
Lay right back, simply rest my mind.
Living in a grass hut, swinging in a hammock,
In some sleepy cove forgotten by time.
I'll be the boy who sings songs sometimes,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
She is looking for a tan with a real sensitive man,
Burn her bra, simply rest her jeans.
Just let the kids run around with their ass hanging out,
Barefoot like they do in her dreams.
She'll be the girl who slinks along the beach,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Den svenska översättningen är rätt trogen orginalet, och den har en värmländsk touch - för här brukar det heta "det ordner sej te vecka, och gör det inte det så kvätter det". Den svenska texten skrevs av Lars Wiggman, som var anställd på Air Music (numera är han VD på Bonnier Music Publishing). Han skrev andra texter, "Med vinden kom en sång" åt/med Alf Robertson, en låt som också Vikingarna gjorde, ”Den vackraste sagan” och ”En sjöman” också åt Alf Robertson. Hans mest kända låt är nog ändå en annan, för när STIM häromåret presenterade en lista på vilka dansbandslåtar som det dansades mest till i Sverige hamnade "Främling" i topp. Nej, inte Carolas låt, utan Kris Kristoffersons "Stranger", i översättning av Wiggman. Många har gjort den, bl a Lasse Stefanz, Torgny Melins och Fernandoz. Vi tar väl och lyssnar på den, i Lasse Stefanz version, alltså med text av Lars Wiggman.
Topp 10-listan över de mest spelade dansbandslåtarna, såg förresten i sin helhet ut så här:
1. Främling (Stranger)
Text och musik: Kris Kritofferson. Svensk text: Lars Wiggman
2. Du Vinner Igen (We All Get Lucky Sometimes)
Text och musik: Jimmy J Scott och Gary Nicholsson. Svensk text: Jörgen Persson
3. I Just Want To Dance With You
Text och musik: Roger Cook och John Prine
4. You Never Can Tell
Text och musik: Chuck Berry
5. Flickan Från Igår (The Girl From Yesterday)
Text och musik: Glenn Frey och Jack Tempchin ; Svensk text: Monia Sjöström
6. California Blue
Text och musik: Jeff Lynne, Roy Orbison och Tom Petty
7. Stand By Me
Text och musik: Jerry Leiber, Mike Stoller och Ben E King
8. Jag Ångrar Mej Inte En Sekund (I Wouldn't Have Missed It For The World)
Text och musik: Kye Fleming, Dennis Morgan och Charles Quillen. Svensk text: Ingela "Pling" Forsman
9. If Tomorrow Never Comes
Text och musik: Garth Brooks och Kent Blazy
10. Inget Stoppar Oss Nu
Musik: Lasse Holm. Text: Ingela "Pling" Forsman
* Statistiken avser liveframföranden av dansband under 2007
Donovan var ju under 60-talet en sorts Englands svar på Bob Dylan, vilket delvis är orättvist för båda. Det finns några roliga anekdoter om deras sammanträffanden från i synnerhet 1965, när Dylan var på sin Englandsturne som dokumenterades i filmen Don´t look back. Donovan, som just hade slagit igenom, hängde runt Dylan under turnén, och vid ett tillfälle duellerade de låtar med varandra. I Q Magazine berättar regissören D.A. Pennebaker:
“Dylan liked Donovan before he even saw him. He liked the idea of Donovan. Of course, when Donovan met him he was very excited and decided to play something for him. Dylan said he liked Catch The Wind, but Donovan said, I've written a new song I wanna play for you. So he played a song called My Darling Tangerine Eyes. And it was to the tune of Mr Tambourine Man! And Dylan was sitting there with this funny look on his face, listening to Mr Tambourine Man with these really weird words, trying to keep a straight face. Then Dylan says, Well, you know, that tune ... I have to admit that I haven't written all the tunes I'm credited with but that happens to be one that I did write! I'm sure Donovan never played the song again!”
Sången heter för övrigt "Codine" ibland, ifall ni letar efter den menar jag.
Här är en annan sekvens från själva låtduellen:
Originallåten skrevs av Donovan. Donovan Leitch slog igenom på 60-talet och håller på än. Denna låt kom i början på 70 talet, men heter inte ”Lazy days” som det står på skivomslaget, utan ”Lazy daze” och är hämtad från Essence to essence, som släpptes i nov/dec 1973 och spelades in mellan 1 September och 13 oktober,1973. Ett av de fulaste skivomslagen någonsin, för övrigt.
Esscence to essence producerades av Andrew Oldham (Rolling Stones, Small Faces m m), same Oldham som skrivit en biografi över… Abba. Det är idel toppmusiker på Donovans inspelning. Jim Gordon på trummor, som spelat med alla, The Byrds, Beach Boys ”Pet Sounds”, Joan Baez ”Diamonds and Rust”, Eric Clapton, John Lennon. På slutet av 70-talet började han dock höra röster i huvudet, företrädesvis sin moders. Detta slutade med att han i juni 1983 helt sonika slog ihäl henne med en hammare, och sitter för detta tilltag inspärrad än. Carl Radle på bas har spelat med George Harrison på ”All things must pass”, med Clapton, John Lee Hooker och Bob Dylan. Peter Frampton var stjärna själv, och Nicky Hopkins en studioräv, som bland annat spelar på John Lennons ”Happy X-mas (The war is over).
Provlyssningen kan man inte göra på vare sig YouTube (han verkar ha hårda rättighetsbevakare) eller Spotify (den skivan finns helt enkelt inte upp där), utan man får till exempel lyssna på en snutt på Allmusic (klicka på högtalarikonen bredvid låttiteln).
http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=33:0jftxv8sldhe
Så här låter det, med Pierre - från "Pierre!" 1974.
Orginaltexten lyder som följer:
Lazy Daze
Looking for a place with a real lazy pace,
Lay right back, simply rest my mind.
Living in a grass hut, swinging in a hammock,
In some sleepy cove forgotten by time.
I'll be the boy who sings songs sometimes,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
She is looking for a tan with a real sensitive man,
Burn her bra, simply rest her jeans.
Just let the kids run around with their ass hanging out,
Barefoot like they do in her dreams.
She'll be the girl who slinks along the beach,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Den svenska översättningen är rätt trogen orginalet, och den har en värmländsk touch - för här brukar det heta "det ordner sej te vecka, och gör det inte det så kvätter det". Den svenska texten skrevs av Lars Wiggman, som var anställd på Air Music (numera är han VD på Bonnier Music Publishing). Han skrev andra texter, "Med vinden kom en sång" åt/med Alf Robertson, en låt som också Vikingarna gjorde, ”Den vackraste sagan” och ”En sjöman” också åt Alf Robertson. Hans mest kända låt är nog ändå en annan, för när STIM häromåret presenterade en lista på vilka dansbandslåtar som det dansades mest till i Sverige hamnade "Främling" i topp. Nej, inte Carolas låt, utan Kris Kristoffersons "Stranger", i översättning av Wiggman. Många har gjort den, bl a Lasse Stefanz, Torgny Melins och Fernandoz. Vi tar väl och lyssnar på den, i Lasse Stefanz version, alltså med text av Lars Wiggman.
Topp 10-listan över de mest spelade dansbandslåtarna, såg förresten i sin helhet ut så här:
1. Främling (Stranger)
Text och musik: Kris Kritofferson. Svensk text: Lars Wiggman
2. Du Vinner Igen (We All Get Lucky Sometimes)
Text och musik: Jimmy J Scott och Gary Nicholsson. Svensk text: Jörgen Persson
3. I Just Want To Dance With You
Text och musik: Roger Cook och John Prine
4. You Never Can Tell
Text och musik: Chuck Berry
5. Flickan Från Igår (The Girl From Yesterday)
Text och musik: Glenn Frey och Jack Tempchin ; Svensk text: Monia Sjöström
6. California Blue
Text och musik: Jeff Lynne, Roy Orbison och Tom Petty
7. Stand By Me
Text och musik: Jerry Leiber, Mike Stoller och Ben E King
8. Jag Ångrar Mej Inte En Sekund (I Wouldn't Have Missed It For The World)
Text och musik: Kye Fleming, Dennis Morgan och Charles Quillen. Svensk text: Ingela "Pling" Forsman
9. If Tomorrow Never Comes
Text och musik: Garth Brooks och Kent Blazy
10. Inget Stoppar Oss Nu
Musik: Lasse Holm. Text: Ingela "Pling" Forsman
* Statistiken avser liveframföranden av dansband under 2007
Donovan var ju under 60-talet en sorts Englands svar på Bob Dylan, vilket delvis är orättvist för båda. Det finns några roliga anekdoter om deras sammanträffanden från i synnerhet 1965, när Dylan var på sin Englandsturne som dokumenterades i filmen Don´t look back. Donovan, som just hade slagit igenom, hängde runt Dylan under turnén, och vid ett tillfälle duellerade de låtar med varandra. I Q Magazine berättar regissören D.A. Pennebaker:
“Dylan liked Donovan before he even saw him. He liked the idea of Donovan. Of course, when Donovan met him he was very excited and decided to play something for him. Dylan said he liked Catch The Wind, but Donovan said, I've written a new song I wanna play for you. So he played a song called My Darling Tangerine Eyes. And it was to the tune of Mr Tambourine Man! And Dylan was sitting there with this funny look on his face, listening to Mr Tambourine Man with these really weird words, trying to keep a straight face. Then Dylan says, Well, you know, that tune ... I have to admit that I haven't written all the tunes I'm credited with but that happens to be one that I did write! I'm sure Donovan never played the song again!”
Sången heter för övrigt "Codine" ibland, ifall ni letar efter den menar jag.
Här är en annan sekvens från själva låtduellen:
tisdag 24 november 2009
Då går jag ner i min källare
Det kanske börjar bli hög tid att säga några ord om Pierres mest kända låt, "Då går jag ner i min källare". Den har blivit hans signum, den som de flesta förknippar med honom. Vissa säger Family Four, men ingen säger någonsin Country Four. "Då går jag ner i min källare" är en annorlunda och bra låt, även om jag personligen kan räkna upp 15-20 låtar som jag tycker är bättre än den. Men vilka minnen man har till den låten! Den var populär när jag skulle fylla sex år, och åkte ut från Svensktoppen blott fem dagar innan min födelsedag. Men den låten är en del av min barndom, herregud vad många gånger jag har hört den och försökt härma basrösten.
Låten är skriven av Pierre Isacsson och Håkan Thanger. Pierre har skrivit texten och Håkan musiken. I en intervju i Hallands Nyheter från 2008 minns Håkan Thanger hur det hela gick till:
- Jag minns att vi satt och lattjade lite, och jag hade kommit på den där basgången som liksom "trappade ner": bom - bom - bom - båooom. Pierre hade den första textraden, då går jag ner i min källare, där lever jag sällare. Men va fasen skulle han göra i källaren?
- Då kom Pierre på det - han ska leka med en ångmaskin! Jag gillade det skarpt. Det var så unikt knasigt, här sjöng andra om land och strand och hjärta och smärta, men vi gjorde en låt om en ångmaskin.
- Inte bara texten är unik. Det lär vara den enda svensktoppslåten som har en tonartssänkning på slutet, istället för som brukligt en höjning, och därtill en temposänkning. Men vi kände direkt att... ja, den bara satt!
- Sedan var jag i studion för att köra på Isacssons skiva, och i hörlurarna hörde jag producenten säga att de saknade en hitlåt. Jag råkade ha kassetten i skjortfickan, och i pausen gick jag in. Han lyssnade 30 sekunder och sa: Den tar vi.
- Den blev en sån brakhit att folk fortfarande minns den. Spelar jag ute är det alltid någon som begär den. Jag har lite samma basröst som Pierre hade, och var faktiskt stand-in för honom i Family Four. Fast det är klart, ingen kunde bullra ångmaskinslåten som han.
Hallands Nyheter, 2008-01-08: Författare: Krister Svahn
Singeln med "Då går jag ner i min källare" (där A-sidan var "Idag är första da'n av resten av ditt liv") gick in på Svensktoppen den 24 november 1974 och låg kvar till den 2 februari 1975, och sålde i över 100 000 exemplar.
Då går jag ner i min källare
- Pierre Isacsson, Håkan Thanger -
Hemma gillar dom fester
med pompa och med ståt.
I smoking bland våra gäster –
jag smilar och går åt.
Och efter några timmar
är allt ett stort hallå
jag söker då en lugnare nivå.
Då går jag ner i min källare
där lever jag sällare
för där har jag kvar
min gamla ångmaskin
Jag matar meta-tabletter i den
lyssnar och glömmer tiden
tar ett glas vin
i ångan från maskin.
Många dagar är trista
da och många himlar grå
om nästa dag är den sista
ser jag helst att den är blå
Men skulle något hända
som ingen kan rå får
så vet jag ganska säkert
vad jag gör
Det är en svår låt att göra cover på, det krävs ju sin basröst, och tonartssänkningen på slutet är legendarisk - i populärmusiska sammanhang är en tonartshöjning förväntad. Det finns ett par som ändå försökt, Ekelunds dansbandsorkester till exempel, och även Per Gessle har gjort ett försök.
Cacka Israelsson har dessutom gjort ett svar till låten, som han kallade för "Då går jag ner under källaren". Israelsson var väl annars mest känd för "Gamle Svarten" och sina svenska mästerskapstitlar i längdhopp 1951 och på 110 m häck 1952. Passningen till Pierre är kul..."Och jag hör jag grannen i hans källare, hans röst är mycket gällare - han sjunger om sin gamla ångmaskin"...
Vill man köpa en ångmaskin finns det t ex på http://www.modellhobby.se, modellen nedan kostar 8 500 kronor.
Låten är skriven av Pierre Isacsson och Håkan Thanger. Pierre har skrivit texten och Håkan musiken. I en intervju i Hallands Nyheter från 2008 minns Håkan Thanger hur det hela gick till:
- Jag minns att vi satt och lattjade lite, och jag hade kommit på den där basgången som liksom "trappade ner": bom - bom - bom - båooom. Pierre hade den första textraden, då går jag ner i min källare, där lever jag sällare. Men va fasen skulle han göra i källaren?
- Då kom Pierre på det - han ska leka med en ångmaskin! Jag gillade det skarpt. Det var så unikt knasigt, här sjöng andra om land och strand och hjärta och smärta, men vi gjorde en låt om en ångmaskin.
- Inte bara texten är unik. Det lär vara den enda svensktoppslåten som har en tonartssänkning på slutet, istället för som brukligt en höjning, och därtill en temposänkning. Men vi kände direkt att... ja, den bara satt!
- Sedan var jag i studion för att köra på Isacssons skiva, och i hörlurarna hörde jag producenten säga att de saknade en hitlåt. Jag råkade ha kassetten i skjortfickan, och i pausen gick jag in. Han lyssnade 30 sekunder och sa: Den tar vi.
- Den blev en sån brakhit att folk fortfarande minns den. Spelar jag ute är det alltid någon som begär den. Jag har lite samma basröst som Pierre hade, och var faktiskt stand-in för honom i Family Four. Fast det är klart, ingen kunde bullra ångmaskinslåten som han.
Hallands Nyheter, 2008-01-08: Författare: Krister Svahn
Singeln med "Då går jag ner i min källare" (där A-sidan var "Idag är första da'n av resten av ditt liv") gick in på Svensktoppen den 24 november 1974 och låg kvar till den 2 februari 1975, och sålde i över 100 000 exemplar.
Då går jag ner i min källare
- Pierre Isacsson, Håkan Thanger -
Hemma gillar dom fester
med pompa och med ståt.
I smoking bland våra gäster –
jag smilar och går åt.
Och efter några timmar
är allt ett stort hallå
jag söker då en lugnare nivå.
Då går jag ner i min källare
där lever jag sällare
för där har jag kvar
min gamla ångmaskin
Jag matar meta-tabletter i den
lyssnar och glömmer tiden
tar ett glas vin
i ångan från maskin.
Många dagar är trista
da och många himlar grå
om nästa dag är den sista
ser jag helst att den är blå
Men skulle något hända
som ingen kan rå får
så vet jag ganska säkert
vad jag gör
Det är en svår låt att göra cover på, det krävs ju sin basröst, och tonartssänkningen på slutet är legendarisk - i populärmusiska sammanhang är en tonartshöjning förväntad. Det finns ett par som ändå försökt, Ekelunds dansbandsorkester till exempel, och även Per Gessle har gjort ett försök.
Cacka Israelsson har dessutom gjort ett svar till låten, som han kallade för "Då går jag ner under källaren". Israelsson var väl annars mest känd för "Gamle Svarten" och sina svenska mästerskapstitlar i längdhopp 1951 och på 110 m häck 1952. Passningen till Pierre är kul..."Och jag hör jag grannen i hans källare, hans röst är mycket gällare - han sjunger om sin gamla ångmaskin"...
Vill man köpa en ångmaskin finns det t ex på http://www.modellhobby.se, modellen nedan kostar 8 500 kronor.
måndag 23 november 2009
Pierre sjunger Dylan
De sista åren av Country Fours karriär gav man bara ut några singlar, fem stycken närmare bestämt - efter att den sista LP:n getts ut. Intresset för gruppen hade falnat något, folkparkerna som var Country Fours livearena, gav mest danskvällar, men inga scenshower, och Kerstin Dahl var dessutom nybliven mamma. Efter juni 1968, när sista låten från föregående LP:n "I vår tid" ebbat ut, kom alltså fem singlar, men ingen av dem gjorde något väsen av sig på listorna. På den andra singeln, som vi ska titta lite närmare på idag, är låtarna egendomligt nog inte ens översatta. Anledningen till det är helt enkelt att man inte fick tillstånd av Bob Dylans folk att sjunga in den översättning som Patrik (Per-Anders Boquist) gjort. Idag är det lättare, men då, 1968, var det svårt att få Dylanöversättningar godkända. Nu kan vilken klåpare som helst få översättningar godkända, till och med Mikael Wiehe. En ny medlem har nu gjort entré i Country Four; Gert Avelin har lämnat bandet och ersatts av Lars-Rune Jäverbrant, samme man som några år tidigare vann den talangtävling som Pierre Isacsson upptäcktes i. Det är han som står längst till höger på denna bild, eller heraldiskt vänster som det heter i flaggningssammanhang.
De fem singlar som Counry Four ger ut innan de splittras är:
Natten har tusen ögon/Vilken härlig dag, 1968
I'll be your baby tonight/I still wonder why, 1968
Jag ser en liten fågel/Vi ska gå på Zoo, 1968
Ge mig plats i din värld/Sommarskymning, 1969
Vi är alla barn i början/Drömmarnas ö, 1969
Eftersom jag själv är en stor Bob Dylan-beundrare har jag länge försökt få tag på versionen av Dylans "I´ll be your baby tonight". Jag menar - Pierre sjunger Dylan. Kan det bli mer upphetsande? Äntligen har jag fått tag på den. Och hur låter då!? Tja...sådär. Rätt tamt och oinspirerat om jag ska vara ärlig, och på rätt tafflig engelska dessutom ("kluus jåår ajjs, kluus dä dååår..."). Slidegitarren låter som nåt Yvnge Stoor kasserat för det kommit sand i stallet. Men väldigt kul, ändå, och så här låter det.
Orginalet spelade Dylan in den 29 november 1967 och låten släpptes i januari, på skivan "John Wesley Harding". Det är en låt som rätt många gjort cover på, allt från Emmylou Harris till UB40. Fast även i detta fall får jag konstatera att Dylan gör det bäst själv. Som oftast.
De fem singlar som Counry Four ger ut innan de splittras är:
Natten har tusen ögon/Vilken härlig dag, 1968
I'll be your baby tonight/I still wonder why, 1968
Jag ser en liten fågel/Vi ska gå på Zoo, 1968
Ge mig plats i din värld/Sommarskymning, 1969
Vi är alla barn i början/Drömmarnas ö, 1969
Eftersom jag själv är en stor Bob Dylan-beundrare har jag länge försökt få tag på versionen av Dylans "I´ll be your baby tonight". Jag menar - Pierre sjunger Dylan. Kan det bli mer upphetsande? Äntligen har jag fått tag på den. Och hur låter då!? Tja...sådär. Rätt tamt och oinspirerat om jag ska vara ärlig, och på rätt tafflig engelska dessutom ("kluus jåår ajjs, kluus dä dååår..."). Slidegitarren låter som nåt Yvnge Stoor kasserat för det kommit sand i stallet. Men väldigt kul, ändå, och så här låter det.
Orginalet spelade Dylan in den 29 november 1967 och låten släpptes i januari, på skivan "John Wesley Harding". Det är en låt som rätt många gjort cover på, allt från Emmylou Harris till UB40. Fast även i detta fall får jag konstatera att Dylan gör det bäst själv. Som oftast.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)