Site Meter

söndag 31 januari 2010

Family Four "1971", #1

Jag tänkte att vi skulle ta en titt på låtarna på Family Fours debutskiva. Ett par i taget. Family Fours nya upplaga bildades 1969, men den första skivan kom inte förrän 1971. Bernt Öst åker genast till Kanarieöarna och sätter ihop ett program, och debuten med den nya konstellationen sker i Hylands hörna i februari 1970. Det blir succé direkt, och almanackan är fort fulltecknad. Under sommarturnén har man med Dick Gyllander på bas, men Öst säger i en intervju i Saxons veckotidning att han bara är ”deras orkester”. Tydligen var en LP planerad att ges ut 1970 som skulle hetat ”Nya Family Four”, men den gavs aldrig ut, av någon anledning. Men så kommer ändå debutskivan, som får samma namn som året den ges ut, 1971.

1. I gryningen
Text & musik: Lars Berghagen

Lars Berghagen behöver väl knappast någon introduktion. Han upptäcktes av skivproducenten Curt Pettersson på grammofonbolaget Karusell när han 19 år gammal. Skivdebuterade 1965. 1969 debuterade han på Svensktoppen med "Gunga Gunga". 1966 hade han dessutom ett udda uppdrag, han var en sorts personlig assistent/fixare/värd åt självaste Bob Dylan som var i Stockholm för att ge sin första konsert. Många hits har följt, som "En enkel sång om frihet", "Hålligång i skogen" och "Du som vandrar genom livet". I slutet 1960-talet samarbetade han ofta med Benny Andersson, tillsammans skrev de låtar som "Hej clown", som Jan Malmsjö sjöng i Melodifestivalen.

"I gryningen" finns på LP:n "Lars Berghagen" 1970, inspelad med Sven-Olof Walldoffs Orkester - en skiva som även innehåller låtar som "En kväll i juni", "Varför snöar det i maj" och "Ge mig din sång".


2. Tjänare Kärlek
Text & musik: Peter Himmelstrand

Från Melodifestivalen 1971 kommer tre låtar på Family Fours debutskiva - inte så konstigt, de hade ju inte mindre än fem bidrag med. "Tjänare kärlek" skrevs av Peter Himmelstrand (kom tvåa i tävlingen).

Himmelstrand (född 1936, död 1999) är en av våra flitigaste schlagerförfattare. Anställd på Afton-Tidningen som allmänreporter, sedan på Expressen, där han blev nöjesjournalist, musik- och showkrönikör och recensent. Han började översätta schlagertexter 1958 med "Jazzbacillen", som sjöngs in av Siw Malmkvist. Himmelstrand skrev under 1960-talet ungefär 100-150 texter...om året - men så småningom blev det förre översättningar och fler original. Första gången han låg på Svensktoppen med en egen melodi var 1964 ("Hem igen" med Hootenanny singers), men började inte på allvar skriva melodier förrän 1967. Det året kom " Alla har glömt" trea i melodifestivalen. På hösten vann "Håll dej till höger, Svensson" tävlingen om bästa melodi till trafikomläggningen för högertrafik. Även 1968 gick det bra i melodifestivalen, då han vann med melodin "Det börjar verka kärlek, banne mej" och kom trea med "Gå och göm dig, Åke Tråk" och "Du vet var jag finns". Han skrev också shower för krogscener och folkparksturnéer, utom hundratals enstaka bidrag till ledande artister, hela shower till bl a Family Four, Charlie Norman, Hep Stars och Svenne och Lotta. 1978 vann han Melodifestivalen igen, med "Det blir alltid värre framåt natten", som sjöngs för Sverige av Björn Skifs. Bland övriga låtar kan nämnas "Drömmen om Elin", "Det ska va gamla låtar", "En man i byrån", "Hälsa Mikael från mig" och "Det ska va gamla låtar".

http://open.spotify.com/track/2viMYxJ6MrrcHelbofLaqa

lördag 30 januari 2010

Hejsan, det är Lena

På baksidan till "Halleluja", Pierre Isacsson, Anna-Lena Löfgrens och Mats Rådbergs version av vinnarlåten i 1979 års Eurovision Song Context, ligger "Hejsan, det är Lena". Inspelningen gjordes i OAL-studio, Sollentuna i april 1979. Finns bara som denna singelbaksida, alltså inte på någon skiva.

I orginal heter den "Hello, this is Joanie" eller "Hello, This is Joanie (The Telephone Answering Machine Song)" som den heter ibland och skrevs av Paul Evans och Fred Tobias. Paul Evans har haft tre stora hitar som artist, "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" 1959, som dock inte skrevs av Evans - en låt som för övrigt i Siw Malmqvists svenska version heter "Flickor bak i bilen"), "Happy-Go-Lucky Me" 1960 och "Hello, this is Joanie" som släpptes 1978 och blev en stor hit, alltså närmare 20 år efter den senaste framgången. Annars har Evans skrivit mängder av låtar, bland annat till Elvis Presley. I orginal är "Hello, this is Joanie" egentligen en tragisk låt. Den handlar om en kille som bråkar med sin flickvän efter en fest. Hon åker iväg (berusad, får man förmoda) och när han ringer till henne dagen efter för att be om ursäkt kommer han bara till hennes telefonsvarare (Hello, this is Joanie, I'm sorry that I'm not home, but if you leave me your name and number, I promise soon as I get in I'll call"). Anledningen till att hon inte svarar är, får man veta i sista versen, att hon har kört ihjäl sig på väg hem från honom. Han saknar henne redan, och inser att det faktiskt finns ett sätt för honom att i alla fall få höra hennes röst, nämligen att ringa till hennes telefonsvarare:
"Hello, this is Joanie..."

Evans säger i en intervju på www.songfacts.com att han fick till en figur på gitarren, men inte kunde komma på någon bra text - så det uppdraget gick till Fred Tobias, som han samarbetat med tidigare. Fred Tobias har också skrivit mängder av texter, bland annat "Blue river" (som Elvis spelat in), "Born to late" och låtar till Rick Nelson och Charlie Rich.



I den svenska översättningen kände Pierre av någon anledning inte för att hålla kvar vid det morbida temat, utan gjorde om det till ett enklare svartsjukedrama. Han träffar Lena på diskot ("skön och 19 år"), och får hennes nummer så han kan ringa till henne någon dag, men kommer bara till en telefonsvarare ("Hejsan, det är Lena, tyvärr så har jag gått ut, men om du lämnar namn och nummer så ringer jag innan dan är slut"). Han lägger på luren, han har "aldrig ringt nån brud, han tar ju den han vill ha". I sista versen, där man i orginalet får veta att kvinnan dött, tar i stället mannen sin gruvliga och simpla hämnd (han måste få sista ordet) - han har nämligen talat in ett exakt likadant meddelande på sin telefonsvarare som hon ska få i örat när hon ringer, bevekad av den ursäkt han lämnat på hennes telefonsvarare...och mycket riktigt, där telefonen ringer efter någon timme låter han svararen gå igång... ("Hejsan, det är Johnny, tyvärr så har jag gått ut...").

lördag 23 januari 2010

Pierre tolkar andra - "Pappa sjöng bas"

Pappa sjöng bas
- Daddy Sang Bass -
Text & musik: Carl Perkins
Svensk text: Pierre Isacsson

"Daddy sang bass" skrevs av Carl Perkins, som just då var ute på turné med Johnny Cash - och det var också Cash som skulle få den stora hiten med den. Låten skrevs 1968 och släpptes samma år som singel och blev en hit med Johnny Cash tidigt 1969 (samtidigt som jag föddes, med andra ord). Han spelade den också på sin San Quentin-konsert 24 februari 1969. Johnny Cash (född 1932, död 2003) är en legendarisk countrysångare, som knappast behöver någon presentation. "Daddy sang bass" är en medryckande sång som handlar om...de medryckande sånger som religiösa sjöng på kvällarna, när de kommit hem från jobbet i bibelbältet i USA. Inbakat i sången finns en annan sång, nämligen "Will The Circle Be Unbroken". På orginalet hörs June Carter Cash och the Statler Brothers.



Carl Perkins, låtskrivaren, född 1932, död 1998, började uppträda redan som 14-åring och spelade sedan i olika lokala band, innan han 1954 började spela in för Sun Records där han fick en stor hit med sin "Blue Suede Shoes" 1956. Andra låtar han har skrivit är "Boppin' the Blues" och "Matchbox". Hans stora betydelse för rockmusiken fick man bevis för när hans sista skiva, "Go Cat Go!" gavs ut 1996. På den finns gäster som Paul Simon, John Fogerty, Tom Petty, Bono, Paul McCartney, John Lennon (via en gammal liveinspelning), George Harrison, Ringo Starr (alltså alla beatlarna!), Johnny Cash, Jimi Hendrix och Willie Nelson.

På Pierres översättning anges Kenneth Burns och Henry Haynes mystiskt nog som låtskrivare tillsammans med Carl Perkins. Burns (född 1920, död 1989) och Haynes (född 1920, död 1971) uppträdde som duon Homer and Jethro, med sin speciella nisch att göra parodier på kända låtar, som "(How Much Is) That Hound Dog in the Window" och "The Battle of Kookamonga". 1972 kom (posthumt, eftersom Haynes dog året innan) en inspelning där de gör en parodi på "Daddy sang bass" som de kallade "Daddy played first base". Kanske var det helt enkelt så att det var därifrån skivbolaget hämtade informationen till Pierres skivomslag. Burns försökte sig på en karriär själv, bland annat spelade han med Steve Goodman, men hans karriär dalade snabbt.



Texten har Pierre översatt själv, och han behåller temat om den sjungande mamman och pappan. En helt ok översättning. Lite svårare är dock att förstå den vers som Pierre lägger till, som inte har någon motsvarighet i orginalet.

Grannen breve, herr Pettersson,
kunde inte lyssna på radion,
tänkte gå till värden
för att klaga på vår sång
Så när han hade namnsdag gick vi fram och sa
har den äran Pettersson, på namnsdagen idag
då titta gubben upp och sa:
"Å fasen är det Pettersson idag!?"


lördag 16 januari 2010

Ge mig en enkel sång

På sin sista singel, "Ge mig en enkel sång", har Pierre skrivit både text och musik. Året är 1983, och här försöker han nog spinna vidare på den countryöppning som han såg på sin numera avstannande karriär. Han hade ju varit med på Country Circus, på tv med Alf Robertson och samarbetat med Mats Rådberg. personligen tycker jag inte att countrysvängen var hans grej, men just "Ge mig en enkel sång" är en grymt bra låt. Dessutom sjunger han fantastiskt bra, lite lagom tillbakalutat men med en lysande timing i fraseringen. Med ett uns rättvisa hade detta blivit en hit. Fast oturligt nog hade Svensktoppen en paus mellan juni 1982 (när "Dag efter dag" med Chips ledde, och oktober 1985 ("Svindlande affärer" med Pernilla Wahlgren blev den första ettan efter nystarten).

Texten är ännu en av alla de vackra kärlekssångerna till hustrun.

Ge mig en enkel sång
Text & musik: Pierre Isacsson
Jag hör klockorna ticka
vet att tiden går.
Det är långt över midnatt,
du har gått nu.
Häller upp nåt att dricka
tänker på igår -
åhh, det är ensamt utan dig.

Ge mig en enkel sång
som ger frid
när min natt känns lång.
Ge mig en enkel sång,
ge mig frid med en sång

När jag kan hålla om dig
får jag lugn och ro -
som om hela mitt inre
vill ha vila.
Du är ljuset inom mig,
som en egen tro -
åhh, det är ensamt utan dig.

måndag 11 januari 2010

Norrköpings sommarcafé

Sommaren 1994 var den varmaste sommaren på länge i Sverige. I USA skördar fotbollslandslaget stora framgångar. Jag har fått mitt första jobb i Örebro, en 1:a i Oxhagen, är 25 år gammal och ser framtiden an med tillförsikt. Pierre planerar en comeback. Den 3 augusti uppträder han i Sommarcafé från Norrköping, som jag av någon anledning ser i mitt föräldrahem, varför kan jag inte minnas. Det är också tal om en comebackskiva. Han har börjat skriva låtar igen, som han själv kommenterar i Expressen - ”Inga hurtfriskheter direkt, inte som förr. Mera då med innehåll som jag försökt hämta inifrån mig själv. Förhoppningsvis med lite substans, men sen är det ju rena helsiket att hitta ett villigt skivbolag”. Det är tänkt att Lennart Grahn (från Shanes) ska hjälpa honom med skivan. När det inte blir någon skiva med Pierre ger han ut den själv (men då utan de låtar som Pierre börjat skriva) under namnet ”Den nakna sanningen”.

Ragnar Dahlberg och Bengt Nordlund var programledare, och tiden har inte varit särksilt vänlig mot detta avsnitt. En blandning av kändiswannabeen Kicke Sturesjö, Lasse Strömstedt, grilltips, sommarbilder, talangtänvlingar och Per Ragnar. Och så Pierre Isacsson, presenterad av Bengt Nordlund. Nordlund inleder burdust med ett dåligt timat: "Var har du varit...? Vad gör du nu?" Pierre förklarar tålmodigt att han jobbar som kryssningvärd på en båt mellan Stockholm och Tallin. Nordlund fortsätter som han började: "Kom du någonsin ifrån den där källarlåten?" Pierre skruvar på sig. Han visste väl att det skulle bli prat om den - kanske var det rent en förutsättning för att han skulle få komma dit att han skulle sjunga den, eller så lockade man från Pierres håll med den godbiten för att sälja in honom dit. Men ändå. Småpratet är snabbt över (pris ske Gud!) och Bengt rundar av med "Nu går du ner i din källare...!" Pierre svarar lakoniskt...."Ja, det är väl lika bra det...!".

Pierre är iklädd vit skjorta och brun skinnväst, och har en svag antydan till hockyfrilla. Versionen av "Då går jag ner i min källare" är inte särskilt bra. Husbandet lyckas få till ett komp som påminner om en förinspelad kareokeversion. Inte vet jag vems ansvaret är för detta arrangemang, men kapellmästaren ser ändå mäkta glad och stolt ut. Pierre gör väl så gott han kan, men inte vill han sjunga den låten denna sensommarkväll, den saken är klar.

Pierre kommer tillbaka senare i programmet, och nu händer det grejor minsann. Ur rockärmen plockar Pierre fram en ny låt, "Jag gömmer mig i Eden", från den comebackskiva som är planerad. Det är en uppriktig, svart, berörande text om skräcken för att bli gammal. Pierre är 46 år (ska fylla 47) och när man hör texten går det inte att undgå att dra en parallell till Bob Dylan, och liknande funderingar om det egna åldrandet som kom tre år senare, på "Time our of mind", med låten "Highlands" som innehåller textraderna:

I see people in the park forgetting their troubles and woes
They're drinking and dancing, wearing bright colored clothes
All the young men with their young women looking so good
Well, I'd trade places with any of them
In a minute, if I could.


Och "Trying to get to heaven"

People on the platforms, waitin' for the trains.
I can hear their hearts a-beatin', like pendulum swingin' on chains.
When you think that you've lost everything,
You find out you can always lose a little more.


Eller "Not dark yet" där han säger "I was born here and I'll die here, against my will".

Det är en magnifik upplevelse att se Pierre sitta på en stol med sin akustiska gitarr och sjunga ur hjärtat. Pierre sjunger i "Jag gömmer mig i Eden":

Det är ingenting att hymla om
att jag önskar att jag var yngre
det är ingenting hymla om
att jag räds att bli gammal.


Båda dessa män, något över medelåldern, kan alltså uppriktigt och ärligt beskriva sin sorg över tidens gång och saknad över den tid som har gått. Synd, mycket synd, att Pierres skiva aldrig hann bli färdig. Från samma tid finns också en outgiven sång som heter "Kom" och den är precis lika mörk och ärlig som "Jag gömmer mig i Eden". Låt oss hoppas på en samlingsskiva med mycket outgivet material.

Jag gömmer mig i Eden
Text & musik: Pierre Isacsson
Ännu är du här så intensivt och nära mig
stryk undan ditt hår - jag vill se ditt rena underbara ansikte
kom till mig igen för just nu så vill jag inte tänka på
att tiden går fort, att tiden går fort.

Det är ingenting att hymla om
att jag önskar att jag var yngre
det är ingenting hymla om
att jag räds att bli gammal.
Det är ingenting att hymla om
att jag flyr från verkligheten.
Nej det är ingenting att hymla om
att jag gömmer mig i Eden

Så bli är hos mig så länge du kan älska mig
och svalka min själ med med din friska underbara livsluft
sen lämnar du mig, ja i samma stund som även du förstår
att tiden går fort, att tiden går fort.


Två månader senare var han död.
Jag trivdes aldrig i min lägenhet i Oxhagen, utan flyttade strax därifrån.
Jobbet rann ut i sanden. Men jag fick ett annat.

fredag 8 januari 2010

Pierre tolkar andra - "Ösa sand"

Dags för en tvättäkta cover igen - Pierre sjunger Owe Thörnkvist. Thörnqvist brukar kallas för Sveriges förste rockartist. Han föddes i Uppsala 1929 och spelar än, även om det på senare tid går under etiketten "avskedsturné". Första skivan kom senhösten 1955, faktiskt både på singel och...stenkaka. Så länge sedan var det. Han gav ut ytterligare 5 stenkakor, den sista 1957. Stenkaka, ja. Den första svenska skivinspelningen var Oscar Bergströms inspelning av folksången "Till Österland vill jag fara" gjord 1899. Till att börja med var materialet schellack som blandades med t ex grafit för att få fram en yta som gick att gravera. Schellack var dyrt och byttes ut mot den billigare backeliten. De flesta skivor som vi kallar för stenkakor är just backelit. Mycket stenkakor finns kvar, även om de är sköra. Många har försvunnit, bland annat för att man under andra världskriget var tvungen att lämna in en stenkaka för att få köpa en ny, av materialbrist helt enkelt. När bolaget skickade ut skivor till butikerna förvarades de i tunna papperspåsar med hål så att etiketten blev synlig. På påsen brukade det vara reklam för skivbolaget. Men ofta bytte skivaffären ut den tunna papperspåsen till ett fodral med reklam för skivaffären istället. Man brukar ju också kalla dem "78-varvare", vilket är lite missledande eftersom varvtalet varierar betänkligt. Själv minns jag från min barndom hur jag hemma hos en kompis fick bevittna hans tysta revolt mot sina föräldrar genom att plocka fram stenkakorna ur samlingen, bryta av dem, och stoppa tillbaka dem i påsen igen.

Nåväl, Owes första låt, alltså både på stenkaka och vanlig vinylsingel, kom 1955. Då får man betänka att detta är året innan Elvis Presley slår igenom. Strax därefter, inför julen får man förmoda, kom "Diverse julboogie", och där hörs definitiva rocktoner.



Thörnqvist debuterade 1953 i revyn "Bada med oss" i Uppsala. I den revyn fanns "Rumba i Engelska parken" med. Sen har han förgyllt Sverige med mängder av fantastiska låtar, som "Albin och Pia", "Anders och Britta", "Alptoppens ros", "Dagny", "Ett litet rött paket", "Gun från Dragarbrunn", "Loppan", "På festplatsen", "Titta Titta" och "Varmkorv boogie".

Det verkar vara en man med integritet, Owe. Det blev t ex bråk om hans låt "Wilma" från 1961 - det amerikanska bolaget bakom serien Fred Flinta (Flintsones), Hanna-Barbera, började på typiskt amerikanst vis bråka och hotade med stämning för att han använde sig av Fred Flintas uttryck "Yabba dabba doo" i sången. Så småningom löste sig det hela...med att låten faktiskt kom att ingå i serien. Efter en incident i Pålsboda folkpark 1965, där Thörnqvist helt sonika slog ner en av de berusade personer som störde showen, bojkottades Owe Thörnqvist av media och folkparker. Tyckte han själv i alla fall, och det låg nog nåt i det. Han flyttade i alla fall till Spanien efter det. Men hitlåtarna har fortsatt komma, som "Näcken" som toppade Svensktoppen 1982.

Owes version "Ösa sand" spelade in den 21 april 1961 med Georg Riedels orkester, och kom som singel samma år med "Per Olsson" som baksida. Den kom också som som EP: Per Olsson / Ösa sand / Alla barn i början cha-cha-cha / Tango på Djurgården. Året efter, 1962, fanns den med på LP:n "Owe Thörnqvist" som också innehåller bland annat klassikern "Alptoppens ros".

http://open.spotify.com/track/6uz0UUBwUW8WfsMklnhpnB

Ösa sand
- Owe Thörnqvist -
Kom i vår låda, kom så ska vi knåda
minnen och saker, bakelser och saker.
Hinkar vi tömde, spadar som vi glömde i sand.

Vi öste sand, vi var så ohyggligt små.
Vi öste sand, men vi var stygga ändå.
Oskar, Sune, jag och lilla Totte,
vi var kungar, släppte ej en kotte
in i vårt gäng om han ej var full i däng
att ösa sand, att ösa sand.

Där springer Anna, hon törs inte stanna.
Här kommer Lasse, vi knycker hanses kasse.
Han går och handlar, tappar smör och mandlar i sand.

Vi öste sand, vi byggde stugor och slott.
Vi öste sand, jag baka´ alltid nå´t gott
åt min lilla-syster och Agneta.
Dom var minst och måste alltså äta.
Och ej nog med det, dom måste tugga och le.
Vi öste sand, vi öste sand.

Där sitter Tage, han är kär i Lena,
och där sitter Lena, hon är kär i Oskar.
Och där sitter Oskar, han är kär i Oskar och sand.

Vi öste sand som om vi hade fått fnatt.
Vi öste sand så in i lådorna att
det kom beduiner från Sahara.
Sand-svängen där kunde inte klara
upp´et förstås. Därför värva´ dom oss
att ösa sand, att ösa sand.

Där sitter Tyra, hon får vara myra.
Andra termiter jobbar sen och sliter.
Vi gräver ner´na, så vi slipper se´na i sand.

Vi öste sand. Jag kommer särskilt ihåg,
vi öste sand i farbror bagarens tråg.
Sedan sprang vi hela långa raden
till herr Cuspis, tandläkar´n i staden.
En hygglig person som gav oss hög provision.
Vi öste sand, vi öste sand.

Pierre gör en version som rätt pigg version, som är trogen orginalet. Finns på "En sommarsaga" från 1975.

söndag 3 januari 2010

Pierre tolkar andra - Spelaren

1982 gav Air Music (samma skivbolag som gav ut Pierres sista solosingel året efter) ut LP:n "Country circus". Pierre medverkar med två låtar, i övrigt är artisterna Anne Kihlström, Larry Harp, Yvonne Olsson, Hokie Olofsson. Man gav ut två volymer av Country Cirkus, och på den första var alltså Pierre med. Övriga låtar är främst amerikanska låtar, på engelska eller översatta av Alf Robertson, Mona Halldeby samt Adolphson och Falk.

Första insatsen (!) är "Spelaren", som i orginal heter "The Gambler", skriven av Don Schlitz och översatt av Pierre Isacsson själv. Don Schlitz (född 1952) är en låtskrivare inom countrygenren, och hans första och största hit är just "The Gambler", som var en stor hit med Kenny Rogers runt årsskiftet 1978/79. I övrigt har Schlitz skrivit låtar åt bland annat countrystjärnan Randy Travis. Schlitz egen inspelning av "The Gambler" (tidigare samma år) hade inte slagit lika stort, och tidigare samma år hade även Bobby Bare spelat in en version. Men det var alltså Kenny Rogers som fick den stora hiten. Den finns på LP:n "The Gambler", som släpptes i november 1978, för vilken Rogers fick en Grammy (bästra manliga sång, country). I sången är det en pokerspelare som ger tips till berättaren, men allt verkar i själva verket vara en symbol för livet - det viktiga är inte korten man har fått, utan hur man förvaltar dem. Spelaren ger råden, innan han (så verkar det i alla fall) dör. I orginalet heter det:

You got to know when to hold 'em, know when to fold 'em.
Know when to walk away, know when to run
You never count your money, when you're sittin' at the table.
There'll be time enough for countin', when the dealin's done.



Det finns också en inspelning med sångförfattaren själv.



Pierres översättning är faktiskt briljant. Han lyckas behålla sångens budskap, liksom händelseförloppet nästan in i minsta detalj - utan att det blir krystat. Den måste han ha kämpat länge med!



Spelaren (The Gambler)
- Don Schlitz, svensk text: Pierre Isacsson -
Någon het sommarafton
på tåg bort mot natten
jag satt mitt emot en gambler
han var lika trött som jag.
Ingen av oss kunde sova
så vi stirra ut i mörkret
jag tog mig en skvätt whisky
när han plötsligt sa:

Du, jag har vigt mitt liv
åt att läsa andras ögon
vetat vilka kort dom haft
och sett hur det ska gå.
Och en sak som är säker
är att du är utan ess nu,
för en klunk av din whisky
ska jag ge dig några råd.

Så jag räckte över flaskan
som han drack till sista droppen
drog med handen över mun
och bad om en cigarett
alla ljud försvann omkring oss
och han såg långt bort förbi mig
och sa: livet är ett spel
så lär dig spela spelet rätt.

Glöm inte bort att i poker
finns ingen joker
bara förloraren spelar på tur
och räkna aldrig pengar
när du sitter med vid bordet -
du har all din tid att räkna
när du drar dig ur.

Varje gambler vet
att man måste kunna oddsen
och väga vad man slänger
mot vad man kan få.
För varje hand kan vinna,
och varje hand förlora
och din enda tröst i livet
är att allt ska förgås.

Så satt han tyst vid fönstret
med ansiktet mot natten
och ur händerna gled långsamt
flaskan som han höll.
Och någonstans i mörkrer
gav gamblern sista given
men i hans sista ord
fanns jag ett ess som jag behöll.

Country Circus verkar ha varit en grupp, eller show snarare, som turnerade en hel del i början av 1980-talet. Av medlemmarna var Anne Kihlström mest känd. Hon började sjunga i ett dansband 1975. 1978 började hon samarbeta med Bruno Glenmark vilket ledde till skivan "Pröva mina vingar". Både titelspåret och "Jag önskar att jag kunde flyga" gick in på Svensktoppen. "Pröva mina vingar" tog över förstaplatsen efter Gösta Linderholms "Rulla in en boll och låt den rulla" i januari 1979 och i april tog "Jag önskar att jag kunde flyga" över förstaplatsen och låg faktiskt etta i 8 veckor (två veckor efter att de lämnat listan tog Pierre Isacsson, Mats Rådberg och Anna-Lena Löfgren över förstaplatsen med "Hallelujah"). Anne flyttade till Stockholm, turnerade med Country Circus, tillsammans med Larry Harp och Yvonne Olsson, och det blev framträdanden i tv och radio, som Nygammalt och Café Norrköping. Det blev två album, alltså en volym 2 av "Country Circus" och de blev det året den mest bokade akt i parkerna. Tillsammans med Paul Sahlin deltog hon i den svenska Melodifestivalen 1987 med låten "Ung och evig", som missade slutomröstningen.



1987 kom även LP:n "Höstens första dag", med låtarna "Ung och Evig" från Melodifestivalen och "Det stormar inte mer" - båda hamnade på Svensktoppen. Kihlström var en av de ledande countryartisterna i Sverige under 20 år och turnerade med egen orkester 1986-1994 - men sen har det varit rätt tyst kring henne.

fredag 1 januari 2010

Pierres bästa låtar - plats 1 - 5

Och här kommer topp fem, som läget ser ut just idag, nyårdagen 2010.

1 Kom
2 Jag vill andas samma luft som du
3 Ännu en dag, ännu en tid
4 Igen
5 Min jord

Pierres bästa låtar - plats 6 - 10

Nu börjar det närma sig toppstriden...

6 Måla mig en dag
7 Var inte rädd, jag är hos dig
8 Idag är första da´n (av resten av ditt liv)
9 Vår sommarsång
10 Julmarknadskväll