Vintern med Ann-Marie

Som singelbaksida till Pierre Isacssons allra första singel "Så tomt", från 1969, ligger "Vintern med Ann-Marie". Orginalet heter "Foggy, Foggy Dew", en gammal ballad som finns i många versioner, ända sedan början av 1800-talet. Mest känd är måhända en version från 1940-talet med Burl Ives. Eftersom den har en något öppenhjärtig text har den delvis varit förbjuden och de som trotsat förbudet och sjungit den har blivit arresterade (Burl Ives till exempel). "Foggy Foggy Dew" härstammar i sin tur från "When I First Came To Court", känd redan 1689.

Foggy foggy dew
When I was a bachelor, I liv'd all alone
I worked at the weaver's trade
And the only, only thing that I ever did wrong
Was to woo a fair young maid.
I wooed her in the wintertime
And in the summer, too
And the only, only thing that I did that was wrong
Was to keep her from the foggy, foggy dew.

One night she came to my bedside
When I was fast asleep.
She laid her head upon my bed
And she began to weep.
She sighed, she cried, she damn near died
She said what shall I do?
So I hauled her into bed and covered up her head
Just to keep her from the foggy foggy dew.

So, I am a bachelor, I live with my son
and we work at the weaver's trade.
And every single time that I look into his eyes
He reminds me of that fair young maid.
He reminds me of the wintertime
And of the summer, too,
And of the many, many times that I held her in my arms
Just to keep her from the foggy, foggy, dew.

Men det är bara en version, det finns flera andra som varierar rätt mycket i textväg. Det pendlar lite vad som händer i sången. Blir hon gravid? Vart tar hon vägen sen? Dör hon? Varför är han ungkarl i slutet? I vissa versioner är det "bara" en simpel kärlekshistoria helt utan graviditet. Vanligen tänker man sig att mannen i fråga helt ädelt erbjuder kvinnan att stanna över för att slippa gå ut i dimman, och så slutar det som det gör.

Den har sjungits in av många olika artister, som exempelvis Marty Robbins:



Patrik (Per-Anders Boquist) översatte låten till Pierre. Där berättas om en ungkarl i en avsides by som sköter ett skrädderi. Det "enda synd han gjort" var att "leka med Ann-Marie", som kom dit en vinterkväll, hon var utan husrum och så gick det som det gick. Ann-Marie förför berättaren en natt, inte tvärtom som i orginalet. På slutet bor han kvar i byn, med sin (och Ann-Maries får man förmoda) son, som hjälper till med skrädderiet nu, och varje gång fadern ser sonen tänker han på Ann-Marie. Ann-Marie är inte kvar dock, hon har enligt sången "rest bort".