tisdag 29 juni 2010
måndag 7 juni 2010
Sparbössan
Sparbössan var ett radioprogram Stockholms Sparbank stod för, och som spelades in för att sändas på sjukhus i Stockholmstrakten - för patienter att lyssna på under sin sjukhusvistelse. Inspelningen av program 168 spelade in den 30 januari 1978, och en av gästerna är Pierre Isacsson. Pierre låg för tillfället på andra plats på Svensktoppen med "Angelina". Första halvan av programmet är vigt åt Göte Lovén (som bland annat gjorde filmmusiken till Ingmar Bergmans "Smultronstället")
Presentationen är makalöst ostringent, liksom det inledande småpratet. Som vanligt får han prata om basrösten, och drämmer till med "Nej, det stämmer inte. Bland de mer komersiella sångarna tillhör jag dem som sjunger något sånär lågt."
Han inleder med en historia som Bernt Östs mamma Anna berättade. Egentligen räcker det med poängen för att man ska förstå den, men Pierre spinner skickligt en historia kring den. Fast skämtet är lika platt för det. I koncentrat:
- Kallar de er för "tjuren", verkligen?
- Ja, hurså?
- Muuuu...
Men sen plockar han fram gitarren och spelar en akustisk version av "Ännu en dag, ännu en tid", och allt är förlåtet. Det är en magnifik version, den akustiska miljön gör att låten verkligen får ett nytt liv. Det är redan en av Pierres bästa låtar, men nu blir den nåt mer. Klassiskt.
Sen blir det småprat för sjuka patienter, han pratar lite om att han har en liten ettårig flicka därhemma, och han pratar om vad han ska göra när han fyller 80 "om man får leva och ha hälsan", men vi vet ju alla hur det gick med det. Till dottern sjunger han sedan en akustisk version av "Var inte rädd, jag är hos dig", som likaså är ett verkligt guldkorn.
Men sen kommer den stora skrällen - en helt ny låt, till hustrun Eva, och den är makalöst bra. "Måla mig en dag" heter den, och det är ett under att den inte finns utgiven. Om, eller när, det kommer en samling med Pierre Isacssons musik, kommer den att vara med, tro mig. Texten är en hyllning till kvinnan, mycket rörande, och musiken är kanske en av de bästa melodier Pierre har gjort.
Måla mig en dag
Sakta blir morgonen till dag
det ljusnar utanför
så tyst - jag saknar dig hos mig
och undrar vad du gör?
Natten har varit lite kall
och frosten ligger kvar.
Jag längtar det jag har
när du och jag är vi.
Måla mig en dag, jag känner mig ensam,
gör den rik på dina färger, gör den mjuk av din hand
Ja, måla mig en dag, jag känner mig ensam,
gör det lät för mig att vänta, gör den ljus som du kan -
när du och jag är vi.
En bild av lekar och av skratt blir levande för mig,
jag ser en lycka och ett hem som färgats utav dig.
Så fort drar minnena förbi av glädjefyllda dar -
jag längtar det jag har när du och jag är vi.
Måla mig en dag, jag känner mig ensam
gör den rik på dina färger, gör den mjuk av din hand.
Ja, måla mig en dag, jag känner mig ensam,
gör det lät för mig att vänta, gör den ljus som du kan.
Sista låten är ett samarbete med Åke Strömmer, en låt för Pierres sommarshow året innan, som inte heller den är utgiven. Det är häftig historia om en man som somnar och får en råtta ner i halsen, och alla försök med att få upp den ur magen.
Presentationen är makalöst ostringent, liksom det inledande småpratet. Som vanligt får han prata om basrösten, och drämmer till med "Nej, det stämmer inte. Bland de mer komersiella sångarna tillhör jag dem som sjunger något sånär lågt."
Han inleder med en historia som Bernt Östs mamma Anna berättade. Egentligen räcker det med poängen för att man ska förstå den, men Pierre spinner skickligt en historia kring den. Fast skämtet är lika platt för det. I koncentrat:
- Kallar de er för "tjuren", verkligen?
- Ja, hurså?
- Muuuu...
Men sen plockar han fram gitarren och spelar en akustisk version av "Ännu en dag, ännu en tid", och allt är förlåtet. Det är en magnifik version, den akustiska miljön gör att låten verkligen får ett nytt liv. Det är redan en av Pierres bästa låtar, men nu blir den nåt mer. Klassiskt.
Sen blir det småprat för sjuka patienter, han pratar lite om att han har en liten ettårig flicka därhemma, och han pratar om vad han ska göra när han fyller 80 "om man får leva och ha hälsan", men vi vet ju alla hur det gick med det. Till dottern sjunger han sedan en akustisk version av "Var inte rädd, jag är hos dig", som likaså är ett verkligt guldkorn.
Men sen kommer den stora skrällen - en helt ny låt, till hustrun Eva, och den är makalöst bra. "Måla mig en dag" heter den, och det är ett under att den inte finns utgiven. Om, eller när, det kommer en samling med Pierre Isacssons musik, kommer den att vara med, tro mig. Texten är en hyllning till kvinnan, mycket rörande, och musiken är kanske en av de bästa melodier Pierre har gjort.
Måla mig en dag
Sakta blir morgonen till dag
det ljusnar utanför
så tyst - jag saknar dig hos mig
och undrar vad du gör?
Natten har varit lite kall
och frosten ligger kvar.
Jag längtar det jag har
när du och jag är vi.
Måla mig en dag, jag känner mig ensam,
gör den rik på dina färger, gör den mjuk av din hand
Ja, måla mig en dag, jag känner mig ensam,
gör det lät för mig att vänta, gör den ljus som du kan -
när du och jag är vi.
En bild av lekar och av skratt blir levande för mig,
jag ser en lycka och ett hem som färgats utav dig.
Så fort drar minnena förbi av glädjefyllda dar -
jag längtar det jag har när du och jag är vi.
Måla mig en dag, jag känner mig ensam
gör den rik på dina färger, gör den mjuk av din hand.
Ja, måla mig en dag, jag känner mig ensam,
gör det lät för mig att vänta, gör den ljus som du kan.
Sista låten är ett samarbete med Åke Strömmer, en låt för Pierres sommarshow året innan, som inte heller den är utgiven. Det är häftig historia om en man som somnar och får en råtta ner i halsen, och alla försök med att få upp den ur magen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)