Don Quijote har redan figurerat i en Pierre Isacsson-sång, nämligen "Säg finns jag till". Själva förebilden, Don Quijote alltså, är en roman i två delar (1605 respektive 1615) skriven av Miguel Cervantes. Don Quijote är en fattig adelsman som förläser sig på riddarromaner och drar ut i världen för att upprätthålla romanernas ideal. Färden går på hästen Rosinante, med sin väpnare Sancho Panza vid sin sida. Mest känt är väl avsnittet där Don Quijote slåss mot ett antal väderkvarnar som han tror är jättar.
"Don Quijote" kommer från Pierres sista skiva "Igen" och Pierres text är inte ett soundtrack till Cervantes roman, om nu någon trodde det. Texten handlar snarare om att behålla sina drömmar och tillåta sig att vara ett barn och aldrig ge upp sin fantasi. Pianostrukturen i sticket är intill förväxling likt det i ABBA:s "Waterloo". En liknande tydlig ABBA-influens finns också i "Var inte rädd, jag är hos dig".
Don Quijote
Text & musik: Pierre Isacsson
Don Quijote,
riddare av drömmar
Jag står orädd och ensam
och kämpar mot en
gammal väderkvarn
Don Quijote,
riddare av drömmar
i min syn på den värld
där vi lever vill jag
va’ ett evigt barn
Snurra, snurra i din karusell
ja du kan snurra, snurra i din karusell
Jag går med sakta steg, ser mig omkring
Det händer så mycket på min väg
Stanna, stanna min oro en stund,
försök att stanna, stanna min oro en stund
Vill du se äventyr var du än går,
du ser det med lite fantasi.
Ref
lördag 28 augusti 2010
måndag 23 augusti 2010
Spelaren
Den 27 augusti 1982 sände TV2 "Country på kvällskanten", en serie countryprogram som hade Alf Robertson som programledare och spelades in på Moga loge. Programmet är löst utformat som en countryresa genom Sverige, där resan sker genom gästerna i programmet. Resan börjar i Skåne med Hasse Andersson, och övriga gäster som framför en låt eller två är Marie Hedman/Kerstin Dahlberg, Björn Alriksson, Örjan Englund, Hookie Olofsson, Tanya, Tomas Haglund, Pierre Isacsson, Kikki Danielsson och Elisabeth Andreasson. Alf Robertson själv spelar "Jag flög över vårt hus i går natt" och "Balladen om Nisse Karlsson". Många av solisterna ingår också i husbandet, som består av Hasse Rosen, gitarr, Kjell Öhman, piano, Björn Alriksson, munspel, Tomas Haglund, fiol, Janne Gullbäck, trummor, Sam Bengtsson, bas och Mats Rosén, steel guitar samt Marie Hedman, Kerstin Dahlberg och Örjan Englund i kör.
Pierre Isacsson (som representerar "Söders höjder" i countryresan genom landet) hälsas välkommen till "countryfamiljen" och spelar de två låtarna från den då aktuella "Country circus vol.1", nämligen "Ett gräs som var så grönt" och "Spelaren". "Ett gräs som var så grönt" är ju dessutom Alfs översättning av Kris Kristoferssons "Good for nothing blues". Pierre går in för countrysvängen, har vit kavaj, vita byxor, mörka boots och gitarren på magen. Rutinen lyser igenom, ett mycket säkert framträdande trots en mikrofon som av och till trilskas och vill vika ner sig. Efter första låten plockar han fram sin traditionella "Ja, jag säger som jag alltid har sagt: tack ska ni ha", innan han plockar igång (mycket snyggt dessutom) "Spelaren".
Pierre Isacsson (som representerar "Söders höjder" i countryresan genom landet) hälsas välkommen till "countryfamiljen" och spelar de två låtarna från den då aktuella "Country circus vol.1", nämligen "Ett gräs som var så grönt" och "Spelaren". "Ett gräs som var så grönt" är ju dessutom Alfs översättning av Kris Kristoferssons "Good for nothing blues". Pierre går in för countrysvängen, har vit kavaj, vita byxor, mörka boots och gitarren på magen. Rutinen lyser igenom, ett mycket säkert framträdande trots en mikrofon som av och till trilskas och vill vika ner sig. Efter första låten plockar han fram sin traditionella "Ja, jag säger som jag alltid har sagt: tack ska ni ha", innan han plockar igång (mycket snyggt dessutom) "Spelaren".
onsdag 18 augusti 2010
Boken till bra pris...
Håller på att feng-shuia mig till lite ordning i garderoben, och tänkte därmed komma med ett härligt hösterbjudande. Vad sägs om att köpa "Jag vill andas samma luft som du!", boken om Pierre, till specialpriset 150 kronor, inklusive porto.
För bara 150 kronor kan alltså boken ligga i din brevlåda inom blott ett par dagar, givetvis signerad. Skicka ett mejl till mig (perfawiker@yahoo.se), så fixar jag det.
Slå till.
För bara 150 kronor kan alltså boken ligga i din brevlåda inom blott ett par dagar, givetvis signerad. Skicka ett mejl till mig (perfawiker@yahoo.se), så fixar jag det.
Slå till.
måndag 16 augusti 2010
Jag är så sen
Idag lyssnar vi lite på en rätt svåråtkomlig pärla från Pierre Isacsson. Vi har inte haft så mycket med av hans inläsningar och insjungningar för barn, men det finns några som är riktigt, riktigt bra. Som den här till exempel, hämtad från "Disney-Matiné: 3 sagor och sånger ur berömda Disney-filmer. Vol 1." från 1975, och senare utgiven på en samlingskassett. Pierre sjunger tre låtar, "När någonting händer i Ankeborg", "Godaste glassen i stan" och "Jag är så sen". Den senare är hämtad ur filmen "Alice i Underlandet". Det är en Disneyproduktion och bygger givetvis på boken av Lewis Carrol och hade premiär i juli 1951. Men Pierres insjungning är givetvis inte för en film utan för skivmarknaden (för barn). I filmen sjungs "Jag är så sen", eller "I'm late" som den heter i original, av den vita kaninen som alltid har bråttom.
Jag är så sen
- I'm late -
Text: Bob Hilliard
Musik: Sammy Fain
Svensk text: Gardar Sahlberg & Lennart Reuterskiöld
Bob Hilliard föddes 1918 och dog 1971. Han skrev mängder av kända texter, med utgångspunkt i Tin Pan Alley, som "Our Day Will Come" (Ruby & the Romantics), "A Poor Man's Roses (or a Rich Man's Gold)" (Patsy Cline), "The Coffee Song" (Frank Sinatra), "Please Stay" (The Drifters), "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" (som på svenska blev "Flickor bak i bilen) och "(Why Did I Tell You I Was Going To) Shanghai" (Doris Day).
Sammy Fain föddes som Samuel E. Feinberg 1902 (död 1989). Han skrev mycket musik, även filmmusik. Låtar han ligger bakom är "Let a Smile Be Your Umbrella" (Bing Crosby), "That Old Feeling" och till Broadway låg han bakom musiken till musikaler som "Everybody's Welcome", "Right This Way", "I'll Be Seeing You" och "Flahooley". Oscar för bästa filmmusik fick han två gånger, med "Secret Love" från "Calamity Jane" (1954) och "Love Is a Many-Splendored Thing" från filmen med samma namn 1955.
För den svenska texten stod alltså två personer, Gardar Sahlberg och Lennart Reuterskiöld. Gardar Sahlberg, född 1908 i Gudmundrå i Ångermanland, död 1983, var litteraturforskare, manusförfattare, sångtextförfattare och kortfilmsregissör. När Sveriges Radio övertog SF:s filmarkiv 1964, blev han chef för detta. Sahlberg har skrivit texter till många populära filmer och sånger, bland annat många Disney-låtar, som Lady och Lufsens "Bella Notte" och Askungens små medarbetares "En dröm ger åt tanken vingar". Men även andra låtar som "Bygga upp ett stort berg" (Jan Malmsjö) och "Bibbidi-Boobbidi-Doo" (Thory Berhards).Han har även skrivit filmmanus till filmer som "Brott i Paradiset", "Driver dagg faller regn" och "Flickan i fönstret mitt emot".
Lennart Reuterskiöld (mest känd under pseudonymen "Karl-Lennart") föddes 1898, dog 1986, och var sångtextförfattare och musikförläggare (använde också pseudonymen Leo Breitner). Han var gift med sångtextförfattaren Ingrid Reuterskiöld (född 1905, död 1986 - blott två månader efter sin make). Hon använde pseudonymerna Ninita och I. Rimson, och har också översatt många sånger, som bland annat Country Four spelat in. Reuterskiöld grundade 1925 musikförlaget Reuter & Reuter Förlags AB.
Så här låter den med Pierre, och även om det "bara" är en barnsång tycker jag han sjunger ruskigt bra här, eller hur? Perfekt timing i sången.
Jag är så sen
- I'm late -
Text: Bob Hilliard
Musik: Sammy Fain
Svensk text: Gardar Sahlberg & Lennart Reuterskiöld
Bob Hilliard föddes 1918 och dog 1971. Han skrev mängder av kända texter, med utgångspunkt i Tin Pan Alley, som "Our Day Will Come" (Ruby & the Romantics), "A Poor Man's Roses (or a Rich Man's Gold)" (Patsy Cline), "The Coffee Song" (Frank Sinatra), "Please Stay" (The Drifters), "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" (som på svenska blev "Flickor bak i bilen) och "(Why Did I Tell You I Was Going To) Shanghai" (Doris Day).
Sammy Fain föddes som Samuel E. Feinberg 1902 (död 1989). Han skrev mycket musik, även filmmusik. Låtar han ligger bakom är "Let a Smile Be Your Umbrella" (Bing Crosby), "That Old Feeling" och till Broadway låg han bakom musiken till musikaler som "Everybody's Welcome", "Right This Way", "I'll Be Seeing You" och "Flahooley". Oscar för bästa filmmusik fick han två gånger, med "Secret Love" från "Calamity Jane" (1954) och "Love Is a Many-Splendored Thing" från filmen med samma namn 1955.
För den svenska texten stod alltså två personer, Gardar Sahlberg och Lennart Reuterskiöld. Gardar Sahlberg, född 1908 i Gudmundrå i Ångermanland, död 1983, var litteraturforskare, manusförfattare, sångtextförfattare och kortfilmsregissör. När Sveriges Radio övertog SF:s filmarkiv 1964, blev han chef för detta. Sahlberg har skrivit texter till många populära filmer och sånger, bland annat många Disney-låtar, som Lady och Lufsens "Bella Notte" och Askungens små medarbetares "En dröm ger åt tanken vingar". Men även andra låtar som "Bygga upp ett stort berg" (Jan Malmsjö) och "Bibbidi-Boobbidi-Doo" (Thory Berhards).Han har även skrivit filmmanus till filmer som "Brott i Paradiset", "Driver dagg faller regn" och "Flickan i fönstret mitt emot".
Lennart Reuterskiöld (mest känd under pseudonymen "Karl-Lennart") föddes 1898, dog 1986, och var sångtextförfattare och musikförläggare (använde också pseudonymen Leo Breitner). Han var gift med sångtextförfattaren Ingrid Reuterskiöld (född 1905, död 1986 - blott två månader efter sin make). Hon använde pseudonymerna Ninita och I. Rimson, och har också översatt många sånger, som bland annat Country Four spelat in. Reuterskiöld grundade 1925 musikförlaget Reuter & Reuter Förlags AB.
Så här låter den med Pierre, och även om det "bara" är en barnsång tycker jag han sjunger ruskigt bra här, eller hur? Perfekt timing i sången.
fredag 13 augusti 2010
Pierre Isacsson på Bokmässan i Göteborg
Söndag den 26 september klockan 14.30 kommer boken om Pierre, "Jag vill andas samma luft som du!", att presenteras av författaren Per Wiker på Bokmässan i Göteborg. Platsen är Värmlandsmontern. Mer detaljer kommer senare, men där finns möjligheten att lyssna till historien om Pierre, bakgrunden till boken - och den kommer givetvis att finnas till försäljning.
Country Four - Nånstans, nångång, #6
11. Minns i november
Try to remember
Harvey Schmidt - Tom Jones - Gösta Rybrandt
”Minns i november” heter i original ”Try to remember”, skriven av Harvey Schmidt och Tom Jones (nej, inte DEN Tom Jones)och hämtad från musikalen ”The Fantasticks” (en musikal som förövrigt Pierre själv skulle spela med i som skådespelare långt senare!). Texten översattes till svenska av Gösta Rybrant. Eftersom det är en musikallåt finns ingen egentlig ”orginalinspelning”, men många har spelat in den. Vi kan ju till exempel lyssna på Roy Orbinsons version.
Fast det är väl inte osannolikt att inspriationen kom från The Brothers Fours version, en grupp som låter rätt mycket Country Four.
Den svenska översättningen med Country Four gick upp på svensktoppen, där den låg i tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967, precis när militärjuntan tar makten i Grekland. Första veckan toppade Anna-Lena Löfgren med "Plaisir d´amour", de andra två låg Jan Malmsjö etta med "En sång, en gång, för länge, länge sen". Noteras kan också att Family Four gjorde entre på listan, med "Det ska va gamla låtar", den tredje veckan Country Four låg där. Så här lät "Minns i november" med Country Four.
12. Camp
After the ball
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
Camp beskrivs på skivomslaget som "det senaste modeordet". Detta var alltså 1967. Eftersom ordet inte används särskilt mycket idag kan man ju undra vad det ordet betyder. Det syftar på dålig smak, fast på ett ironiskt sätt. Ungefär som kitsch alltså, fast kitsch handlar mer om specifika föremål camp är mer företeelser, filmer eller personer. Om något är "campy" är det lite för mycket, men ändå uppskattat...som "campy" beskrivs t ex Bette Midler, David Bowie, Elton John, Liberace, Madonna, tv-serierna Batman och Dallas, filmen Hairspray, Dame Edna. Är ni med? Det har alltså inte sällan vissa homosexuella förtecken. I Svenska Akademins ordlista beskrivs "camp" som "Gammalmodig o. lite löjlig på ett moderiktigt sätt".
"After the Ball" skrevs 1891 av Charles K. Harris. Där handlar den om en gammal man som berättar för sin syster eller brorsdotter varför han aldrig blev gift. Han var en gång kär i en flicka, men efter en "ball" såg han henne kyssa en annan man och vägrade lyssna på hennes förklaringar. Förste efter att hon dött många år senare, förstod han att mannen var hennes bror. "After the Ball" togs med i musikalen "A Trip to Chinatown" redan på 1800-talet, och senare också i broadwaymusikalen "Show Boat" (premiär 1927) av Jerome Kern och Oscar Hammerstein. På svenska heter den "Teaterbåten" och hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm 1942, med bland annat Nils Poppe och Annalisa Ericson i rollerna. För översättningen svarade Gösta Rybrant.
"Camp" med Country Four är alltså någonting annat, inte den vanliga översättningen ur "Teaterbåten". Texten är skriven (av Per-Anders Boquist) till den gamla melodin, som på skivomslaget beskrivs som "camp" i sig själv. Per-Anders Boquist använde helt enkelt melodin som grund, till en ny text - och det blev alltså "Camp" på svenska. I denna version handlar det om gamla dar, som beskrivs i nostalgiska ordalag: "smekande toner ifrån flydda dar", "en gång om året bjöds det till bal", "bleknade foton, gula, tittar från väggen ner - även om de är fula vill vi ha fler och fler", "farfars uniform", "låtar från mormors tid", "gammalt krimskrams ingen känns vid", "moster Lovisa", "symaskinen". Funkar hyfsat. Jeff Brown Jr, alltså Jan Boquist, står för arrangemanget.
Try to remember
Harvey Schmidt - Tom Jones - Gösta Rybrandt
”Minns i november” heter i original ”Try to remember”, skriven av Harvey Schmidt och Tom Jones (nej, inte DEN Tom Jones)och hämtad från musikalen ”The Fantasticks” (en musikal som förövrigt Pierre själv skulle spela med i som skådespelare långt senare!). Texten översattes till svenska av Gösta Rybrant. Eftersom det är en musikallåt finns ingen egentlig ”orginalinspelning”, men många har spelat in den. Vi kan ju till exempel lyssna på Roy Orbinsons version.
Fast det är väl inte osannolikt att inspriationen kom från The Brothers Fours version, en grupp som låter rätt mycket Country Four.
Den svenska översättningen med Country Four gick upp på svensktoppen, där den låg i tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967, precis när militärjuntan tar makten i Grekland. Första veckan toppade Anna-Lena Löfgren med "Plaisir d´amour", de andra två låg Jan Malmsjö etta med "En sång, en gång, för länge, länge sen". Noteras kan också att Family Four gjorde entre på listan, med "Det ska va gamla låtar", den tredje veckan Country Four låg där. Så här lät "Minns i november" med Country Four.
12. Camp
After the ball
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
Camp beskrivs på skivomslaget som "det senaste modeordet". Detta var alltså 1967. Eftersom ordet inte används särskilt mycket idag kan man ju undra vad det ordet betyder. Det syftar på dålig smak, fast på ett ironiskt sätt. Ungefär som kitsch alltså, fast kitsch handlar mer om specifika föremål camp är mer företeelser, filmer eller personer. Om något är "campy" är det lite för mycket, men ändå uppskattat...som "campy" beskrivs t ex Bette Midler, David Bowie, Elton John, Liberace, Madonna, tv-serierna Batman och Dallas, filmen Hairspray, Dame Edna. Är ni med? Det har alltså inte sällan vissa homosexuella förtecken. I Svenska Akademins ordlista beskrivs "camp" som "Gammalmodig o. lite löjlig på ett moderiktigt sätt".
"After the Ball" skrevs 1891 av Charles K. Harris. Där handlar den om en gammal man som berättar för sin syster eller brorsdotter varför han aldrig blev gift. Han var en gång kär i en flicka, men efter en "ball" såg han henne kyssa en annan man och vägrade lyssna på hennes förklaringar. Förste efter att hon dött många år senare, förstod han att mannen var hennes bror. "After the Ball" togs med i musikalen "A Trip to Chinatown" redan på 1800-talet, och senare också i broadwaymusikalen "Show Boat" (premiär 1927) av Jerome Kern och Oscar Hammerstein. På svenska heter den "Teaterbåten" och hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm 1942, med bland annat Nils Poppe och Annalisa Ericson i rollerna. För översättningen svarade Gösta Rybrant.
"Camp" med Country Four är alltså någonting annat, inte den vanliga översättningen ur "Teaterbåten". Texten är skriven (av Per-Anders Boquist) till den gamla melodin, som på skivomslaget beskrivs som "camp" i sig själv. Per-Anders Boquist använde helt enkelt melodin som grund, till en ny text - och det blev alltså "Camp" på svenska. I denna version handlar det om gamla dar, som beskrivs i nostalgiska ordalag: "smekande toner ifrån flydda dar", "en gång om året bjöds det till bal", "bleknade foton, gula, tittar från väggen ner - även om de är fula vill vi ha fler och fler", "farfars uniform", "låtar från mormors tid", "gammalt krimskrams ingen känns vid", "moster Lovisa", "symaskinen". Funkar hyfsat. Jeff Brown Jr, alltså Jan Boquist, står för arrangemanget.
torsdag 12 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #5
9. Guantanamera
Folkmelodi från Cuba
Musikbearbetning Jeff Brown Jr , text patrik
"Guantanamera" är en kubansk folksång, som näst intill har nationalsångskänsla. Den skrevs (troligen 1929) av José Fernández Diaz (Joseíto Fernández), också detta troligen, eftersom kubanska Högsta Domstolen så sent som 1993 dömde i en rättstvist som hävdade att musiken egentligen grundar sig på en sång av Herminio "El Diablo" García Wilson, men man dömde alltså till Fernandez fördel. Fernandez kan nog hur somhelst ta åt sig äran för att den blev populär, för det var genom att spela den i sin radioshow den blev en klassiker. Den består egentligen av två olika delar, versen och refrängen, som satts ihop. Refrängen ("guarija guantanamera") har Fernandez plockat upp från en gammal traditionell sång, och gjorde den till en sång med sitt band. Det finns många olika textversioner, och Fernandez använde själv sången som prototyp i sina radioprogram, där han satte ny, aktuell text till musiken. En av de vanligaste textversionerna bygger på en strof i en dikt av den kubanske nationalpoeten och frihetshjälten Jose Marti - och den har blivit en nationalistisk hyllning till Kuba - men pusslingen gjordes inte förrän långt senare av Julian Orbon.
Många har spelat in det genom åren, Joan Baez, Julio Iglesias, Wyclef Jean, Los Lobos, Trini Lopez och Nana Mouskouri till exempel, men den förste som tog tag i den var Pete Seeger, finns bland annat på "We Shall Overcome: The Complete Carnegie Hall Recording June 8, 1963", men ursprungligen gjorde han den med sitt band The Weavers. I klippet nedan sjunger han märkligt nog "las palmas" inte "la palma".
The Sandpipers hade en stor hit med den i USA och England i september/oktober 1966. I samma veva spelade såväl Towa Carson som Lasse Lönndahl in svenska versioner av den, fast med svensk text av Lasse Green. Till Country Four gjorde dock Per-Anders Boquist en alldeles egen översättning, och för arrangemanget stod Jeff Brown Jr, det vill säga brodern Anders Boquist.
I Sverige är ju låten numera mest känd som reklam för att panta burkar.
10. Fröken Blyg
Georgy Girl
Tom Springfield - Jim Dale - Patrik
"Georgy Girl," är ännu en låt hämtad från The Seekers, denna gång från "Come The Day" (eller "Georgy Girl" som LP:n döptes till i USA) från 1966. "Georgy Girl" skrevs av Tom Springfield och skådespelaren/kompositören Jim Dale och var filmmusik till filmen med samma namn med Lynn Redgrave, James Mason och Alan Bates i rollerna som hade premiär i oktober 1966 (huvudkaräktären heter verkligen Georgy, så det är en av de udda filmlåtar som faktiskt hänger ihop med filmen och inte, som John Prine säger att när man hör filmlåtarna är det som om "väckarklockan sätter igång - vad i helvete gör den sången här?".
Den släpptes som singel i slutet av 1966 och blev en hit och blev deras första (och sista) etta i USA i februari 1967.
Jim Dale är en rätt känd engelsk skådespelare, sångare (som i musikalen "Barnum") och uppläsare, vars röst använts till tv-serien "Pushing Daisys" och han fick även två Grammisar i USA för inläsningen av Harry Potter till ljudbok. Den svenska texten skrev Patrik/Per-Anders Boquist och där har Georgy girl blivit "Fröken blyg".
Folkmelodi från Cuba
Musikbearbetning Jeff Brown Jr , text patrik
"Guantanamera" är en kubansk folksång, som näst intill har nationalsångskänsla. Den skrevs (troligen 1929) av José Fernández Diaz (Joseíto Fernández), också detta troligen, eftersom kubanska Högsta Domstolen så sent som 1993 dömde i en rättstvist som hävdade att musiken egentligen grundar sig på en sång av Herminio "El Diablo" García Wilson, men man dömde alltså till Fernandez fördel. Fernandez kan nog hur somhelst ta åt sig äran för att den blev populär, för det var genom att spela den i sin radioshow den blev en klassiker. Den består egentligen av två olika delar, versen och refrängen, som satts ihop. Refrängen ("guarija guantanamera") har Fernandez plockat upp från en gammal traditionell sång, och gjorde den till en sång med sitt band. Det finns många olika textversioner, och Fernandez använde själv sången som prototyp i sina radioprogram, där han satte ny, aktuell text till musiken. En av de vanligaste textversionerna bygger på en strof i en dikt av den kubanske nationalpoeten och frihetshjälten Jose Marti - och den har blivit en nationalistisk hyllning till Kuba - men pusslingen gjordes inte förrän långt senare av Julian Orbon.
Många har spelat in det genom åren, Joan Baez, Julio Iglesias, Wyclef Jean, Los Lobos, Trini Lopez och Nana Mouskouri till exempel, men den förste som tog tag i den var Pete Seeger, finns bland annat på "We Shall Overcome: The Complete Carnegie Hall Recording June 8, 1963", men ursprungligen gjorde han den med sitt band The Weavers. I klippet nedan sjunger han märkligt nog "las palmas" inte "la palma".
The Sandpipers hade en stor hit med den i USA och England i september/oktober 1966. I samma veva spelade såväl Towa Carson som Lasse Lönndahl in svenska versioner av den, fast med svensk text av Lasse Green. Till Country Four gjorde dock Per-Anders Boquist en alldeles egen översättning, och för arrangemanget stod Jeff Brown Jr, det vill säga brodern Anders Boquist.
I Sverige är ju låten numera mest känd som reklam för att panta burkar.
10. Fröken Blyg
Georgy Girl
Tom Springfield - Jim Dale - Patrik
"Georgy Girl," är ännu en låt hämtad från The Seekers, denna gång från "Come The Day" (eller "Georgy Girl" som LP:n döptes till i USA) från 1966. "Georgy Girl" skrevs av Tom Springfield och skådespelaren/kompositören Jim Dale och var filmmusik till filmen med samma namn med Lynn Redgrave, James Mason och Alan Bates i rollerna som hade premiär i oktober 1966 (huvudkaräktären heter verkligen Georgy, så det är en av de udda filmlåtar som faktiskt hänger ihop med filmen och inte, som John Prine säger att när man hör filmlåtarna är det som om "väckarklockan sätter igång - vad i helvete gör den sången här?".
Den släpptes som singel i slutet av 1966 och blev en hit och blev deras första (och sista) etta i USA i februari 1967.
Jim Dale är en rätt känd engelsk skådespelare, sångare (som i musikalen "Barnum") och uppläsare, vars röst använts till tv-serien "Pushing Daisys" och han fick även två Grammisar i USA för inläsningen av Harry Potter till ljudbok. Den svenska texten skrev Patrik/Per-Anders Boquist och där har Georgy girl blivit "Fröken blyg".
måndag 9 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #4
7. Vägen till morgonstad
Morningtown Ride
Malvina Reynolds - Patrik
Malvina Reynolds (1900 - 1978) var en amerikansk folk/blues singer/songwriter och politiskt aktivist. Hon debuterade sent inom musiken, först i 50-årsåldern när hon umgicks med artister som Pete Seeger. Hon skrev sånger som "What Have They Done to the Rain", (inspelad av bland annat The Searchers och Joan Baez) - en låt om kärnvapenhotet som kom 1962, samma år som Bob Dylans "A Hard Rain´s A-Gonna Fall" om samma sak.
Anda låtar hon har skrivi är "It Isn't Nice", "Turn Around" (som bland annat Harry Belafonte spelat in), "From way up here" och "There's a Bottom Below". Hon var närmast en protestsångare, men skrev också barnsånger, som "Magic Penny" och "Morningtown Ride" - och hon skrev senare låtar till Sesam Street. En av hennes mest kända sånger har kommit att bli "Little boxes", eftersom den numera är signaturmelodi till tv-serien "Weeds". Då med olika artister, som Elvis Costello och Regina Spector.
"Morningtown Ride" skrev hon redan 1957, men blev en hit långt senare med The Seekers. De spelade in den till "Hide and Seekers" 1965 (eller "The four and only Seekers" som den hette i England), blev nummer 8 i Australien och nummer 44 i USA augusti 1965. De gjorde en nyinspelning 1966 för England och där nådde den nummer 2 i december 1966. Det är alltså en barnvisa egentligen och handlar om ett tåg som är på väg mot morgonen..xxxx
Eller 25 år senare...
Morningtown Ride
- Malvina Reynolds -
Train whistle blowin' makes a sleepy noise
Underneath their blankets go all the girls and boys
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Driver at the engine, fireman rings the bell
Sandman swings the lantern to show that all is well
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Maybe it is raining where our train will ride
All the little travellers are warm and snug inside
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Somewhere there is sunshine, somewhere there is day
Somewhere there is Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
För den svenska översättningen står Per-Anders Boquist/Patrik, som behållit barnsången..."vägen till morgonstad, ska vi snart få se"
8. Det går vind över fjärden
Four strong winds
Ian Tyson - Patrik
Det tog lång tid innan jag fick tag på den här låten i Country Fours tappning. Jag har aldrig sett den ute till försäljning, men nu när den faktiskt gjorde det var det någon mer som uppmärksammade det, så då blev det budgivning. Sådan är kapitalismen. Men det var det värt, och jag antar att barnen ändå inte behövde några nya vinterkläder.
Det handlar om en EP med Country Four, "Vägen till morgonstad", "Det går vind över fjärden", "Fröken Blyg" och "Camp". Den låt vi koncentrerar oss på idag är alltså, som rubriken skvallrar om, "Det går vind över fjärden". Jag har länge undrat vad Country Four skulle göra av den covern - jag har ju hört den i andra versioner, efter deras tolkning har såväl Neil Young som Ulf Lundell gjort den. Men mer om det senare.
"Four Strong Winds" skrevs av Ian Tyson. Han var ena delen av duon Ian and Sylvia, en folkmusikduo i början av 60-talet. Första versionen spelades dock in av The Brothers Four, som hade en liten hit med den i oktober 1963. Ian och Sylvias version kom strax därefter, i april 1964. Vi tar väl och börjar med att lyssna på den för ordningens skull.
Den svenska översättningen till Country Four gjordes av Per-Anders Boquist, signaturen "Patrik", och döptes alltså till "Det går vind över fjärden".
Country Fours prototyp, The Seekers gjorde den också, och andra artister som spelat in "Four Strong Winds" är Hank Snow, Judy Collins, Bob Dylan, Marianne Faithfull, The Searchers, Teenage Fanclub, John Denver, Bobby Bare, The Kingston Trio, Trini Lopez, Waylon Jennings, Joan Baez och Johnny Cash. Och så ett par till som vi ska lyssna på nu. Mest känd är nog ändå Neil Youngs version på "Comes a time" 1978, och han gjorde den även på avskedskonserten med the Band något år tidigare, "The Last Waltz". Här en live-version från senare tid, med Willie Nelson.
Ulf Lundell tog Neil Youngs version (det vill säga, det blev en "cover på en cover" som Lundell själv säger), översatte den till svenska, kallade den för "Fyra Vindar" och spelade in den till "Den Vassa Eggen" 1985 - men den kom aldrig med på den slutliga skivan. Den finns ändå att höra på "Livslinjen" eller den återutgivna cd-versionen av "Den vassa eggen". Går också att lyssna på via Spotify, här:
http://open.spotify.com/track/5PNLKU1hHiol5fiNpYK0hQ
Det lustiga är förresten att det finns ytterligare en svensk översättning som var en stor hit i Sverige, nämligen Åke Gerhards version till Hep Stars, som hette "Mot okänt land".
Morningtown Ride
Malvina Reynolds - Patrik
Malvina Reynolds (1900 - 1978) var en amerikansk folk/blues singer/songwriter och politiskt aktivist. Hon debuterade sent inom musiken, först i 50-årsåldern när hon umgicks med artister som Pete Seeger. Hon skrev sånger som "What Have They Done to the Rain", (inspelad av bland annat The Searchers och Joan Baez) - en låt om kärnvapenhotet som kom 1962, samma år som Bob Dylans "A Hard Rain´s A-Gonna Fall" om samma sak.
Anda låtar hon har skrivi är "It Isn't Nice", "Turn Around" (som bland annat Harry Belafonte spelat in), "From way up here" och "There's a Bottom Below". Hon var närmast en protestsångare, men skrev också barnsånger, som "Magic Penny" och "Morningtown Ride" - och hon skrev senare låtar till Sesam Street. En av hennes mest kända sånger har kommit att bli "Little boxes", eftersom den numera är signaturmelodi till tv-serien "Weeds". Då med olika artister, som Elvis Costello och Regina Spector.
"Morningtown Ride" skrev hon redan 1957, men blev en hit långt senare med The Seekers. De spelade in den till "Hide and Seekers" 1965 (eller "The four and only Seekers" som den hette i England), blev nummer 8 i Australien och nummer 44 i USA augusti 1965. De gjorde en nyinspelning 1966 för England och där nådde den nummer 2 i december 1966. Det är alltså en barnvisa egentligen och handlar om ett tåg som är på väg mot morgonen..xxxx
Eller 25 år senare...
Morningtown Ride
- Malvina Reynolds -
Train whistle blowin' makes a sleepy noise
Underneath their blankets go all the girls and boys
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Driver at the engine, fireman rings the bell
Sandman swings the lantern to show that all is well
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Maybe it is raining where our train will ride
All the little travellers are warm and snug inside
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Somewhere there is sunshine, somewhere there is day
Somewhere there is Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
Rockin', rollin', ridin', out along the bay
All bound for Morningtown, many miles away
För den svenska översättningen står Per-Anders Boquist/Patrik, som behållit barnsången..."vägen till morgonstad, ska vi snart få se"
8. Det går vind över fjärden
Four strong winds
Ian Tyson - Patrik
Det tog lång tid innan jag fick tag på den här låten i Country Fours tappning. Jag har aldrig sett den ute till försäljning, men nu när den faktiskt gjorde det var det någon mer som uppmärksammade det, så då blev det budgivning. Sådan är kapitalismen. Men det var det värt, och jag antar att barnen ändå inte behövde några nya vinterkläder.
Det handlar om en EP med Country Four, "Vägen till morgonstad", "Det går vind över fjärden", "Fröken Blyg" och "Camp". Den låt vi koncentrerar oss på idag är alltså, som rubriken skvallrar om, "Det går vind över fjärden". Jag har länge undrat vad Country Four skulle göra av den covern - jag har ju hört den i andra versioner, efter deras tolkning har såväl Neil Young som Ulf Lundell gjort den. Men mer om det senare.
"Four Strong Winds" skrevs av Ian Tyson. Han var ena delen av duon Ian and Sylvia, en folkmusikduo i början av 60-talet. Första versionen spelades dock in av The Brothers Four, som hade en liten hit med den i oktober 1963. Ian och Sylvias version kom strax därefter, i april 1964. Vi tar väl och börjar med att lyssna på den för ordningens skull.
Den svenska översättningen till Country Four gjordes av Per-Anders Boquist, signaturen "Patrik", och döptes alltså till "Det går vind över fjärden".
Country Fours prototyp, The Seekers gjorde den också, och andra artister som spelat in "Four Strong Winds" är Hank Snow, Judy Collins, Bob Dylan, Marianne Faithfull, The Searchers, Teenage Fanclub, John Denver, Bobby Bare, The Kingston Trio, Trini Lopez, Waylon Jennings, Joan Baez och Johnny Cash. Och så ett par till som vi ska lyssna på nu. Mest känd är nog ändå Neil Youngs version på "Comes a time" 1978, och han gjorde den även på avskedskonserten med the Band något år tidigare, "The Last Waltz". Här en live-version från senare tid, med Willie Nelson.
Ulf Lundell tog Neil Youngs version (det vill säga, det blev en "cover på en cover" som Lundell själv säger), översatte den till svenska, kallade den för "Fyra Vindar" och spelade in den till "Den Vassa Eggen" 1985 - men den kom aldrig med på den slutliga skivan. Den finns ändå att höra på "Livslinjen" eller den återutgivna cd-versionen av "Den vassa eggen". Går också att lyssna på via Spotify, här:
http://open.spotify.com/track/5PNLKU1hHiol5fiNpYK0hQ
Det lustiga är förresten att det finns ytterligare en svensk översättning som var en stor hit i Sverige, nämligen Åke Gerhards version till Hep Stars, som hette "Mot okänt land".
fredag 6 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #3
5. Exodus
Ernest Gold - Pat Boone - Lennart Svensson
Exodus är filmmusik, till filmen med samma namn från 1960 med Paul Newman i huvudrollen. Musiken skrevs av Ernest Gold till vilken Pat Boone satte ord till 1961 och gav den namnet "This land is mine". I version med text var den alltså inte med i filmen. Pat Boone (född 1934) var en oerhört framgångsrik man med sammetsröst under främst 1950- och 60-talet, även om han håller på än idag. Filmen (och sången) handlar om hur Israel bildades 1948. Boone själv var (är) kristen, och det finns en väl spridd skröna att Bob Dylan, när han övergav judendomen och blev kristen, döptes i Pat Boones swimmingpool. Det må vara ur det vill med den saken, men det finns faktiskt en annan Dylan-referens, nämligen från låten "Talkin' John Birch Paranoid Blues" från 1961:
To my knowledge there's just one man
that's really and truly an American,
that's George Lincoln Rockwell:
I know for a fact he hates Commies
'cause he picketed the movie Exodus.
Så här låter "Exodus Song (This land is mine)" med Pat Boone.
Fast först hade Ferrante and Teicher en hit med den. Instrumentalt. Då låter den så här.
Den svenska texten skrevs av en Lennart Svensson.
6. Det här är mitt land
This land is your land
Woody Guthrie - Lil Yunkers
Lustigt nog kommer två sånger i rad på skivan om landet, den ena heter "This land is mine" och den andra "This land is your land". "This land is your land" är kanske Woody Guthries mest kända låt. Woody Guthrie är en av amerikas största folksångare och har skrivit hundratals låtar. Född 1912 (egentligen döpt till Woodrow efter USA:s kommande president Woodrow Wilson), död i oktober 1967 (han levde alltså ännu när Country Four spelade in den). Växte upp i en fattig familj i Oklahoma, blev tidigt moderslös och fadern flyttade till Texas, dit Woody så småningom också flyttade. Han började spela gitarr och munspel tidigt, och drog in extrapengar på så vis. På 30-talet höll han till i Los Angeles och skrev några av sina mest kända sånger, ibland helt egna men ofta använde han gamla sånger som utgångspunkt. På hans gitarr satt en klisterlapp med texten "This machine kills facists". 1940 flyttade han till New York, Guthrie, och togs snabbt upp av folkmusikrörelsen. Han spelade också snart in sin första skiva "Dust Bowl Ballads". Det var också nu han skrev "This Land is Your Land", närmare bestämt i februari 1940. Låten är ett svar på Irving Berlins "God Bless America" som ständigt spelades i radion. Det är en sliskigt patriotisk sång, som nästintill har status som nationalsång. Den har alltid varit populär i USA, särskilt ofta i sportsammanhang, och får uppsving ibland. Som efter terrorattackerna USA 2001, när Celine Dion fick en ny hit med den:
När man hör den förstår man precis varför Guthrie hatade den. Han gillade inte texten, falskheten, sliskigheten. Detta, och en resa över landet, gav inspiration till "This Land Is Your Land" (från början med underrubriken "God Blessed America"...). Melodin har han lånat från en gammal gospelsång, "Oh My Loving Brother" (eller "Little Darling, Pal of Mine"), med The Carter Family.
Det var alltså prototypen till "This land is your land", som Woody skrev 1940 - det dröjde dock några år innan han spelade in den, i april 1944.
Sången är en hyllning till Amerika,
As I was walkin' - I saw a sign there
And that sign said - no tresspassing
But on the other side .... it didn't say nothin!
Now that side was made for you and me!
Redan under slutet av 1940-talet blev Guthrie allt sjukare, och fick snart samma diagnos som mamman, nämligen Huntings sjukdom. Från 1960 tillbringade han sin tid på sjukhus, från 1961 på Brooklyn State Hospital. Där hade han ofta besök av en ung man som just flyttat till New York, som ofta satt vid sängkanten och spelade för honom. Bob Dylan, såklart. Guthrie var Dylans stora förebild, och på första skivan finns låtar i Guthries anda, men bara två skrivna av Dylan själv, bland annat "Song to Woody". När artistaliten hyllade honom 1992, var det den låten han valde att göra, vilket väl visar vad mycket Guthrie betytt för honom.
Woody son Arlo är också artist och har haft rätt stora framgångar, framförallt med "Alice´s restraurant".
"This land is your land" kan mycket väl ha snappats upp från Seekers LP "A world on our own" från 1965, där de också gör "Four strong winds", som kommer i en Vountry Four-version längre fram på skivan.
Översättningen gjordes av Lil Yunkers. Hon föddes 1913, i Osby, var svensk sångerska (främst visor), journalist (bland annat Expressen), författare (bland annat reseböcker) och översättare. Hon var även skådespelerska och var exempelvis Bébé i "Flottans glada gossar" med Åke Söderblom och Åke Grönberg. Översättningen finns på en singel med Ann-Christine Molvig (mer känd som Grynet Molvig), som kom 1963. Den svenska texten är omvandlad, något klumpigt dessutom, till en kärlekssång. De är kära och vill bo i detta land, inget annat, och musiken har också fått en käck kostym. En tung, politisk sång har med andra ord blivit en liten luftig kärleksvisa i popstuk. Inte särskilt lyckat, faktiskt. Mikael Wiehe har ju gjort en ny översättning på senare år, en översättning som fungerar betydligt bättre.
Ernest Gold - Pat Boone - Lennart Svensson
Exodus är filmmusik, till filmen med samma namn från 1960 med Paul Newman i huvudrollen. Musiken skrevs av Ernest Gold till vilken Pat Boone satte ord till 1961 och gav den namnet "This land is mine". I version med text var den alltså inte med i filmen. Pat Boone (född 1934) var en oerhört framgångsrik man med sammetsröst under främst 1950- och 60-talet, även om han håller på än idag. Filmen (och sången) handlar om hur Israel bildades 1948. Boone själv var (är) kristen, och det finns en väl spridd skröna att Bob Dylan, när han övergav judendomen och blev kristen, döptes i Pat Boones swimmingpool. Det må vara ur det vill med den saken, men det finns faktiskt en annan Dylan-referens, nämligen från låten "Talkin' John Birch Paranoid Blues" från 1961:
To my knowledge there's just one man
that's really and truly an American,
that's George Lincoln Rockwell:
I know for a fact he hates Commies
'cause he picketed the movie Exodus.
Så här låter "Exodus Song (This land is mine)" med Pat Boone.
Fast först hade Ferrante and Teicher en hit med den. Instrumentalt. Då låter den så här.
Den svenska texten skrevs av en Lennart Svensson.
6. Det här är mitt land
This land is your land
Woody Guthrie - Lil Yunkers
Lustigt nog kommer två sånger i rad på skivan om landet, den ena heter "This land is mine" och den andra "This land is your land". "This land is your land" är kanske Woody Guthries mest kända låt. Woody Guthrie är en av amerikas största folksångare och har skrivit hundratals låtar. Född 1912 (egentligen döpt till Woodrow efter USA:s kommande president Woodrow Wilson), död i oktober 1967 (han levde alltså ännu när Country Four spelade in den). Växte upp i en fattig familj i Oklahoma, blev tidigt moderslös och fadern flyttade till Texas, dit Woody så småningom också flyttade. Han började spela gitarr och munspel tidigt, och drog in extrapengar på så vis. På 30-talet höll han till i Los Angeles och skrev några av sina mest kända sånger, ibland helt egna men ofta använde han gamla sånger som utgångspunkt. På hans gitarr satt en klisterlapp med texten "This machine kills facists". 1940 flyttade han till New York, Guthrie, och togs snabbt upp av folkmusikrörelsen. Han spelade också snart in sin första skiva "Dust Bowl Ballads". Det var också nu han skrev "This Land is Your Land", närmare bestämt i februari 1940. Låten är ett svar på Irving Berlins "God Bless America" som ständigt spelades i radion. Det är en sliskigt patriotisk sång, som nästintill har status som nationalsång. Den har alltid varit populär i USA, särskilt ofta i sportsammanhang, och får uppsving ibland. Som efter terrorattackerna USA 2001, när Celine Dion fick en ny hit med den:
När man hör den förstår man precis varför Guthrie hatade den. Han gillade inte texten, falskheten, sliskigheten. Detta, och en resa över landet, gav inspiration till "This Land Is Your Land" (från början med underrubriken "God Blessed America"...). Melodin har han lånat från en gammal gospelsång, "Oh My Loving Brother" (eller "Little Darling, Pal of Mine"), med The Carter Family.
Det var alltså prototypen till "This land is your land", som Woody skrev 1940 - det dröjde dock några år innan han spelade in den, i april 1944.
Sången är en hyllning till Amerika,
As I was walkin' - I saw a sign there
And that sign said - no tresspassing
But on the other side .... it didn't say nothin!
Now that side was made for you and me!
Redan under slutet av 1940-talet blev Guthrie allt sjukare, och fick snart samma diagnos som mamman, nämligen Huntings sjukdom. Från 1960 tillbringade han sin tid på sjukhus, från 1961 på Brooklyn State Hospital. Där hade han ofta besök av en ung man som just flyttat till New York, som ofta satt vid sängkanten och spelade för honom. Bob Dylan, såklart. Guthrie var Dylans stora förebild, och på första skivan finns låtar i Guthries anda, men bara två skrivna av Dylan själv, bland annat "Song to Woody". När artistaliten hyllade honom 1992, var det den låten han valde att göra, vilket väl visar vad mycket Guthrie betytt för honom.
Woody son Arlo är också artist och har haft rätt stora framgångar, framförallt med "Alice´s restraurant".
"This land is your land" kan mycket väl ha snappats upp från Seekers LP "A world on our own" från 1965, där de också gör "Four strong winds", som kommer i en Vountry Four-version längre fram på skivan.
Översättningen gjordes av Lil Yunkers. Hon föddes 1913, i Osby, var svensk sångerska (främst visor), journalist (bland annat Expressen), författare (bland annat reseböcker) och översättare. Hon var även skådespelerska och var exempelvis Bébé i "Flottans glada gossar" med Åke Söderblom och Åke Grönberg. Översättningen finns på en singel med Ann-Christine Molvig (mer känd som Grynet Molvig), som kom 1963. Den svenska texten är omvandlad, något klumpigt dessutom, till en kärlekssång. De är kära och vill bo i detta land, inget annat, och musiken har också fått en käck kostym. En tung, politisk sång har med andra ord blivit en liten luftig kärleksvisa i popstuk. Inte särskilt lyckat, faktiskt. Mikael Wiehe har ju gjort en ny översättning på senare år, en översättning som fungerar betydligt bättre.
tisdag 3 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #2
3. När du kom
Muss I denn
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
"Muss i' denn zum Städtele hinaus" är en tysk folksång, som omvandlades till "Wooden Heart" av Fred Wise, Ben Weisman, Kay Twomey och Bert Kaempfert. Mest känd blev sången med Elvis Presley, som gjorde den i filmen "G.I. Blues". Den var nummer ett i England i sex veckor, men släpptes inte i USA förrän november 1964. I USA var det i stället Joe Dowells version som blev nummer ett i augusti 1961.
Av versionerna som finns kan vi titta på Tom Petty.
Det är Per-Anders Boquist (Patrik) som översatt den till "När du kom", och Jeff Brown Jr som står för det svenska arrangemanget. Jeff Brown Jr är ingen annan än den andre Boquiste-brodern, Jan, som under denna pseudonym även försökte sig på en solokarriär vid samma tid, en karriär som dock aldrig blev någon större framgång.
4. Visa vid vindens ängar
Text och musik: Mats Paulson
Per-Anders Boquist, skivbolagsdirektören och producenten, strävade efter att få med visor i Country Fours repertoar. På "Nånstans nångång" är det "Visa vid vindens ängar" som står för det inslaget, skriven av Mats Paulson. Mats Paulson, född 1938, sångare, poet, målare och visdiktare. Hans första LP-skiva, "Tango i Hagalund", kom 1964 och två år senare "En stad, en morgon" från vilken "Visa vid vindens ängar kommer". Det är väl hans mest kända visa, därefter "Barfotavisan" (...Barfota utan strumpor och skor..."). 2001 gav han ut en roman, "Jesus kom aldrig till Branäs", om en ung evangelist i en liten frikyrkoförsamling i Värmland på 50-talet.
"Visa vid vindens ängar" är en sorts meta-sång, det vill säga en sång som handlar om att skriva en sång. I detta fall går det inte så bra.
Jag ville skriva en sommarvisa,
där ögonblick blir till evighet,
men ord blir stumma och toner dunkla,
min innersta tanke
förblir en hemlighet.
En inspelning av Lars Lönndahl låg på Svensktoppen i en vecka den 22 maj 1977. Visan har även tolkats av Mats Rådberg 1988, och Håkan Hellström på en EP från 2002, som till och med blev en liten hit.
"Katarina" i sången finns i verkligheten. Det fanns en ung Catharina i Rockarp som han mötte när han i slutet av 1950-talet var "sommardräng" på Rönnäs Asby Udde, och i granngården Rockarp fanns sommarförälskelsen, som senare skulle bli hans sångmö Katarina.
Muss I denn
Musikbearbetning Jeff Brown Jr, text Patrik
"Muss i' denn zum Städtele hinaus" är en tysk folksång, som omvandlades till "Wooden Heart" av Fred Wise, Ben Weisman, Kay Twomey och Bert Kaempfert. Mest känd blev sången med Elvis Presley, som gjorde den i filmen "G.I. Blues". Den var nummer ett i England i sex veckor, men släpptes inte i USA förrän november 1964. I USA var det i stället Joe Dowells version som blev nummer ett i augusti 1961.
Av versionerna som finns kan vi titta på Tom Petty.
Det är Per-Anders Boquist (Patrik) som översatt den till "När du kom", och Jeff Brown Jr som står för det svenska arrangemanget. Jeff Brown Jr är ingen annan än den andre Boquiste-brodern, Jan, som under denna pseudonym även försökte sig på en solokarriär vid samma tid, en karriär som dock aldrig blev någon större framgång.
4. Visa vid vindens ängar
Text och musik: Mats Paulson
Per-Anders Boquist, skivbolagsdirektören och producenten, strävade efter att få med visor i Country Fours repertoar. På "Nånstans nångång" är det "Visa vid vindens ängar" som står för det inslaget, skriven av Mats Paulson. Mats Paulson, född 1938, sångare, poet, målare och visdiktare. Hans första LP-skiva, "Tango i Hagalund", kom 1964 och två år senare "En stad, en morgon" från vilken "Visa vid vindens ängar kommer". Det är väl hans mest kända visa, därefter "Barfotavisan" (...Barfota utan strumpor och skor..."). 2001 gav han ut en roman, "Jesus kom aldrig till Branäs", om en ung evangelist i en liten frikyrkoförsamling i Värmland på 50-talet.
"Visa vid vindens ängar" är en sorts meta-sång, det vill säga en sång som handlar om att skriva en sång. I detta fall går det inte så bra.
Jag ville skriva en sommarvisa,
där ögonblick blir till evighet,
men ord blir stumma och toner dunkla,
min innersta tanke
förblir en hemlighet.
En inspelning av Lars Lönndahl låg på Svensktoppen i en vecka den 22 maj 1977. Visan har även tolkats av Mats Rådberg 1988, och Håkan Hellström på en EP från 2002, som till och med blev en liten hit.
"Katarina" i sången finns i verkligheten. Det fanns en ung Catharina i Rockarp som han mötte när han i slutet av 1950-talet var "sommardräng" på Rönnäs Asby Udde, och i granngården Rockarp fanns sommarförälskelsen, som senare skulle bli hans sångmö Katarina.
söndag 1 augusti 2010
Country Four - Nånstans, nångång, #1
Det är dags att presentera en skiva igen, den här gången Country Fours andra LP. Under 1966 byter Country Four skivbolag från Scandisc till Amigo. Första skivan på nya bolaget blir "Nånstans, nångång":
Nånstans, nångång (Amigo AMLP 801) Ca vår 1967
1. Nå'nstans, nå'ngång
2. Glöm bort allt dumt
3. När du kom
4. Visa vid vindens ängar
5. Exodus
6. Det här är mitt land
7. Vägen till morgonstad
8. Det går vind över fjärden
9. Guantanamera
10. Fröken Blyg
11. Minns i november
12. Camp
Från den släpptes fyra singlar. ”Nå'nstans, nå'ngång” / ”När du kom” var första singeln, och ”Nånstans, nångång” låg 11 veckor på Svensktoppen mellan 21 januari och 1 april 1967. Därefter släpptes ”Nå'nstans, nå'ngång” igen, som EP, backad med ”När du kom”/”Guantanamera”/ ”Minns i november”. Nu var det ”Minns i november” som gick upp på svensktoppen, den låg där tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967. Nästa singel blev ”Vägen till morgonstad” / ”Det här är mitt land” och ”Vägen till morgonstad” låg 5 veckor på Svensktoppen mellan 28 maj och 25 juni 1967. ”Vägen till morgonstad” släpptes även den som EP, backad med ”Det går vind över fjärden”/ ”Fröken Blyg”/Camp”, men ingen av dessa hamnade på svensktoppen. Däremot hamnade ”Glöm bort allt dumt” på svensktoppen, utan att släppas som singel, fast där låg den bara en vecka, den 6 augusti 1967.
Nånstans, nångång (Amigo AMLP 801) Ca vår 1967
1. Nå'nstans, nå'ngång
2. Glöm bort allt dumt
3. När du kom
4. Visa vid vindens ängar
5. Exodus
6. Det här är mitt land
7. Vägen till morgonstad
8. Det går vind över fjärden
9. Guantanamera
10. Fröken Blyg
11. Minns i november
12. Camp
Från den släpptes fyra singlar. ”Nå'nstans, nå'ngång” / ”När du kom” var första singeln, och ”Nånstans, nångång” låg 11 veckor på Svensktoppen mellan 21 januari och 1 april 1967. Därefter släpptes ”Nå'nstans, nå'ngång” igen, som EP, backad med ”När du kom”/”Guantanamera”/ ”Minns i november”. Nu var det ”Minns i november” som gick upp på svensktoppen, den låg där tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967. Nästa singel blev ”Vägen till morgonstad” / ”Det här är mitt land” och ”Vägen till morgonstad” låg 5 veckor på Svensktoppen mellan 28 maj och 25 juni 1967. ”Vägen till morgonstad” släpptes även den som EP, backad med ”Det går vind över fjärden”/ ”Fröken Blyg”/Camp”, men ingen av dessa hamnade på svensktoppen. Däremot hamnade ”Glöm bort allt dumt” på svensktoppen, utan att släppas som singel, fast där låg den bara en vecka, den 6 augusti 1967.
1. Nå'nstans, nå'ngång
Sowhere my love
Jarre- Webster - Ninita
"Nå´nstans, nå´ngång" var första singeln på det nystartade skivbolaget Amigo, och den dundersuccé som det blev, lade grunden för Amigos framtid. "Nå´nstans, nå´ngång" är ursprungligen filmmusik, nämligen ledmotivet till filmen "Dr Zjivago". Filmen bygger på en roman av ryssen Boris Pasternak från 1957 (utgiven på italienska, inte på ryska). Pasternak fick nobelpriset i litteratur året efter, men tvingades tacka nej. På ryska kom inte boken ut förrän 1988. Filmen kom 1965 och hade bland annat
Omar Sharif, Julie Christie, Geraldine Chaplin och Alec Guinness. Filmen, som regisserades av David Lean, hade premiär i USA vid jul 1965, men kom till Sverige i oktober 1966. Filmen fick 6 Oscars 1966 (bland annat bästa filmmusik). Country Fours inspelning hamnade på listorna i januari 1967.
Stycket heter ursprungligen "Lara´s Theme", och är ett sorts genomgående tema på hela soundtracket, som de flesta låtar utgår från eller cirklar omkring (fast som titel finns inte "Lara´s Theme" med som separat spår på soundtracket). När man noterade sångens succé skyndade man sig att sätta text till temat, och så föddes "Somewhere, my love", som många artister spelat in - allt från Chet Atkins till Kenny Rogers och Frank Sinatra.
Musiken skrevs av Maurice Jarre, född 1924 i Frankrike, död 2009 i Los Angeles, USA. Han har komponerat musiken till mängder av filmer, som Ghost, Döda poeters sällskap,
De dimhöljda bergens gorillor, Farlig förbindelse, Mad Max - bortom Thunderdome, Vittne till mord, Top Secret!, Brännpunkt Djakarta, Blecktrumman, Jesus från Nasaret, Doktor Zjivago och Lawrence av Arabien. Han har dessutom två berömda söner - Jean Michel Jarre (syntmusikern) och författaren Kevin Jarre (som bland annat skrivit manus till filmer som "Tombstone" och "Rambo II").
Mannen som fick uppdraget att skriva texten var Paul Francis Webster (född 1907, död 1984). Även Webster hade en lång och framgångrik karriär som frilansare i schlagerbraschen och filmmusik. Andra kända låtar är "The Shadow of Your Smile" från filmen "The Sandpiper", "Secret love" och "Love is a Many-Splendored Thing"
Den svenska texten skrev Ninita, det vill säga Ingrid Reuterskiöld.
2. Glöm bort allt dumt
Io ti daro di plu
M Remigi - Testa - Bengt Sten
"Glöm bort allt dumt" är ursprungligen en italiensk schlager, som var i final vid den årliga San Remofestivalen 1966. San Remofestivalen är en sorts italiensk melodifestival, som hålls varje år sedan 1951. Ibland har man utsett vinnaren av San Remo-festivalen att representera Italien i Eurovision song contest. Låten hette "Io ti daro di plu" i orginal och skrevs av Memo Remigi (musik) och Alfredo Testa (text).
Den översattes snabbt till engelska och hette då "Can I trust you" och var en hit med den Irländska gruppen The Baccelors sommaren 1966. Även svenska The Shanes har spelat in den, i engelsk orginalversion. För den engelska översättningen svarade Paul Vance (kompositören till "Itsy Bitsy Teeny Weeny Yellow Polka-Dot Bikini") och Eddie Snyder (som bland annat skrivit den engelska texten till "Strangers in the night").
Här är Bachelors.
Den svenska texten skrevs av Bengt Sten, psedonym för Bengt Melin (1928-1987). Han var allkonstnär, journalist och textförfattare, musiker och kompositör. Mellan 1942 och 1950 reste han världen runt och tog ströjobb. Var socialarbetare 1950 till 1954 samt frilansejournalist. Mellan 1954 och 1956 socialreporter på Aftontidningen, 1956—1958 nöjesreporter och allmän journalist på Morgontidningen. Från 1958 anställd vid Aftonbladet som allmänreporter, nöjeskrönikör, TV-recensent och kolumnist. Hade egen jazzgrupp 1946—1947. Gjorde jazzprogram i radio och TV-program för bland annat Lill-Babs och Gunnar Wiklund. 1962 började han skriva schlagertexter, bland övriga hits kan nämnas "Det kan väl inte jag rå för" (Gitte Henning), "Förlåt lilla vän", "En sommardröm" och "En ledig dag" (Östen Warnerbring), "En dag av kärlek" och "Kvällens sista dans" (Lasse Lönndahl). Han har också skrivit albumtexter och baksidestexter till skivor. En annan Pierre-referens är att han satt med i expertjuryn till Melodifestivalen 1972, samma år som Family Four vann med "Härliga sommardag" - men Bengt röstade på Cornelis Vreeswijks bidrag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)