Family Four - Jingeling, tingeling

"Jingeling Tingeling" heter i orginal "Sleigh Ride", och är skriven av Leroy Anderson 1948. Bland annat har Pernilla Wahlgren, Carola, Kikki Danielsson sjungit in den svenska versionen. Inte sällan sjungs sången i kombination med "Winter Wonderland", i ett sorts minipotpurri. Originalet spelades in 1949 av Arthur Fiedler & Boston Pops Orchestra, medan kompositören själv, Leroy Anderson, spelade in sin egna version året efter, 1950.



Leroy Anderson fick idén till sången under en värmebölja i juli 1946, men avslutade den inte förrän i februari 1948. Den var instrumental, texten skrevs av Mitchell Parish ett par år senare, 1950. Sången betraktas väl såsom en julsång, fast ordet jul nämns faktiskt inte alls (snarare "pumpkin pie", som leder tankarna till en helt annan amerikansk högtid). Artister som spelat in låten är Bing Crosby, The Andrews Sisters, Spike Jones, Ella Fitzgerald, The Ronettes, Mupparna (!), Neil Diamond och Garth Brooks.

Omgiven av the wall of sound låter den så här, med The Ronettes.



Hästgnägget i slutet på sången är en typisk Leroy Anderson-grej - han brukade nämligen lägga in verkliga ljud som orkestern skulle imitera. Piskljuden görs av en slapstick. Ett annat verk kallade han "Syncopated Clock" (det vill säga en klocka som går i otakt) där en klocka hörs ticka. Leroy skrev okonventionell klassisk musik med ibland originella ljudeffekter. Han skrev bland annat ett stycke kallat "The Typewriter", där knattret från en gammal skrivmaskin är ett framträdande inslag. Leroy fick till och med framgång på hitlistan med ett instrumentalt stycke, "Blue Tango", som såldes i över två miljoner exemplar och nådde 1:a platsen på USAs Hit Parade 1952. Andra verk han komponerat: "Jazz Pizzicato", "Jazz Legato", "Promenade", "Trumpeter's Lullaby", "Serenata", "Bugler's Holiday", "Fiddle–Faddle", "Forgotten Dreams", "Saraband", "Belle of the Ball", "Irish Suite" och "Christmas Festival". För Spotifyanvändaren finns några lyssningsbara versioner här:

http://open.spotify.com/user/fabiansson/playlist/71zMJNWbod7bVJDsNnjAqI

Leroy Anderson har för övrigt svenska anor. Den 27 mars 1882 utvandrade torparen Nils Andersson på Övarp i Norra Strö, församling, Skåne tillsammans med sin hustru Hanna Nilsdotter och deras sju barn till Chicago, Amerika. Ett av Nils Anderssons barn var Bror Anton Andersson, men kallade för Brewer Anderson i USA. Han bodde i Cambridge, Massachusetts och arbetade som inspektör på det amerikanska postverket. Hans hustru hette Anna Margareta Johnsson och hade invandrat med sina föräldrar 1887 från Stockholm. De fick två barn, Russell f. 1911 och Leroy f. 1908. Leroy gifte sig med Eleanor Firke 1942 och de fick fyra barn; Eric, Jane, Rolf och Kurt. Leroy och hans familj besökte faderns barndomshem i Övarp 1959 och 1966. Kontakten mellan familjen Anderson och släkten i Sverige återupptogs 2001 efter många decennier tack vare tv-programmet "Once Upon A Sleigh Ride" på Sveriges Television, som handlade om Leroy Anderson.

Texten skrevs av Mitchell Parish (född 1900, död 1993). Han var också utvandrad, från Litauen 1901, knappt ett år gammal. Redan i slutet av 1920-talet var han en välkänd medarbetare i låtskrivartemplet Tin Pan Alley i New York. Mest kända verk är (vid sidan av "Sleigh Ride" "Star Dust", "Sweet Lorraine", "Deep Purple", "Stars Fell on Alabama", "Sophisticated Lady", "Volare", "Moonlight Serenade" och "One Morning in May".

Den svenska texten skrevs av Beppe Wolgers. I den svenska versionen är det mycket tydligare att det handlar om vintern och julen än i orginaltexten, men de typiska hästljuden och snärtarna finns i alla fall kvar. Kloppi-klopp. Hoppla-hopp. Här kommer Pernilla Wahlgren.



Family Four låter så här, från "Family Fours Jul".