Hejsan, det är Lena

På baksidan till "Halleluja", Pierre Isacsson, Anna-Lena Löfgrens och Mats Rådbergs version av vinnarlåten i 1979 års Eurovision Song Context, ligger "Hejsan, det är Lena". Inspelningen gjordes i OAL-studio, Sollentuna i april 1979. Finns bara som denna singelbaksida, alltså inte på någon skiva.

I orginal heter den "Hello, this is Joanie" eller "Hello, This is Joanie (The Telephone Answering Machine Song)" som den heter ibland och skrevs av Paul Evans och Fred Tobias. Paul Evans har haft tre stora hitar som artist, "Seven Little Girls (Sitting in the Back Seat)" 1959, som dock inte skrevs av Evans - en låt som för övrigt i Siw Malmqvists svenska version heter "Flickor bak i bilen"), "Happy-Go-Lucky Me" 1960 och "Hello, this is Joanie" som släpptes 1978 och blev en stor hit, alltså närmare 20 år efter den senaste framgången. Annars har Evans skrivit mängder av låtar, bland annat till Elvis Presley. I orginal är "Hello, this is Joanie" egentligen en tragisk låt. Den handlar om en kille som bråkar med sin flickvän efter en fest. Hon åker iväg (berusad, får man förmoda) och när han ringer till henne dagen efter för att be om ursäkt kommer han bara till hennes telefonsvarare (Hello, this is Joanie, I'm sorry that I'm not home, but if you leave me your name and number, I promise soon as I get in I'll call"). Anledningen till att hon inte svarar är, får man veta i sista versen, att hon har kört ihjäl sig på väg hem från honom. Han saknar henne redan, och inser att det faktiskt finns ett sätt för honom att i alla fall få höra hennes röst, nämligen att ringa till hennes telefonsvarare:
"Hello, this is Joanie..."

Evans säger i en intervju på www.songfacts.com att han fick till en figur på gitarren, men inte kunde komma på någon bra text - så det uppdraget gick till Fred Tobias, som han samarbetat med tidigare. Fred Tobias har också skrivit mängder av texter, bland annat "Blue river" (som Elvis spelat in), "Born to late" och låtar till Rick Nelson och Charlie Rich.



I den svenska översättningen kände Pierre av någon anledning inte för att hålla kvar vid det morbida temat, utan gjorde om det till ett enklare svartsjukedrama. Han träffar Lena på diskot ("skön och 19 år"), och får hennes nummer så han kan ringa till henne någon dag, men kommer bara till en telefonsvarare ("Hejsan, det är Lena, tyvärr så har jag gått ut, men om du lämnar namn och nummer så ringer jag innan dan är slut"). Han lägger på luren, han har "aldrig ringt nån brud, han tar ju den han vill ha". I sista versen, där man i orginalet får veta att kvinnan dött, tar i stället mannen sin gruvliga och simpla hämnd (han måste få sista ordet) - han har nämligen talat in ett exakt likadant meddelande på sin telefonsvarare som hon ska få i örat när hon ringer, bevekad av den ursäkt han lämnat på hennes telefonsvarare...och mycket riktigt, där telefonen ringer efter någon timme låter han svararen gå igång... ("Hejsan, det är Johnny, tyvärr så har jag gått ut...").