God Jul och Gott Nytt År till alla läsare av denna sida om Pierre Isacsson. Jag vet inte riktigt vilka ni är, men ni är några stycken i alla fall. Vi tar väl en glögg och lyssnar på "Julmarknadskväll".
torsdag 23 december 2010
måndag 13 december 2010
Om boken "Jag vill andas samma luft som du"
I den nystartade webtidningen Obladoo finns det en intervju med författaren till "Jag vill andas samma luft som du", boken om Pierre, en intervju som utvecklar sig till en liten minibiografi.
http://obladoo.se/blog/2010/11/07/jag-vill-andas-samma-luft-som-du/
http://obladoo.se/blog/2010/11/07/jag-vill-andas-samma-luft-som-du/
onsdag 1 december 2010
1 december
Idag, den 1 december skulle Pierre ha fyllt 63 år. Därför lyssnar vi på hur det gick till dagen då han fyllde 25 år, 1972. Tiden går, visst gör den? Visst minns du din 25-årsdag? Vad hade du för drömmar? Ja, en del läsare kanske inte har fyllt 25, jag vet, men de flesta har nog gjort det ändå. Pierre fyllde sina 25 på scenen; det var sista kvällen på en av Family Fours engagemang på Berns efter en månads engagemang. Vi låter sedan bandet gå och lyssnar på avslutningsnumret "En dag fylld av kärlek" också. Den finns annars på skivan "1971" och är en riktigt snygg sång, skriven av George Wyle och Mort Green, med svensk text av Bengt Steen.
"En dag fylld av kärlek" hette förresten i original "May each day". En stor framgång för bland annat Andy Williams.
"En dag fylld av kärlek" hette förresten i original "May each day". En stor framgång för bland annat Andy Williams.
söndag 28 november 2010
Moonlighters sjunger Pierre
Dags att lyssna på en cover på en Pierre-komposition. Det handlar om "Dröm nu och sov", som ligger på "En sommarsaga" från 1975. Det är inte en helt egen komposition, utan Pierre har skrivit en (mycket bra!) svensk text till Tommy James "Boo boo, don'cha be blue". I februari-mars 1978 går gruppen Moonlighters in i studion och spelar in sin LP "Sommaren behöver vi". Där gör man alltså bland annat en version av Tommy James/Pierre Isacssons låt, även om den fått den kortare titeln "Sov sov". Moonlighters, då, vilka var det? Ja, det är ett gäng med idel kända namn - Hasse Rosén och Janne Brååthe spelar på Pierres skivor, och på just den här skivan medverkar även namn som Roger Palm, Rutger Gunnarsson och Liza Öhman, som också hjälpt Pierre på hans skivor. Studiomusiker. En gång var för övrigt Lasse Holm med i Moonlighters, men inte vid tidpunkten för denna inspelning.
Moonlighters version är en dansbandsversion, i princip, utan riktig glöd. Det finns också en del textavvikelser: "dina ögon blänker ömt mot mig" har bytts, helt oförklarligt, till "dina ögon tindrar ömt mot mig". Att ett ord kan betyda mycket får man bevis för här - det blir helt galet. Dessutom skippar de helt den andra versen, och sjunger i stället den första "Vet du om att där du ligger..." två gånger. Och brassar på med refrängen desto fler gånger. Vi lyssnar väl på Moonlighters version, med Örjan Englund på sång, Englund som för övrigt spelat med mängder av artister, inklusive Doug Sahm, och skrivit några hundra låtar som har blivit inspelade av andra artister varav de mest kända är "Mister, Dont speak bad about my music" åt självaste David Allan Coe samt "Innerst i Sjelen" åt Sissel Kyrkjebø.
Och Pierres låter så här. Jag håller förresten just denna sång mycket högt när det gäller Pierres sånginsats. I sånger som den här låter den som bäst.
Moonlighters version är en dansbandsversion, i princip, utan riktig glöd. Det finns också en del textavvikelser: "dina ögon blänker ömt mot mig" har bytts, helt oförklarligt, till "dina ögon tindrar ömt mot mig". Att ett ord kan betyda mycket får man bevis för här - det blir helt galet. Dessutom skippar de helt den andra versen, och sjunger i stället den första "Vet du om att där du ligger..." två gånger. Och brassar på med refrängen desto fler gånger. Vi lyssnar väl på Moonlighters version, med Örjan Englund på sång, Englund som för övrigt spelat med mängder av artister, inklusive Doug Sahm, och skrivit några hundra låtar som har blivit inspelade av andra artister varav de mest kända är "Mister, Dont speak bad about my music" åt självaste David Allan Coe samt "Innerst i Sjelen" åt Sissel Kyrkjebø.
Och Pierres låter så här. Jag håller förresten just denna sång mycket högt när det gäller Pierres sånginsats. I sånger som den här låter den som bäst.
fredag 19 november 2010
Family Four 1970 - de två första singlarna
Innan Family Fours första skiva kom 1971, gavs två singlar ut under 1970. Det var "Ta hit din längtan"/"Kom med mej till kärlekens torg", i mars 1970,
och i augusti samma år "Cielito lindo - si si"/"Ge mig plats i din värld".
Ta hit din längtan
- Pack up your sorrows -
Text och musik: Richard Farina, Pauline Marden
Svensk text: Owe Junsjö
Richard Farina (född 1937, död 1966) var en av alla amerikanska folksångarna under 1960-talet. Egentligen började han som författare men träffade i början av 1960-talet Carolyn Hester, en då berömd folksångerska som han kvickt blev tillsammans med och gifte sig med. På Hesters tredje skiva medverkade en då okänd yngling på munspel, som hette Bob Dylan. Farina och Dylan blev vänner. Strax därefter skiljde sig Farina och Hester, och Farina han gifte sig i april 1963 i stället med en 17-åring flicka vid namn Mimi, som var lillasyster till Joan Baez. De började uppträda som "Richard & Mimi Fariña" från 1964. Debutskivan kom 1965 och hette "Celebrations For a Grey Day" 28 april publicerade han sin bok "Been down so long, it looks like up to me", och det mesta såg ljust ut. Två dagar senare, den 30 april 1966, på Mimis 21-årsdag, satt Farina bak på en motorcykel, föraren tappade kontrollen, och Farina dog i kraschen. Inte nog med det, de hade dessutom grälat innan han åkte iväg. Samma kväll, 30 april 1966 är vännen Bob Dylan för första gången i Sverige och ger konsert i Stockholm. Tre månader senare ska även han krascha med sin motorcykel, men han överlever. Joan Baez's sång "Sweet Sir Galahad" handlar om olyckan. Mimi (Baez) Farina (född 1945, död 2001) var sångare och låtskrivare, som sin storasyster, men hon var aldrig i närheten av systerns berömmelse.
"Pack up your sorrows" skrevs av Richard Farina och Pauline Marden - som är den äldre Baez-systern. Joan Baez började spela den live i januari 1964. Richard och Mimi spelade in den till "Celebrations for a grey day" 1965, deras debutskiva.
Många har sjungit in den. Joan Baez, Johnny Cash, Peter, Paul and Mary och Judy Collins.
Översättningen gjordes av Owe Junsjö och döptes till "Ta hit din längtan". Det var Junsjös första insats för Family Four/Pierre, men inte den sista. Owe Junsjö (född 1945) har skrivit många texter, som sjungits in av artister som Anni-Frid Lygnstad, Tommy Körberg, Hootenanny Singers, Svante Thuresson, Lill Lindfors och många fler, och han har översatt artister som Paul Simon, Leonard Cohen och Bob Dylan. Paul Simons ”Sounds of silence ”, blev t ex ”En ton av tystnad” som många artister sjungit in. Junsjö ska återkomma med fler översättningar senare. Orginaltexten handlar om hur sångaren tillkännager att hur jobbigt och svårt livet än kommer att bli (och det blir det), så kan han/hon alltid komma med sina bekymmer till honom, för han vet precis vad han ska göra med dem. Junsjös översättning har samma utgångspunkt, även om det är "längtan" som han erbjuder sig att ta hand om. Men i övrigt är det samma tema, om livets svårigheter som man får bära. Allt till en glad och modgivande musik.
Kom med mej till kärlekens torg
- Scarborough fair -
Text & musik: trad, Paul Simon, Art Garfunkel
Svensk text: Mats Paulson
På Family Fours skiva står Paul Simon och Art Garfunkel som låtskrivare, vilket nog kan vara delvis sant, men inte helt. "Scarborough Fair" är ursprungligen en gammal engelsk ballad, som Paul Simon hörde under tiden han bodde i England, och som han arrangerade om och lade till en egen text, som sjungs parallellt med den ursprungliga (vilket på Simon & Garfunkels skivor markeras med "Canticle". Vi får alltså två låtar i ett. Den ursprungliga texten utgick för övrigt Dylan från när han skrev "Girl from the north country", som till och med innehåller raden ordagrant "Remember me to one who lives there, she once was a true love of mine". Simons textbidrag, den parallella, finns även som en egen sång nämligen "The side of a hill" och utgiven på "Paul Simon Songbook". Det som gör låten så bra är att den ursprungliga texten är en kärlekstext, medan den nytillagda är en krigskritisk sång, mitt under Vietnamnskrigets inledning.
http://www.youtube.com/watch?v=pWyPhQkZNLw
Den svenska texten skrevs av Mats Paulson, trubaduren, vars "Visa vid vindens ängar" Pierre redan sjungit i Country Four. I den svenska versionen fick den namnet "Följ med mig till kärlekens torg". Där finns faktiskt en parallelltext som sjungs, dock inte på samma sätt som i orginalet en motsats mot grundtexten - båda texterna är sommaridyller.
Cielito lindo - si si
Text & musik: Rudi Lindt, F. Conda, Francis Coppieters
Svensk text: Berndt Öst
"Cielito Lindo si si" är inte den gamla mexikanska sången som gränsar till nationalhymn, utan en låt komponerad av trion Lindt, Conda och Coppieters. Låten finns också utgiven i en dansk version med Anette Blegvad samma år, 1970, där a-sidan heter "Hans Klods" och b-sidan alltså "Cielito Lindo Si Si" (med dansk text av Viggo Happel). Vem som var först är inte lätt att veta. Inte heller hur denna låt hittade till Family Four. Det verkar var någon form av tysk prägel på detta samarbete. Rudi Lindt (född 1920) har komponerat en del låtar med den svenske låtskrivaren och sångaren Peter Ström. Francis Coppieters (född 1930, död 1990) var en belgisk kompositör som tillbringade 60-talet i Tyskland. Vem "F. Conda" är har jag inte lyckats utröna. Men detta är bara en teori.
Ge mig plats i din värld
- A place in the sun -
Text & musik: Bryan Wells, Ronald Miller, Clarence Paul
Svensk text: Bo Rehnberg
"Ge mig plats i din värld" är en version av "A place in the sun" som faktisk Pierre sjöng in på singel så sent som året innan. Det var nämligen samma översättning som Country Four använde på sin näst sista singel, våren 1969. I denna version är det mer maffig och storbandsaktigt, tack vare orkestern som Claes Rosendahl arrangerar och dirigerar.
Låtskrivartrion bakom "A place in the sun" är rutinerade. Bryan Wells har skrivit andra låtar, bland annat "Yester-Me, Yester-You, Yesterday" åt Stevie Wonder och "Someday at Christmas" åt Mary J. Blige och Diana Ross. Annars har han jobbat mest med att skriva låtar till reklamfilmer, och arrangerat musik, bland annat åt Bette Midler. Ronald Norman Miller (född 1933, död 2007) var låtskrivaer och producent som hade många hitlåtar för Motown på 1960- och 70-talet. Till Stevie Wonder skrev han bland annat "For Once in My Life", en sång som han skrev på en kväll, när hans dotter föddes. Clarence Paul (född Clarence Pauling 1928, död 1995) var låtskrivare och producent för Motown. Han var Stevie Wonders mentor och producent under de tidiga åren, och han producerade även the Temptations. Andra låtar han har skrivit är "Until you come back to me" som Aretha Franklin hade en hit med och "Hitch Hike", en hit med Marvin Gaye.
Den första inspelningen av "A place in the sun" kom med Stevie Wonder i oktober 1966, och sedan följde flera versioner med Sandy Posey (1967), Glen Campbell, David Isaacs, Supremes (alla 1968) och Slim Smith och Family Dogg (båda 1969). Exakt vilken version som ligger till grund för den svenska går inte att säga, om det nu ens är någon särskild. Men såväl Sandy Posey som Supremes är ju dominerade av kvinnoröster.
Den svenska versionen med text av Bo Rehnberg, som senare skulle översätta låtar åt Pierre under namnet "E. Boberg". Texten har nu blivit en underförstått existentialistisk sång, om jag tolkar den rätt. Ungefär samma budskap som i Dan Anderssonss "Tiggaren från Luossa", med "det finns något bortom bergen, bortom blommorna och sången".
Så ge mig plats i din värd
låt mig följa på din färd
mot den lycka som alla har glömt
Ge mig plats i din värd
Jag behövs ej längre här
jag ska finna det vackra man gömt.
och i augusti samma år "Cielito lindo - si si"/"Ge mig plats i din värld".
Ta hit din längtan
- Pack up your sorrows -
Text och musik: Richard Farina, Pauline Marden
Svensk text: Owe Junsjö
Richard Farina (född 1937, död 1966) var en av alla amerikanska folksångarna under 1960-talet. Egentligen började han som författare men träffade i början av 1960-talet Carolyn Hester, en då berömd folksångerska som han kvickt blev tillsammans med och gifte sig med. På Hesters tredje skiva medverkade en då okänd yngling på munspel, som hette Bob Dylan. Farina och Dylan blev vänner. Strax därefter skiljde sig Farina och Hester, och Farina han gifte sig i april 1963 i stället med en 17-åring flicka vid namn Mimi, som var lillasyster till Joan Baez. De började uppträda som "Richard & Mimi Fariña" från 1964. Debutskivan kom 1965 och hette "Celebrations For a Grey Day" 28 april publicerade han sin bok "Been down so long, it looks like up to me", och det mesta såg ljust ut. Två dagar senare, den 30 april 1966, på Mimis 21-årsdag, satt Farina bak på en motorcykel, föraren tappade kontrollen, och Farina dog i kraschen. Inte nog med det, de hade dessutom grälat innan han åkte iväg. Samma kväll, 30 april 1966 är vännen Bob Dylan för första gången i Sverige och ger konsert i Stockholm. Tre månader senare ska även han krascha med sin motorcykel, men han överlever. Joan Baez's sång "Sweet Sir Galahad" handlar om olyckan. Mimi (Baez) Farina (född 1945, död 2001) var sångare och låtskrivare, som sin storasyster, men hon var aldrig i närheten av systerns berömmelse.
"Pack up your sorrows" skrevs av Richard Farina och Pauline Marden - som är den äldre Baez-systern. Joan Baez började spela den live i januari 1964. Richard och Mimi spelade in den till "Celebrations for a grey day" 1965, deras debutskiva.
Många har sjungit in den. Joan Baez, Johnny Cash, Peter, Paul and Mary och Judy Collins.
Översättningen gjordes av Owe Junsjö och döptes till "Ta hit din längtan". Det var Junsjös första insats för Family Four/Pierre, men inte den sista. Owe Junsjö (född 1945) har skrivit många texter, som sjungits in av artister som Anni-Frid Lygnstad, Tommy Körberg, Hootenanny Singers, Svante Thuresson, Lill Lindfors och många fler, och han har översatt artister som Paul Simon, Leonard Cohen och Bob Dylan. Paul Simons ”Sounds of silence ”, blev t ex ”En ton av tystnad” som många artister sjungit in. Junsjö ska återkomma med fler översättningar senare. Orginaltexten handlar om hur sångaren tillkännager att hur jobbigt och svårt livet än kommer att bli (och det blir det), så kan han/hon alltid komma med sina bekymmer till honom, för han vet precis vad han ska göra med dem. Junsjös översättning har samma utgångspunkt, även om det är "längtan" som han erbjuder sig att ta hand om. Men i övrigt är det samma tema, om livets svårigheter som man får bära. Allt till en glad och modgivande musik.
Kom med mej till kärlekens torg
- Scarborough fair -
Text & musik: trad, Paul Simon, Art Garfunkel
Svensk text: Mats Paulson
På Family Fours skiva står Paul Simon och Art Garfunkel som låtskrivare, vilket nog kan vara delvis sant, men inte helt. "Scarborough Fair" är ursprungligen en gammal engelsk ballad, som Paul Simon hörde under tiden han bodde i England, och som han arrangerade om och lade till en egen text, som sjungs parallellt med den ursprungliga (vilket på Simon & Garfunkels skivor markeras med "Canticle". Vi får alltså två låtar i ett. Den ursprungliga texten utgick för övrigt Dylan från när han skrev "Girl from the north country", som till och med innehåller raden ordagrant "Remember me to one who lives there, she once was a true love of mine". Simons textbidrag, den parallella, finns även som en egen sång nämligen "The side of a hill" och utgiven på "Paul Simon Songbook". Det som gör låten så bra är att den ursprungliga texten är en kärlekstext, medan den nytillagda är en krigskritisk sång, mitt under Vietnamnskrigets inledning.
http://www.youtube.com/watch?v=pWyPhQkZNLw
Den svenska texten skrevs av Mats Paulson, trubaduren, vars "Visa vid vindens ängar" Pierre redan sjungit i Country Four. I den svenska versionen fick den namnet "Följ med mig till kärlekens torg". Där finns faktiskt en parallelltext som sjungs, dock inte på samma sätt som i orginalet en motsats mot grundtexten - båda texterna är sommaridyller.
Cielito lindo - si si
Text & musik: Rudi Lindt, F. Conda, Francis Coppieters
Svensk text: Berndt Öst
"Cielito Lindo si si" är inte den gamla mexikanska sången som gränsar till nationalhymn, utan en låt komponerad av trion Lindt, Conda och Coppieters. Låten finns också utgiven i en dansk version med Anette Blegvad samma år, 1970, där a-sidan heter "Hans Klods" och b-sidan alltså "Cielito Lindo Si Si" (med dansk text av Viggo Happel). Vem som var först är inte lätt att veta. Inte heller hur denna låt hittade till Family Four. Det verkar var någon form av tysk prägel på detta samarbete. Rudi Lindt (född 1920) har komponerat en del låtar med den svenske låtskrivaren och sångaren Peter Ström. Francis Coppieters (född 1930, död 1990) var en belgisk kompositör som tillbringade 60-talet i Tyskland. Vem "F. Conda" är har jag inte lyckats utröna. Men detta är bara en teori.
Ge mig plats i din värld
- A place in the sun -
Text & musik: Bryan Wells, Ronald Miller, Clarence Paul
Svensk text: Bo Rehnberg
"Ge mig plats i din värld" är en version av "A place in the sun" som faktisk Pierre sjöng in på singel så sent som året innan. Det var nämligen samma översättning som Country Four använde på sin näst sista singel, våren 1969. I denna version är det mer maffig och storbandsaktigt, tack vare orkestern som Claes Rosendahl arrangerar och dirigerar.
Låtskrivartrion bakom "A place in the sun" är rutinerade. Bryan Wells har skrivit andra låtar, bland annat "Yester-Me, Yester-You, Yesterday" åt Stevie Wonder och "Someday at Christmas" åt Mary J. Blige och Diana Ross. Annars har han jobbat mest med att skriva låtar till reklamfilmer, och arrangerat musik, bland annat åt Bette Midler. Ronald Norman Miller (född 1933, död 2007) var låtskrivaer och producent som hade många hitlåtar för Motown på 1960- och 70-talet. Till Stevie Wonder skrev han bland annat "For Once in My Life", en sång som han skrev på en kväll, när hans dotter föddes. Clarence Paul (född Clarence Pauling 1928, död 1995) var låtskrivare och producent för Motown. Han var Stevie Wonders mentor och producent under de tidiga åren, och han producerade även the Temptations. Andra låtar han har skrivit är "Until you come back to me" som Aretha Franklin hade en hit med och "Hitch Hike", en hit med Marvin Gaye.
Den första inspelningen av "A place in the sun" kom med Stevie Wonder i oktober 1966, och sedan följde flera versioner med Sandy Posey (1967), Glen Campbell, David Isaacs, Supremes (alla 1968) och Slim Smith och Family Dogg (båda 1969). Exakt vilken version som ligger till grund för den svenska går inte att säga, om det nu ens är någon särskild. Men såväl Sandy Posey som Supremes är ju dominerade av kvinnoröster.
Den svenska versionen med text av Bo Rehnberg, som senare skulle översätta låtar åt Pierre under namnet "E. Boberg". Texten har nu blivit en underförstått existentialistisk sång, om jag tolkar den rätt. Ungefär samma budskap som i Dan Anderssonss "Tiggaren från Luossa", med "det finns något bortom bergen, bortom blommorna och sången".
Så ge mig plats i din värd
låt mig följa på din färd
mot den lycka som alla har glömt
Ge mig plats i din värd
Jag behövs ej längre här
jag ska finna det vackra man gömt.
lördag 13 november 2010
Värmländsk bokmässa
Om ni har vägarna förbi Värmland, och Karlstad, så kommer boken om Pierre Isacsson att presenteras på Värmländska bokmässan.
Dag:
Fredagen den 26 november
Tid:
Klockan 14.00
Plats:
Värmlands Museum, lokal "Sinnet"
http://www.varmlandsmuseum.se/1/1.0.1.0/530/1/
Dag:
Fredagen den 26 november
Tid:
Klockan 14.00
Plats:
Värmlands Museum, lokal "Sinnet"
http://www.varmlandsmuseum.se/1/1.0.1.0/530/1/
måndag 8 november 2010
Ekelunds sjunger Pierre
Ekelunds hette ett dansband från Ankarsrum, mellan Vimmerby och Västervik. Det verkar ha varit en familjeangelägenhet. På deras första skiva, "Dansglädje 1", med undertiteln "Dagdrömmar" finns en version av Pierre Isacssons "Var inte rädd, jag är hos dig". Pierre skrev låten 1976, till "Hemma", Ekelunds skiva kom tre år senare, 1979. Det är ingen lyckad version, ganska tam, fungerar säkert en dansbandskväll någonstans på ett Folkets Hus i slutet av 1970-talet.
På dialekt blir "solen skiner" till "solen shiner" och hela låten är insvept i ett märkligt eko som troligen skulle fungera som extra effekt. Funkar sådär. Tredje versen skippar man helt och hållet och låten känns därför något amputerad. Låten framförs av, från vänster till höger: Jan Lindblad, Michael Moore, Bingo Rimér och Björn Ulveaus.
Jag tycker vi tar och lyssnar på Pierres version, som visar var skåpet ska stå. En stark låt, med en stark sånginsats:
Lustigt i sammanhanget är förresten att ytterligare en Pierre-låt finns angiven på Ekelunds skiva, nämligen "Ännu en dag". Då kanske man kan tro att det är "Ännu en dag, ännu en tid" det handlar om, men det är det inte. Troligen har man helt enkelt gjort ett fel när man kollade upp rättigheterna. För det låter inte som en Pierre-låt.
På dialekt blir "solen skiner" till "solen shiner" och hela låten är insvept i ett märkligt eko som troligen skulle fungera som extra effekt. Funkar sådär. Tredje versen skippar man helt och hållet och låten känns därför något amputerad. Låten framförs av, från vänster till höger: Jan Lindblad, Michael Moore, Bingo Rimér och Björn Ulveaus.
Jag tycker vi tar och lyssnar på Pierres version, som visar var skåpet ska stå. En stark låt, med en stark sånginsats:
Lustigt i sammanhanget är förresten att ytterligare en Pierre-låt finns angiven på Ekelunds skiva, nämligen "Ännu en dag". Då kanske man kan tro att det är "Ännu en dag, ännu en tid" det handlar om, men det är det inte. Troligen har man helt enkelt gjort ett fel när man kollade upp rättigheterna. För det låter inte som en Pierre-låt.
tisdag 2 november 2010
Dags att gå, tack för mig
Från "Hemma" 1976 kommer "Dags att gå, tack för mig". "Dags att gå tack för mig" släpptes som singel med "Pappa sjöng bas" som baksida, och den gick in på Svensktoppen den 22 maj 1976 och låg kvar i 9 veckor, till den 17 juli 1976. Noterbart är att samtidigt som "Dags att gå, tack för mig" låg Pierres "En sommarsaga" på Svensktoppen, fast med gruppen Gimmicks (ledd av Leif Carlqvist, som producerat även Pierres skiva) - den låg i 11 veckor mellan 20 mars och 29 maj 1976. Veckan innan låten debuterar på Svensktoppen tillträdde Pol Pot som premiärminister i Kambodja. Den 27 maj beslutar Riksdagen att avskaffa mellanölet från 1 juli 1977. Den 2 juni antas medbestämmandelagen (MBL), som (reviderad) gäller än idag. 15 juni antar LO-kongressen Rudolf Meidners förslag om löntagarfonder, som socialdeokraterna sedan baxade ända till förverkligande. Den 19 juni gifter sig kungen och Silvia (med varandra). Den 3 juli vinner Björn Borg sin första Wimbledontitel genom att slå Ilie Nastase med siffrorna 6-4, 6-2, 9-7. På många nattduksbord och på stränder läser man den färska generationsromanen "Jack" av debutanten Ulf Lundell, som kom i april.
Här verkar inte Pierre så glad...eller rättare sagt, det kanske är just det han är. Ett förhållande är slut, det är uppenbart, men Pierre verkar ändå tycka att det var rätt steg...och utifrån omständigheterna rätt skönt. Basrösten som brummar neråt i refrängen markerar faktum ("Tack för mig, farvääääääl"), men i mellanverserna bubblar och struttar musiken betydligt lättare ("Jag ska glömma den dag när du kom, och börja om!"). Vad som hände paret är lite svårt att veta, men de verkar ha varit för olika, och det synes också som att hon drog iväg på för mycket egna äventyr. Om det nu inte rent av är en förtäckt låt om onani, i samma anda som "Oa hela natten" eller Peter LeMarcs "Blues för vänster hand"...("lika barn leka bäst, ensam lekte du mest"...). Hursomhelst, nu är han fri, han ska till och med försöka glömma det som varit och den dag hon kom, och där han går i morgonsolen ser han staden/världen på ett nytt sätt. Livet leker, ändå.
Dags att gå, tack för mig
Text & musik: Pierre Isacsson
Dags att gå tack för mig,
inga sorger mer
och jag saknar dig ej
när vår sol går ner.
Lika barn leka bäst
det slår aldrig fel,
ensam lekte du mest.
Tack för mig, farväl
Svekfyllda dar
är äntligen förbi
nu bjuder livet mig att leva
Säkert jag far
mot mål med mening i.
Jag ska glömma den dag
när du kom, och börja om.
Dags att gå tack för mig,
inga sorger mer
och jag saknar dig ej
när vår sol går ner.
Lika barn leka bäst
det slår aldrig fel,
ensam lekte du mest.
Tack för mig, farväl
Går genom stan
i morgonsolens frid
och tänker leende tillbaka
Njuter av dan
med friheten bredvid
och jag upptäcker stans silhuet
som jag aldrig sett
Dags att gå tack för mig,
inga sorger mer
och jag saknar dig ej
när vår sol går ner.
Lika barn leka bäst
det slår aldrig fel,
ensam lekte du mest.
Tack för mig, farväl
Nej jag saknar dig ej,
Tack för mig, farväl
Här verkar inte Pierre så glad...eller rättare sagt, det kanske är just det han är. Ett förhållande är slut, det är uppenbart, men Pierre verkar ändå tycka att det var rätt steg...och utifrån omständigheterna rätt skönt. Basrösten som brummar neråt i refrängen markerar faktum ("Tack för mig, farvääääääl"), men i mellanverserna bubblar och struttar musiken betydligt lättare ("Jag ska glömma den dag när du kom, och börja om!"). Vad som hände paret är lite svårt att veta, men de verkar ha varit för olika, och det synes också som att hon drog iväg på för mycket egna äventyr. Om det nu inte rent av är en förtäckt låt om onani, i samma anda som "Oa hela natten" eller Peter LeMarcs "Blues för vänster hand"...("lika barn leka bäst, ensam lekte du mest"...). Hursomhelst, nu är han fri, han ska till och med försöka glömma det som varit och den dag hon kom, och där han går i morgonsolen ser han staden/världen på ett nytt sätt. Livet leker, ändå.
Dags att gå, tack för mig
Text & musik: Pierre Isacsson
Dags att gå tack för mig,
inga sorger mer
och jag saknar dig ej
när vår sol går ner.
Lika barn leka bäst
det slår aldrig fel,
ensam lekte du mest.
Tack för mig, farväl
Svekfyllda dar
är äntligen förbi
nu bjuder livet mig att leva
Säkert jag far
mot mål med mening i.
Jag ska glömma den dag
när du kom, och börja om.
Dags att gå tack för mig,
inga sorger mer
och jag saknar dig ej
när vår sol går ner.
Lika barn leka bäst
det slår aldrig fel,
ensam lekte du mest.
Tack för mig, farväl
Går genom stan
i morgonsolens frid
och tänker leende tillbaka
Njuter av dan
med friheten bredvid
och jag upptäcker stans silhuet
som jag aldrig sett
Dags att gå tack för mig,
inga sorger mer
och jag saknar dig ej
när vår sol går ner.
Lika barn leka bäst
det slår aldrig fel,
ensam lekte du mest.
Tack för mig, farväl
Nej jag saknar dig ej,
Tack för mig, farväl
fredag 29 oktober 2010
Pierre tolkar andra - "Sista bussen hem till mig"
På det som visade sig bli Pierres sista skiva finns en magnetisk sång som smyger sig på en ibland, en av två låtar på skivan med text av Åke Strömmer. Jag pratar om "Sista bussen hem till mig".
Sista bussen hem till mig
- Midnight dog -
Text & musik: John Kongos, Peter Leroy
Svensk text: Åke Strömmer
Ja, här blir det lite knivigare. Att låtskrivarparet är John Kongos och Peter Leroy är nog klart, men var man hittar orginalinspelningen är mer osäkert.
John Kongos är född 1945 i Sydafrika och slog igenom där i början av 1960-talet, och flyttade till England. Hans första soloskiva hette "Confusions About a Goldfish" och kom 1970. Efter det koncentrerade han sig på att skriva låtar till andran men fick ändå flera hits i eget namn, som "He's Gonna Step On You Again" och "Tokoloshe Man". "He's Gonna Step On You Again" sägs vara den den första låten som använder sig av sampling. Som musiker har han bland annat programerat syntarna på Def Leppards "Pyromania" samt skrivit jinglar och signaturer, som till exempel till barnprogrammet "Fragglarna". Bland de som spelat in hans låtar finns Olivia Newton John, Demis Roussos, James Last, Long John Baldry och Petula Clark. Bor numera i USA.
På flera av låtarna har han med Peter Leroy som medkompositör. Till exempel på "Jubilee Cloud" som Long John Baldry spelat in.
http://open.spotify.com/track/6qC9qVTU3eGMMZDukiQkQN
Vem denne Peter Leroy är har jag inte lyckats utröna, inte heller hundraprocentigt säkert var orginalet kan hittas. Han verkar också vara från södra Afrika. Året ska i alla fall vara 1976, och det är inte omöjligt att det kan handla om den brittiska gruppen the Dealers som släppte en singel namnet "Midnight Dog" just år 1976 - där Kongos dessutom medverkade som gästartist. Indcierna talar alltså för detta. Hur den obskyra saken hittade fram till en Pierre Isacsson-skiva övergår däremot mitt förstånd.
Den svenska texten skrevs av Åke Strömmer, och handlar om en man som gång efter gång har höga förhoppningar om sina krogrundor, men det slutar alltid med att han får åka hem med bussen alldeles själv. Låten har ett visst sug, men texten är en smula underlig.
Sista bussen hem till mig
- Midnight dog -
Text & musik: John Kongos, Peter Leroy
Svensk text: Åke Strömmer
Ja, här blir det lite knivigare. Att låtskrivarparet är John Kongos och Peter Leroy är nog klart, men var man hittar orginalinspelningen är mer osäkert.
John Kongos är född 1945 i Sydafrika och slog igenom där i början av 1960-talet, och flyttade till England. Hans första soloskiva hette "Confusions About a Goldfish" och kom 1970. Efter det koncentrerade han sig på att skriva låtar till andran men fick ändå flera hits i eget namn, som "He's Gonna Step On You Again" och "Tokoloshe Man". "He's Gonna Step On You Again" sägs vara den den första låten som använder sig av sampling. Som musiker har han bland annat programerat syntarna på Def Leppards "Pyromania" samt skrivit jinglar och signaturer, som till exempel till barnprogrammet "Fragglarna". Bland de som spelat in hans låtar finns Olivia Newton John, Demis Roussos, James Last, Long John Baldry och Petula Clark. Bor numera i USA.
På flera av låtarna har han med Peter Leroy som medkompositör. Till exempel på "Jubilee Cloud" som Long John Baldry spelat in.
http://open.spotify.com/track/6qC9qVTU3eGMMZDukiQkQN
Vem denne Peter Leroy är har jag inte lyckats utröna, inte heller hundraprocentigt säkert var orginalet kan hittas. Han verkar också vara från södra Afrika. Året ska i alla fall vara 1976, och det är inte omöjligt att det kan handla om den brittiska gruppen the Dealers som släppte en singel namnet "Midnight Dog" just år 1976 - där Kongos dessutom medverkade som gästartist. Indcierna talar alltså för detta. Hur den obskyra saken hittade fram till en Pierre Isacsson-skiva övergår däremot mitt förstånd.
Den svenska texten skrevs av Åke Strömmer, och handlar om en man som gång efter gång har höga förhoppningar om sina krogrundor, men det slutar alltid med att han får åka hem med bussen alldeles själv. Låten har ett visst sug, men texten är en smula underlig.
fredag 22 oktober 2010
Cover på "Angelina"
Mellan december 1977 och mars 1978 låg Pierre Isacsson på Svensktoppen, bland annat tre veckor som etta, för sista gången som soloartist. Låten hette "Angelina". I vanlig ordning spelades av någon outgrundlig anledning Svensktoppslåtarna, som brukligt vid denna tid, in i nya versioner av icke-originalartisterna, packetarades på billighetsskivor och såldes på bensinstationer och i affärer. "Angelina" hamnade således på LP:n "Svensktoppar" och där var det en Robert Blom som fick ansvaret för sången. Blom sjöng på ett 20-tal skivor i samma serie, men han hade även en liten egen solokarriär vid sidan om. 1979 gick han in på svensktoppen med "Vaggviseton", strax efter att Pierre legat där med Mats Rådberg och Anna-Lena Löfgren; låten var givetvis "Halleluja". 10 veckor låg Blom kvar, och nådde till och med förstaplatsen. Nåväl, sångarna till dessa skivserier måste ha en så allmängiltig röst att de kunde sjunga vad som helst. På denna skiva fick Blom t ex ta sig an låtar som "Miss Decibel", "Härligt härligt, men farligt farligt", "How deep is your love" och "Det blir alltid värre framåt natten". Bland musikerna hittar man kända Pierre-namn som Annika Risberg, Lars Westman, Rolf Alex, Kjell Öhman och Lars O. Carlsson. Och allmängiltigt blir det. Man undrar ju hur folk tänkte: "Den där Angelina, det är en bra låt du gumman - tror jag kilar ner till macken och köper en kassett där en någon sjunger den låten och några andra".
lördag 16 oktober 2010
"Min jord" - en komparativ studie
Idag tänkte jag genomföra en komparativ studie i hanteringen av en Sång. Helt enkelt analysera hur två artister, eller tre egentligen, förvaltar en och samma låt på vitt skilda sätt. Låten heter "Min jord" på svenska, i original, "Bravo, Monsieur Le Monde" och har spelats in på svenska av Siw Malmkvist och Pierre Isacsson. Jag har redan presenterat Pierres version och lite mer information vid ett tidigare tillfälle här på bloggen.
Det är som framgår av orginaltiteln en fransk låt från början, skriven av Michael Fugain (musik) och Pierre Delanoe (text). Ursprungligen är utropet "Bravo", till i tur och ordning bergen, havet, solen, duvan och vinden, med en underliggande skuld och skam för det människan gör med Herr Värld (Monsieur le Monde). Här kommer en version med låtskrivaren själv, Michel Fugain. Ursprungligen hittar man låten på skivan "Fugain et le Big Bazar: No 2" från 1973.
Den svenska texten har skrivits av Kajenn, eller Caj Lundgren som han egentligen heter. Född 1931, journalist, översättare, kritiker och författare. Kanske mest känd som dagsversmakare på Svenska Dagbladet, där han började redan 1953. Från 1959 levererade han visor och kupletter till den årliga Kar de Mumma-revyn på Folkan i Stockholm. Dessutom har han alltså skrivit sångtexter för en rad olika artister, bland annat Lena Granhagen, Anita Lindblom, Hjördis Pettersson och Jan Malmsjö. Den svenska versionen med text av Kajenn skrevs ursprungligen för Kar de Mumma-revyn på Folkan där Siw Malmkvist framförde den, och senare spelade in på skivan "Explosiw" (notera ordleken...).
Då tar vi och lyssnar på Siws version, som alltså finns på "Explosiw" från 1976. Nu ska nämnas att Siw i sina nyutkomna memoarer säger att hon inte var nöjd med just Explosiw, vill minnas att hon säger något i stil med att ljudbilden inte passade henne. Siws skiva spelades in under våren 1976, med namn som är kända från Pierre-sammanhang, som Lars Carlsson, Rutger Gunnarsson, Lasse Wellander, Mats Westman, Marie Bergman, Lena Ericsson, Annica Risberg och Anders Burman. I övrigt finns på skivan låtar som översatts till svenska, som "Feelings" ("Känslor"), samt några originallåtar av Totte Wallin och Gösta Linderholm. I Siws version av "Min jord" blir låten mest en schlager bland alla andra. Hon sjunger visserligen hyfsat, men inlevelsen är som hon läser på flingpaketet en frukost. Låten tar aldrig fart, och hon gör ingenting extra med den - gör den inte till sin.
Pierre spelade in sin version av "Min jord" till Hemma 1976. Inspelningarna skedde alltså samma vår som Siw spelade in sin skiva, troligtvis med rätt många gemensamma musiker. Det är en av mina absoluta favoriter med Pierre, "trots" att han inte skrivit den. Tror aldrig han sjunger så bra som här, och han överglänser vida Siws version. Man har dragit ner tempot ett par snäpp, vilket gör låten rättvisa. Framförallt visar det vad det innebär att verkligen mena vad man sjunger. En lektion i att göra en låt till sin.
Var dag igen, ska vinden röra
vid mitt hår som om den föddes då
och dina ängar bjuder oss
att skörda och att så
och himlen över dina kullar
den är ny och blå.
Du är min vän och bergets toppar
lyser vitt av obefläckad snö
och livet speglar sig
som fågeln i din klara sjö
och trädets kronor viskar tyst
att du kan aldrig dö -
aldrig dö.
Slutresultat: Pierre Isacsson - Siw Malmkvist, 6-0, 6-0, 6-0.
Det är som framgår av orginaltiteln en fransk låt från början, skriven av Michael Fugain (musik) och Pierre Delanoe (text). Ursprungligen är utropet "Bravo", till i tur och ordning bergen, havet, solen, duvan och vinden, med en underliggande skuld och skam för det människan gör med Herr Värld (Monsieur le Monde). Här kommer en version med låtskrivaren själv, Michel Fugain. Ursprungligen hittar man låten på skivan "Fugain et le Big Bazar: No 2" från 1973.
Den svenska texten har skrivits av Kajenn, eller Caj Lundgren som han egentligen heter. Född 1931, journalist, översättare, kritiker och författare. Kanske mest känd som dagsversmakare på Svenska Dagbladet, där han började redan 1953. Från 1959 levererade han visor och kupletter till den årliga Kar de Mumma-revyn på Folkan i Stockholm. Dessutom har han alltså skrivit sångtexter för en rad olika artister, bland annat Lena Granhagen, Anita Lindblom, Hjördis Pettersson och Jan Malmsjö. Den svenska versionen med text av Kajenn skrevs ursprungligen för Kar de Mumma-revyn på Folkan där Siw Malmkvist framförde den, och senare spelade in på skivan "Explosiw" (notera ordleken...).
Då tar vi och lyssnar på Siws version, som alltså finns på "Explosiw" från 1976. Nu ska nämnas att Siw i sina nyutkomna memoarer säger att hon inte var nöjd med just Explosiw, vill minnas att hon säger något i stil med att ljudbilden inte passade henne. Siws skiva spelades in under våren 1976, med namn som är kända från Pierre-sammanhang, som Lars Carlsson, Rutger Gunnarsson, Lasse Wellander, Mats Westman, Marie Bergman, Lena Ericsson, Annica Risberg och Anders Burman. I övrigt finns på skivan låtar som översatts till svenska, som "Feelings" ("Känslor"), samt några originallåtar av Totte Wallin och Gösta Linderholm. I Siws version av "Min jord" blir låten mest en schlager bland alla andra. Hon sjunger visserligen hyfsat, men inlevelsen är som hon läser på flingpaketet en frukost. Låten tar aldrig fart, och hon gör ingenting extra med den - gör den inte till sin.
Pierre spelade in sin version av "Min jord" till Hemma 1976. Inspelningarna skedde alltså samma vår som Siw spelade in sin skiva, troligtvis med rätt många gemensamma musiker. Det är en av mina absoluta favoriter med Pierre, "trots" att han inte skrivit den. Tror aldrig han sjunger så bra som här, och han överglänser vida Siws version. Man har dragit ner tempot ett par snäpp, vilket gör låten rättvisa. Framförallt visar det vad det innebär att verkligen mena vad man sjunger. En lektion i att göra en låt till sin.
Var dag igen, ska vinden röra
vid mitt hår som om den föddes då
och dina ängar bjuder oss
att skörda och att så
och himlen över dina kullar
den är ny och blå.
Du är min vän och bergets toppar
lyser vitt av obefläckad snö
och livet speglar sig
som fågeln i din klara sjö
och trädets kronor viskar tyst
att du kan aldrig dö -
aldrig dö.
Slutresultat: Pierre Isacsson - Siw Malmkvist, 6-0, 6-0, 6-0.
söndag 3 oktober 2010
Pierre tolkar andra - "Jag har ett ljus"
På "Hemma" ligger "Jag har ett ljus", skriven av en "Thomas Voight" och Pierre Isacsson. I ett tidigare inlägg har jag rapporterat från mitt arbete. Det tog ett bra tag innan jag lyckads knäcka den här - länge såg det ut som att jag skulle gå bet med att hitta originalet till "Jag har ett ljus". Men till slut föll bitarna på plats. "Jag har ett ljus" har Pierre Isacsson översatt själv, från ett original skrivet av Thomas Voigt. Thomas Voigt är en tysk folksångare, verksam under 1970-talet, men vilken skiva ”I was a bird” finns på är oklart – kanske på ”Yesterday Songs” som Voigt släppte 1977. Själva låten hör inte till någon av höjdpunkterna i Pierres karriär, bland annat för att han inte använder sin röst på "rätt" sätt. Det där vibratot som genomsyrar låten, passar rösten särdeles dåligt, och gör det dessutom svårt att höra vad han egentligen sjunger. Texten är dessutom i sig själv lite spretig och märklig, inte alls lika kärnfull, enkel och djup som Pierres texter brukar vara. Budskapet är något diffust. Soliga dagar driver upp regn? Tårar om natten ger dagg en ny dag? Erfarna händer ville jag läsa? Sidor jag vände, när orden är glesa? Nej, här har Pierre slirat lite på pennan. Men saxofonen är riktigt snygg.
Jag har ett ljus
- I was a bird –
Text & musik: Thomas Voigt
Svensk text: Pierre Isacsson
Soliga dagar driver upp regn,
skyarna jagar mig in i mitt hägn.
Gråt eller vatten, stark eller svag,
tårar om natten ger dagg en ny dag
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Erfarna händer ville jag läsa,
sidor jag vände, när orden är glesa.
Trygghet att våga, ork att stå ut,
en levande låga, ser jag till slut.
Jag har ett ljus
- I was a bird –
Text & musik: Thomas Voigt
Svensk text: Pierre Isacsson
Soliga dagar driver upp regn,
skyarna jagar mig in i mitt hägn.
Gråt eller vatten, stark eller svag,
tårar om natten ger dagg en ny dag
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Erfarna händer ville jag läsa,
sidor jag vände, när orden är glesa.
Trygghet att våga, ork att stå ut,
en levande låga, ser jag till slut.
tisdag 28 september 2010
28 september
Idag är det precis 16 år sedan Estonia lade ut från Tallin, klockan 18.15 svensk tid, för resan till Stockholm. Sen vet vi vad som händer. Några timmar senare sjunker Estonia. 137 personer överlever. Pierre är inte en av dem. Jag har alltid tyckt associationen till Mikael Wiehes "Titanic" varit allt för enkel, inte för att det handlar om en annan båts förlisning, utan för att låten enligt mina öron är en beskrivning av Sverige, inte av en olycka. Men den är i alla fall en stark skildring av, som Wiehe själv säger: "en liten mans känsla av hjälplöshet inför ett stort skeende som han inte kan påverka". Wiehe säger också "Den 29 september 1994 stod det i tidningen att Estonia hade sjunkit. När min mor läste om katastrofen fick hon slaganfall och dog. Det tog lång tid innan jag kunde sjunga "Titanic" igen." Så, idag lyssnar vi på Wiehe och tänker en stund på allt som blev, allt som inte blev, allt som kunde ha blivit och allt vi har. Idag.
tisdag 21 september 2010
Bokmässan
Tänkte bara påminna om att boken om Pierre kommer att presenteras på bokmässan i Göteborg på söndag, den 26 september, klockan 14.30 i värmlandsmontern.
Kan också passa på att nämna att i lördagens melodikryss ska lodrätt 7 vara "nere" eftersom Pierre är just detta, nere alltå, när han gjort det han sjunger att han ska göra. Det var nämligen Nils Dackes partyorgel som blippedi-blippade fram "Då går jag ner i min källare".
Kan också passa på att nämna att i lördagens melodikryss ska lodrätt 7 vara "nere" eftersom Pierre är just detta, nere alltå, när han gjort det han sjunger att han ska göra. Det var nämligen Nils Dackes partyorgel som blippedi-blippade fram "Då går jag ner i min källare".
Family Four, "Picknick", #6
11. Tänk om världen var min ändå
- Ain´t that good of the people –
Text & musik: John Bromley
Svensk text: Marie Bergman, Britt Lindeborg
På skivan får inte John Bromley någon credit för denna alls, ändå är det han som har skrivit originalet som sedan översatts till svenska av Marie Bergman och Britt Lindeborg – ”Ain´t that good of the people” har ju dessutom Family Four släppt som singel i engelsk originalver¬sion. Det är en riktigt stark låt. Marie berättar i sången vad hon skulle göra om hon hade makten i världen -då skulle hon ställa saker till rätta och låta världen se ut som på Bellmans tid. Teknikens utveckling har hon inte mycket för. Melodin är mycket medryckande, och stämsången lysande. Britt Lindeborg har redan varit med på ”Picknick”, eftersom hon översatte "Nu ska jag tala om".
12. En dag i sänder
- Old, old Woodstock –
Text & musik: Van Morrison
Svensk text: Owe Junsjö
Van Morrison föddes som George Ivan Morrison 1945 i Irland, och lärde sig tidigt spela gitarr och i olika grupper i Belfast. 1964 blev han medlem i Them, som hade stora framgångar innan Van Morrison lämnade gruppen sommaren 1966, efter en USA-turne. Han lockades tillbaka av Thems producent Bert Berns och 28 mars 1967 började inspelningarna av åtta låtar som Morrison trodde skulle bli fyra singlar. Berns gav i stället ut dem på LP:n "Blowin' Your Mind!" utan Morrisons vetskap. En av låtarna var i alla fall "Brown Eyed Girl", som blev en hit. Berns dog 1967 och den efterföljande rättsprocessen med Berns änka drev honom till alkoholen, men 1968 var han ändå tillbaka med den riktiga debuten "Astral Weeks", som anses vara en av de bästa rockskivorna genom tiderna. 1970 kom "Moondance", som också den blivit en klassiker och samma år kom "His Band and the Street Choir". 1971 kom så den fjärde skivan "Tupelo Honey", från vilken "Old, old Woodstock" är hämtad. Sången handlar om en längtan till familjen, fru och barn och hemmet (i Woodstock). I verkliga livet hade Morrison verkligen gift sig och fått en dotter 1970.
För översättningen står Owe Junsjö. Även här blir det en sommarlåt. Årorna gnisslar, vågorna kluckar, vikens vassar tisslar. Men även sommaren lider mot sitt slut, ön blir öde, skyarna blir bleka och det är dags att åka hem igen.
- Ain´t that good of the people –
Text & musik: John Bromley
Svensk text: Marie Bergman, Britt Lindeborg
På skivan får inte John Bromley någon credit för denna alls, ändå är det han som har skrivit originalet som sedan översatts till svenska av Marie Bergman och Britt Lindeborg – ”Ain´t that good of the people” har ju dessutom Family Four släppt som singel i engelsk originalver¬sion. Det är en riktigt stark låt. Marie berättar i sången vad hon skulle göra om hon hade makten i världen -då skulle hon ställa saker till rätta och låta världen se ut som på Bellmans tid. Teknikens utveckling har hon inte mycket för. Melodin är mycket medryckande, och stämsången lysande. Britt Lindeborg har redan varit med på ”Picknick”, eftersom hon översatte "Nu ska jag tala om".
12. En dag i sänder
- Old, old Woodstock –
Text & musik: Van Morrison
Svensk text: Owe Junsjö
Van Morrison föddes som George Ivan Morrison 1945 i Irland, och lärde sig tidigt spela gitarr och i olika grupper i Belfast. 1964 blev han medlem i Them, som hade stora framgångar innan Van Morrison lämnade gruppen sommaren 1966, efter en USA-turne. Han lockades tillbaka av Thems producent Bert Berns och 28 mars 1967 började inspelningarna av åtta låtar som Morrison trodde skulle bli fyra singlar. Berns gav i stället ut dem på LP:n "Blowin' Your Mind!" utan Morrisons vetskap. En av låtarna var i alla fall "Brown Eyed Girl", som blev en hit. Berns dog 1967 och den efterföljande rättsprocessen med Berns änka drev honom till alkoholen, men 1968 var han ändå tillbaka med den riktiga debuten "Astral Weeks", som anses vara en av de bästa rockskivorna genom tiderna. 1970 kom "Moondance", som också den blivit en klassiker och samma år kom "His Band and the Street Choir". 1971 kom så den fjärde skivan "Tupelo Honey", från vilken "Old, old Woodstock" är hämtad. Sången handlar om en längtan till familjen, fru och barn och hemmet (i Woodstock). I verkliga livet hade Morrison verkligen gift sig och fått en dotter 1970.
För översättningen står Owe Junsjö. Även här blir det en sommarlåt. Årorna gnisslar, vågorna kluckar, vikens vassar tisslar. Men även sommaren lider mot sitt slut, ön blir öde, skyarna blir bleka och det är dags att åka hem igen.
lördag 18 september 2010
Family Four "Picknick", #5
9. Man får bocka och tacka
- Kiss the World Goodbye -
Text & musik: Kris Kristofferson
Svensk text: Svante Foerster
"Kiss the world goodbye" finns på Kris Kristoffersons "Border Lord" som släpptes i februari 1972. Det var hans fjärde skiva, men blev ingen större succé, och redan i slutet av året kom nästa skiva, den mer framgångsrika "Jesus was a capricorn". Texten till "Kiss the world goodbye" är en nattsvart berättelse om en man som är så trött på livet att han verkar stå i omedelbar färd att ta livet av sig. Den svenska versionen står författaren Svante Foerster för. Foerster (född 1931, död 1980) var en poet och romanförfattare, som har skrivit en av de märkligaste och största dikterna i den svenska lyriken, "Grönlands södra udde 6/8 1966, äntligen på hemväg":
Jag längtar hem till björkar, snus och dragspel, jag längtar
hem till Konsum. Isbjörnar skola gå på gatorna. Jag
längtar partiet där medlem jag är.
Foerster har i sin översättning frångått självmordstemat och omvandlat handlingen till en ungkarl som ska gifta sig och därmed förlora sin frihet. En något snöplig översättning, med tanke på Foersters stora talang. Det är i övrigt en stor Pierre Isacsson-stund, för det är han som står för det mesta av sången.
Man få bocka och tacka
för den glädje som var -
nu är fröjden rätt måttlig
men man har leendet kvar.
Någon fixa mig hem
hennes far höll mig kvar
jag blev gift klockan fem.
Man får bocka och tacka
inget blir som man tror.
För övrigt har även Alf Robertson spelat in sin egna översättning av "Kiss the world goodbye" som han kallade "En gyllene kaross".
10. Mr. Bojangles
- Mr. Bojangles -
Text & musik: Jerry Jeff Walker
Svensk text: Owe Junsjö)
Det är mycket dubbletter på "Picknick". Joni Mitchell och Jerry Jeff Walker har skrivit två låtar var och Owe Junsjö, Beppe Wolgers och Britt Lindeborg har översatt två låtar vardera. "Mr Bojangles" är kanske Walkers allra mest kända låt,och finns på den första soloskiva, "Mr Bojangles" (inspelad 29 juli - 2 augusti 1968). Den har spelats in av artister som Neil Diamond, Nina Simone, Bob Dylan, Tom T. Hall, Sammy Davis Jr., Nitty Gritty Dirt Band och Robbie Williams.
Sången handlar om ett möte som Jerry Jeff Walker hade med en gatuartist i en fängelsecell i New Orleans. Walker satt där för fylla, mannen för att ett mord begåtts i området och alla gatuartister arresterats i förebyggande syfte. Det kan vara värt att poängtera att den alltså inte handlar om den kände, svarte dansaren Bill "Bojangles" Robinson, sångens Mr Bojangles var vit (annars skulle han inte ha suttit i samma cell som Jerry Jeff Walker). I cellen berättar mannen om sitt liv, sina sorger och framförallt om sin hund som hade dött för 20 år sedan, som han fortfarande sörjde. När det blev för sorgset, dansade han för de övriga.
Översättningen har gjorts av Owe Junsjö, som tidigare hade översatt "Det var inte menat så" åt Country Four och som senare skulle skriva texten till "Sköna sommarregn" och "Våra gyllene år" åt Pierre. Texten avviker inte speciellt mycket från orginalet, den utspelar sig till och med i New Orleans. Det finns ingen hund dock, och han åldersbestäms av Junsjö till 70 år.
- Kiss the World Goodbye -
Text & musik: Kris Kristofferson
Svensk text: Svante Foerster
"Kiss the world goodbye" finns på Kris Kristoffersons "Border Lord" som släpptes i februari 1972. Det var hans fjärde skiva, men blev ingen större succé, och redan i slutet av året kom nästa skiva, den mer framgångsrika "Jesus was a capricorn". Texten till "Kiss the world goodbye" är en nattsvart berättelse om en man som är så trött på livet att han verkar stå i omedelbar färd att ta livet av sig. Den svenska versionen står författaren Svante Foerster för. Foerster (född 1931, död 1980) var en poet och romanförfattare, som har skrivit en av de märkligaste och största dikterna i den svenska lyriken, "Grönlands södra udde 6/8 1966, äntligen på hemväg":
Jag längtar hem till björkar, snus och dragspel, jag längtar
hem till Konsum. Isbjörnar skola gå på gatorna. Jag
längtar partiet där medlem jag är.
Foerster har i sin översättning frångått självmordstemat och omvandlat handlingen till en ungkarl som ska gifta sig och därmed förlora sin frihet. En något snöplig översättning, med tanke på Foersters stora talang. Det är i övrigt en stor Pierre Isacsson-stund, för det är han som står för det mesta av sången.
Man få bocka och tacka
för den glädje som var -
nu är fröjden rätt måttlig
men man har leendet kvar.
Någon fixa mig hem
hennes far höll mig kvar
jag blev gift klockan fem.
Man får bocka och tacka
inget blir som man tror.
För övrigt har även Alf Robertson spelat in sin egna översättning av "Kiss the world goodbye" som han kallade "En gyllene kaross".
10. Mr. Bojangles
- Mr. Bojangles -
Text & musik: Jerry Jeff Walker
Svensk text: Owe Junsjö)
Det är mycket dubbletter på "Picknick". Joni Mitchell och Jerry Jeff Walker har skrivit två låtar var och Owe Junsjö, Beppe Wolgers och Britt Lindeborg har översatt två låtar vardera. "Mr Bojangles" är kanske Walkers allra mest kända låt,och finns på den första soloskiva, "Mr Bojangles" (inspelad 29 juli - 2 augusti 1968). Den har spelats in av artister som Neil Diamond, Nina Simone, Bob Dylan, Tom T. Hall, Sammy Davis Jr., Nitty Gritty Dirt Band och Robbie Williams.
Sången handlar om ett möte som Jerry Jeff Walker hade med en gatuartist i en fängelsecell i New Orleans. Walker satt där för fylla, mannen för att ett mord begåtts i området och alla gatuartister arresterats i förebyggande syfte. Det kan vara värt att poängtera att den alltså inte handlar om den kände, svarte dansaren Bill "Bojangles" Robinson, sångens Mr Bojangles var vit (annars skulle han inte ha suttit i samma cell som Jerry Jeff Walker). I cellen berättar mannen om sitt liv, sina sorger och framförallt om sin hund som hade dött för 20 år sedan, som han fortfarande sörjde. När det blev för sorgset, dansade han för de övriga.
Översättningen har gjorts av Owe Junsjö, som tidigare hade översatt "Det var inte menat så" åt Country Four och som senare skulle skriva texten till "Sköna sommarregn" och "Våra gyllene år" åt Pierre. Texten avviker inte speciellt mycket från orginalet, den utspelar sig till och med i New Orleans. Det finns ingen hund dock, och han åldersbestäms av Junsjö till 70 år.
torsdag 16 september 2010
Family Four, "Picknick", #4
7. Jag undrar när solen går ner
- For baby (For Bobbie)-
Text & musik: H.J. Deutchendorf Jr
Svensk text: Marie Bergman
På "Peter, Paul & Marys" skiva "Album" från 1966 finns "For Baby (For Bobbie)" som den heter (inte "For baby" som det står på konvolutet). Den är skriven av H.J. Deutchendorf Jr, som vid den tiden spelade i The Mitchell Trio (som bland annat Roger McGuinn och Bruce Langhorne spelat i). Deutchendorf bytte tog sig i denna veva artistnamnet John Denver (efter staden i sin favoritdelstat). Denver (född 1943, död 1997) var en av de stora låtskrivarna och artisterna under 1970-talet. Låtar han skrivit är "Leaving on a Jet Plane", "Take Me Home, Country Roads" , "Rocky Mountain High", "Sunshine on My Shoulders", "Thank God I'm a Country Boy" och "Annie's Song". Pierre skulle också göra ett par Denversånger på sina soloskivor ("Farewell Andromeda" - "Detta är min morgon" och "Grandmas Feather Bed" - "Farfars moped"). Som ung flyttade familjen runt mycket, och Denver (eller Deutschendorf som han hette då) hoppade av skolan 1964 för att försörja sig på musiken. "For Baby" skrev han under denna tid, när han hade ett jobb i Arizona. Där träffade han en kvinna som han umgicks med, och som troligen var hans första sexuella erfarenhet. Denver själv dog i en flygplansolycka 1997.
Översättningen gjordes av Marie Bergman. I orginalet är det en rak kärlekshyllning till en kvinna, klätt i syftningar och liknelser från naturen, men Bergman trycker lite hårdare på den existentiella aspekten av sången. Vad ska vi göra med våra liv?
8. Tidig sommarmorgon
- Chelsea Morning -
Text & musik: Joni Mitchell
Svensk text: Bo Rehnberg
Ännu en Joni Mitchell-låt, denna gång från skivan "Clouds" 1969, men precis som med The Circle Game hade hon skrivit den långt tidigare och andra hade redan spelat in den (i detta fall Judy Collins och Faiport Convention). Konkret har hon hämtat inspiration från en mobil av glasbitar som hon hade i sin lägenhet i Chelsea New York, och som solen speglade sig i. Sången beskriver rätt väl stämningarna och känslorna i musiken under slutet av 1960-talet.
Den svenska texten skrevs av Bo Rehnberg (1947-1999). Rehnberg översatte många andra låtar i schlagerlandet ("Så gick det till när farfar var ung", till exempel, och för att inte tala om "Sången han sjöng var min egen" åt Lill Lindfors). Även i Pierre-sammanhang har han skrivit texter både under sitt riktiga namn, som under pseudonymen E.Boberg (hans mellanamn är Erik, därav E.BO rehnBERG). Rehnberg var nöjeschef vid Sveriges Television och skapade program som Måndagsbörsen, Razzel och Jacobs stege, och var domare i "Tiotusenkronorsfrågan". Som "E.Boberg" skrev han också texten till "Du är mitt hav" och "En ragtimepianist" på Family Fours "Show", som Bo Rehnberg skrev han "Ge mig plats i din värld" och "Vi är alla barn i början" åt Country Four.
I den svenska texten har det blivit en sång om sommarens med smultronstrån, tidig sommarmorgon, idyll, solkatter och klänningar. I bakgrunden puttrar en psykadelisk flöjt och Pierres bas är genialt arrangerad i bakgrunden.
- For baby (For Bobbie)-
Text & musik: H.J. Deutchendorf Jr
Svensk text: Marie Bergman
På "Peter, Paul & Marys" skiva "Album" från 1966 finns "For Baby (For Bobbie)" som den heter (inte "For baby" som det står på konvolutet). Den är skriven av H.J. Deutchendorf Jr, som vid den tiden spelade i The Mitchell Trio (som bland annat Roger McGuinn och Bruce Langhorne spelat i). Deutchendorf bytte tog sig i denna veva artistnamnet John Denver (efter staden i sin favoritdelstat). Denver (född 1943, död 1997) var en av de stora låtskrivarna och artisterna under 1970-talet. Låtar han skrivit är "Leaving on a Jet Plane", "Take Me Home, Country Roads" , "Rocky Mountain High", "Sunshine on My Shoulders", "Thank God I'm a Country Boy" och "Annie's Song". Pierre skulle också göra ett par Denversånger på sina soloskivor ("Farewell Andromeda" - "Detta är min morgon" och "Grandmas Feather Bed" - "Farfars moped"). Som ung flyttade familjen runt mycket, och Denver (eller Deutschendorf som han hette då) hoppade av skolan 1964 för att försörja sig på musiken. "For Baby" skrev han under denna tid, när han hade ett jobb i Arizona. Där träffade han en kvinna som han umgicks med, och som troligen var hans första sexuella erfarenhet. Denver själv dog i en flygplansolycka 1997.
Översättningen gjordes av Marie Bergman. I orginalet är det en rak kärlekshyllning till en kvinna, klätt i syftningar och liknelser från naturen, men Bergman trycker lite hårdare på den existentiella aspekten av sången. Vad ska vi göra med våra liv?
8. Tidig sommarmorgon
- Chelsea Morning -
Text & musik: Joni Mitchell
Svensk text: Bo Rehnberg
Ännu en Joni Mitchell-låt, denna gång från skivan "Clouds" 1969, men precis som med The Circle Game hade hon skrivit den långt tidigare och andra hade redan spelat in den (i detta fall Judy Collins och Faiport Convention). Konkret har hon hämtat inspiration från en mobil av glasbitar som hon hade i sin lägenhet i Chelsea New York, och som solen speglade sig i. Sången beskriver rätt väl stämningarna och känslorna i musiken under slutet av 1960-talet.
Den svenska texten skrevs av Bo Rehnberg (1947-1999). Rehnberg översatte många andra låtar i schlagerlandet ("Så gick det till när farfar var ung", till exempel, och för att inte tala om "Sången han sjöng var min egen" åt Lill Lindfors). Även i Pierre-sammanhang har han skrivit texter både under sitt riktiga namn, som under pseudonymen E.Boberg (hans mellanamn är Erik, därav E.BO rehnBERG). Rehnberg var nöjeschef vid Sveriges Television och skapade program som Måndagsbörsen, Razzel och Jacobs stege, och var domare i "Tiotusenkronorsfrågan". Som "E.Boberg" skrev han också texten till "Du är mitt hav" och "En ragtimepianist" på Family Fours "Show", som Bo Rehnberg skrev han "Ge mig plats i din värld" och "Vi är alla barn i början" åt Country Four.
I den svenska texten har det blivit en sång om sommarens med smultronstrån, tidig sommarmorgon, idyll, solkatter och klänningar. I bakgrunden puttrar en psykadelisk flöjt och Pierres bas är genialt arrangerad i bakgrunden.
söndag 12 september 2010
Family Four "Picknick", #3
5. Nu ska jag tala om
I´m Gonna Tell on You -
Text & musik: Jerry Jeff Walker
Svensk text: Britt Lindeborg
Jerry Jeff Walker föddes som Ronald Clyde Crosby 1942, men bytte namn 1966, lagom till sina två första skivor, som medlem i gruppenn Circus Maximus. Han hade som så många andra harvar runt i Greenwich Village under mitten av 1960-talet. 1968 gav han så ut sin första soloskiva, "Mr Bojangles" (inspelad 29 juli - 2 augusti), som naturligtvis innehåller låten med samma namn, som kanske är Walkers mest kända låt (kommer senare på denna skiva).
http://open.spotify.com/track/2p6id5grybg5FgS8N6Gm7d
"I´m gonna tell on you" finns på den fjärde skivan som kom 1970 och hette "Beein' free", och är en sång till alla människor som försöker förstöra allt kul man kan ha. Översättningen är gjord av Britt Lindeborg. Lindeborg skrev några texter åt Family Four, bland annat "Nu ska jag tala om" och "Tänk om hela världen var min" på Picnic och "Hej mitt vinterland" på Family Fours jul. Dessutom, som ytterligare Pierre-kuriosa, skrev hon "Judy min vän" som vann melodifestivalen 1969, där bidraget som kom sist "Du skänker mening åt mitt liv" med Ola Håkansson var komponerat av...Pierre Isacsson. Annars har hon ju knåpat ihop rätt bra låtar i övrigt, som "Diggi-loo, diggi-ley", "Mitt sommarlov" och "Lyckliga gatan".
I den svenska versionen är all ironi borta, nu handlar det i stället om en livsbejakande sång om positivt tänkande, vad skönt det är att leva (nu ska jag tala om att mitt liv är en sång). Pierre får en egen vers, som på något sätt påminner om de låtar han själv snart skulle börja skriva:
Jag strosar kring i guds natur
här finns vackra blommor här finns djur
det finns sjöar det finns hav
allt som skapelsen oss gav -
det är fantastiskt, eller hur?
6. Vårt svenska Eldorado
Text & musik: Torgny Söderberg, Annmarie Mörk
Torgny Söderberg (född 1944) är en riktig schlagerräv. Spelade tidigt i dansband, och började komponera sånger 1973. Året efter kom ”Fröken Ur sång”, Titti Sjöblom, på fjärde plats i det årets Melodifestival. Sen har många låtar följt, som "Älskar älskar inte", "Kärleken är evig", "Diggi-loo Diggi-ley", "Min jojo", "Tänk att va lektyrfotograf", "100 procent" och "Varför är kärleken röd", omväxlande har han skrivit hela låtarna eller musiken och någon annan texten. Som på "Vårt svenska Eldorado", där Annmarie Mörk skrivit texten. Tillsammans med henne skrev han också "Mysiga kvällar" åt Titti Sjöblom och "Melodier från förr". Noteras kan att en av Torgnys första låtar hette "Ge mig chansen Ann-Marie".
Låten är en storbanssvängig sak om våren och spirande kärlek och gläntan. Här är skönt, här är grönt, här är fullt av tussilago, här är du, här är jag i vårt svenska eldorado. Men att rimma "sommarn kommer" med "fullt av blommor" var kanske inte så lyckat. Ett paradis som detta, måste va det rätta.
I´m Gonna Tell on You -
Text & musik: Jerry Jeff Walker
Svensk text: Britt Lindeborg
Jerry Jeff Walker föddes som Ronald Clyde Crosby 1942, men bytte namn 1966, lagom till sina två första skivor, som medlem i gruppenn Circus Maximus. Han hade som så många andra harvar runt i Greenwich Village under mitten av 1960-talet. 1968 gav han så ut sin första soloskiva, "Mr Bojangles" (inspelad 29 juli - 2 augusti), som naturligtvis innehåller låten med samma namn, som kanske är Walkers mest kända låt (kommer senare på denna skiva).
http://open.spotify.com/track/2p6id5grybg5FgS8N6Gm7d
"I´m gonna tell on you" finns på den fjärde skivan som kom 1970 och hette "Beein' free", och är en sång till alla människor som försöker förstöra allt kul man kan ha. Översättningen är gjord av Britt Lindeborg. Lindeborg skrev några texter åt Family Four, bland annat "Nu ska jag tala om" och "Tänk om hela världen var min" på Picnic och "Hej mitt vinterland" på Family Fours jul. Dessutom, som ytterligare Pierre-kuriosa, skrev hon "Judy min vän" som vann melodifestivalen 1969, där bidraget som kom sist "Du skänker mening åt mitt liv" med Ola Håkansson var komponerat av...Pierre Isacsson. Annars har hon ju knåpat ihop rätt bra låtar i övrigt, som "Diggi-loo, diggi-ley", "Mitt sommarlov" och "Lyckliga gatan".
I den svenska versionen är all ironi borta, nu handlar det i stället om en livsbejakande sång om positivt tänkande, vad skönt det är att leva (nu ska jag tala om att mitt liv är en sång). Pierre får en egen vers, som på något sätt påminner om de låtar han själv snart skulle börja skriva:
Jag strosar kring i guds natur
här finns vackra blommor här finns djur
det finns sjöar det finns hav
allt som skapelsen oss gav -
det är fantastiskt, eller hur?
6. Vårt svenska Eldorado
Text & musik: Torgny Söderberg, Annmarie Mörk
Torgny Söderberg (född 1944) är en riktig schlagerräv. Spelade tidigt i dansband, och började komponera sånger 1973. Året efter kom ”Fröken Ur sång”, Titti Sjöblom, på fjärde plats i det årets Melodifestival. Sen har många låtar följt, som "Älskar älskar inte", "Kärleken är evig", "Diggi-loo Diggi-ley", "Min jojo", "Tänk att va lektyrfotograf", "100 procent" och "Varför är kärleken röd", omväxlande har han skrivit hela låtarna eller musiken och någon annan texten. Som på "Vårt svenska Eldorado", där Annmarie Mörk skrivit texten. Tillsammans med henne skrev han också "Mysiga kvällar" åt Titti Sjöblom och "Melodier från förr". Noteras kan att en av Torgnys första låtar hette "Ge mig chansen Ann-Marie".
Låten är en storbanssvängig sak om våren och spirande kärlek och gläntan. Här är skönt, här är grönt, här är fullt av tussilago, här är du, här är jag i vårt svenska eldorado. Men att rimma "sommarn kommer" med "fullt av blommor" var kanske inte så lyckat. Ett paradis som detta, måste va det rätta.
onsdag 8 september 2010
Family Four, "Picknick", #2
3. Mannen i roddbåten
- The Man in the Rowboat -
Text & musik: Paul Evans
Svensk text: Kerstin Lindén
"The Man In The Rowboat" (inte "The man in a rowboat" som det står på omslaget) skrevs av Paul Evans och släpptes som singel 1971. Paul Evans (född 1938) har haft tre stora hitar som artist, "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" 1959, som dock inte skrevs av Evans - en låt som för övrigt i Siw Malmqvists svenska version heter "Flickor bak i bilen"), "Happy-Go-Lucky Me" 1960 och "Hello, this is Joanie" som släpptes 1978 och blev en stor hit, alltså närmare 20 år efter den senaste framgången (den senare kommer Pierre senare att spela in tillsammans med Anna-Lena Löfgren under namnet "Hejsan det är Lena). Annars har Evans skrivit mängder av låtar, bland annat till Elvis Presley.
Översättningen är gjord av Kerstin Lindén, som fått till en riktigt träffsäker betraktelse om mannen som sitter nöjd med livet i sin roddbåt, men får (av solen och månen) frågan om han inte också vill ha mening och mål i livet. Så han ror in till människorna, och Pierre sjunger versen om vad han då upptäcker:
Han rodde bland ölburkar, tetror och sopor
i oljigt stinkande bad
och han såg hur de slet för sitt mål här i livet
men ingen var nöjd glad.
så han vände sin båt, den skinande vita
och styrde mot havet igen
inte har jag nåt mål, men det struntar jag i
för jag vill vara lycklig och fri.
Kerstin Lindén (född 1923) är journalist men har också skrivit texter och översatt utländska låtar till svenska. I melodifestivalen 1969 skrev hon texten till "L - som i älskar dig". Andra låtar är "Någonstans" (Gunnar Wiklund), "Telefonannonsen" (från Sven-Ingvars film "Under ditt parasoll") och "Sommar och sol är det bästa jag vet", kanske den mest kända texten (också den bland annat inspelad av Sven-Ingvars) - "Sommar, sommar och sol havet och vinden och doft av kaprifol".
4. Runt, runt, runt i ett ekorrhjul
- The Circle Game -
Text & musik: Joni Mitchell
Svensk text: Beppe Wolgers
Joni Mitchell är säkert en av Marie Bergmans förebilder. "Runt, runt, runt i ett ekorrhjul" är en översättning av Mitchells "The Circle Game". Mitchell heter egentligen Roberta Joan Anderson och föddes 1943 i Kanada. Hon började tidigt uppträde på coffehouses och i gathörn i Saskatoon, flyttade till Toronto 1964, till Detroit 1965 och sedan 1967 till New York för att satsa på musiken. Hon hade redan börjat göra sig ett namn, främst genom att andra artister upptäckte henne låtskrivartalang. Bland de som spelade in hennes sånger var Tom Rush ("Urge For Going"), Buffy Sainte-Marie ("The Circle Game"), Dave Van Ronk ("Both Sides Now"), och Judy Collins ("Both Sides Now" och "Chelsea morning"). I mars 1968 kom så hennes debutskiva "Song to a Seagull". "The Circle Game" finns på tredje skivan "Ladies of the Canyon" i april 1970, men låten hade hon skrivit tidigare än så. Den är en "svarssång" till Neil Youngs "Sugar Mountain" som han skrev på sin 19-årsdag den 12 november 1964, en sång om slutet på ungdomen("You can't be 20 on Sugar Mountain.") Mitchell och Young är ju båda kanadensare, och Mitchell gjorde sin egen sång, fast med lite mer hopp. För att förstå texten fullt ut måste man också veta att Mitchell i februari 1965 födde en flicka, som hon genast adopterade bort - en händelse som varit okänd, men ändå finns kommenterad i texter genom åren, som i "Chinese Cafe":
Your kids are coming up straight
My child's a stranger
I bore her
But I could not raise her.
"The Circle Game" handlar om tidens gång, med bilden av en karusell som snurrar, och hur barnets lycka och drömmar blir en del av det eviga kretsloppet:
Sista versen är förstås riktat direkt till Neil Young
So the years spin by and now the boy is twenty
Though his dreams have lost some grandeur coming true
There'll be new dreams maybe better dreams and plenty
Before the last revolving year is through
Först med att spela in den var Ian & Sylvia i april 1967, sedan följde Buffy Sainte-Marie, Tom Rush med flera, innan Joni Mitchell alltså själv spelade in sin egen version 1970.
Den svenska översättningen gjordes av Beppe Wolgers, som också översatt "En häst utan namn" tidigare på skivan. Det är samma tema, om svunnen ungdom, och även med ett positivt avslut som i orginalet.
Nyss ett barn så såg jag bara under
såg en slända flyga runt en katt
skrämdes av en blixt, ett mystiskt under
och fångade ett stjärnskott i min hatt.
Och jag satt på en glad karussell
på en målad ponny en sommarkväll
min glädje bara lyste som en sol.
Jag ser med avund på den jag var
ett barn, med solen gul
och nu far jag runt, runt, runt i ett ekorrhjul.
- The Man in the Rowboat -
Text & musik: Paul Evans
Svensk text: Kerstin Lindén
"The Man In The Rowboat" (inte "The man in a rowboat" som det står på omslaget) skrevs av Paul Evans och släpptes som singel 1971. Paul Evans (född 1938) har haft tre stora hitar som artist, "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" 1959, som dock inte skrevs av Evans - en låt som för övrigt i Siw Malmqvists svenska version heter "Flickor bak i bilen"), "Happy-Go-Lucky Me" 1960 och "Hello, this is Joanie" som släpptes 1978 och blev en stor hit, alltså närmare 20 år efter den senaste framgången (den senare kommer Pierre senare att spela in tillsammans med Anna-Lena Löfgren under namnet "Hejsan det är Lena). Annars har Evans skrivit mängder av låtar, bland annat till Elvis Presley.
Översättningen är gjord av Kerstin Lindén, som fått till en riktigt träffsäker betraktelse om mannen som sitter nöjd med livet i sin roddbåt, men får (av solen och månen) frågan om han inte också vill ha mening och mål i livet. Så han ror in till människorna, och Pierre sjunger versen om vad han då upptäcker:
Han rodde bland ölburkar, tetror och sopor
i oljigt stinkande bad
och han såg hur de slet för sitt mål här i livet
men ingen var nöjd glad.
så han vände sin båt, den skinande vita
och styrde mot havet igen
inte har jag nåt mål, men det struntar jag i
för jag vill vara lycklig och fri.
Kerstin Lindén (född 1923) är journalist men har också skrivit texter och översatt utländska låtar till svenska. I melodifestivalen 1969 skrev hon texten till "L - som i älskar dig". Andra låtar är "Någonstans" (Gunnar Wiklund), "Telefonannonsen" (från Sven-Ingvars film "Under ditt parasoll") och "Sommar och sol är det bästa jag vet", kanske den mest kända texten (också den bland annat inspelad av Sven-Ingvars) - "Sommar, sommar och sol havet och vinden och doft av kaprifol".
4. Runt, runt, runt i ett ekorrhjul
- The Circle Game -
Text & musik: Joni Mitchell
Svensk text: Beppe Wolgers
Joni Mitchell är säkert en av Marie Bergmans förebilder. "Runt, runt, runt i ett ekorrhjul" är en översättning av Mitchells "The Circle Game". Mitchell heter egentligen Roberta Joan Anderson och föddes 1943 i Kanada. Hon började tidigt uppträde på coffehouses och i gathörn i Saskatoon, flyttade till Toronto 1964, till Detroit 1965 och sedan 1967 till New York för att satsa på musiken. Hon hade redan börjat göra sig ett namn, främst genom att andra artister upptäckte henne låtskrivartalang. Bland de som spelade in hennes sånger var Tom Rush ("Urge For Going"), Buffy Sainte-Marie ("The Circle Game"), Dave Van Ronk ("Both Sides Now"), och Judy Collins ("Both Sides Now" och "Chelsea morning"). I mars 1968 kom så hennes debutskiva "Song to a Seagull". "The Circle Game" finns på tredje skivan "Ladies of the Canyon" i april 1970, men låten hade hon skrivit tidigare än så. Den är en "svarssång" till Neil Youngs "Sugar Mountain" som han skrev på sin 19-årsdag den 12 november 1964, en sång om slutet på ungdomen("You can't be 20 on Sugar Mountain.") Mitchell och Young är ju båda kanadensare, och Mitchell gjorde sin egen sång, fast med lite mer hopp. För att förstå texten fullt ut måste man också veta att Mitchell i februari 1965 födde en flicka, som hon genast adopterade bort - en händelse som varit okänd, men ändå finns kommenterad i texter genom åren, som i "Chinese Cafe":
Your kids are coming up straight
My child's a stranger
I bore her
But I could not raise her.
"The Circle Game" handlar om tidens gång, med bilden av en karusell som snurrar, och hur barnets lycka och drömmar blir en del av det eviga kretsloppet:
Sista versen är förstås riktat direkt till Neil Young
So the years spin by and now the boy is twenty
Though his dreams have lost some grandeur coming true
There'll be new dreams maybe better dreams and plenty
Before the last revolving year is through
Först med att spela in den var Ian & Sylvia i april 1967, sedan följde Buffy Sainte-Marie, Tom Rush med flera, innan Joni Mitchell alltså själv spelade in sin egen version 1970.
Den svenska översättningen gjordes av Beppe Wolgers, som också översatt "En häst utan namn" tidigare på skivan. Det är samma tema, om svunnen ungdom, och även med ett positivt avslut som i orginalet.
Nyss ett barn så såg jag bara under
såg en slända flyga runt en katt
skrämdes av en blixt, ett mystiskt under
och fångade ett stjärnskott i min hatt.
Och jag satt på en glad karussell
på en målad ponny en sommarkväll
min glädje bara lyste som en sol.
Jag ser med avund på den jag var
ett barn, med solen gul
och nu far jag runt, runt, runt i ett ekorrhjul.
måndag 6 september 2010
Family Four, "Picknick", #1
Dags att ta sig en titt på en skiva igen. Den här gången blir det Family Fours "Picknick" från 1972, den andra LP:n med den nya sättningen. Under våren hade man vunnit den svenska melodifestivalen med "Härliga sommardag" och varit i Edinburgh och tävlat i Eurovision Song Contest i slutet av mars. Under april till juni 1972 (innan sommarturné) är Family Four i studion och spelar in den kommande skivan, som släpps i juli, och döps till ”Picknick”. Den innehåller mest covers, svenska översättningar av amerikanska låtar. Den enda originallåten är ”Vårt svenska Eldorado”. Fyra singlar släpps, den första kommer i juli, det är “Don't ever take away my freedom” / “Ain't that good of the people”, som dock faktiskt inte finns med skivan i dessa versioner, utan som översättningar till svenska. Kanske lekte man med tanken att göra en helt engelsk skiva (ett tecken på det är att det fanns många utländska originallåtar på skivan), eller så mjukade man upp med ett par inspelningar av originallåtar som man också kunde skicka iväg som utlandslansering. Dessa två låtar finns alltså med som översättningar på skivan, tillsammans med tio andra, starka låtar. Som helhet är ”Picknick” Family Fours starkaste skiva. Mycket bra låtar, som drar mot det amerikanska singer/songwriterfacket, överlag fina översättningar, och likaså lyckade arrangemang som balanserar mellan den amerikanska traditionen och den svenska.
1. Ta aldrig friheten ifrån mig
(Don´t Ever Take Away My Freedom)
Text & musik: Peter Yarrow
Svensk text: Hawkey Franzén
Ett av 1960-talets mest kända folk-band var Peter, Paul and Mary, det vill säga Peter yarrow (född 1938), Paul Stookey (född 1937) och Mary Travers (född 1936, död 2009). Deras hit med "Blowin´ in the wind" var en av de faktorer som hjälpte Dylan att slå igenom. Samtliga tre medlemmar i Peter, Paul and Mary gav ut soloskivor i början av 1970-talet. I oktober 1970 hade de meddelat att de skulle ta en paus från varandra. Det var förresten inte bara de som splitrades det året, även Simon & Garfunkel och Beatles slutade det året. 1970 blev det väldigt tydligt att det var en annan tid. Peter Yarrows soloskiva hette "Peter" och kom 1972. På den medverkade bland annat Garth Hudson från The Band och Paul Butterfield, som kompade Dylan den där magiska kvällen på Newport Folk Festival när Dylan spelade elektriskt för första gången live. Först släpptes "Don´t ever take away my freedom" på singel i februari 1972, och senare alltså på LP:n. Peter, Paul and Mary har också spelat in den senare.
Peter Yarrows soloversion finns på Spotify.
http://open.spotify.com/track/36KNwRx1fpLhHthtq4W9ym
Låten handlar om varje människas frihet. Man kan spåra en viss krass resignation i texten - all kamp som Yarrow lagt ner under 60-talet har inte lett till en slutlig lösning, men det som aldrig kan kompromissas med eller glömmas bort är människans rätt till frihet.
Don't ever take away my freedom, don't ever take it away
We must cherish and keep that one part of our lives
And the rest we're gonna find one of these days...
One of these days
Den svenska översättningen utgår fram samma önskan och samma bilder, en rätt trogen översättning, allt från inledningens "jag ser tre hästar från mitt fönster, en brun, en svart, en vit".
Ta aldrig friheten ifrån mig
den frihet som jag lever i
för jag håller den högst utav allt i mitt liv
allt är mitt om vi bara låter det bli.
Pierre sjunger andra versen själv, och har överhuvudtaget en stor del av denna låt.
Översättningen gjordes av Hawkey Franzén. Franzén (född 1946) började redan som liten spela dragspel och bildade 1961 Red River band som sedan blev Lea Riders Group. I gruppen fanns även Bosse Häggström, Slim Borgudd, och George "Jojje" Wadenius. Gruppen som upplöstes redan 1968 blev mest känd för att ha gjort filmmusiken till ”Dom kallar oss mods”. Bildade senare gruppen Jasons´s Fleece med bland annat Björn J:son Lindh, och har efter det arbetat med musik för radio och TV. Han har också översatt många låtar till svenska som "Idag sköt jag ihjäl en okänd man", "En hård värld" (Lill Lindfors, Sven Ingvars) och "Gläds åt var morgon" (Jan Malmsjö).
2. En häst utan namn
(A Horse With No Name)
Text & musik: Dewey Bunnell
Svensk text: Beppe Wolgers
"En häst utan namn" är en svensk version av Americas "A horse with no name". America var ett engelskt folkrockband, som bildades 1970 och som fortfarande håller igång, fast Dan Peek, en av grundarna lämnade bandet redan 1977. Till hans heder får man hålla att det inte blivit någon återförening av trion, där är han lika stolt som Robbie Robertson i The Band. Flera av de tidiga albumen producerades för övrigt av George Martin, Betlesproducenten.
"A Horse with no name" var Americas första singel, och släpptes i slutet av 1971/början av 1972. I januari 1972 låg den 3:a i England, och senare, i mars/april, blev den nummer 1 i USA (där den för övrigt petade ner Neil Youngs "Heart of Gold", vilket var något ironiskt eftersom man hade redan hunnit få kritik för att man lät för mycket som honom). I USA, hyckleriets hemland, var "A horse witho no name" bannlyst på vissa radiostationer, eftersom "horse" är slang för heroin. Egentligen var debutskivan redan släppt när skivbolaget klagade på att det inte fanns någon hitlåt, så då gick man in in studion igen och spelade in den nya låten "A horse with no name" - så den dyker upp först på senare upplagor av debut-LP:n.
Det handlar om att hitta sig själv, genom att ge sig ut i öknen. Bunnell har berättat att han har sådana minnesbilder från sin barndom, som han sedan utvecklade till denna rätt magnetiska låt. Som vid så många andra fantastiska låtar är det rätt få och enkla ackord. Hela låten utspelar sig faktiskt på andra bandet på gitarren. Det är em och det något ovanliga ackordet d6/9 genom hela låten, förutom i refrängen då det är em9 och dmaj9. Genialt.
A horse with no name
- Dewey Bunnell -
On the first part of the journey
I was looking at all the life
There were plants and birds and rocks and things
There was sand and hills and rings
The first thing I met was a fly with a buzz
And the sky with no clouds
The heat was hot and the ground was dry
But the air was full of sound
I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...
After two days in the desert sun
My skin began to turn red
After three days in the desert fun
I was looking at a river bed
And the story it told of a river that flowed
Made me sad to think it was dead
You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...
After nine days I let the horse run free
'Cause the desert had turned to sea
There were plants and birds and rocks and things
there was sand and hills and rings
The ocean is a desert with it's life underground
And a perfect disguise above
Under the cities lies a heart made of ground
But the humans will give no love
You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...
För den svenska översättningen står ingen mindre än Beppe Wolgers. Man kan förstå att han gillade den, det är en naturälskande sång, och rätt kritisk över människans framfart på jorden - dessutom handlar det om ett sökande efter sig själv. Översättningen är rätt trogen orginalet ("Het var hettan"...) även om "nine days" fick bli sju dagar av sångtekniska skäl.
Du vet, jag red genom öknen
på en häst utan namn
inget regn, inga moln, allt var väl
och i öknen kom jag ihåg vem jag var
för där finns ingen som kan sarga din själ.
1. Ta aldrig friheten ifrån mig
(Don´t Ever Take Away My Freedom)
Text & musik: Peter Yarrow
Svensk text: Hawkey Franzén
Ett av 1960-talets mest kända folk-band var Peter, Paul and Mary, det vill säga Peter yarrow (född 1938), Paul Stookey (född 1937) och Mary Travers (född 1936, död 2009). Deras hit med "Blowin´ in the wind" var en av de faktorer som hjälpte Dylan att slå igenom. Samtliga tre medlemmar i Peter, Paul and Mary gav ut soloskivor i början av 1970-talet. I oktober 1970 hade de meddelat att de skulle ta en paus från varandra. Det var förresten inte bara de som splitrades det året, även Simon & Garfunkel och Beatles slutade det året. 1970 blev det väldigt tydligt att det var en annan tid. Peter Yarrows soloskiva hette "Peter" och kom 1972. På den medverkade bland annat Garth Hudson från The Band och Paul Butterfield, som kompade Dylan den där magiska kvällen på Newport Folk Festival när Dylan spelade elektriskt för första gången live. Först släpptes "Don´t ever take away my freedom" på singel i februari 1972, och senare alltså på LP:n. Peter, Paul and Mary har också spelat in den senare.
Peter Yarrows soloversion finns på Spotify.
http://open.spotify.com/track/36KNwRx1fpLhHthtq4W9ym
Låten handlar om varje människas frihet. Man kan spåra en viss krass resignation i texten - all kamp som Yarrow lagt ner under 60-talet har inte lett till en slutlig lösning, men det som aldrig kan kompromissas med eller glömmas bort är människans rätt till frihet.
Don't ever take away my freedom, don't ever take it away
We must cherish and keep that one part of our lives
And the rest we're gonna find one of these days...
One of these days
Den svenska översättningen utgår fram samma önskan och samma bilder, en rätt trogen översättning, allt från inledningens "jag ser tre hästar från mitt fönster, en brun, en svart, en vit".
Ta aldrig friheten ifrån mig
den frihet som jag lever i
för jag håller den högst utav allt i mitt liv
allt är mitt om vi bara låter det bli.
Pierre sjunger andra versen själv, och har överhuvudtaget en stor del av denna låt.
Översättningen gjordes av Hawkey Franzén. Franzén (född 1946) började redan som liten spela dragspel och bildade 1961 Red River band som sedan blev Lea Riders Group. I gruppen fanns även Bosse Häggström, Slim Borgudd, och George "Jojje" Wadenius. Gruppen som upplöstes redan 1968 blev mest känd för att ha gjort filmmusiken till ”Dom kallar oss mods”. Bildade senare gruppen Jasons´s Fleece med bland annat Björn J:son Lindh, och har efter det arbetat med musik för radio och TV. Han har också översatt många låtar till svenska som "Idag sköt jag ihjäl en okänd man", "En hård värld" (Lill Lindfors, Sven Ingvars) och "Gläds åt var morgon" (Jan Malmsjö).
2. En häst utan namn
(A Horse With No Name)
Text & musik: Dewey Bunnell
Svensk text: Beppe Wolgers
"En häst utan namn" är en svensk version av Americas "A horse with no name". America var ett engelskt folkrockband, som bildades 1970 och som fortfarande håller igång, fast Dan Peek, en av grundarna lämnade bandet redan 1977. Till hans heder får man hålla att det inte blivit någon återförening av trion, där är han lika stolt som Robbie Robertson i The Band. Flera av de tidiga albumen producerades för övrigt av George Martin, Betlesproducenten.
"A Horse with no name" var Americas första singel, och släpptes i slutet av 1971/början av 1972. I januari 1972 låg den 3:a i England, och senare, i mars/april, blev den nummer 1 i USA (där den för övrigt petade ner Neil Youngs "Heart of Gold", vilket var något ironiskt eftersom man hade redan hunnit få kritik för att man lät för mycket som honom). I USA, hyckleriets hemland, var "A horse witho no name" bannlyst på vissa radiostationer, eftersom "horse" är slang för heroin. Egentligen var debutskivan redan släppt när skivbolaget klagade på att det inte fanns någon hitlåt, så då gick man in in studion igen och spelade in den nya låten "A horse with no name" - så den dyker upp först på senare upplagor av debut-LP:n.
Det handlar om att hitta sig själv, genom att ge sig ut i öknen. Bunnell har berättat att han har sådana minnesbilder från sin barndom, som han sedan utvecklade till denna rätt magnetiska låt. Som vid så många andra fantastiska låtar är det rätt få och enkla ackord. Hela låten utspelar sig faktiskt på andra bandet på gitarren. Det är em och det något ovanliga ackordet d6/9 genom hela låten, förutom i refrängen då det är em9 och dmaj9. Genialt.
A horse with no name
- Dewey Bunnell -
On the first part of the journey
I was looking at all the life
There were plants and birds and rocks and things
There was sand and hills and rings
The first thing I met was a fly with a buzz
And the sky with no clouds
The heat was hot and the ground was dry
But the air was full of sound
I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...
After two days in the desert sun
My skin began to turn red
After three days in the desert fun
I was looking at a river bed
And the story it told of a river that flowed
Made me sad to think it was dead
You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...
After nine days I let the horse run free
'Cause the desert had turned to sea
There were plants and birds and rocks and things
there was sand and hills and rings
The ocean is a desert with it's life underground
And a perfect disguise above
Under the cities lies a heart made of ground
But the humans will give no love
You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...
För den svenska översättningen står ingen mindre än Beppe Wolgers. Man kan förstå att han gillade den, det är en naturälskande sång, och rätt kritisk över människans framfart på jorden - dessutom handlar det om ett sökande efter sig själv. Översättningen är rätt trogen orginalet ("Het var hettan"...) även om "nine days" fick bli sju dagar av sångtekniska skäl.
Du vet, jag red genom öknen
på en häst utan namn
inget regn, inga moln, allt var väl
och i öknen kom jag ihåg vem jag var
för där finns ingen som kan sarga din själ.
lördag 28 augusti 2010
Don Quijote
Don Quijote har redan figurerat i en Pierre Isacsson-sång, nämligen "Säg finns jag till". Själva förebilden, Don Quijote alltså, är en roman i två delar (1605 respektive 1615) skriven av Miguel Cervantes. Don Quijote är en fattig adelsman som förläser sig på riddarromaner och drar ut i världen för att upprätthålla romanernas ideal. Färden går på hästen Rosinante, med sin väpnare Sancho Panza vid sin sida. Mest känt är väl avsnittet där Don Quijote slåss mot ett antal väderkvarnar som han tror är jättar.
"Don Quijote" kommer från Pierres sista skiva "Igen" och Pierres text är inte ett soundtrack till Cervantes roman, om nu någon trodde det. Texten handlar snarare om att behålla sina drömmar och tillåta sig att vara ett barn och aldrig ge upp sin fantasi. Pianostrukturen i sticket är intill förväxling likt det i ABBA:s "Waterloo". En liknande tydlig ABBA-influens finns också i "Var inte rädd, jag är hos dig".
Don Quijote
Text & musik: Pierre Isacsson
Don Quijote,
riddare av drömmar
Jag står orädd och ensam
och kämpar mot en
gammal väderkvarn
Don Quijote,
riddare av drömmar
i min syn på den värld
där vi lever vill jag
va’ ett evigt barn
Snurra, snurra i din karusell
ja du kan snurra, snurra i din karusell
Jag går med sakta steg, ser mig omkring
Det händer så mycket på min väg
Stanna, stanna min oro en stund,
försök att stanna, stanna min oro en stund
Vill du se äventyr var du än går,
du ser det med lite fantasi.
Ref
"Don Quijote" kommer från Pierres sista skiva "Igen" och Pierres text är inte ett soundtrack till Cervantes roman, om nu någon trodde det. Texten handlar snarare om att behålla sina drömmar och tillåta sig att vara ett barn och aldrig ge upp sin fantasi. Pianostrukturen i sticket är intill förväxling likt det i ABBA:s "Waterloo". En liknande tydlig ABBA-influens finns också i "Var inte rädd, jag är hos dig".
Don Quijote
Text & musik: Pierre Isacsson
Don Quijote,
riddare av drömmar
Jag står orädd och ensam
och kämpar mot en
gammal väderkvarn
Don Quijote,
riddare av drömmar
i min syn på den värld
där vi lever vill jag
va’ ett evigt barn
Snurra, snurra i din karusell
ja du kan snurra, snurra i din karusell
Jag går med sakta steg, ser mig omkring
Det händer så mycket på min väg
Stanna, stanna min oro en stund,
försök att stanna, stanna min oro en stund
Vill du se äventyr var du än går,
du ser det med lite fantasi.
Ref
måndag 23 augusti 2010
Spelaren
Den 27 augusti 1982 sände TV2 "Country på kvällskanten", en serie countryprogram som hade Alf Robertson som programledare och spelades in på Moga loge. Programmet är löst utformat som en countryresa genom Sverige, där resan sker genom gästerna i programmet. Resan börjar i Skåne med Hasse Andersson, och övriga gäster som framför en låt eller två är Marie Hedman/Kerstin Dahlberg, Björn Alriksson, Örjan Englund, Hookie Olofsson, Tanya, Tomas Haglund, Pierre Isacsson, Kikki Danielsson och Elisabeth Andreasson. Alf Robertson själv spelar "Jag flög över vårt hus i går natt" och "Balladen om Nisse Karlsson". Många av solisterna ingår också i husbandet, som består av Hasse Rosen, gitarr, Kjell Öhman, piano, Björn Alriksson, munspel, Tomas Haglund, fiol, Janne Gullbäck, trummor, Sam Bengtsson, bas och Mats Rosén, steel guitar samt Marie Hedman, Kerstin Dahlberg och Örjan Englund i kör.
Pierre Isacsson (som representerar "Söders höjder" i countryresan genom landet) hälsas välkommen till "countryfamiljen" och spelar de två låtarna från den då aktuella "Country circus vol.1", nämligen "Ett gräs som var så grönt" och "Spelaren". "Ett gräs som var så grönt" är ju dessutom Alfs översättning av Kris Kristoferssons "Good for nothing blues". Pierre går in för countrysvängen, har vit kavaj, vita byxor, mörka boots och gitarren på magen. Rutinen lyser igenom, ett mycket säkert framträdande trots en mikrofon som av och till trilskas och vill vika ner sig. Efter första låten plockar han fram sin traditionella "Ja, jag säger som jag alltid har sagt: tack ska ni ha", innan han plockar igång (mycket snyggt dessutom) "Spelaren".
Pierre Isacsson (som representerar "Söders höjder" i countryresan genom landet) hälsas välkommen till "countryfamiljen" och spelar de två låtarna från den då aktuella "Country circus vol.1", nämligen "Ett gräs som var så grönt" och "Spelaren". "Ett gräs som var så grönt" är ju dessutom Alfs översättning av Kris Kristoferssons "Good for nothing blues". Pierre går in för countrysvängen, har vit kavaj, vita byxor, mörka boots och gitarren på magen. Rutinen lyser igenom, ett mycket säkert framträdande trots en mikrofon som av och till trilskas och vill vika ner sig. Efter första låten plockar han fram sin traditionella "Ja, jag säger som jag alltid har sagt: tack ska ni ha", innan han plockar igång (mycket snyggt dessutom) "Spelaren".
onsdag 18 augusti 2010
Boken till bra pris...
Håller på att feng-shuia mig till lite ordning i garderoben, och tänkte därmed komma med ett härligt hösterbjudande. Vad sägs om att köpa "Jag vill andas samma luft som du!", boken om Pierre, till specialpriset 150 kronor, inklusive porto.
För bara 150 kronor kan alltså boken ligga i din brevlåda inom blott ett par dagar, givetvis signerad. Skicka ett mejl till mig (perfawiker@yahoo.se), så fixar jag det.
Slå till.
För bara 150 kronor kan alltså boken ligga i din brevlåda inom blott ett par dagar, givetvis signerad. Skicka ett mejl till mig (perfawiker@yahoo.se), så fixar jag det.
Slå till.
måndag 16 augusti 2010
Jag är så sen
Idag lyssnar vi lite på en rätt svåråtkomlig pärla från Pierre Isacsson. Vi har inte haft så mycket med av hans inläsningar och insjungningar för barn, men det finns några som är riktigt, riktigt bra. Som den här till exempel, hämtad från "Disney-Matiné: 3 sagor och sånger ur berömda Disney-filmer. Vol 1." från 1975, och senare utgiven på en samlingskassett. Pierre sjunger tre låtar, "När någonting händer i Ankeborg", "Godaste glassen i stan" och "Jag är så sen". Den senare är hämtad ur filmen "Alice i Underlandet". Det är en Disneyproduktion och bygger givetvis på boken av Lewis Carrol och hade premiär i juli 1951. Men Pierres insjungning är givetvis inte för en film utan för skivmarknaden (för barn). I filmen sjungs "Jag är så sen", eller "I'm late" som den heter i original, av den vita kaninen som alltid har bråttom.
Jag är så sen
- I'm late -
Text: Bob Hilliard
Musik: Sammy Fain
Svensk text: Gardar Sahlberg & Lennart Reuterskiöld
Bob Hilliard föddes 1918 och dog 1971. Han skrev mängder av kända texter, med utgångspunkt i Tin Pan Alley, som "Our Day Will Come" (Ruby & the Romantics), "A Poor Man's Roses (or a Rich Man's Gold)" (Patsy Cline), "The Coffee Song" (Frank Sinatra), "Please Stay" (The Drifters), "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" (som på svenska blev "Flickor bak i bilen) och "(Why Did I Tell You I Was Going To) Shanghai" (Doris Day).
Sammy Fain föddes som Samuel E. Feinberg 1902 (död 1989). Han skrev mycket musik, även filmmusik. Låtar han ligger bakom är "Let a Smile Be Your Umbrella" (Bing Crosby), "That Old Feeling" och till Broadway låg han bakom musiken till musikaler som "Everybody's Welcome", "Right This Way", "I'll Be Seeing You" och "Flahooley". Oscar för bästa filmmusik fick han två gånger, med "Secret Love" från "Calamity Jane" (1954) och "Love Is a Many-Splendored Thing" från filmen med samma namn 1955.
För den svenska texten stod alltså två personer, Gardar Sahlberg och Lennart Reuterskiöld. Gardar Sahlberg, född 1908 i Gudmundrå i Ångermanland, död 1983, var litteraturforskare, manusförfattare, sångtextförfattare och kortfilmsregissör. När Sveriges Radio övertog SF:s filmarkiv 1964, blev han chef för detta. Sahlberg har skrivit texter till många populära filmer och sånger, bland annat många Disney-låtar, som Lady och Lufsens "Bella Notte" och Askungens små medarbetares "En dröm ger åt tanken vingar". Men även andra låtar som "Bygga upp ett stort berg" (Jan Malmsjö) och "Bibbidi-Boobbidi-Doo" (Thory Berhards).Han har även skrivit filmmanus till filmer som "Brott i Paradiset", "Driver dagg faller regn" och "Flickan i fönstret mitt emot".
Lennart Reuterskiöld (mest känd under pseudonymen "Karl-Lennart") föddes 1898, dog 1986, och var sångtextförfattare och musikförläggare (använde också pseudonymen Leo Breitner). Han var gift med sångtextförfattaren Ingrid Reuterskiöld (född 1905, död 1986 - blott två månader efter sin make). Hon använde pseudonymerna Ninita och I. Rimson, och har också översatt många sånger, som bland annat Country Four spelat in. Reuterskiöld grundade 1925 musikförlaget Reuter & Reuter Förlags AB.
Så här låter den med Pierre, och även om det "bara" är en barnsång tycker jag han sjunger ruskigt bra här, eller hur? Perfekt timing i sången.
Jag är så sen
- I'm late -
Text: Bob Hilliard
Musik: Sammy Fain
Svensk text: Gardar Sahlberg & Lennart Reuterskiöld
Bob Hilliard föddes 1918 och dog 1971. Han skrev mängder av kända texter, med utgångspunkt i Tin Pan Alley, som "Our Day Will Come" (Ruby & the Romantics), "A Poor Man's Roses (or a Rich Man's Gold)" (Patsy Cline), "The Coffee Song" (Frank Sinatra), "Please Stay" (The Drifters), "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" (som på svenska blev "Flickor bak i bilen) och "(Why Did I Tell You I Was Going To) Shanghai" (Doris Day).
Sammy Fain föddes som Samuel E. Feinberg 1902 (död 1989). Han skrev mycket musik, även filmmusik. Låtar han ligger bakom är "Let a Smile Be Your Umbrella" (Bing Crosby), "That Old Feeling" och till Broadway låg han bakom musiken till musikaler som "Everybody's Welcome", "Right This Way", "I'll Be Seeing You" och "Flahooley". Oscar för bästa filmmusik fick han två gånger, med "Secret Love" från "Calamity Jane" (1954) och "Love Is a Many-Splendored Thing" från filmen med samma namn 1955.
För den svenska texten stod alltså två personer, Gardar Sahlberg och Lennart Reuterskiöld. Gardar Sahlberg, född 1908 i Gudmundrå i Ångermanland, död 1983, var litteraturforskare, manusförfattare, sångtextförfattare och kortfilmsregissör. När Sveriges Radio övertog SF:s filmarkiv 1964, blev han chef för detta. Sahlberg har skrivit texter till många populära filmer och sånger, bland annat många Disney-låtar, som Lady och Lufsens "Bella Notte" och Askungens små medarbetares "En dröm ger åt tanken vingar". Men även andra låtar som "Bygga upp ett stort berg" (Jan Malmsjö) och "Bibbidi-Boobbidi-Doo" (Thory Berhards).Han har även skrivit filmmanus till filmer som "Brott i Paradiset", "Driver dagg faller regn" och "Flickan i fönstret mitt emot".
Lennart Reuterskiöld (mest känd under pseudonymen "Karl-Lennart") föddes 1898, dog 1986, och var sångtextförfattare och musikförläggare (använde också pseudonymen Leo Breitner). Han var gift med sångtextförfattaren Ingrid Reuterskiöld (född 1905, död 1986 - blott två månader efter sin make). Hon använde pseudonymerna Ninita och I. Rimson, och har också översatt många sånger, som bland annat Country Four spelat in. Reuterskiöld grundade 1925 musikförlaget Reuter & Reuter Förlags AB.
Så här låter den med Pierre, och även om det "bara" är en barnsång tycker jag han sjunger ruskigt bra här, eller hur? Perfekt timing i sången.
fredag 13 augusti 2010
Pierre Isacsson på Bokmässan i Göteborg
Söndag den 26 september klockan 14.30 kommer boken om Pierre, "Jag vill andas samma luft som du!", att presenteras av författaren Per Wiker på Bokmässan i Göteborg. Platsen är Värmlandsmontern. Mer detaljer kommer senare, men där finns möjligheten att lyssna till historien om Pierre, bakgrunden till boken - och den kommer givetvis att finnas till försäljning.
Country Four - Nånstans, nångång, #6
11. Minns i november
Try to remember
Harvey Schmidt - Tom Jones - Gösta Rybrandt
”Minns i november” heter i original ”Try to remember”, skriven av Harvey Schmidt och Tom Jones (nej, inte DEN Tom Jones)och hämtad från musikalen ”The Fantasticks” (en musikal som förövrigt Pierre själv skulle spela med i som skådespelare långt senare!). Texten översattes till svenska av Gösta Rybrant. Eftersom det är en musikallåt finns ingen egentlig ”orginalinspelning”, men många har spelat in den. Vi kan ju till exempel lyssna på Roy Orbinsons version.
Fast det är väl inte osannolikt att inspriationen kom från The Brothers Fours version, en grupp som låter rätt mycket Country Four.
Den svenska översättningen med Country Four gick upp på svensktoppen, där den låg i tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967, precis när militärjuntan tar makten i Grekland. Första veckan toppade Anna-Lena Löfgren med "Plaisir d´amour", de andra två låg Jan Malmsjö etta med "En sång, en gång, för länge, länge sen". Noteras kan också att Family Four gjorde entre på listan, med "Det ska va gamla låtar", den tredje veckan Country Four låg där. Så här lät "Minns i november" med Country Four.
12. Camp
After the ball
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
Camp beskrivs på skivomslaget som "det senaste modeordet". Detta var alltså 1967. Eftersom ordet inte används särskilt mycket idag kan man ju undra vad det ordet betyder. Det syftar på dålig smak, fast på ett ironiskt sätt. Ungefär som kitsch alltså, fast kitsch handlar mer om specifika föremål camp är mer företeelser, filmer eller personer. Om något är "campy" är det lite för mycket, men ändå uppskattat...som "campy" beskrivs t ex Bette Midler, David Bowie, Elton John, Liberace, Madonna, tv-serierna Batman och Dallas, filmen Hairspray, Dame Edna. Är ni med? Det har alltså inte sällan vissa homosexuella förtecken. I Svenska Akademins ordlista beskrivs "camp" som "Gammalmodig o. lite löjlig på ett moderiktigt sätt".
"After the Ball" skrevs 1891 av Charles K. Harris. Där handlar den om en gammal man som berättar för sin syster eller brorsdotter varför han aldrig blev gift. Han var en gång kär i en flicka, men efter en "ball" såg han henne kyssa en annan man och vägrade lyssna på hennes förklaringar. Förste efter att hon dött många år senare, förstod han att mannen var hennes bror. "After the Ball" togs med i musikalen "A Trip to Chinatown" redan på 1800-talet, och senare också i broadwaymusikalen "Show Boat" (premiär 1927) av Jerome Kern och Oscar Hammerstein. På svenska heter den "Teaterbåten" och hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm 1942, med bland annat Nils Poppe och Annalisa Ericson i rollerna. För översättningen svarade Gösta Rybrant.
"Camp" med Country Four är alltså någonting annat, inte den vanliga översättningen ur "Teaterbåten". Texten är skriven (av Per-Anders Boquist) till den gamla melodin, som på skivomslaget beskrivs som "camp" i sig själv. Per-Anders Boquist använde helt enkelt melodin som grund, till en ny text - och det blev alltså "Camp" på svenska. I denna version handlar det om gamla dar, som beskrivs i nostalgiska ordalag: "smekande toner ifrån flydda dar", "en gång om året bjöds det till bal", "bleknade foton, gula, tittar från väggen ner - även om de är fula vill vi ha fler och fler", "farfars uniform", "låtar från mormors tid", "gammalt krimskrams ingen känns vid", "moster Lovisa", "symaskinen". Funkar hyfsat. Jeff Brown Jr, alltså Jan Boquist, står för arrangemanget.
Try to remember
Harvey Schmidt - Tom Jones - Gösta Rybrandt
”Minns i november” heter i original ”Try to remember”, skriven av Harvey Schmidt och Tom Jones (nej, inte DEN Tom Jones)och hämtad från musikalen ”The Fantasticks” (en musikal som förövrigt Pierre själv skulle spela med i som skådespelare långt senare!). Texten översattes till svenska av Gösta Rybrant. Eftersom det är en musikallåt finns ingen egentlig ”orginalinspelning”, men många har spelat in den. Vi kan ju till exempel lyssna på Roy Orbinsons version.
Fast det är väl inte osannolikt att inspriationen kom från The Brothers Fours version, en grupp som låter rätt mycket Country Four.
Den svenska översättningen med Country Four gick upp på svensktoppen, där den låg i tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967, precis när militärjuntan tar makten i Grekland. Första veckan toppade Anna-Lena Löfgren med "Plaisir d´amour", de andra två låg Jan Malmsjö etta med "En sång, en gång, för länge, länge sen". Noteras kan också att Family Four gjorde entre på listan, med "Det ska va gamla låtar", den tredje veckan Country Four låg där. Så här lät "Minns i november" med Country Four.
12. Camp
After the ball
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
Camp beskrivs på skivomslaget som "det senaste modeordet". Detta var alltså 1967. Eftersom ordet inte används särskilt mycket idag kan man ju undra vad det ordet betyder. Det syftar på dålig smak, fast på ett ironiskt sätt. Ungefär som kitsch alltså, fast kitsch handlar mer om specifika föremål camp är mer företeelser, filmer eller personer. Om något är "campy" är det lite för mycket, men ändå uppskattat...som "campy" beskrivs t ex Bette Midler, David Bowie, Elton John, Liberace, Madonna, tv-serierna Batman och Dallas, filmen Hairspray, Dame Edna. Är ni med? Det har alltså inte sällan vissa homosexuella förtecken. I Svenska Akademins ordlista beskrivs "camp" som "Gammalmodig o. lite löjlig på ett moderiktigt sätt".
"After the Ball" skrevs 1891 av Charles K. Harris. Där handlar den om en gammal man som berättar för sin syster eller brorsdotter varför han aldrig blev gift. Han var en gång kär i en flicka, men efter en "ball" såg han henne kyssa en annan man och vägrade lyssna på hennes förklaringar. Förste efter att hon dött många år senare, förstod han att mannen var hennes bror. "After the Ball" togs med i musikalen "A Trip to Chinatown" redan på 1800-talet, och senare också i broadwaymusikalen "Show Boat" (premiär 1927) av Jerome Kern och Oscar Hammerstein. På svenska heter den "Teaterbåten" och hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm 1942, med bland annat Nils Poppe och Annalisa Ericson i rollerna. För översättningen svarade Gösta Rybrant.
"Camp" med Country Four är alltså någonting annat, inte den vanliga översättningen ur "Teaterbåten". Texten är skriven (av Per-Anders Boquist) till den gamla melodin, som på skivomslaget beskrivs som "camp" i sig själv. Per-Anders Boquist använde helt enkelt melodin som grund, till en ny text - och det blev alltså "Camp" på svenska. I denna version handlar det om gamla dar, som beskrivs i nostalgiska ordalag: "smekande toner ifrån flydda dar", "en gång om året bjöds det till bal", "bleknade foton, gula, tittar från väggen ner - även om de är fula vill vi ha fler och fler", "farfars uniform", "låtar från mormors tid", "gammalt krimskrams ingen känns vid", "moster Lovisa", "symaskinen". Funkar hyfsat. Jeff Brown Jr, alltså Jan Boquist, står för arrangemanget.
torsdag 12 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #5
9. Guantanamera
Folkmelodi från Cuba
Musikbearbetning Jeff Brown Jr , text patrik
"Guantanamera" är en kubansk folksång, som näst intill har nationalsångskänsla. Den skrevs (troligen 1929) av José Fernández Diaz (Joseíto Fernández), också detta troligen, eftersom kubanska Högsta Domstolen så sent som 1993 dömde i en rättstvist som hävdade att musiken egentligen grundar sig på en sång av Herminio "El Diablo" García Wilson, men man dömde alltså till Fernandez fördel. Fernandez kan nog hur somhelst ta åt sig äran för att den blev populär, för det var genom att spela den i sin radioshow den blev en klassiker. Den består egentligen av två olika delar, versen och refrängen, som satts ihop. Refrängen ("guarija guantanamera") har Fernandez plockat upp från en gammal traditionell sång, och gjorde den till en sång med sitt band. Det finns många olika textversioner, och Fernandez använde själv sången som prototyp i sina radioprogram, där han satte ny, aktuell text till musiken. En av de vanligaste textversionerna bygger på en strof i en dikt av den kubanske nationalpoeten och frihetshjälten Jose Marti - och den har blivit en nationalistisk hyllning till Kuba - men pusslingen gjordes inte förrän långt senare av Julian Orbon.
Många har spelat in det genom åren, Joan Baez, Julio Iglesias, Wyclef Jean, Los Lobos, Trini Lopez och Nana Mouskouri till exempel, men den förste som tog tag i den var Pete Seeger, finns bland annat på "We Shall Overcome: The Complete Carnegie Hall Recording June 8, 1963", men ursprungligen gjorde han den med sitt band The Weavers. I klippet nedan sjunger han märkligt nog "las palmas" inte "la palma".
The Sandpipers hade en stor hit med den i USA och England i september/oktober 1966. I samma veva spelade såväl Towa Carson som Lasse Lönndahl in svenska versioner av den, fast med svensk text av Lasse Green. Till Country Four gjorde dock Per-Anders Boquist en alldeles egen översättning, och för arrangemanget stod Jeff Brown Jr, det vill säga brodern Anders Boquist.
I Sverige är ju låten numera mest känd som reklam för att panta burkar.
10. Fröken Blyg
Georgy Girl
Tom Springfield - Jim Dale - Patrik
"Georgy Girl," är ännu en låt hämtad från The Seekers, denna gång från "Come The Day" (eller "Georgy Girl" som LP:n döptes till i USA) från 1966. "Georgy Girl" skrevs av Tom Springfield och skådespelaren/kompositören Jim Dale och var filmmusik till filmen med samma namn med Lynn Redgrave, James Mason och Alan Bates i rollerna som hade premiär i oktober 1966 (huvudkaräktären heter verkligen Georgy, så det är en av de udda filmlåtar som faktiskt hänger ihop med filmen och inte, som John Prine säger att när man hör filmlåtarna är det som om "väckarklockan sätter igång - vad i helvete gör den sången här?".
Den släpptes som singel i slutet av 1966 och blev en hit och blev deras första (och sista) etta i USA i februari 1967.
Jim Dale är en rätt känd engelsk skådespelare, sångare (som i musikalen "Barnum") och uppläsare, vars röst använts till tv-serien "Pushing Daisys" och han fick även två Grammisar i USA för inläsningen av Harry Potter till ljudbok. Den svenska texten skrev Patrik/Per-Anders Boquist och där har Georgy girl blivit "Fröken blyg".
Folkmelodi från Cuba
Musikbearbetning Jeff Brown Jr , text patrik
"Guantanamera" är en kubansk folksång, som näst intill har nationalsångskänsla. Den skrevs (troligen 1929) av José Fernández Diaz (Joseíto Fernández), också detta troligen, eftersom kubanska Högsta Domstolen så sent som 1993 dömde i en rättstvist som hävdade att musiken egentligen grundar sig på en sång av Herminio "El Diablo" García Wilson, men man dömde alltså till Fernandez fördel. Fernandez kan nog hur somhelst ta åt sig äran för att den blev populär, för det var genom att spela den i sin radioshow den blev en klassiker. Den består egentligen av två olika delar, versen och refrängen, som satts ihop. Refrängen ("guarija guantanamera") har Fernandez plockat upp från en gammal traditionell sång, och gjorde den till en sång med sitt band. Det finns många olika textversioner, och Fernandez använde själv sången som prototyp i sina radioprogram, där han satte ny, aktuell text till musiken. En av de vanligaste textversionerna bygger på en strof i en dikt av den kubanske nationalpoeten och frihetshjälten Jose Marti - och den har blivit en nationalistisk hyllning till Kuba - men pusslingen gjordes inte förrän långt senare av Julian Orbon.
Många har spelat in det genom åren, Joan Baez, Julio Iglesias, Wyclef Jean, Los Lobos, Trini Lopez och Nana Mouskouri till exempel, men den förste som tog tag i den var Pete Seeger, finns bland annat på "We Shall Overcome: The Complete Carnegie Hall Recording June 8, 1963", men ursprungligen gjorde han den med sitt band The Weavers. I klippet nedan sjunger han märkligt nog "las palmas" inte "la palma".
The Sandpipers hade en stor hit med den i USA och England i september/oktober 1966. I samma veva spelade såväl Towa Carson som Lasse Lönndahl in svenska versioner av den, fast med svensk text av Lasse Green. Till Country Four gjorde dock Per-Anders Boquist en alldeles egen översättning, och för arrangemanget stod Jeff Brown Jr, det vill säga brodern Anders Boquist.
I Sverige är ju låten numera mest känd som reklam för att panta burkar.
10. Fröken Blyg
Georgy Girl
Tom Springfield - Jim Dale - Patrik
"Georgy Girl," är ännu en låt hämtad från The Seekers, denna gång från "Come The Day" (eller "Georgy Girl" som LP:n döptes till i USA) från 1966. "Georgy Girl" skrevs av Tom Springfield och skådespelaren/kompositören Jim Dale och var filmmusik till filmen med samma namn med Lynn Redgrave, James Mason och Alan Bates i rollerna som hade premiär i oktober 1966 (huvudkaräktären heter verkligen Georgy, så det är en av de udda filmlåtar som faktiskt hänger ihop med filmen och inte, som John Prine säger att när man hör filmlåtarna är det som om "väckarklockan sätter igång - vad i helvete gör den sången här?".
Den släpptes som singel i slutet av 1966 och blev en hit och blev deras första (och sista) etta i USA i februari 1967.
Jim Dale är en rätt känd engelsk skådespelare, sångare (som i musikalen "Barnum") och uppläsare, vars röst använts till tv-serien "Pushing Daisys" och han fick även två Grammisar i USA för inläsningen av Harry Potter till ljudbok. Den svenska texten skrev Patrik/Per-Anders Boquist och där har Georgy girl blivit "Fröken blyg".
måndag 9 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #4
7. Vägen till morgonstad
Morningtown Ride
Malvina Reynolds - Patrik
Malvina Reynolds (1900 - 1978) var en amerikansk folk/blues singer/songwriter och politiskt aktivist. Hon debuterade sent inom musiken, först i 50-årsåldern när hon umgicks med artister som Pete Seeger. Hon skrev sånger som "What Have They Done to the Rain", (inspelad av bland annat The Searchers och Joan Baez) - en låt om kärnvapenhotet som kom 1962, samma år som Bob Dylans "A Hard Rain´s A-Gonna Fall" om samma sak.
Anda låtar hon har skrivi är "It Isn't Nice", "Turn Around" (som bland annat Harry Belafonte spelat in), "From way up here" och "There's a Bottom Below". Hon var närmast en protestsångare, men skrev också barnsånger, som "Magic Penny" och "Morningtown Ride" - och hon skrev senare låtar till Sesam Street. En av hennes mest kända sånger har kommit att bli "Little boxes", eftersom den numera är signaturmelodi till tv-serien "Weeds". Då med olika artister, som Elvis Costello och Regina Spector.
"Morningtown Ride" skrev hon redan 1957, men blev en hit långt senare med The Seekers. De spelade in den till "Hide and Seekers" 1965 (eller "The four and only Seekers" som den hette i England), blev nummer 8 i Australien och nummer 44 i USA augusti 1965. De gjorde en nyinspelning 1966 för England och där nådde den nummer 2 i december 1966. Det är alltså en barnvisa egentligen och handlar om ett tåg som är på väg mot morgonen..xxxx
Eller 25 år senare...
Morningtown Ride
- Malvina Reynolds -
Train whistle blowin' makes a sleepy noise
Underneath their blankets go all the girls and boys
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Driver at the engine, fireman rings the bell
Sandman swings the lantern to show that all is well
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Maybe it is raining where our train will ride
All the little travellers are warm and snug inside
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Somewhere there is sunshine, somewhere there is day
Somewhere there is Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
För den svenska översättningen står Per-Anders Boquist/Patrik, som behållit barnsången..."vägen till morgonstad, ska vi snart få se"
8. Det går vind över fjärden
Four strong winds
Ian Tyson - Patrik
Det tog lång tid innan jag fick tag på den här låten i Country Fours tappning. Jag har aldrig sett den ute till försäljning, men nu när den faktiskt gjorde det var det någon mer som uppmärksammade det, så då blev det budgivning. Sådan är kapitalismen. Men det var det värt, och jag antar att barnen ändå inte behövde några nya vinterkläder.
Det handlar om en EP med Country Four, "Vägen till morgonstad", "Det går vind över fjärden", "Fröken Blyg" och "Camp". Den låt vi koncentrerar oss på idag är alltså, som rubriken skvallrar om, "Det går vind över fjärden". Jag har länge undrat vad Country Four skulle göra av den covern - jag har ju hört den i andra versioner, efter deras tolkning har såväl Neil Young som Ulf Lundell gjort den. Men mer om det senare.
"Four Strong Winds" skrevs av Ian Tyson. Han var ena delen av duon Ian and Sylvia, en folkmusikduo i början av 60-talet. Första versionen spelades dock in av The Brothers Four, som hade en liten hit med den i oktober 1963. Ian och Sylvias version kom strax därefter, i april 1964. Vi tar väl och börjar med att lyssna på den för ordningens skull.
Den svenska översättningen till Country Four gjordes av Per-Anders Boquist, signaturen "Patrik", och döptes alltså till "Det går vind över fjärden".
Country Fours prototyp, The Seekers gjorde den också, och andra artister som spelat in "Four Strong Winds" är Hank Snow, Judy Collins, Bob Dylan, Marianne Faithfull, The Searchers, Teenage Fanclub, John Denver, Bobby Bare, The Kingston Trio, Trini Lopez, Waylon Jennings, Joan Baez och Johnny Cash. Och så ett par till som vi ska lyssna på nu. Mest känd är nog ändå Neil Youngs version på "Comes a time" 1978, och han gjorde den även på avskedskonserten med the Band något år tidigare, "The Last Waltz". Här en live-version från senare tid, med Willie Nelson.
Ulf Lundell tog Neil Youngs version (det vill säga, det blev en "cover på en cover" som Lundell själv säger), översatte den till svenska, kallade den för "Fyra Vindar" och spelade in den till "Den Vassa Eggen" 1985 - men den kom aldrig med på den slutliga skivan. Den finns ändå att höra på "Livslinjen" eller den återutgivna cd-versionen av "Den vassa eggen". Går också att lyssna på via Spotify, här:
http://open.spotify.com/track/5PNLKU1hHiol5fiNpYK0hQ
Det lustiga är förresten att det finns ytterligare en svensk översättning som var en stor hit i Sverige, nämligen Åke Gerhards version till Hep Stars, som hette "Mot okänt land".
Morningtown Ride
Malvina Reynolds - Patrik
Malvina Reynolds (1900 - 1978) var en amerikansk folk/blues singer/songwriter och politiskt aktivist. Hon debuterade sent inom musiken, först i 50-årsåldern när hon umgicks med artister som Pete Seeger. Hon skrev sånger som "What Have They Done to the Rain", (inspelad av bland annat The Searchers och Joan Baez) - en låt om kärnvapenhotet som kom 1962, samma år som Bob Dylans "A Hard Rain´s A-Gonna Fall" om samma sak.
Anda låtar hon har skrivi är "It Isn't Nice", "Turn Around" (som bland annat Harry Belafonte spelat in), "From way up here" och "There's a Bottom Below". Hon var närmast en protestsångare, men skrev också barnsånger, som "Magic Penny" och "Morningtown Ride" - och hon skrev senare låtar till Sesam Street. En av hennes mest kända sånger har kommit att bli "Little boxes", eftersom den numera är signaturmelodi till tv-serien "Weeds". Då med olika artister, som Elvis Costello och Regina Spector.
"Morningtown Ride" skrev hon redan 1957, men blev en hit långt senare med The Seekers. De spelade in den till "Hide and Seekers" 1965 (eller "The four and only Seekers" som den hette i England), blev nummer 8 i Australien och nummer 44 i USA augusti 1965. De gjorde en nyinspelning 1966 för England och där nådde den nummer 2 i december 1966. Det är alltså en barnvisa egentligen och handlar om ett tåg som är på väg mot morgonen..xxxx
Eller 25 år senare...
Morningtown Ride
- Malvina Reynolds -
Train whistle blowin' makes a sleepy noise
Underneath their blankets go all the girls and boys
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Driver at the engine, fireman rings the bell
Sandman swings the lantern to show that all is well
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Maybe it is raining where our train will ride
All the little travellers are warm and snug inside
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Somewhere there is sunshine, somewhere there is day
Somewhere there is Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
För den svenska översättningen står Per-Anders Boquist/Patrik, som behållit barnsången..."vägen till morgonstad, ska vi snart få se"
8. Det går vind över fjärden
Four strong winds
Ian Tyson - Patrik
Det tog lång tid innan jag fick tag på den här låten i Country Fours tappning. Jag har aldrig sett den ute till försäljning, men nu när den faktiskt gjorde det var det någon mer som uppmärksammade det, så då blev det budgivning. Sådan är kapitalismen. Men det var det värt, och jag antar att barnen ändå inte behövde några nya vinterkläder.
Det handlar om en EP med Country Four, "Vägen till morgonstad", "Det går vind över fjärden", "Fröken Blyg" och "Camp". Den låt vi koncentrerar oss på idag är alltså, som rubriken skvallrar om, "Det går vind över fjärden". Jag har länge undrat vad Country Four skulle göra av den covern - jag har ju hört den i andra versioner, efter deras tolkning har såväl Neil Young som Ulf Lundell gjort den. Men mer om det senare.
"Four Strong Winds" skrevs av Ian Tyson. Han var ena delen av duon Ian and Sylvia, en folkmusikduo i början av 60-talet. Första versionen spelades dock in av The Brothers Four, som hade en liten hit med den i oktober 1963. Ian och Sylvias version kom strax därefter, i april 1964. Vi tar väl och börjar med att lyssna på den för ordningens skull.
Den svenska översättningen till Country Four gjordes av Per-Anders Boquist, signaturen "Patrik", och döptes alltså till "Det går vind över fjärden".
Country Fours prototyp, The Seekers gjorde den också, och andra artister som spelat in "Four Strong Winds" är Hank Snow, Judy Collins, Bob Dylan, Marianne Faithfull, The Searchers, Teenage Fanclub, John Denver, Bobby Bare, The Kingston Trio, Trini Lopez, Waylon Jennings, Joan Baez och Johnny Cash. Och så ett par till som vi ska lyssna på nu. Mest känd är nog ändå Neil Youngs version på "Comes a time" 1978, och han gjorde den även på avskedskonserten med the Band något år tidigare, "The Last Waltz". Här en live-version från senare tid, med Willie Nelson.
Ulf Lundell tog Neil Youngs version (det vill säga, det blev en "cover på en cover" som Lundell själv säger), översatte den till svenska, kallade den för "Fyra Vindar" och spelade in den till "Den Vassa Eggen" 1985 - men den kom aldrig med på den slutliga skivan. Den finns ändå att höra på "Livslinjen" eller den återutgivna cd-versionen av "Den vassa eggen". Går också att lyssna på via Spotify, här:
http://open.spotify.com/track/5PNLKU1hHiol5fiNpYK0hQ
Det lustiga är förresten att det finns ytterligare en svensk översättning som var en stor hit i Sverige, nämligen Åke Gerhards version till Hep Stars, som hette "Mot okänt land".
fredag 6 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #3
5. Exodus
Ernest Gold - Pat Boone - Lennart Svensson
Exodus är filmmusik, till filmen med samma namn från 1960 med Paul Newman i huvudrollen. Musiken skrevs av Ernest Gold till vilken Pat Boone satte ord till 1961 och gav den namnet "This land is mine". I version med text var den alltså inte med i filmen. Pat Boone (född 1934) var en oerhört framgångsrik man med sammetsröst under främst 1950- och 60-talet, även om han håller på än idag. Filmen (och sången) handlar om hur Israel bildades 1948. Boone själv var (är) kristen, och det finns en väl spridd skröna att Bob Dylan, när han övergav judendomen och blev kristen, döptes i Pat Boones swimmingpool. Det må vara ur det vill med den saken, men det finns faktiskt en annan Dylan-referens, nämligen från låten "Talkin' John Birch Paranoid Blues" från 1961:
To my knowledge there's just one man
that's really and truly an American,
that's George Lincoln Rockwell:
I know for a fact he hates Commies
'cause he picketed the movie Exodus.
Så här låter "Exodus Song (This land is mine)" med Pat Boone.
Fast först hade Ferrante and Teicher en hit med den. Instrumentalt. Då låter den så här.
Den svenska texten skrevs av en Lennart Svensson.
6. Det här är mitt land
This land is your land
Woody Guthrie - Lil Yunkers
Lustigt nog kommer två sånger i rad på skivan om landet, den ena heter "This land is mine" och den andra "This land is your land". "This land is your land" är kanske Woody Guthries mest kända låt. Woody Guthrie är en av amerikas största folksångare och har skrivit hundratals låtar. Född 1912 (egentligen döpt till Woodrow efter USA:s kommande president Woodrow Wilson), död i oktober 1967 (han levde alltså ännu när Country Four spelade in den). Växte upp i en fattig familj i Oklahoma, blev tidigt moderslös och fadern flyttade till Texas, dit Woody så småningom också flyttade. Han började spela gitarr och munspel tidigt, och drog in extrapengar på så vis. På 30-talet höll han till i Los Angeles och skrev några av sina mest kända sånger, ibland helt egna men ofta använde han gamla sånger som utgångspunkt. På hans gitarr satt en klisterlapp med texten "This machine kills facists". 1940 flyttade han till New York, Guthrie, och togs snabbt upp av folkmusikrörelsen. Han spelade också snart in sin första skiva "Dust Bowl Ballads". Det var också nu han skrev "This Land is Your Land", närmare bestämt i februari 1940. Låten är ett svar på Irving Berlins "God Bless America" som ständigt spelades i radion. Det är en sliskigt patriotisk sång, som nästintill har status som nationalsång. Den har alltid varit populär i USA, särskilt ofta i sportsammanhang, och får uppsving ibland. Som efter terrorattackerna USA 2001, när Celine Dion fick en ny hit med den:
När man hör den förstår man precis varför Guthrie hatade den. Han gillade inte texten, falskheten, sliskigheten. Detta, och en resa över landet, gav inspiration till "This Land Is Your Land" (från början med underrubriken "God Blessed America"...). Melodin har han lånat från en gammal gospelsång, "Oh My Loving Brother" (eller "Little Darling, Pal of Mine"), med The Carter Family.
Det var alltså prototypen till "This land is your land", som Woody skrev 1940 - det dröjde dock några år innan han spelade in den, i april 1944.
Sången är en hyllning till Amerika,
As I was walkin' - I saw a sign there
And that sign said - no tresspassing
But on the other side .... it didn't say nothin!
Now that side was made for you and me!
Redan under slutet av 1940-talet blev Guthrie allt sjukare, och fick snart samma diagnos som mamman, nämligen Huntings sjukdom. Från 1960 tillbringade han sin tid på sjukhus, från 1961 på Brooklyn State Hospital. Där hade han ofta besök av en ung man som just flyttat till New York, som ofta satt vid sängkanten och spelade för honom. Bob Dylan, såklart. Guthrie var Dylans stora förebild, och på första skivan finns låtar i Guthries anda, men bara två skrivna av Dylan själv, bland annat "Song to Woody". När artistaliten hyllade honom 1992, var det den låten han valde att göra, vilket väl visar vad mycket Guthrie betytt för honom.
Woody son Arlo är också artist och har haft rätt stora framgångar, framförallt med "Alice´s restraurant".
"This land is your land" kan mycket väl ha snappats upp från Seekers LP "A world on our own" från 1965, där de också gör "Four strong winds", som kommer i en Vountry Four-version längre fram på skivan.
Översättningen gjordes av Lil Yunkers. Hon föddes 1913, i Osby, var svensk sångerska (främst visor), journalist (bland annat Expressen), författare (bland annat reseböcker) och översättare. Hon var även skådespelerska och var exempelvis Bébé i "Flottans glada gossar" med Åke Söderblom och Åke Grönberg. Översättningen finns på en singel med Ann-Christine Molvig (mer känd som Grynet Molvig), som kom 1963. Den svenska texten är omvandlad, något klumpigt dessutom, till en kärlekssång. De är kära och vill bo i detta land, inget annat, och musiken har också fått en käck kostym. En tung, politisk sång har med andra ord blivit en liten luftig kärleksvisa i popstuk. Inte särskilt lyckat, faktiskt. Mikael Wiehe har ju gjort en ny översättning på senare år, en översättning som fungerar betydligt bättre.
Ernest Gold - Pat Boone - Lennart Svensson
Exodus är filmmusik, till filmen med samma namn från 1960 med Paul Newman i huvudrollen. Musiken skrevs av Ernest Gold till vilken Pat Boone satte ord till 1961 och gav den namnet "This land is mine". I version med text var den alltså inte med i filmen. Pat Boone (född 1934) var en oerhört framgångsrik man med sammetsröst under främst 1950- och 60-talet, även om han håller på än idag. Filmen (och sången) handlar om hur Israel bildades 1948. Boone själv var (är) kristen, och det finns en väl spridd skröna att Bob Dylan, när han övergav judendomen och blev kristen, döptes i Pat Boones swimmingpool. Det må vara ur det vill med den saken, men det finns faktiskt en annan Dylan-referens, nämligen från låten "Talkin' John Birch Paranoid Blues" från 1961:
To my knowledge there's just one man
that's really and truly an American,
that's George Lincoln Rockwell:
I know for a fact he hates Commies
'cause he picketed the movie Exodus.
Så här låter "Exodus Song (This land is mine)" med Pat Boone.
Fast först hade Ferrante and Teicher en hit med den. Instrumentalt. Då låter den så här.
Den svenska texten skrevs av en Lennart Svensson.
6. Det här är mitt land
This land is your land
Woody Guthrie - Lil Yunkers
Lustigt nog kommer två sånger i rad på skivan om landet, den ena heter "This land is mine" och den andra "This land is your land". "This land is your land" är kanske Woody Guthries mest kända låt. Woody Guthrie är en av amerikas största folksångare och har skrivit hundratals låtar. Född 1912 (egentligen döpt till Woodrow efter USA:s kommande president Woodrow Wilson), död i oktober 1967 (han levde alltså ännu när Country Four spelade in den). Växte upp i en fattig familj i Oklahoma, blev tidigt moderslös och fadern flyttade till Texas, dit Woody så småningom också flyttade. Han började spela gitarr och munspel tidigt, och drog in extrapengar på så vis. På 30-talet höll han till i Los Angeles och skrev några av sina mest kända sånger, ibland helt egna men ofta använde han gamla sånger som utgångspunkt. På hans gitarr satt en klisterlapp med texten "This machine kills facists". 1940 flyttade han till New York, Guthrie, och togs snabbt upp av folkmusikrörelsen. Han spelade också snart in sin första skiva "Dust Bowl Ballads". Det var också nu han skrev "This Land is Your Land", närmare bestämt i februari 1940. Låten är ett svar på Irving Berlins "God Bless America" som ständigt spelades i radion. Det är en sliskigt patriotisk sång, som nästintill har status som nationalsång. Den har alltid varit populär i USA, särskilt ofta i sportsammanhang, och får uppsving ibland. Som efter terrorattackerna USA 2001, när Celine Dion fick en ny hit med den:
När man hör den förstår man precis varför Guthrie hatade den. Han gillade inte texten, falskheten, sliskigheten. Detta, och en resa över landet, gav inspiration till "This Land Is Your Land" (från början med underrubriken "God Blessed America"...). Melodin har han lånat från en gammal gospelsång, "Oh My Loving Brother" (eller "Little Darling, Pal of Mine"), med The Carter Family.
Det var alltså prototypen till "This land is your land", som Woody skrev 1940 - det dröjde dock några år innan han spelade in den, i april 1944.
Sången är en hyllning till Amerika,
As I was walkin' - I saw a sign there
And that sign said - no tresspassing
But on the other side .... it didn't say nothin!
Now that side was made for you and me!
Redan under slutet av 1940-talet blev Guthrie allt sjukare, och fick snart samma diagnos som mamman, nämligen Huntings sjukdom. Från 1960 tillbringade han sin tid på sjukhus, från 1961 på Brooklyn State Hospital. Där hade han ofta besök av en ung man som just flyttat till New York, som ofta satt vid sängkanten och spelade för honom. Bob Dylan, såklart. Guthrie var Dylans stora förebild, och på första skivan finns låtar i Guthries anda, men bara två skrivna av Dylan själv, bland annat "Song to Woody". När artistaliten hyllade honom 1992, var det den låten han valde att göra, vilket väl visar vad mycket Guthrie betytt för honom.
Woody son Arlo är också artist och har haft rätt stora framgångar, framförallt med "Alice´s restraurant".
"This land is your land" kan mycket väl ha snappats upp från Seekers LP "A world on our own" från 1965, där de också gör "Four strong winds", som kommer i en Vountry Four-version längre fram på skivan.
Översättningen gjordes av Lil Yunkers. Hon föddes 1913, i Osby, var svensk sångerska (främst visor), journalist (bland annat Expressen), författare (bland annat reseböcker) och översättare. Hon var även skådespelerska och var exempelvis Bébé i "Flottans glada gossar" med Åke Söderblom och Åke Grönberg. Översättningen finns på en singel med Ann-Christine Molvig (mer känd som Grynet Molvig), som kom 1963. Den svenska texten är omvandlad, något klumpigt dessutom, till en kärlekssång. De är kära och vill bo i detta land, inget annat, och musiken har också fått en käck kostym. En tung, politisk sång har med andra ord blivit en liten luftig kärleksvisa i popstuk. Inte särskilt lyckat, faktiskt. Mikael Wiehe har ju gjort en ny översättning på senare år, en översättning som fungerar betydligt bättre.
tisdag 3 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #2
3. När du kom
Muss I denn
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
"Muss i' denn zum Städtele hinaus" är en tysk folksång, som omvandlades till "Wooden Heart" av Fred Wise, Ben Weisman, Kay Twomey och Bert Kaempfert. Mest känd blev sången med Elvis Presley, som gjorde den i filmen "G.I. Blues". Den var nummer ett i England i sex veckor, men släpptes inte i USA förrän november 1964. I USA var det i stället Joe Dowells version som blev nummer ett i augusti 1961.
Av versionerna som finns kan vi titta på Tom Petty.
Det är Per-Anders Boquist (Patrik) som översatt den till "När du kom", och Jeff Brown Jr som står för det svenska arrangemanget. Jeff Brown Jr är ingen annan än den andre Boquiste-brodern, Jan, som under denna pseudonym även försökte sig på en solokarriär vid samma tid, en karriär som dock aldrig blev någon större framgång.
4. Visa vid vindens ängar
Text och musik: Mats Paulson
Per-Anders Boquist, skivbolagsdirektören och producenten, strävade efter att få med visor i Country Fours repertoar. På "Nånstans nångång" är det "Visa vid vindens ängar" som står för det inslaget, skriven av Mats Paulson. Mats Paulson, född 1938, sångare, poet, målare och visdiktare. Hans första LP-skiva, "Tango i Hagalund", kom 1964 och två år senare "En stad, en morgon" från vilken "Visa vid vindens ängar kommer". Det är väl hans mest kända visa, därefter "Barfotavisan" (...Barfota utan strumpor och skor..."). 2001 gav han ut en roman, "Jesus kom aldrig till Branäs", om en ung evangelist i en liten frikyrkoförsamling i Värmland på 50-talet.
"Visa vid vindens ängar" är en sorts meta-sång, det vill säga en sång som handlar om att skriva en sång. I detta fall går det inte så bra.
Jag ville skriva en sommarvisa,
där ögonblick blir till evighet,
men ord blir stumma och toner dunkla,
min innersta tanke
förblir en hemlighet.
En inspelning av Lars Lönndahl låg på Svensktoppen i en vecka den 22 maj 1977. Visan har även tolkats av Mats Rådberg 1988, och Håkan Hellström på en EP från 2002, som till och med blev en liten hit.
"Katarina" i sången finns i verkligheten. Det fanns en ung Catharina i Rockarp som han mötte när han i slutet av 1950-talet var "sommardräng" på Rönnäs Asby Udde, och i granngården Rockarp fanns sommarförälskelsen, som senare skulle bli hans sångmö Katarina.
Muss I denn
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
"Muss i' denn zum Städtele hinaus" är en tysk folksång, som omvandlades till "Wooden Heart" av Fred Wise, Ben Weisman, Kay Twomey och Bert Kaempfert. Mest känd blev sången med Elvis Presley, som gjorde den i filmen "G.I. Blues". Den var nummer ett i England i sex veckor, men släpptes inte i USA förrän november 1964. I USA var det i stället Joe Dowells version som blev nummer ett i augusti 1961.
Av versionerna som finns kan vi titta på Tom Petty.
Det är Per-Anders Boquist (Patrik) som översatt den till "När du kom", och Jeff Brown Jr som står för det svenska arrangemanget. Jeff Brown Jr är ingen annan än den andre Boquiste-brodern, Jan, som under denna pseudonym även försökte sig på en solokarriär vid samma tid, en karriär som dock aldrig blev någon större framgång.
4. Visa vid vindens ängar
Text och musik: Mats Paulson
Per-Anders Boquist, skivbolagsdirektören och producenten, strävade efter att få med visor i Country Fours repertoar. På "Nånstans nångång" är det "Visa vid vindens ängar" som står för det inslaget, skriven av Mats Paulson. Mats Paulson, född 1938, sångare, poet, målare och visdiktare. Hans första LP-skiva, "Tango i Hagalund", kom 1964 och två år senare "En stad, en morgon" från vilken "Visa vid vindens ängar kommer". Det är väl hans mest kända visa, därefter "Barfotavisan" (...Barfota utan strumpor och skor..."). 2001 gav han ut en roman, "Jesus kom aldrig till Branäs", om en ung evangelist i en liten frikyrkoförsamling i Värmland på 50-talet.
"Visa vid vindens ängar" är en sorts meta-sång, det vill säga en sång som handlar om att skriva en sång. I detta fall går det inte så bra.
Jag ville skriva en sommarvisa,
där ögonblick blir till evighet,
men ord blir stumma och toner dunkla,
min innersta tanke
förblir en hemlighet.
En inspelning av Lars Lönndahl låg på Svensktoppen i en vecka den 22 maj 1977. Visan har även tolkats av Mats Rådberg 1988, och Håkan Hellström på en EP från 2002, som till och med blev en liten hit.
"Katarina" i sången finns i verkligheten. Det fanns en ung Catharina i Rockarp som han mötte när han i slutet av 1950-talet var "sommardräng" på Rönnäs Asby Udde, och i granngården Rockarp fanns sommarförälskelsen, som senare skulle bli hans sångmö Katarina.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)