Site Meter

tisdag 4 juni 2013

En fasansfull affär - Pierre som musikalartist

Tror bestämt vi får börja med en kort resumé den här gången. Hösten 1977 släpps det som skulle visa sig bli Pierre Isacssons sista LP ”Igen”. De följande åren medverkar Pierre i olika projekt och samarbeten, men den egna solokarriären går det lite si och så med. 1979 sjunger han i alla fall, tillsammans med Mats Rådberg och Anna-Lena Löfgren, in en svensk version av ”Hallelujah”, Israels bidrag till Eurovision Song Contest, 1982 medverkar han på en countryskiva med låtarna ”Spelaren” och ”Ett gräs som var så grönt” och 1983 kommer den sista singeln, ”Ge mig en enkel sång” med ”Kör mig hem” som b-sida. Våren 1984 sjunger han också in en skiva med gamla klassiker som ”Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad”, till Folke Lindesjös Orkester.

Parallellt med detta inleder han hösten 1982 en ny gren av sin karriär. Det börjar med att han hoppar in i en statistroll som nazist i Folkans uppsättning av ”Sound of music”, vilket, tillsammans med egna funderingar om vad han vill göra i framtiden, ger honom blodad tand - och redan samma år får han en roll som svärdslukare i ”Mio min Mio”. Våren 1983 söker han till Scenskolans ettåriga kompletteringslinje. Trots att den egentligen är avsedd för yrkesverksamma skådespelare kommer han in - på dispens. Inom parentes sagt får han hjälp med instuderingen av en skådespelare med en rätt liknande röst, nämligen Per Myrberg. Under sommaren spelar han pappan Svante i Riksteaterns ”Karlsson på taket”, och den 15 augusti 1983 börjar den ettåriga utbildningen. Parallellt med utbildningen spelar han ytterligare en vända i ”Sound of music”, men nu har han avancerat till en talroll. När utbildningsåret är slut är Pierre redo för lite större roller och mellan september 1984 och maj 1985 spelar han plantan Audrey II i ”En fasansfull affär” med Riksteatern. Hösten 1985 får han en roll som Mortimer i i ”Fantasticks”, som fortsätter in över sommaren 1986. Under hösten översätter han till och med en pjäs själv till svenska, ”Ur spår” som sätts upp av Riksteatern. Hösten 1986 heter musikalen ”La cage aux folles”.

Det här är en lite bortglömd fas av Pierres karriär, men genom benägen givmildhet (tack!) kan vi idag lyssna lite på Pierre Isacssons insatser i ”En fasansfull affär”. Den spelades som nämnts mellan september 1984 och maj 1985 via Riksteatern – den var alltså ute Sverige och turnerade. I original heter musikalen ”Little shop of horrors” och handlar om floristen Seymour som en dag får tag i en märklig planta. Plantan döper han till Audrey II efter sin stora kärlek och kollega i affären, Audrey. Plantan är egentligen en utomjordning som är här för att ta över världen och måste ha människoblod för att överleva. Seymor måste alltså förse Audrey II med blod, först sitt eget, sedan genom att döda kunderna. Text och musik stod Howard Ashman och Alan Menken för, ett par som senare komponerade soundtracken till Disneyfilmer som ”Skönheten och odjuret” och ”Pocahontas”. Musikalen bygger i sin tur på en b-film från 1960 av Roger Corman. Musikalen hade premiär den 27 juli 1982, off Broadway på Orpheum Theatre där den gick i fem år och över 2000 föreställningar – och den har blivit en av de mest kända och spelade musikalerna; kanske för att det är en rätt kompakt föreställning som inte kräver så förfärligt mycket folk. Den blev film igen 1986, nu med Rick Moranis i huvudrollen. Rollen som plantan Audrey II innebär att skådespelaren inte syns på scenen. I originaluppsättningen spelades rösten av Ron Taylor, en skådespelare som även medverkar i filmer som "Who´s that girl" och i tv-serier som "Miami Vice", "Twin Peaks", "Star Trek" och "L.A. Law". Det är också Ron Taylor som är bluesartisten Bleeding Gums Murphy i några avsnitt av "The Simpsons". Taylor avled 2002.

Pierre Isacsson syntes alltså inte i själva föreställningen, men hans röst är givetvis lätt att känna igen och av det man kan höra så ger han Audrey II bra liv. Det verkar som att han gillar den här lite absurda, roliga och grymma rollen. Här får vi ett smakprov på Audrey II. Om man nu får säga så.