Pierres bästa låtar - plats 11 - 29

Då fortsätter vi nedräkningen med platserna 11 - 29. Topp 10 kvar. Spännande, eller hur? En och annan överraskning väntar kanske?

11 Om jag fick börja om mitt liv med dej
12 Dröm nu och sov
13 En sommarsaga
14 Våra gyllne år
15 Angelina
16 Tror du solen räcker till oss?
17 Vem gav dej lov?
18 Jag gömmer mig i Eden
19 Låt mig få ta hand om dej
20 Spå mig
21 Victoria
22 Detta är min morgon
23 Sköna sommarregn
24 Då går jag ner i min källare
25 Genom gatorna på Söder
26 Du är mitt hav
27 Till vår melodi
28 Ge mig en enkel sång
29 Farfars moped

Pierres bästa låtar - plats 30 - 58

Så här i nyårstider ska det ju göras listor. Det vill jag också göra. Jag älskar listor, har gjort sådana ända sedan jag var barn. på allt möjligt, kategoriserat, rankat och systematiserat. Det är inte lätt att rangordna Pierres alla låtar - nästan omöjligt. Därför har jag gjort det. Urvalet är de Pierre-låtar som jag har hört - det finns nog fler, men inte särskilt många ändå. Fyra lp-skivor, några singlar och singelbaksidor, nån samlingsskiva och lite annat smått och gott. Totalt 58 låtar får jag ihop (och då har jag inte räknat med Country Four och Family Four, t ex - ett kriterium har varit att det ska vara under eget namn, solo).

Vi börjar med plats 30 - 58.

30 Joddlarkungen
31 Dags att gå, tack för mig
32 Gungande
33 Spelaren
34 Lata sommardagar
35 Vintern med Ann-Marie
36 Ösa sand
37 Ha, ha, du kan inte ta mej
38 Don Quijote
39 Säg finns jag till
40 Kör mig hem
41 Hemma
42 En ragtimemelodi
43 Vindens sång
44 Gratulera mej
45 Morgan Kane
46 Snart kommer jag hem
47 Ett gräs som var så grönt
48 Så tomt
49 Ligg lågt
50 Elefant-sången
51 Hjälp mig ur min ensamhet
52 Sista bussen hem till mig
53 Rosie
54 Fri att få leva
55 Säg, när får jag chansen
56 Pappa sjöng bas
57 Jag har ett ljus
58 Vägens vänner

Pierre tolkar andra - "Genom gatorna på Söder"

Här kommer en riktig lägereldsdänga. Ralph McTell har skrivit orginalet, och den hittar man först på skiva 1969 på "Spiral staircase" - men släpptes inte som singel förrän 1974 då den blev en hit med låtskrivaren själv Ralph McTell. Många andra har sjungit in den, allt från Sinead O´Connor till Tommy Körberg.



Sången hade en något knölig historia. Den fanns egentligen klar redan till McTells debutskiva "Eight Frames a Second" från 1968, men han tyckte den var var deprimerande och ville inte ha den med, men övertalades att spela in den till den andra skivan. En annan, nyinspelad version med McTell blev så en hit i Holland i april/maj 1972 och ytterligare en nyinspelning släpptes alltså som singel i England 1974, då den blev en stor hit kring julen 1974. Motivet till sången har han hämtat från sitt eget kuskande i Europa som gatumusikant på 1960-talet.

Den svenska versionen har förlagt det händelserna till söders höjder i Stockholm, men håller sig annars rätt väl till temat. Budskapet är att många har det sämre än oss, som ständigt och omotiverat klagar på det mesta som går oss emot i vår vardag.

So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
I'll show you something to make you change your mind.

Vilket i den svenska versionen (översatt av Börge Ring) blev:

Men många av oss som har det bra
alltid klagar vi på nåt
Låt mig ta dig med genom gatorna på Söders höjder
och visa dig något som många har glömt.

Genom gatorna på Söder (Streets of London)
- Ralph McTell, Börge Ring -



Den finns också med på inspelningarna Pierre Isacsson gjorde med Folke Lindesjös orkester i början/mitten av 1980-talet, fast i en betydligt lamare version.

Börge Ring (född 1946) är en trubadur, kompositör, läroboksförfattare, gymnasielärare och präst (ståtlig kombination!). Observera den udda stavningen av Börge, som mycket riktigt blivit fel på skivomslaget - där heter han Börje. Han har skrivit flera läroböcker i religionskunskap och ett stort antal sånger. Efter en inledande musikkarriär omskolade han sig till präst. De flesta av hans sånger har också kristet innehåll, och han finns till och med representerad i 1986 års psalmbok med tonsättningen av psalm nr 38b ("För att du inte tog det gudomliga") - en tonsättning som även Carola har med på sin "Credo" 2004. Hans översättning av "Streets of London" kom redan 1972, på singel och på LP:n "Tankar och ord" - fast då hette den "Genom gatorna på Söder". Så här får han lite upprättelse: Börge Ring heter han, och hans översättning heter "Genom gatorna på Söder". Rätt ska vara rätt.

Gimmicks - En sommarsaga

Mellan den 22 maj och 17 juli 1976 låg Pierre på Svensktoppen med "Dags att gå tack för mig". Samtidigt låg faktiskt också en annan av Pierres låtar, "En sommarsaga", på Svensktoppen, fast med Gimmicks - hela 11 veckor (full tid!) mellan den 20 mars och 29 maj 1976. Två veckor låg de alltså samtidigt. Båda veckorna toppades listan av Mats Rådbergs "Jag har min gitarr". Övriga låtar denna tid på listan var till exempel "Tack för en underbar vanlig dag" med Agnetha Fältskog, "Sländans sång" med Lars Berghagen, "Det var tider de´" med Sten Carlsson, "De´ ä´ bar´ å´ åk´" med Alpina skidlandslaget och "Moviestar" med Harpo. Precis i den vecka de låg samtidigt, den 27 maj, fattade Riksdagen beslut om att ta bort mellanölet från 1 juli 1977 - men det har säkert inget samband. Gimmicks låg som bäst 2:a, lördagen den 17 april 1976.



Gimmicks bildades av Leif Carlqvist. Gruppens signum var svenska tolkningar av sambalåtar, där man lånade allra mest av den Sergio Mendes. Gruppens sound gjorde att man snabbt nådde utanför landets gränser med sin stil och började tidigt satsa internationellt med engelskspråkiga skivor. Man uppträdde bland annat med Ray Charles, Josephine Baker, Tony Bennett och T-Rex och turnerade oavbrutet under tio år.

Man hade rätt hög personalomsättning i gruppen, men lyckades bevara kvaliteten (och sambainriktningen). Carlqvist själv hade spelat i flera band tidigare, som Ghost Riders och Swede Singers (som gav ut en LP och var förband till Beach Boys i Stockholms konserthus). Carlqvist bildade Gimmicks 1968, blev deras manager, producent och arrangör. Bland gruppmedlemmarna kan nämnas Anita Strandell (bildade senare sånggruppen Tre Damer tillsammans med Diana Nuñez och Inger Öst, dessutom gift med Cornelis Vreeswijk 1978-1981 och känd för sina Cornelis-tolkningar), Diana Nuñez (också i Tre Damer, och hon har körat i flera Melodifestivaler och deltog i Melodifestivalen 1991 som soloartist), Roger Palm, Merit Hemmingson, Wlodek Gulgowski, Mats Westman och Kåre Ström. Flera av dem har spelat på Pierres skivor.

Gimmicks var med i Melodifestivalen 1975 och kom på 2:a plats med "Sången lär ha vingar", efter Lars Berghagens "Jennie, Jennie". Under 1976 spelade gruppen på det svenska kungabröllopet och agerade underhållningsband för svenska FN soldater i Syrien. Gruppen avsomnade strax därefter. De släppte 10 album totalt, innan Carlqvist 1975 övergick till att producera på heltid för Polygram. Bland artisterna han producerat under 70-talet finns Tomas Ledin, Björn J:son Lindh, Steve Gadd, och, inte minst, samtliga Pierre Isacssons soloskivor. Han har också skrivit filmmusik, till filmer som "Blueprint" och "Jägarna" och producerat tv och musikavsnitt. 2005 återuppstod gruppen med nya medlemmar, återigen (eller fortfarande) under Leif Carlqvists ledning.

Pierre tolkar andra - "Vägens vänner"

A man´s gotta do, what a man´s gotta do. Ibland måste det göras, helt enkelt. Man får kavla upp ärmarna. Som en tandläkare framför Shane MacGowans vidunderliga gap, eller en gynekolog vid stolen där Christer Lindarw precis lägger sig till rätta. Bara upp med ärmarna, ner med händerna i skiten och börja gräva.

"Vägens vänner" tillhör inte mina favoriter med Pierre, med andra ord. Det är en svag låt från början, en erbarmelig översättning, en dålig kör och en oinspirerad inspelning överhuvud taget. Men märkligt nog är det en låt som många verkar gilla och rent av förknippar med Pierre. Märkligt.

Ursprungligen heter låten "Convoy, skriven av C.W. McCall, Bill Fries och Chip Davis. C.W. McCall står för texten, men "C.W. McCall" är egentligen är en skapelse av reklamarbetaren Bill Fries. Det är alltså egentligen ingen tvättäkta pseudonym, utan snarare en karaktär, som uppstod i samband med en serie reklamfilmer i USA (ungefär som ICA-Stig eller Telia-pappan) och var, i reklamfilmerna alltså, en cowboy/trucker som man fick följa i olika avsnitt. Filmerna (det här var 1972) blev sådan succé att man bland annat fick skriva i tv-tablåerna när de skulle sändas, och det innebar även att C. W. McCall and the Old Home Band fick spela in en skiva som släpptes i januari 1975. Den döptes till "Wolf Creek Pass", och i september samma år kom "Black Bear Road" som bland annat inkluderade "Convoy". En av medlemmarna i bandet (bandet bytte förresten snart namn till The Fort Calhoun Nuclear Power Plant Boys) hette Louis F. Davis Jr, men kallades Chip - det är han som skrivit musiken. Chips egentliga band hette Mannheim Steamroller, ett rätt känt band som bland annat gjort ett klassiskt julalbum. Men det lustiga är alltså att Fries och C.W. McCall står som låtskrivare, fast det är samma person...

I januari 1976 blev den en dunderhit, blev till och med etta på Billboard, och inspirerade Sam Peckinpah att göra en hel film utifrån sången! Filmen blev klar 1978 och hade Kris Kristofferson, Ali MacGraw, Ernest Borgnine och Burt Young i rollerna. Till filmen hade sången skrivits om en smula. Filmen har jag inte sett, men jag antar att det också är dålig...



Ytterligare fyra skivor kom med C.W. McCall, innan han (Fries alltså...) drog sig tillbaka, och så småningom blev borgmäsare i en liten stad i Colorado, där han bor än idag.

Översättningen till svenska gjordes av Börje Carlsson, en man som skrivit massor av texter, mest översättningar av utländska låtar, som t ex den näst intill klassiska jullåten "Låt mig få tända ett ljus", men även orginaltexter - som "Ska vi plocka körsbär i min trädgård". Till Pierre har Börje Carlsson även översatt "Farfars moped", "Om jag fick börja om mitt liv med dig", "Säg finns jag till" och "Elefantsången". Men "Vägens vänner" är väl inget lyckokast, textmässigt. Utan att veta hur långtradarschaffisarna hade det på 1970-talet känns inte texten särskilt trovärdig (vilka hade "symaskiner, femtumsrör och en dunk med hallonsaft" i lasten?). Det antyds dessutom att Sverige bytte virke mot smör med något land - vilket kan det ha varit? Dialogen är fantastiskt larvig ("sacka lite easy med virket") och den där Göteborgaren som pratar i låten retar dessutom skiten ur mig ("Herr Blomkvist är enna rädd att få stickor där bak") och kören är makalöst menlös ("låt oss va sams i alla lägen, vänner med varann"). Skämten haglar ("kan du inte tanka med parfym nästa gång") men faller platt ("53:an här. Självmord? Tvärtom! Hö-hö").
Bye-bye, och klart slut.

Family Four - Julpotpurri

Rulla undan mattorna, dra fram granen, hämta barnen och sätt fart på de lurviga. Nu är det nämligen dags för ett traditionellt och synnerligen käckt potpurri på jullåtar, med Family Four. Det finns väl inte mycket att säga egentligen, en del av låtarna har jag inget minne att jag dansat till som barn, men jag antar att det är olika låtar som är populära i olika delar av landet. Man minns ju sina juldanser med godispåsar och svettiga händer och den lysande granen och pepparkakshusen som smakade gammal glasyr och bomull och paketen och barrdoften och clementinerna.

Det finns också en fantastisk berättelse i en av Ivar Lo-Johanssons böcker som jag alltid kommer att tänka på, nämligen hur det gick till när han var på julgransdans som barn. Berättelsen finns i memoarboken "Pubertet" från slutet av 1970-talet. Ivar har oväntat blivit bjuden på kalas, och är väl inte så van vid sådant. Han vet inte riktigt hur man ska göra eller bete sig, och under ringleken går det helt på tok:

"Jag hade fått min plats mellan två flickor. Deras små händer var våta av knäck och upphetsning. Det var en underlig känsla att snurra runtrunt i ringen i det stora främmande köket och tycka sig vara överlägsen alla och envar.
De som sjöng högst, och som också var störst, bestämde hastigheten. Ringen kom snart upp i hög fart, där de som sprang före drog de andra med sig, och samtidigt jagande dem som var före. Jag började känna det som om jag bort lämna ringen men vågade inte för att inte bli ansedd feg. Det svimlade för ögonen. Jag blundade och snurrade bara vidare. Granen släppte barr.
När jag slog upp ögonen var golvet tak och taket golv. Jag såg köket dansa runt omkring mig, men själv tyckte jag, att jag stod stilla. Jag var som i mitten av en tunna som någon rullade backe upp och backe ner. Jag klamrade mig fast vid de små smetiga flickhänderna. De bara höll sig ivrigare fast i mina och dem tycktes ingenting bekomma. Jag famlade efter en vägg att luta mig emot. I samma ögonblick var också väggen borta. Och med ett slocknade allt för mig. Jag höll emot. Fast det hjälpte inte. Jag hörde små flickskrik och triumferande pojkröster om vartannat.
- Titta han kräks.
- Han spyr.
Ringen tvärstannade. Jag visste att det var för min skull. Kökets rullningar var invärtes. Det kom tjockt och vällde fram. Jag leddes till en stol. Då såg jag plötsligt ner i ett galvaniserat plåthandfat. I bottnen av det studsade de nya spyorna. Hulkningarna hade stigit till skrik. Skriken gav eko inne i mig, fast jag tyckte att det var någon annan, som åstadkom dem.
- Han spyr som en räv, hörde jag Arvid förklara sakkunnigt medan han makade undan sina föräldrar så att alla barnen skulle kunna komma åt att se.
I ett uppehåll skymtade jag otydligt de breda kvistiga golvplankorna. Handfatet hade inte hunnit fram i tid. Jag såg ner på mig själv. Kostymen hade fått tagit emot de första brottsjöarna. Den var fullspydd och randig på längden.
- Bäst han får gå hem, var det någon som sa.
Torparfolket lät för en gångs skull enigt. De andra barnen kunde få fortsätta, och jag såg hur viktiga och dryga de var, när de beredde sig att sluta ringen pånytt innan de till slut skulle få plundra granen på surkarten och slicka i sig mannagrynsgröten.
- Var han så klen? frågade en av flickorna?"

Såna historier föder författare...

I potpurriet briljerar Pierre främst i "Du tycker du är vacker". Potpurrit består i sin helhet av: Nu är det jul igen/ Vi äro musikanter/ Vi ska till en roliger dans/ Morsgrisar är vi allihopa/ Domaredansen/ Hej Tomtegubbar/ Jungfrun hon går i ringen/ Du tycker du är vacker/ Höga berg och djupa dalar/ Skära skära havre/ Tomtarnas julnatt/ Nu har vi lju här i vårt hus/ Nu är det jul i vårt hus

Vintern med Ann-Marie

Som singelbaksida till Pierre Isacssons allra första singel "Så tomt", från 1969, ligger "Vintern med Ann-Marie". Orginalet heter "Foggy, Foggy Dew", en gammal ballad som finns i många versioner, ända sedan början av 1800-talet. Mest känd är måhända en version från 1940-talet med Burl Ives. Eftersom den har en något öppenhjärtig text har den delvis varit förbjuden och de som trotsat förbudet och sjungit den har blivit arresterade (Burl Ives till exempel). "Foggy Foggy Dew" härstammar i sin tur från "When I First Came To Court", känd redan 1689.

Foggy foggy dew
When I was a bachelor, I liv'd all alone
I worked at the weaver's trade
And the only, only thing that I ever did wrong
Was to woo a fair young maid.
I wooed her in the wintertime
And in the summer, too
And the only, only thing that I did that was wrong
Was to keep her from the foggy, foggy dew.

One night she came to my bedside
When I was fast asleep.
She laid her head upon my bed
And she began to weep.
She sighed, she cried, she damn near died
She said what shall I do?
So I hauled her into bed and covered up her head
Just to keep her from the foggy foggy dew.

So, I am a bachelor, I live with my son
and we work at the weaver's trade.
And every single time that I look into his eyes
He reminds me of that fair young maid.
He reminds me of the wintertime
And of the summer, too,
And of the many, many times that I held her in my arms
Just to keep her from the foggy, foggy, dew.

Men det är bara en version, det finns flera andra som varierar rätt mycket i textväg. Det pendlar lite vad som händer i sången. Blir hon gravid? Vart tar hon vägen sen? Dör hon? Varför är han ungkarl i slutet? I vissa versioner är det "bara" en simpel kärlekshistoria helt utan graviditet. Vanligen tänker man sig att mannen i fråga helt ädelt erbjuder kvinnan att stanna över för att slippa gå ut i dimman, och så slutar det som det gör.

Den har sjungits in av många olika artister, som exempelvis Marty Robbins:



Patrik (Per-Anders Boquist) översatte låten till Pierre. Där berättas om en ungkarl i en avsides by som sköter ett skrädderi. Det "enda synd han gjort" var att "leka med Ann-Marie", som kom dit en vinterkväll, hon var utan husrum och så gick det som det gick. Ann-Marie förför berättaren en natt, inte tvärtom som i orginalet. På slutet bor han kvar i byn, med sin (och Ann-Maries får man förmoda) son, som hjälper till med skrädderiet nu, och varje gång fadern ser sonen tänker han på Ann-Marie. Ann-Marie är inte kvar dock, hon har enligt sången "rest bort".

Country Four - Nu grönskar det

Idag är det vintersolståndet, det vill säga den dag på året när jordaxelns norra del lutar maximalt bort från solen - vilket innebär att det norra halvklotet (vi) får vår kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går solen inte ens upp. Med andra ord: nu blir det inte värre än så här! Snart är det vår! Så idag lämnar vi julen och Kung Bore för en stund och tänker oss några månader framåt. Det handlar om ""Nu grönskar det" från Country Fours första skiva. En riktig vårsång är det, skriven av Evelyn Lindström, till en något omarbetad sats ur "Bondekantaten" av Johann Sebastian Bach. Tjugo år gammal blev Evelyn Lindström färdigutbildad småskollärare och ungefär vid samma tid skickade hon in några av sina dikter till Josef Eriksson, en kompositör och tonsättare. Eriksson gav ett par år senare ut nothäftet "Sånger om vår och sommar" som bland annat innehöll "Hemlängtan", "Vandrarelängtan" och "Aftonstämmning", alla tre med text av Evelyn Lindström.

I en artikel i Hallands Nyheter, reder Pär Fält ut hennes historia, som annars verkar ha varit märkligt okänd ditintills. Hon växte upp i Grimsby, England, där fadern var sjömanspastor. Efter 1:a världskriget reste familjen hem till Sverige och fadern blev blev kyrkoherde på Vätö i Roslagen. Minstingen Evelyn följde sina systrar i spåren och var som tjugoåring färdigutbildad småskollärarinna. På fritiden skrev hon dikter och 1929 tog hon mod till sig och skickade några av dem till Josef Ericsson, som var en av landets mest framstående och välkända kompositörer. Ericsson blev förtjust och några år senare gav han alltså ut nothäftet "Sånger om sol och sommar", med tre tonsatta dikter av Evelyn Lindström. Men inte "Nu grönskar det", alltså, musiken till "Nu grönskar det" var nämlgen redan då tvåhundra år gammal; Bach komponerade den till sin bondekantat 1742, men lånade enligt vetenskapen den melodin från folklig musik. Kantatens libretto skrevs ursprungligen av Christian Friedrich Henrici, en tysk poet som under namnet Picander samarbetade mycket med Bach, och skildrar två saxiska bönder som uppsluppet diskuterar sin nye godsherre. Inte med ett ord berörs vårens ankomst, grönskande dalar eller något annat som tyder på att Evelyn Lindström haft en utländsk förlaga när hon skrev sin text. Hon var vid denna tidpunkt 24 år och hade flyttat till Stockholm, där hon arbetade som lärarinna. Evelyn fortsatte att skriva och översätta dikter, och gav 1952 svensk text åt ytterligare ett musikstycke av Bach: ”Nu är det sommar blid”. Totalt finns ett femtontal texter av Evelyn Lindström publicerade. Den mest kända, näst "Nu grönskar det", är "Marias Vaggsång", som på senare år sjungits in av artister som Cyndee Peters och Rikard Wolff. I början av sjuttiotalet pensionerade hon sig från lärarinnejobbet, lämnade lägenheten i Stockholm och flyttade till Sigtuna. Evelyn Lindström dog 1990 och ligger begravd tillsammans med sina föräldrar och systrar i Sigtuna.

Källa: artikel av Per Fält i Hallands Nyheter

Så här låter den med full kör.



Nu grönskar det
- Evelyn Lindström, Bach -
Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!

Country Four spelade in den till första skivan, "Hjärtats saga", som släpptes 1966.



Lars Winnerbäck spelade in en version till sitt sommarprogram 2008.

Family Four - Jag drömmer om en jul hemma

"White Christmas" skrevs av Irving Berlin och insjungningen med Bing Crosby är den mest säljande singeln någonsin. Det finns några olika historier kring hur sången kom till. En är att han skrev den 1940 vid poolen på Biltmore hotel i Phoenix, Arizona. Han informerade sin sekreterare att hon skulle skriva ner sången han just kommit på, eftersom "jag har just skrivit den bästa sången jag gjort, eller förresten, jag har skrivit den bästa sången som någon någonsin skrivit."

Den första versionen av sången spelade Bing Crosby i en radioshow juldagen 1941, en inspelning som inte finns kvar. Däremot spelade han in den igen den 29 maj 1942, och den släpptes den 30 juli samma år, som filmmusik till filmen "Holiday Inn". Det gick trögt i början, men i oktober 1942 toppade den listorna. Den fick en Oscar, så klart, men i manus var det inte Crosby som skulle sjunga egentligen, utan hans motspelerska Marjorie Reynolds.



Crosbys inspelning har enligt Guinness Rekordbok sålt 100 miljoner exemplar, fast den version vi hör idag är inte den ursprungliga inspelningen som gjordes 1942. Den blev helt enkelt utsliten så han fick gå in i studion igen den 18 mars 1947 och spela in en ny version, där de gjorde allt för att inspelningen skulle låta identiskt med den första.

Den har en melankolisk text, med drag av hemlängtan - vilket säkert bidrog till succén - det var ju under andra världskriget. Sången kom också att spela en roll under slutet av Vietnamkriget, då den fungerade som hemlig signal den sista krigsdagen, vid Saigons fall i april 1975, när evakueringen skulle ske. När den låten började spelas visste alla att det var dags att inleda "Operation Frequent Wind", som evekueringen kallades.

På svenska heter sången "Jag drömmer om en jul hemma", och översättningen är gjord av Karl-Lennart. Oftast sjungs bara refrängerna, men det finns mer text som inte hörs idag. I orginalet sjunger man om en person som befinner vid Los Angeles vid juletid och längtar norrut, på svenska om en sjöman som längtar hem vid juletid.

Karl-Lennart hette egentligen Lennart Reuterskiöld (född 1898, död 1986), och var sångtextförfattare och musikförläggare (använde också pseudonymen Leo Breitner). Han var gift med sångtextförfattaren Ingrid Reuterskiöld (född 1905, död 1986 - blott två månader efter sin make). Hon använde pseudonymerna Ninita och I. Rimson, och har också översatt många sånger, som bland annat Country Four spelat in.

Reuterskiöld grundade 1925 musikförlaget Reuter & Reuter Förlags AB

Jag tycker inte det är en speciellt bra låt, har aldrig gillat den, det är inte heller någon riktigt bra översättning, och ingen svensk artist får heller till det, oavsett om det handlar om Boppers, Carola, Peter Harrysson, eller någon av de otaliga artister som känner sig manade att ge sig på den.

Family Four gör vare sig bättre eller sämre ifrån sig än någon annan, det enda som sticker ut är Pierres recitation av en strof. Annars är det rätt...ordinärt.



Som julbonus för Spotifyare, kommer här en knippe versioner av "White Christmas"/"Jag drömmer om en jul hemma".

http://open.spotify.com/user/fabiansson/playlist/4fKpQNzitdq8okNVwNYJDZ

Family Four - Rudolf med röda mulen

Rudolf med röda mulen, eller som den heter på engelska, Rudolph the Red-Nosed Reindeer, är en julsaga om en av jultomtens renar, skriven av Robert L. May 1939. Berättelsen har också blivit sång, teater och TV. Historien handlar om Rudolf som blir retad och mobbad av de andra renarna för sin röda nos. Men en julaftonskväll säger tomtefar att Rudolf behövs för att tomtens släde skall synas bättre, vilket får de andra renarna att sluta reta Rudolf.

Författaren Robert L. May arbetade på varuhuset Montgomery Ward som brukade dela ut små sagoböcker vid jultid. Hans chef ville att man skulle skapa en egen saga för att minska kostnaderna och anlitade May att skriva den. Han funderade på om han skulle kalla renen Rollo eller Reginald, innan han bestämde sig för namnet Rudolf. Hans fyraåriga dotter älskade historien, men chefen var skeptisk till den röda nosen, nämligen (vi är ju ändå i USA) att den kunde associeras till fylleri och därför vara olämpligt i en julsaga för barn. Berättelsen blev dock en succé, men eftersom May hade skrivit historien i uppdrag för varuhuset så fick han till en början inga royalties för berättelsen.

Mays svåger, låtskrivaren Johnny Marks skrev sedan en sång om Rudolf, som har blivit minst lika känd som själva sagan. Sångaren Gene Autry spelade in den 1949 och sålde i två miljoner exemplar det året, och är en av tidernas bäst säljande sånger. Sången skiljer sig dock något från Mays saga, i sagan växte inte Rudolf upp på Nordpolen hos jultomten, utan tomten fann honom då han delade ut julklappar i Rudolfs hem.



Johnny Marks (född 1909, död 1985) har komponerat många kända kristna julsånger (trots att han var jude själv). Andra kända sånger han skrivit är "I Heard the Bells on Christmas Day" (inspelad av bland andra Bing Crosby), "Rockin' Around the Christmas Tree" (en hit med Brenda Lee), och "A Holly Jolly Christmas" (Burl Ives), and Run Rudolph Run (bland annat inspelad av Chuck Berry).

Den svenska texten skrevs av Eric Sandström, född 1910, död 1992. Han fick 1935 jobb på Telegrafstyrelsen och var senare chef för informationsavdelningen fram till sin pensionering 1975. På 40-talet producerades en rad Tele-revyer, där han medverkade med såväl sketcher som kuplettexter. En drivande kraft i dessa revyer var teleingenjören Gösta Westerberg, och tillsammans skrev de uppskattade texter och melodier. Sandström-Westerbergs revyvisor uppmärksammades av musikförläggare Ronald Sjögren på Southern Music. Så nu började de skriva schlagerlåtar tillsammans, under psedonymer: som Jessup-Sandy skrev man "Här kommer det en viking", inspelad av bland annat Calle Reinholdz, och Brita Borgs skivsuccé "Jag ska ta morfar med mej ut ikväll". Som "Tim o Tej" skrev de "De’ ska va’ nånting att hålla i när åskan går" och som Eric och Gösta skrev de den svenska texten till en annan julsång, nämligen "Bjällerklang". Men ibland använde Sandström och Westerberg sina riktiga namn, som på "Tango di Concertina" med Bertil Boo. Han skrev också mycket till Alice Babs, som barnvisorna "Ekorren", "Gökuret" och "Goda vanor i långa banor". Sandström har också jobbat inom radiounderhållningen. Han började med jazzkåserier mot slutet av 40-talet och blev kring 1950 känd genom sin serie "Kvar i sängen" på söndagsmorgnarna. Dessutom var han programvärd i flera omgångar i 60-talets "Det ska vi fira". Här ser vi honom under närmast hotliknande former informera tala till dem som inte betalt sin tv-licens.



Sandström var också en hängiven vän av cykelsporten och skrev också en bok i ämnet, "Att cykla är nödvändigt" (1974). 1952 kom Sandströms kanske mest kända text, nämligen "Sommar, sommar, sommar" med musik av Sten Carlberg - det handlar alltså om signaturmelodin till radioprogrammet "Sommar". Sten Carlberg, förresten, skrev också signaturmelodin till Bamse och tv-programmen med "Drutten och Krokodilen" (det är också han som är Genas röst). Här ser vi helt underbara bilder från dubbningen av Drutten och Gena.



Det är också Carlberg som spelar gitarr med bar överkropp i "Eurovision Song Contest" 1986 i Lasse Holms och Monica Törnells bidrag "E' de' det här du kallar kärlek".



Då är vi äntligen framme vid Family Fours version av "Rudolf med röda mulen". Pierre gillade säkert denna sång, och även sagan, han hade redan debuterat i sagoläsarbranschen genom att läsa in "Snobben kom hem", 1972, och skulle läsa in fler sagor framöver. I "Rudolf med röda mulen" får vi höra ett litet kort smakprov på Pierres skådespelartalanger.



Som bonus, för er som har Spotify, finns en knippe versioner av "Rudolf med röda mulen" här.

http://open.spotify.com/user/fabiansson/playlist/1HiSNcyC0S1fX8zydI5zi6

Pierre tolkar andra - "Dröm nu och sov"

Dags att göra en liten avstickare i all julhets, och lyssna på en Pierre-tolkning igen, nämligen "Dröm nu och sov" från "En sommarsaga". Det är en låt som flera svenska artister har gjort, bland annat Vikingarna (i engelsk version, dock). Låten är skriven av Tommy James. Tommy James hade under 60-talet en grupp som hette The Shondells, som hade flera hits under 60-talet, bland annat "Hanky Panky", "I Think We're Alone Now", "Mirage", "Mony Mony", "Crimson and Clover", "Sweet Cherry Wine", och "Crystal Blue Persuasion". James ramlade in i drogmissbruk och kollapsade 1970 på scenen och förklarades till och med "död". Han överlevde dock, och började snart en solokarriär under början av 70-talet som fortfarande pågår. 1969 fick Shondells frågan om man vill uppträda på Woodstock-festivalen som skulle arrangeras utanför New York, men deras agent avrådde dem och beskrev spektaklet som "...nån idiotisk spelning på en grisfarm". Måtte han ångra det än idag. "Hanky Panky" var nummer ett i USA under två veckor i juli 1966, och just den låten hade en rätt märklig historia. The Shondells bildades 1959 (fast man fick sitt namn 1960) och redan 1964 hade man en liten lokal hit (det vill säga kring Niles i Michigan) med den låten, men sen inget mer och The Shondells somnade in. Året efter hittade en radiopratare i Pittsburgh låten och spelade den, vilket fick till följd att den blev en hit igen - fast eftersom den inte fanns kvar var det en bootleg som såldes i 80000 exemplar. Till slut fick man i alla fall tag på Tommy James i egen person, som reste till Pittsburgh. Själv dock, eftersom de övriga medlemmarna i gruppen inte kände för att dra till Pittsburgh. Väl på plats där bildade han ett nytt The Shondells, och sommaren 1966 var alltså låten nummer ett i hela landet.



Så till låten det skulle handla om idag, nämligen "Boo boo don´t cha be blue". Den släpptes som singel 1973, enbart, den finns inte på någon av soloskivorna (förutom på samlingsskivor på senare tid så klart, som till exempel "The Solo Years (1970-1981)". Så här låter orginalet med Tommy James (tyvärr bara på Spotify).

http://open.spotify.com/track/2HemchUQasiK9PUf6XqL0w

Vikingarna hade faktiskt med låten på sin debutskiva (sångaren hette då Stefan Borsch, det var långt innan Christer Sjögren gjorde entré), en skiva som heter "Det går som en dans 5" (det var en dansbandsserie som Odeon gav ut, därav den något märkliga titeln på en debutskiva). Året var 1973, och för de som undrar var det först med tredje skivan man började sin "Kramgoa låtar"-serie, också här Spotify.

http://open.spotify.com/track/3I5CLRddDPgvpfvPULATww

Men nu är det dags att lyssna på Pierre Isacssons version.



För översättningen står Pierre själv. Det är en rätt enkel och basal kärlekssång kan tyckas, och det är väl inte någon av Pierres djupaste textinsatser, kanske, men den funkar faktiskt riktigt bra ändå. Pierre har en fantastisk talang att göra enkla beskrivningar som ändå är någonting extra. Gruppen Moonlighters spelade för övrigt in en version av Pierres översättning på "Sommaren behöver vi" 1978.

Dröm nu och sov (Boo, Boo, don´cha be blue)
- text/musik: Tommy James, svensk text: Pierre Isacsson -
Sov, sov dröm nu och sov
och hälsa John Blund från mig
om en stund ska jag gå
så han får ta hand om dig
sov, sov dröm nu och sov
så ses vi om några dar
saknar du mig lite när jag far?

Vet du om att där du ligger
är du lik ett litet barn
eller kanske mer en kattunge
som lekt sig trött på garn.
Så försiktigt smeker jag ditt hår
som är mjukt och doftar rent.
Dina ögon blänker ömt mot mig
du är trött nu och det är sent.

Sov, sov dröm nu och sov...

Ifrån radion hörs godnattmusik,
och visst är väl natten god
där den sveper dig i tystnad in
som i ebb efter en flod.
Jag ser nog hur du ler åt
att vi gäspar båda två
och på bordet flämtar ljuset till
jag ska släcka när jag går.

Family Four - Jingeling, tingeling

"Jingeling Tingeling" heter i orginal "Sleigh Ride", och är skriven av Leroy Anderson 1948. Bland annat har Pernilla Wahlgren, Carola, Kikki Danielsson sjungit in den svenska versionen. Inte sällan sjungs sången i kombination med "Winter Wonderland", i ett sorts minipotpurri. Originalet spelades in 1949 av Arthur Fiedler & Boston Pops Orchestra, medan kompositören själv, Leroy Anderson, spelade in sin egna version året efter, 1950.



Leroy Anderson fick idén till sången under en värmebölja i juli 1946, men avslutade den inte förrän i februari 1948. Den var instrumental, texten skrevs av Mitchell Parish ett par år senare, 1950. Sången betraktas väl såsom en julsång, fast ordet jul nämns faktiskt inte alls (snarare "pumpkin pie", som leder tankarna till en helt annan amerikansk högtid). Artister som spelat in låten är Bing Crosby, The Andrews Sisters, Spike Jones, Ella Fitzgerald, The Ronettes, Mupparna (!), Neil Diamond och Garth Brooks.

Omgiven av the wall of sound låter den så här, med The Ronettes.



Hästgnägget i slutet på sången är en typisk Leroy Anderson-grej - han brukade nämligen lägga in verkliga ljud som orkestern skulle imitera. Piskljuden görs av en slapstick. Ett annat verk kallade han "Syncopated Clock" (det vill säga en klocka som går i otakt) där en klocka hörs ticka. Leroy skrev okonventionell klassisk musik med ibland originella ljudeffekter. Han skrev bland annat ett stycke kallat "The Typewriter", där knattret från en gammal skrivmaskin är ett framträdande inslag. Leroy fick till och med framgång på hitlistan med ett instrumentalt stycke, "Blue Tango", som såldes i över två miljoner exemplar och nådde 1:a platsen på USAs Hit Parade 1952. Andra verk han komponerat: "Jazz Pizzicato", "Jazz Legato", "Promenade", "Trumpeter's Lullaby", "Serenata", "Bugler's Holiday", "Fiddle–Faddle", "Forgotten Dreams", "Saraband", "Belle of the Ball", "Irish Suite" och "Christmas Festival". För Spotifyanvändaren finns några lyssningsbara versioner här:

http://open.spotify.com/user/fabiansson/playlist/71zMJNWbod7bVJDsNnjAqI

Leroy Anderson har för övrigt svenska anor. Den 27 mars 1882 utvandrade torparen Nils Andersson på Övarp i Norra Strö, församling, Skåne tillsammans med sin hustru Hanna Nilsdotter och deras sju barn till Chicago, Amerika. Ett av Nils Anderssons barn var Bror Anton Andersson, men kallade för Brewer Anderson i USA. Han bodde i Cambridge, Massachusetts och arbetade som inspektör på det amerikanska postverket. Hans hustru hette Anna Margareta Johnsson och hade invandrat med sina föräldrar 1887 från Stockholm. De fick två barn, Russell f. 1911 och Leroy f. 1908. Leroy gifte sig med Eleanor Firke 1942 och de fick fyra barn; Eric, Jane, Rolf och Kurt. Leroy och hans familj besökte faderns barndomshem i Övarp 1959 och 1966. Kontakten mellan familjen Anderson och släkten i Sverige återupptogs 2001 efter många decennier tack vare tv-programmet "Once Upon A Sleigh Ride" på Sveriges Television, som handlade om Leroy Anderson.

Texten skrevs av Mitchell Parish (född 1900, död 1993). Han var också utvandrad, från Litauen 1901, knappt ett år gammal. Redan i slutet av 1920-talet var han en välkänd medarbetare i låtskrivartemplet Tin Pan Alley i New York. Mest kända verk är (vid sidan av "Sleigh Ride" "Star Dust", "Sweet Lorraine", "Deep Purple", "Stars Fell on Alabama", "Sophisticated Lady", "Volare", "Moonlight Serenade" och "One Morning in May".

Den svenska texten skrevs av Beppe Wolgers. I den svenska versionen är det mycket tydligare att det handlar om vintern och julen än i orginaltexten, men de typiska hästljuden och snärtarna finns i alla fall kvar. Kloppi-klopp. Hoppla-hopp. Här kommer Pernilla Wahlgren.



Family Four låter så här, från "Family Fours Jul".

Låtskrivaren Pierre - ett litet julmysterium

Sitter här och funderar lite. På Pierre Isacssons låtskriveri. I den första gruppen Country Four, som han spelade i från det att han var 18 år till han var ungefär 21, skrev han nästan ingenting alls, eller mycket lite i alla fall. En låt till Lil Malmqvist, en låt till Sten Carlsson och en låt till Country Four. Sen lämnade han gruppen, och skrev omedelbart en låt till melodifestivalen 1969 ("Du skänker mening åt mitt liv") åt Ola Håkansson. Ett första steg på låtskriverivägen kan tyckas, men så, när det var dags för första egna solosingeln samma år, har han inte skrivit någon av låtarna. På de fyra soloskivorna (1974-77) kommer han sedan att skriva sedan massor av låtar, och oerhört bra sådana. Men under perioden däremellan, 1969-74, när han är med i Family Four, bidrar han bara med nån enstaka översättning. Vad är det som händer, tänker jag ibland? Vart gör han av sitt låtskriveri? Han upptäcker sin låtskrivartalang som tonåring, men lägger sen ner allt i fem år. Märkligt. Dessutom, när han sedan väl lämnar Family Four, under inte helt harmoniska former, då plötsligt, skriver han en sång till den nya formationen av Family Four (”Att bara vara barn”). Som Refaat El Sayed sa – här ligger det en gravad hund. Kan det helt enkelt vara så att hans låtskrivartalanger inte passade in i Family Four (vilket jag ibland tror att de helt enkelt inte gjorde)? Hans roll i Family Four var en annan (sång, gitarr) så han kanske helt enkelt lät låtskrivandet gå på sparlåga - för på första soloskivan finns inte en uppdämd ansamling av Pierre-låtar, som man skulle kunna tro, han har bara skrivit 4 av de 12 låtarna. Kanske var det som Marie Bergman antytt, att man bara var "anställd i firman Family Four" under chefen Berndt Öst - och att det inte var som låtskrivare Pierre var anställd?

Family Four - Vintervisa

Julkänslan här på bloggen fortsätter, så vi lyssnar lite mer på Family Fours julskiva. Nu blir det en av låtarna som inte är en direkt jullåt, snarare en vinterlåt, nämligen "Vintervisa".

"Vintervisa" skrevs av Bernt Staf, som vid sidan om Pugh Rogefeldt är ett av Anders Burmans (på Metronome) stora fynd. Bernt Staf hade en mycket speciell röst. Han slog igenom 1971, med sin egen låt "Familjelycka" från debutskivan "När dimman lättar". "Familjelycka" har sedan spelats in av en rad andra artister, bland annat Family Four, som gjorde den på sin debut-LP "1971". Staf är en udda fågel i svenskt musikliv - han hade otroligt smarta texter, nästan för smarta för sin tid. Han gav ut "När dimman lättar" och "Vingslag" (samt en liveskiva) på Metronome, sen stack han vidare - men han blev egentligen aldrig större än han var hos Metronome. Anledningen till att han lämnade Metronome är nog helt enkelt att Burmans och Stafs egon inte riktigt gick ihop.

Politiskt kallade han sig själv "centerkommunist", och liknade sig själv vid en vattenmelon: "grön utanpå och röd inuti". Hans senare karriär var vacklande och ojämn, och han dog relativt bortglömd 2002.

"Vintervisa" finns på den andra skivan, "Vingslag", från 1972. Andra kända sånger från den skivan är "Anita Transisto", "Färg ton och ord", "Sekunda glas". "Färg ton och ord" tar vi och lyssnar på tycker jag. Det är kanske en av de märkligaste och mäktigaste sånger som spelats in på svenska. Helt fantastisk timing och sång.



Här är Bernt Staf i "Alltför radikal" från musikfilmen "Vi har vår egen sång".



Så kommer vi till "Vintervisa". Så här låter den med Bernt Staf själv - och då får ni texten också.



Och på "Family Fours Jul" finns denna version:

Family Four - Hej mitt vinterland

"Hej mitt vinterland" har en något bråkig bakgrund. Britt Lindeborg, den stora schlagerförfattarinnan ("Diggi-loo, Diggi-ley", "Judy min vän" o s v) kom med denna orginalsång till Anders Burman på Metronome i början av 60-talet. Han nappade och ville spela in den direkt, med sitt senaste fynd som hette Lena Conradsson (hon skulle senare jobba med Robert Broberg). Problemet var bara att Burman ville ha den förlagd hos sig, på Multitone, medan Lindeborg ville ha den hos sitt ordinarie förlag, Reuter & Reuter. Burman vann denna dragkamp, under något hotliknande förhållanden - om han inte fick förlagsrättigheterna skulle han inte spela in den där "skitlåten" alls. Den kom alltså ut med Lena Conradsson 1963, och närmare 10 år senare spelade han in skitlåten för andra gången, nu med Family Four (jo, det är Burman som producerat "Family Fours Jul").

"Hej mitt vinterland" är, trots alla schlagerhits hon haft, kanske Britt Lindeborgs mest inspelade låt, och den har gjorts av artister som Agnetha Fältskog/dottern Linda Ulveaus, Wizex, Amy Diamond, Carola och Vikingarna, bara för att nämna några.

Här Vikingarna:



Går vidare med Amy Diamond, med inledande inövade danssteg direkt hämtade från flickrummet-framför-spegeln-med-hopprep.



Och slutar med Family Fours version, som naturligtvis finns på "Family Fours Jul".



Källa: De gyllene åren. Boken om Metronome.

Pierre tolkar andra - "Min jord"

På Hemma från 1976 ligger "Min jord", som i ursprung hette "Bravo, Monsieur le Monde". Det är en av mina absoluta favoriter med Pierre, "trots" att han inte skrivit den. Tror aldrig han sjunger så bra somn här, och jag tycker att den kunde bli en kampsång för WWF eller Naturskyddsföreningen eller vad som helst, med sitt starka budskap om människans förstörelse av vår vackra jord.

Det är som framgår av orginaltiteln en fransk låt från början, skriven av Michael Fugain (musik) och Pierre Delanoe (text). Ursprungligen är utropet "Bravo", till i tur och ordning bergen, havet, solen, duvan och vinden, med en underliggande skuld och skam för det människan gör med Herr Värld (Monsieur le Monde). Här kommer en version med låtskrivaren själv, Michel Fugain. Ursprungligen hittar man låten på skivan "Fugain et le Big Bazar: No 2" från 1973.



Michel Fugain föddes 1942, och gav sig tidigt in i filmbranschen, men gav så ut en EP 1966, fick någon liten hit som i sin tur ledde till att han fick förtroendet att komponera den officiella låten till OS i Grenoble 1968. Han tog därefter en liten paus, innan han 1972 återkom och bildade den märkliga dans- och sångruppen "le Big Bazar" som bestod av 11 medlemmar och ytterligare ett 15-tal personer i periferin. Ända till 1976 turnerade de med sina låtar, som var stora hits i Frankrike, och som blivit en del av den franska kulturskatten ("Bravo, Monsieur le Monde" är alltså en av dem). Hans karriär verkar ha spretat sedan Le Big Bazar, lite tv, lite skivor, lite stilla hemmaliv, men han verkar aldrig ha tagit sig bort från Big Bazar-tiden, till sin egen irritation får man förmoda.

Pierre Delanoë, som skrev texten, föddes 1918 och dog 2006. Han var en berömd låtskrivare som skrivit sånger till artister som Edith Piaf, Charles Aznavour, Petula Clark, and Johnny Hallyday. Över 4000 sånger ska han ha skrivit. Efter 2:a världskriget började han skriva låtar, som blivit mycket omtyckta även utomlands i översättningar, som "What Now My Love", som spelats in av Elvis Presley, Frank Sinatra, Barbra Streisand, The Supremes och The Temptations. "Let it be me" ("Je t'appartiens") har bland annat The Everly Brothers, Tom Jones, Willie Nelson, Nina Simone och Bob Dylan spelat in (två gånger till och med - finns på "Self Portrait" och som b-sida till "Heart of Mine"). Mot slutet av sitt liv ställde han till skandal när han kallade rap-musik för "en uttrycksform för de som inte kan göra musik".

Dags att lyssna på Pierres version, som alltså heter "Min jord", med bilder från Långban i Östra Värmland. "Min jord" är en personlig favorit bland Pierres låtar, framförallt för att texten berör så mycket, och att vi får en av av Pierres bästa sånginsatser, kanske den allra bästa, i synnerhet i sticket:

Var dag igen, ska vinden röra
vid mitt hår som om den föddes då
och dina ängar bjuder oss
att skörda och att så
och himlen över dina kullar
den är ny och blå.

Du är min vän och bergets toppar
lyser vitt av obefläckad snö
och livet speglar sig
som fågeln i din klara sjö
och trädets kronor viskar tyst
att du kan aldrig dö -
aldrig dö.



Den svenska texten har skrivits av Kajenn, eller Caj Lundgren som han egentligen heter. Född 1931, Journalist, översättare, kritiker och författare. Kanske mest känd som dagsversmakare på Svenska Dagbladet, där han jobbat sedan 1953. Från 1959 levererade han visor och kupletter till den årliga Kar de Mumma-revyn på Folkan i Stockholm. Förutom översättningar av flera operor och operetter bl.a. Carmen, Mahagonny och Den italienska halmhatten har han även översatt främst engelskspråkiga romaner av bland annat Isaac Bashevis Singer och Saul Bellow som båda fått Nobelpriset i litteratur samt Anthony Burgess, Norman Mailer, Joseph Heller, Philip Roth och Cormac McCarthy. Dessutom har han alltså skrivit sångtexter för en rad olika artister, bland annat Lena Granhagen, Anita Lindblom, Hjördis Pettersson och Jan Malmsjö. Såsom varande revisorsuppleant i Gustaf Fröding-sällskapet noterar jag dessutom att han fick Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris 2004. Maja Lundgren, som skrivit "Pompeji" och den mycket uppmärksammade "Myggor och tigrar" är hans dotter.

Ursprungligen skrevs texten till en Kar de Mumma-revy 1972, och sjöngs där av Siw Malmqvist - som också har spelat in den på LP:n "Explosiw" 1976. (Tack till Anonym kommentar för den kompletteringen!)

Angelina

"Angelina", från "Igen", blev Pierre Isacssons sista placering i eget namn på Svensktoppen (han skulle dyka upp med Anna-Lena Löfgren och Mats Rådberg i "Halleluja" något år senare). "Angelina" gick in på 9:e plats på juldagen 1977 (där Säwes för tillfället toppade listan med "En hägring), och låg sedan kvar i 11 veckor, till den 5 mars 1978. Raden är uppåtgående, en arbetsseger helt enkelt: 9 - 8 - 7 - 5 - 6 - 2 - 3 - 2 - 1 - 1 - 1. Sen hade tiden gått ut, och låten blev utslängd. Innan Pierre seglade upp till förstaplatsen toppade listan av Max Fenders "Ingen saknar mig i morgon" och Karlstad-Örjans "Älskling förlåt mig". Mest kända låten på listan nu är annars Björn Skifs "Härligt, härlig, men farligt, farligt".

Så vad hände här i landet under "Angelinas" tid på Svensktoppen? Samma dag som den går in på listan dör Charlie Chaplin. Den 31 december återupptar SVT traditionen att läsa Nyårsklockan på Skansen på nyårsafton - och det är skådespelaren Georg Rydeberg som får uppdraget att läsa dikten. Man vill gärna minnas att det alltid varit nyårsdiktläsning, men nyårsfirandet på Skansen lades ner efter firandet 1956 (när den klassiske uppläsaren Anders de Wahl dog), och det var alltså först denna nyårsafton 1977 som traditionen återupptogs. Rydeberg läste sedan fram till 1982, sedan tog Jarl Kulle över till 1996, följt av Margareta Krook till 2000 och 2001 tog Jan Malmsjö över. Från nyårsskiftet 1978 bildas Svenskt Stål AB (SSAB)av Riksdagen, och vi får plötsligt en statlig ståltillverkare. Den 11 februari tar Harry Martinson livet av sig med en sax, i sviterna efter påhoppen kring hans Nobelpris i litteratur ett par år tidigare. Den 15 februari sviker Centern sig själv och godtar en elfte kärnreaktor, Forsmark 3 ("Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse" hade Fälldin sagt tidigare). Den 25 februari fryser åtta personer ihjäl under en snöstorm i Jämtlandsfjällen, och den 4 mars väljs Ola Ullsten till ledare för Folkpartiet efter Per Ahlmark.

Texten till "Angelina" är en liten pärla. Som vanligt har Pierre plockat fram sin naturpensel när han skulle måla sin sång. Och där sitter han nu på berget och ser skogarna och landet där nere och mår bra över att ha återfunnit en gammal kärlek.

Jag ser ängar fält och skogar,
jag kan nå dem om jag sträcker ut min hand!

Lysande skrivet. Det verkar som att de cirkulerat kring varandra en tid, mannen och kvinnan i sången, och kanske rent av varit tillsammans som unga, men nu har de äntligen hittat fram till varandra.

Det är skönt att kunna vänta,
att ha någon som är värd att vänta på.

Musiken är också bra, en av de mer puttrigt glada sånger Pierre skrev (vid sidan om "Jag vill andas samma luft som du"), den har nåt rytmiskt glatt över sig, och trumsnärtarna i refrängen borrar sig rätt in i kroppen.



Angelina
- Pierre Isacsson -
Där jag sitter högst på berget
kan jag se långt över land,
det är lugnande att sitta här ibland.
Jag ser ängar fält och skogar,
jag kan nå dem om jag sträcker ut min hand

Genom gläntan ner i dalen
går den väg vi brukar gå,
över träden vilar sommarhimlen blå.
Länge sitter jag och väntar,
jag har någon som är värd att vänta på

Angelina - jag möter dig i skymningen
Angelina - när natten föds ur kvällningen
Angelina - vi vandrar samma väg igen
Angelina - här väntar dig ditt hem

Det var tider då vi sökte
då du ofta ville ut,
därför skiljdes våra vägar fram till nu
När vi ser med nya ögon
är vi närmare än någonsin förut

Genom långa mörka nätter,
genom dagar vi sett gå
har vi hittat till oss själva båda två.
Det är skönt att kunna vänta,
att ha någon som är värd att vänta på

Angelina - jag möter dig i skymningen
Angelina - när natten föds ur kvällningen
Angelina - vi vandrar samma väg igen
Angelina - här väntar dig ditt hem

Family Four - Betlehems Stjärna

"Gläns över sjö och strand" heter en av de mest kända julsångerna - fast det är bara det att den inte heter "Gläns över sjö och strand" egentligen, utan "Betlehems stjärna". Det är en dikt skriven av Viktor Rydberg (född 1828, död 1895) - författare, skald, journalist, språkvårdare, religonsfilosof, översättare och kulturhistoriker. I julsammanhang är han kanske mest känd för dikten "Tomten" (Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma...).

Rydbergs eget förhållande till Jesus, Gud och kristendomen var mer kluven. Han var mest intresserad av magi och förkristna trosföreställningar, och skrev bland annat boken "Medeltidens magi, Studier i germanisk mytologi", liksom förordet till "Asiens ljus", den svenska översättningen av Edwin Arnolds "Light of Asia" om Budda och österländskt tänkande, som hade rätt stort genomslag under sista halvan av 1800-talet. Svenska avdelningen av Teosofiska Samfundet grundades för övrigt i Rydbergs hem. Rydberg var för religionsfrihet och förespråkade kyrkans skiljande från staten. Rydberg flyttade så småningom med sin fru till Djursholm, och där skrev han bland annat boken "Vapensmeden", boken i vilken dikten "Betlehems stjärna" ingår. "Vapensmeden" är faktiskt en roman, ingen diktsamling, så dikten sjungs av Margit under en båtfärd. I sitt sammanhang ser det ut så här:

Mäster Gudmund satte sig vid rodret, och på toften framför honom Margit och Gunnar. Doktor Svante, som medtagit harpan och räckt henne till Margit, lade ut
årorna.
- Svante, sade mäster Gudmund, föreställer du dig ingenting, letar du icke efter någonting, när du ser sådana böljande gyllene band, som de där, på väggen öfver
sjön? Jag letar efter det, men finner det icke. Ty, Margit, det finns tydningar till allt i naturen. Naturen är Herren Guds stora sköna bildbibel. De fladdrande runorna på båthusväggen erbjuda sig att tydas, men jag befinner mig så dum framför dem. Om jag då bara kunde afmåla dem.
-Men det har du gjort, sade Margit.
-Har jag?
-Ja, på det blad, där du målat Adam och Eva, där de stå sorgsna och se tillbaka på det förlorade Paradiset. Guldspjälarne i paradisstaketet har du målat så, att de se ut som dessa: de slingra och fladdra.
- Signe dig Gud! sade mäster Gudmund. Jag ville, att de skulle göra det, men själf har jag icke sett det. Och härmed ha vi ju också en tydning på runorna, hvilken behagar oss, eller huru, Svante? De äro hägringar från eldspjälarne kring lustgården, från kerubens vaktande lågor, som stänga oss ute och likväl vinka oss att återvända.
- Nu, Svante, lägga vi från bryggan, och om Margit tycker som jag, ro vi först ett stycke rakt ut i sjön, hvila där på årorna och se oss omkring; ty här är
förunderligt däjligt, och sedan fortsätta vi åt Sankt Görans kapell.
Vättern var i dag så klar och stämde så in himmelsfärgen, att, om icke en vindkåre då och då dragit silfvergrått vattrade band öfver sjöns yta, och om icke guldstänk blänkt kring jullens årblad, så kunde en åskådare å stranden tyckt, att den hade sin väg i luften. Svante hade icke rott långt, då Margit, som var hans lärjunge i strängaspel och kunde många visor, som han diktat, förde händerna öfver harpan och sjöng i takt med de svala, friska suckarne af vattnet framför jullens bog.

Gläns öfver sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland
tändes af Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna.

Natt öfver Judaland,
natt öfver Zion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sofver trött
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar
korus af röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där hviska,
hviska och räckas dem
ljufva och friska;
»stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem». –
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna!

Rydberg höll ständigt på att omarbeta sina texter, även efter att de kommit ut, och som synes blev den rätt annorlunda när den bröts ut från boken och blev en dikt. Först ut att tonsätta den var Alice Tegnér, en granne i Djursholm, och framfördes första gången vid en julavslutning i Djursholms samskola. Den har även tonsatts av Ivar Widéen. Till att börja med var Tegnérs tonsättning den förhärskande, sen tog Widéns över, men nu verkar Tegnérs åter ta över som standard. Personligen gillar jag Tegnérs tonsättning bäst, men Family Four använder sig av Ivar Widéns tonsättning.



Betlehems stjärna
- Viktor Rydberg, Ivar Widéen -
Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran,
du som i Österland tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna följa dig gärna,
strålande stjärna, strålande stjärna.

Natt över Judaland, natt över Sion.
Borta vid västerrand slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar korus av röster,
skåda en härligt klar stjärna i öster;

Gånga från lamm och hem, sökande Eden.
Stjärnan från Betlehem visar dem leden
fram genom hindrande jordiska fängsel
hän till det glindrande lustgårdens stängsel,
Hän till det glindrande lustgårdens stängsel.

Armar där sträckas dem, läppar där viska,
viska och räckas dem, ljuva och friska:
Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna följa dig gärna,
strålande stjärna, strålande stjärna.


Tegnérs tonsättning låter förresten så här, om en med en viss folkmusikkänsla i tonen, eftersom det är Sofia Karlsson.



Betlehemsstjärnan är förstås den stjärna som vägledde de tre vise männen till stallet där Jesus just fötts. Historien har några svaga punkter för min egen personliga del, som:
1. Bibeln säger ingenting alls om att det var just tre män, däremot hade de med sig tre gåvor.
2. Det finns inget astronomiskt fenomen noterat vid denna tidpunkt, vilket väl fler borde ha uppmärksammat och dokumenterat...
3. ...vad nu "denna tid" är för någonting. Enligt julevangeliet i Lukas utgick kejsar Augustus påbud om skattskrivning medan Kvirinius var landshövding över Syrien. Problemet är bara att när Kvirinius blev landshövding (år 6 e.Kr.), var Herodes redan död.
4. Jag är ateist.

Men makalöst vacker är den, speciellt det musikaliska tricket med tonartsbytet exempelvis i raden "leder ej bort...men...hem". Det heter säkert nåt särskilt fint på musikspråk, att man går ner en ters eller kvint eller nåt - vad vet jag inte, men effektfullt är det. Personligen har jag alltid hållit "Betlehems stjärna" som den bästa julsången av dem alla. Minnen av julavslutningar i låg- och mellanstadiet lade grunden för det. Sockiplast i gymnastiksalen där det luktade läder från plintarna blandat med ingrodd barnsvett, ribbstolar och träbänkar, gråa kullerbyttsmattor, filmvisning på storduk av "Barnen på Frostmofjället", varm choklad och pepparkakor och lussebulle i klassrummet, och snart var det äntligen julafton. Jag minns att jag redan då förhäxades fullständigt av den sugande, hypnotiska melodin och alla magiska orden - Österland, Judaland, Sion, Västerrand, Orion.

Det fanns också en svensk proggrupp som hette "Gläns över sjö och strand", mest kända för låten "Är du lönsam lille vän". Medlemmar var Tord Bengtsson (också medlem i Arbete & Fritid och bror till Mats G. Bengtsson i Blå Tåget som senare spelade Hilding i tv-serien "Tårtan") Louise Mosskin, Peter Mosskin (författare), Börje Olevald och Hans Wiktorsson (senare känd som Kurt Olssons bästa kompis, Arne).

Sten Carlsson

Ett av Pierre Isacssons första försök som låtskrivare var "En dag med dej", som ligger som b-sida till Sten Carlssons singel "Kom, kom, kom" från 1969. 1969 är året då Pierre ger ut en engen singel, samt skriver en låt som Ola Håkansson sjunger i melodifestivalen ("Du skänker mening åt mitt liv"). Kanske stod hans karriär och vägde här, men så i slutet av året går han med i Family Four.

Sten Carlsson tillhörde Amigos stall, och gav ut flera singlar och LP-skivor, senare med sin grupp "Salta Mandlar". Han skulle sedan dyka upp på Svensktoppen med en en version av "Jag vill andas samma luft som du", som låg 11 veckor på Svensktoppen med start 15 november 1975. Hans största hit i eget namn var kanske "Hörru Rut", med text av Åke Strömmer (som Sten & Stanley hade en hit med redan 1971):



Sten Carlsson knäckte också extra som sångare på de under 70-talet så populära skivorna (eller kanske oftast kassetterna) med nyinspelningar av aktuella låtar från Svensktoppen. Ett koncept som verkar en smula märkligt idag, men man kan ju bara fantisera om vad de skulle tycka var märkligt med våra musiktider.

"En dag med dej" är en hyfsad låtskrivarstart får man säga. Speciella Pierre-markörer är med från start, som sjön, himlen och sommaren. Melodin låter väldigt melodifestival-i-slutet-av-sextiotalet tycker jag. Kanske var det rent av ett ratat bidrag, vem vet. Riktigt bra, överglänser a-sidans "Kom, kom, kom" ("Ramblin Rose") Den låter dessutom en smula som bidraget Pierre hade skrivit som verkligen kom med i melodifestivalen ("Du skänker mening åt mitt liv").



En dag med dej
- Pierre Isacsson -
Dagen var varm, vi smekte varann’
Allt var så tyst och tiden försvann
Bara vi två, och kärleken mellan oss
Bara vi två, vi ville inget mer.

ref
En dag med dej -
som jag aldrig
glömmer bort
En hel dag -
ändå kändes
tiden kort
Vad som än sker
är jag lycklig
att du finns
Om du går
är jag säker
att jag minns
den da’n med dej

Sjön var så lugn och himlen så blå,
aldrig igen blir dagen som då
Bara vi två som upplevde sommaren
Bara vi två som älskade varann’

Family Four - En häst utan namn

På "Picnic" (1972), Family Fours enligt mitt tycke bästa skiva, finns låten "En häst utan namn", vilket är en svensk version av Americas "A horse with no name". America var ett engelskt folkrockband, som bildades 1970 och som fortfarande håller igång, fast Dan Peek, en av grundarna lämnade bandet redan 1977. Till hans heder får man hålla att det inte blivit någon återförening av trion, där är han lika stolt som Robbie Robertson i The Band. Flera av de tidiga albumen producerades för övrigt av George Martin, Betlesproducenten.

"A Horse with no name" var Americas första singel, och släpptes i slutet av 1971/början av 1972. I januari 1972 låg den 3:a i England, och senare, i mars/april, blev den nummer 1 i USA (där den för övrigt petade ner Neil Youngs "Heart of Gold", vilket var något ironiskt eftersom man hade redan hunnit få kritik för att man lät för mycket som honom). I USA, hyckleriets hemland, var "A horse witho no name" bannlyst på vissa radiostationer, eftersom "horse" är slang för heroin. Egentligen var debutskivan redan släppt när skivbolaget klagade på att det inte fanns någon hitlåt, så då gick man in in studion igen och spelade in den nya låten "A horse with no name" - så den dyker upp först på senare upplagor av debut-LP:n. Så här låter orginalet.



Och förresten, när man lyssnar - låter de inte rent av lite lika...såväl i sång som låtens stämning?



Det handlar om att hitta sig själv, genom att ge sig ut i öknen. Bunnell har berättat att han har sådana minnesbilder från sin barndom, som han sedan utvecklade till denna rätt magnetiska låt. Som vid så många andra fantastiska låtar är det rätt få och enkla ackord. Hela låten utspelar sig faktiskt på andra bandet på gitarren. Det är em och det något ovanliga ackordet d6/9 genom hela låten, förutom i refrängen då det är em9 och dmaj9. Genialt.

A horse with no name
- Dewey Bunnell -
On the first part of the journey
I was looking at all the life
There were plants and birds and rocks and things
There was sand and hills and rings
The first thing I met was a fly with a buzz
And the sky with no clouds
The heat was hot and the ground was dry
But the air was full of sound

I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...

After two days in the desert sun
My skin began to turn red
After three days in the desert fun
I was looking at a river bed
And the story it told of a river that flowed
Made me sad to think it was dead

You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...

After nine days I let the horse run free
'Cause the desert had turned to sea
There were plants and birds and rocks and things
there was sand and hills and rings
The ocean is a desert with it's life underground
And a perfect disguise above
Under the cities lies a heart made of ground
But the humans will give no love

You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...

Hur låter den då med Family Four?



För den svenska översättningen står ingen mindre än Beppe Wolgers. Man kan förstå att han gillade den, det är en naturälskande sång, och rätt kritisk över människans framfart på jorden - dessutom handlar det om ett sökande efter sig själv. Översättningen är rätt trogen orginalet ("Het var hettan"...) även om "nine days" fick bli sju dagar av sångtekniska skäl.

Du vet, jag red genom öknen
på en häst utan namn
inget regn, inga moln, allt var väl
och i öknen kom jag ihåg vem jag var
för där finns ingen som kan sarga din själ.

Hemma

"Hemma", från sista skivan "Igen" (låten "Hemma" kommer alltså inte från LP:n med namnet "Hemma", som kom året innan), är en riktig trucker/on-the-road sång. Riktigt bra för övrigt, och det är märkligt att inte fler countryband har tagit den till sig och spelar den. Det är riktigt bra sug i den. Hörru - Mats Rådberg? Hur kunde du missa den?

Texten skulle kunna vara en beskrivning av Pierres egna erfarenheter. Även om det inte är femton år, så åtminstone tio år hade Pierre, när låten kom, faktiskt legat ute på vägarna. Först med Country Four sedan 1966, och sedan med Family Four, två grupper som spelade mycket folkparker, shower med mera. Men...det är inte han som skrivit texten, utan Åke Strömmer, medan Pierre skrivit musiken. "Hemma" låg som singelbaksida till "Angelina", den sista singeln från den sista solo-LP:n. Det finns en mycket målande beskrivning av ett tröstlöst turnerande:

Dålig mat på ett motell,
man sover i sin hytt var kväll
och råder sig själv
det är fritt fält - priset heter ensamhet.

Det finns förresten en kursiverad rad i slutet av låten, där jag faktiskt inte hör vad han sjunger - den som hör vad han egentligen sjunger får gärna meddela sig. Först med rätt svar kan vinna en fint pris.



Hemma
- Musik: Pierre Isacsson Text: Åke Strömmer -
Hemma -
bara nån timme till
Hemma -
varför står tiden still?
Hemma, hemma det är allt jag vill
Jag vet ju vem som väntar mig därhemma

Femton tunga år på vägarna
ett slit för ägarna -
jag ser det så här:
jag är kung och hytten är min kungatron.
Far jag norrut eller söderut,
tar vägen aldrig slut
En väg leder hem
där finns hon,
den enda som kan ge mig ro.

Hemma -
bara nån timme till
Hemma -
varför står tiden still?
Hemma, hemma det är allt jag vill
Jag vet ju vem som väntar mig därhemma

Dålig mat på ett motell,
man sover i sin hytt var kväll
och råder sig själv
det är fritt fält - priset heter ensamhet.
Tankarna som kommer på
där kommer hon att ge förstå
att där i min hytt
där ser jag en skymt av livets evighet.

Hemma -
bara nån timme till
Hemma -
varför står tiden still?
Hemma, hemma det är allt jag vill
Jag vet ju vem som väntar mig därhemma

Family Four - Stilla natt, heliga natt

Dags för lite julstämning, med "Stilla natt, heliga natt" från "Family Fours jul", inspelad 1971 och producerad av den legendariska Anders Burman. Låten har arrangerats av Berndt Öst och Sven-Olof Walldoff. Walldoff - det är dirigenten som är utklädd till Napoleon när ABBA vinner Eurovision Song Contest med "Waterloo" och som arrangerat ABBA under 70-talet, men även t ex ”Är du kär i mej ännu, Klas-Göran?” för Lill-Babs och Anita Lindbloms ”Sånt är livet”. I "Stilla natt, heliga natt" tycker jag förövrigt att Family Four funkar riktigt bra i stämsången, särskilt Pierres bas som ligger i botten och puttrar julgröt och gör det till ett riktigt bra Family Four-ögonblick.



Stilla natt är en av de mest kända julpsalmerna. Ursprungligen en tysks julsång från 1818, med text av Joseph Mohr och musik komponerad av Franz Gruber. Det finns många skrönor om sången, en populär är att orgeln i kyrkan i Oberndorf (Österrike) gick sönder på själva julaftonen 1818. Utan orgel, ingen orgelmusik, men Franz Gruber (kantor i kyrkan) och Joseph Mohr (hjälppräst) Mohr räddade situationen, genom att snabbkomponera en sång som de sedan sjöng tillsammans med barnkören till gitarrarrangemang - så kom "Stilla natt, heliga natt" till. En bra historia, men egentligen hade Mohr skrivit texten redan 1816, och när Mohr faktiskt komponerade musiken vet man väl inte, mer än att det var 1818. Kanske på julafton, som skrönan säger.

"Stilla natt, heliga natt" figurerar i det märkliga vapenstilleståndet på julaftonen 1914 (den så kallade julfreden). Då, under första världskrigets första julafton, på västfronten kring staden Ypres i Belgien, hölls en inofficiell och vapenvila mellan å ena sidan brittiska och franska trupper och å andra sidan tyska trupper (påven hade under hösten propagerat för en sådan, men engelsmännen hade avfärdat idén). Britterna hörde tyskarna sjunga Stille Nacht, Heilige Nacht och dessutom trotsa ljusförbudet genom att sätta levande ljus i träden. I stället för att skjuta svarade de med Silent night, Holy night och det hela slutade med att bägge sidor klev upp ur sina skyttegravar och möttes mitt i ett av ruttnande lik stinkande ingenmansland. De begravde sina döda, utbytte gåvor och fotografier innan de återgick till det de var där för att göra, nämligen döda varandra. Striderna återupptogs i mellandagarna, eller till och med ännu senare på vissa ställen (för den anarkistiska vapenvilan spred sig). Det visar mänsklighetens absurditet - först dra iväg för att slakta varandra, sedan bli sentimentala och bundisar, och sedan krypa tillbaka till skyttegravarna och börja mörda samma människor som de just pratat med. Militärledningen gillade såklart inte detta synnerliga mesiga tilltag, när de fick höra talas om det (de firade naturligtvis jul långt från fronten) beordrade de att kriget skulle återupptas. Eftersom soldaterna förstod vad befälen ville höra (kanoner och skottsalvor), sköt man hej vilt - men ovanför huvudena på varandra. Det lät som krig i alla fall, men ingen kom till skada. De kommande julaftnarna beordrades för säkerhets skull särskilda bombningar just på julafton, för att det inte skulle sprida sig nån onödig blödighet i leden.

Den svenska texten är skriven av och sedan bearbetad av i tur och ordning Carl Oscar Mannström (1915), Edvard Evers (1917) och Torsten Fogelqvist (1937). Den version som Family Four sjunger är den senaste revisionen, det vill säga Fogelqvists revision som blev psalm nummer 52 i 1937 års psalmbok (nummer 114 i 1986 års bok), vilket betyder att man nog borde angivit även deras namn på omslaget (inte bara "trad.arr", som nu). Torsten Fogelqvist, förresten, var rektor för Brunnsvik Folkhögskola i Dalarna under den tid som Dan Andersson gick där. De var inte vänner från början, snarare tvärtom, men kom att bli mycket goda vänner längs vägen och under resten av Dans liv (proppen löstes när Dan kom och visade sin nya dikt "En spelmans jordafärd", som Fogeqvist tyckte var fantastisk). Fogelqvist hamnade senare i Svenska Akademin, på stol 11, den som Karlfeldt suttit på innan honom, och som Eyvind Johnson senare satt på. Nu sitter Ulf Linde där.

Stilla natt, heliga natt
- Gruber, Mohr, Mannström, Evers, Fogelqvist -
Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

2.
Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
Kring de vaktande herdars hjord,
Rymden ljuder av glädjens ord.
Kristus till jorden är kommen,
Eder är frälsaren född.

3.
Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

En svensktoppshit från volym 18

Dag för en härlig pralin från "Godbitar från Svensktoppen, volym 18". "Nu med 16 melodier" signalerar omslaget, och man blir ju lite nyfiken på hur många det var förut? 15? 14? Eller ännu färre? Eller var det fler, som man bantat ner?

Konceptet med sådana här samlingskassetter/LP där låtarna sjungits in på nytt, känns väldigt 70-tal. De såldes på bensinstationer, och tanken var väl att man skulle köpa dem när man betalade bensinen. Billiga var de säkert, eftersom det handlade om nyinspelningar, rätt billigt gjorda. Omslagen var färgstarka, inte sällan med halvnakna damer (det var väl mest männen som tankade kan tänkas).

Skivmärket är Moondisc, som jag misstänker är någon sorts underetikett till Polydor, för det är samma musiker och folk överhuvudtaget som på Polydors produktioner. Exempelvis Hasse Rosén och Lasse Westman på gitarr, Mike Watson (bas) och Kerstin Bagge, Lena Eriksson, Annica Risberg och Liza Öhman Kling i kören. Ibland sjunger artisten själv - på denna skiva gör Curt Görans och Håkan Thanger det - övriga låtar sjungs av Sten Carlsson och Liza Öhman. Det stora lasset drar dock Kenneth Staag, som är producent, och står för arrangemangen och körar dessutom. Staag hade en egen liten hit med "Koo koo loo", idag en kultklassiker och skulle senare faktiskt sjunga i Family Fours arvtagare, Family Four Singer.

Presentatör av "artistparaden" är ingen mindre än Pekka Langer, och hans mellansnack är rysligt käckt och rysligt...ja, rysligt kort och gott. Lyssna bara på hans filosofiska introduktion till Pierre Isacssons "Idag är första dan av resten av ditt liv", som för övrigt sjungs av Kenneth Staag.

Textförfattare - ett bortglömt skrå

Ett idag borglömt skrå är det som "textförfattare". Det finns många berömda sådana genom schlagerhistorien, vare sig det handlar om orginaltexter eller översättningar av utländska låtar. Namn som Stickan Andersson, Bengt Hasslum, Lennart Helsing och Alf Robertson är några av alla dem som knäckt extra som textförfattare.

Vid översättningar av utländska låtar var det mycket vanligt på 50- och 60-talet att använda sig av en pseudonym - däremot gjorde man sällan så när man skrev en originaltext eller rent av fick till en alldeles egen melodi. Det var brukligt att använda pseudonym, helt enkelt, gammal tradition, och redan långt tillbaka i svensk schlagerhistoria hittar man många pseudonymer bakom revytexter åt exempelvis Ernst Rolf. Det var sedvänja, helt enkelt, men för en del fanns det kanske större skäl att använda pseudonym. Stikkan Andersson, som översatte hundratals låtar på löpande band av varierande kvalitet, använde sig av ett 10-tal pseudonymer, bl a Stig Rossner, och ville väl därigenom komma ifrån att hans namn fanns på alltför många skivetiketter. Bakom en pseudonym som HELLO stod Olle Helander - som var anställd på Sveriges Radio som ansvarig för jazzen och mannen bakom ett radioband på 60-talet. Hans textskrivande var nog lite kontroversiellt - med tanke på anställningen på den statliga radion. Ytterligare andra hoppade nog att pseudonymen helt enkelt skulle ge lite behaglig anonymitet åt något som man nog ändå skämdes lite för, men som kanske bidrog med några kronor i plånboken och till familjeförsörjningen. När Lennart Hellsing t ex skrev texten "Dunder Och Snus" åt Simon Brehm (stor succé, även långt senare med Eddie Meduza) kallar han sig Welam Welamsson.

Låtarna man skulle översätta hittade man på skivor och genom att läsa Billboard och Sing Out och andra utländska musiktidningar - allt för att dammsuga marknaden på bra låtar som man enkelt kunde skriva om och anpassa till sina egna artister. Inte sällan kom dessutom samma låtar i flera olika översättningar.

Utan att ha något belägg, tror jag att majoriteten av låtarna under 60-talet var översättningar av utländska låtar, i alla fall på schlagersidan. Där tror jag att den svenska visan bidrog med mycket för svensk musik och låtskrivande - nämligen att visa att det faktiskt går att skriva bra låtar på svenska (Cornelis Vreeswijk, Olle Adolpson, Thorstein Bergman m m), vilket i sin tur öppnade dörren för andra, som Pugh Rogefelt, Ola Magnell, Anders F Rönnblom osv.