En tydlig förebild till Country Four var den australiensiska gruppen The Seekers, bildad 1962 i Melbourne, och gruppen var under en tid på 60-talet faktiskt allvarliga konkurrenter till The Beatles, fast inte många svenskar idag ens vet vilka de var. The Seekers spelade en blandning av pop och folkrock, med ståbas och 12-strängad akustisk gitarr.
Medlemmarna var Judith Durham (sång), Athol Guy (kontrabas), Keith Potger (12-strängad gitarr) och Bruce Woodley (gitarr). Ursprungligen var Ken Ray sångare men han ersattes 1963 av Durham. Året därpå drog de till Storbritannien (det egentliga jobbet var att spela på en kryssningsbåt) och ryktet hade spridit sig om dem, så de slog igenom under sin korta vistelse i England. Där träffade de också snart Tom Springfield, sångerskan Dusty Springfields bror, som varit med i trion The Springfields (det lustiga är förresten att Toms riktiga namn var Dion O'Brien och Dusty hette egentligen Mary OBrien - båda tog alltså nya namn). Tom Springfield tog sig an The Seekers och blev deras producent och låtskrivare i ett. 1965 slog gruppen igenom stort med låten "I'll Never Find Another You" (som Country Four gjorde under namnet "Det allra käraste"). Den följdes av hitsinglar som "The Carnival Is Over", "A World of Our Own", och "Morningtown Ride" ("Vägen till morgonstad" i Country Fours tappning).
"I´ll never find another you" låter så här med The Seekers.
Under 1965 hade gruppen också träffat en amerikans folksångare som för tillfället bodde i London, vid namn Paul Simon. Han var i England och slickade såren efter Simon & Garfunkels Englandsfiasko "Wednesday Morning 3 AM", och Art Garfunkel hade börjat plugga igen. The Seekers fjärde singel blev en version av Simons "Someday One Day", och även om den inte blev en hit var det Simons genombrott i England - och den första utflykten utan Art Garfunkel.
1967 spelade The Seekers in singeln "Georgy Girl" till en film med samma namn och det blev gruppens sista stora hit ("Fröken Blyg" hette den med Country Four). År 1968 lämnade Judith Durham gruppen och gruppen tog farväl i en direktsänd tv-show från London. Här kommer "Georgy Girl" från avskedskonserten i London den 7 July 1968. Sista låten, den sista konserten. Tungt och känslosamt!
Deras karriär i England varade några år, men i USA såväl började den senare som tog slut tidigare, redan med "Summer of Love" 1967 - deras sound och stil blev i ett trollslag omodernt. Efter att de slutat kom en obligatorisk samlingsskiva, "The Best of the Seekers", som petade ner Beatles "White Album" från 1:a platsen i England i februari 1969, tätt jagade av Rolling Stones "Beggars Banquet". Så stora var de.
Potger bildade en tid efteråt gruppen The New Seekers, som i början av 1970-talet fick ett flertal hits med låtar som "Look What They've Done to My Song, Ma" och "I'd Like to Teach the World to Sing" (som Coca-Cola använt i reklamfilmer). The New Seekers fortsatte fram till 1975.
Och minsann, dök de inte upp i Eurovision Song context, med "Beg, steal or borrow". Året var 1972, och de kom på andra plats, efter Luxemburgs Vicky Leandro med låten "Après toi".
Under 1990-talet återuppstod The Seekers i originalsättningen, bestående av Guy, Potger, Woodley och Durham, och fortsatte att turnera som en "nostalgi-tripp" i Australien och Europa.
Country Four lånade några av The Seekers låtar (förutom själva koceptet med tre män och en kvinna, och en 12-strängad akustisk gitarr):
- A world of our own - Vår lilla värld (Hjärtats saga)
- I´ll never find another you - Du är det allra käraste (Hjärtats saga)
- Lemon Tree - Rönnbärsblom i maj (Hjärtats saga)
- Morningtown Ride - Vägen till morgonstad (Nånstans Nångång)
- Georgy Girl - Fröken Blyg (Nånstans Nångång)
Dessutom hade de flera låtar på repertoaren som överensstämde (men det behöver inte vara från The Seekers Country Four lånat dem), som Woody Guthries "This land is your land" och Ian Tysons "Four Strong Winds".
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
Några ord om Håkan Thanger
En av de mest "långlivade" kollegorna och samarbetsparterna till Pierre Isacsson, och dessutom var det samarbeten som var mycket framgångsrika, var Håkan Thanger. Deras vägar möttes redan under Country Four-tiden och sträckte sig över så gott som hela Pierres karriär. Tillsammans har de skrivit "Idag är första dan av resten av ditt liv", "Då går jag ner i min källare", "Gratulera mig", "Ligg lågt" och (kanske...) "Kliv fram och gör nån glad" åt Lena Ericsson. De medverkade även båda på en Snobbenskiva 1972. För att nämna en del.
Thanger föddes den 23 oktober 1943 i Lännersta, Värmdö. Som ung studerade han piano, men tröttnade snart, hittade istället sin morfars gamla gitarr, lärde sig själv att spela och startade rockbandet The Thundermen – med The Shadows som förebild. Debuten gjordes på Nalen och framgången ledde till många engagemang på ungdomsgårdar och turnéer. Efter militärtjänsten fick Håkan jobb som gitarrist i trumpetaren Weine Renlidens orkester, ett jobb som sträckte sig fram till 1967-1968. Då bestämde han sig för att ägna sig åt fördjupade musikaliska studier och skrev in sig vid Birkagårdens Musikfolkhögskola, där han gick ut 1971 efter tre års heltidsstudier. Under studietiden träffade han många kollegor och fick chansen att hoppa in som ersättare för Gert Avelin i Country Four, där han sjöng och spelade både elgitarr och elbas.
I början av 1970-talet var Thanger med och bildade gruppen Vildkaktus tillsammans med Olle Nilsson (som senare blev känd som imitatör av John Lennon och medlem i bandet Liverpool), Gösta Nilsson (pappa till Lisa Nilsson) och Ali Lundbohm. Det blev radio, TV och skivinspelningar. Vid det här laget hade Håkan gått över till sexsträngad elbas. Från 1972 turnerade han som basist med Lill-Babs i folkparkerna, ett jobb som varade i sju år. Hundratals folkparker varje sommar, månadsjobb på guldkrogar, Bacchi Wapen, Trädgårn m m.
Håkan har också medverkat i revysammanhang. Det var 1973-1974 i Hasse & Tages revy Glaset i örat på Berns. Revyn spelades sex kvällar i veckan, men för Thangers del stannade det inte med detta, eftersom han även spelade till dans efter showen – i Weine Renlidens orkester. Samtidigt var han även med i den återuppståndna sånggruppen Gals & Pals, nu med nya medlemmar, och döpt av ledaren/arrangören Lasse Bagge till ”Män, kvinnor och sång”. Thanger har även spelat och turnerat med Jerry Williams, Östen Warnerbring, Delta Rhythm Boys, Arne Bill, Claes-Göran Hederström, Mona Wessman med flera. I slutet på 70-talet kompade han Lars-Rune Jäverbrant på en skiva, som var den vissångare som vann den talangtävling där Pierre kom trea och som ersatte Gert Avelin i Country Four (samma vikariat som Thanger själv alltså hade ibland). Han har också gjort en kortare sejour i Family Four – som ersättare för...Pierre Isacsson. Under 80-talet spelade han med det egna bandet ”Legimitation” på Viking Line samt och i Karl-Erik Sandbergs dansorkester.
Som studiomusiker, mest som bakgrundssångare, har Thanger medverkat på över 500 skivinspelningar. På 1970-talet spelade han in reklamsingeln "Polarbjörnen", på uppdrag av husvagnsfabriken Polarvagnen – hans enda egentliga framgång som soloartist. Vid 1982 års svenska melodifestival medverkade han i alla fall som textförfattare till låten "Fender 62", som framfördes av The Shanes och placerade sig som sexa i tävlingen.
Thanger har en röst som påminner om Pierres - det är väl därför han vikarierat för honom i Family Four. Det kan man höra i "Polarbjörnen".
Källa: Bland annat: Sunkit.se och Music Information Centre - www.swedishmic.org
Thanger föddes den 23 oktober 1943 i Lännersta, Värmdö. Som ung studerade han piano, men tröttnade snart, hittade istället sin morfars gamla gitarr, lärde sig själv att spela och startade rockbandet The Thundermen – med The Shadows som förebild. Debuten gjordes på Nalen och framgången ledde till många engagemang på ungdomsgårdar och turnéer. Efter militärtjänsten fick Håkan jobb som gitarrist i trumpetaren Weine Renlidens orkester, ett jobb som sträckte sig fram till 1967-1968. Då bestämde han sig för att ägna sig åt fördjupade musikaliska studier och skrev in sig vid Birkagårdens Musikfolkhögskola, där han gick ut 1971 efter tre års heltidsstudier. Under studietiden träffade han många kollegor och fick chansen att hoppa in som ersättare för Gert Avelin i Country Four, där han sjöng och spelade både elgitarr och elbas.
I början av 1970-talet var Thanger med och bildade gruppen Vildkaktus tillsammans med Olle Nilsson (som senare blev känd som imitatör av John Lennon och medlem i bandet Liverpool), Gösta Nilsson (pappa till Lisa Nilsson) och Ali Lundbohm. Det blev radio, TV och skivinspelningar. Vid det här laget hade Håkan gått över till sexsträngad elbas. Från 1972 turnerade han som basist med Lill-Babs i folkparkerna, ett jobb som varade i sju år. Hundratals folkparker varje sommar, månadsjobb på guldkrogar, Bacchi Wapen, Trädgårn m m.
Håkan har också medverkat i revysammanhang. Det var 1973-1974 i Hasse & Tages revy Glaset i örat på Berns. Revyn spelades sex kvällar i veckan, men för Thangers del stannade det inte med detta, eftersom han även spelade till dans efter showen – i Weine Renlidens orkester. Samtidigt var han även med i den återuppståndna sånggruppen Gals & Pals, nu med nya medlemmar, och döpt av ledaren/arrangören Lasse Bagge till ”Män, kvinnor och sång”. Thanger har även spelat och turnerat med Jerry Williams, Östen Warnerbring, Delta Rhythm Boys, Arne Bill, Claes-Göran Hederström, Mona Wessman med flera. I slutet på 70-talet kompade han Lars-Rune Jäverbrant på en skiva, som var den vissångare som vann den talangtävling där Pierre kom trea och som ersatte Gert Avelin i Country Four (samma vikariat som Thanger själv alltså hade ibland). Han har också gjort en kortare sejour i Family Four – som ersättare för...Pierre Isacsson. Under 80-talet spelade han med det egna bandet ”Legimitation” på Viking Line samt och i Karl-Erik Sandbergs dansorkester.
Som studiomusiker, mest som bakgrundssångare, har Thanger medverkat på över 500 skivinspelningar. På 1970-talet spelade han in reklamsingeln "Polarbjörnen", på uppdrag av husvagnsfabriken Polarvagnen – hans enda egentliga framgång som soloartist. Vid 1982 års svenska melodifestival medverkade han i alla fall som textförfattare till låten "Fender 62", som framfördes av The Shanes och placerade sig som sexa i tävlingen.
Thanger har en röst som påminner om Pierres - det är väl därför han vikarierat för honom i Family Four. Det kan man höra i "Polarbjörnen".
Källa: Bland annat: Sunkit.se och Music Information Centre - www.swedishmic.org
lördag 28 november 2009
Julmarknadskväll
Så här i adventstider passar det bra att sprida lite mysig julstämning över bloggen. Och vem gör det bättre än Pierre själv, i en av hans största ögonblick, nämligen "Julmarknadskväll", från "Igen". Det är en underbart nostalgisk och stämningsfull betraktelse som Pierre målar upp här, med alla de ingredienser som skapar stämning, som glögg, saffransbröd, röda äpplen, snö, tomtebloss med mera. Man kan tänka sig att han har egna barndomsminnen som är glada.
Jag minns själv mina barndoms julmarknader, eller skyltsöndagar som det kallades där hemma i våra trakter. Snö (det var alltid snö på den tiden, redan vid första advent), skyltfönster, affärerna öppna fast det var helg (vilket i sig var mycket spännande), snöslask på golven, första julklappsköpet, doften av kaffe, granris och glögg, tecknad film i fönstret till tv-affären, och när vi var hemma igen tände familjen första ljuset i adventsljusstaken; dels den stora, men jag och min bror tände också våra små som vi gjort i slöjden (som jag fortfarande har kvar och tänder varje adventssöndag), och så åt vi pepparkakor och lussebullar med julmust eller varm choklad.
Julmarknadskväll
- Pierre Isacsson -
Julgransglitter och bjällerklang,
glögg och saffransbröd,
dofter blandas med varann;
ett myllrande marknadstorg
röda äpplen i en korg.
Kom så bär jag dig på min arm,
vinden kyler dig -
här hos pappa är du varm.
Se stjärnorna ovanför
blinkande åt allt vi gör.
Stilla natt, helga natt
klingar över stan
Stämningar , lek och skratt
julklappsglada barn
Torget lever i granens ljus,
fyllda marknadsstånd
mellan snöbeklädda hus.
Girlanger och tomtebloss
köper vi med hem till oss
Hem i snön, där vi går
knarrar våra steg.
tyst och vit skogen står
månen ser vår väg
Hemma sitter vi länge kvar,
i vår öppna spis brinner
elden varm och klar -
när lågorna lugnat sig,
säger jag god natt till dig
Så med det börjar julmånaden. Jag har bullat upp med alla filmer jag måste se (Ett päron till farsa firar jul, Beatrix Potters sagovärld, Bad Santa, It´s a wonderful life), och alla böcker och berättelser jag måsta läsa (Hercule Poirots jul, Röde Orms julfirande, Betlehems Stjärna, Julvisa i Finnmarken). Jag har blivit lite mer juligt intresserad de senaste åren, av olika anledningar. Jag minns allt oftare min barndoms jular som lyckliga, precis som barndomen. Men det går så fort allting, och det är väl bara att konstatera - julen är en högtid vi firar till åminnelse av tidigare jular. Vi tar väl Julvisa i Finnmarken också, Dan Anderssons text i Thorstein Bergmans tolkning.
Jag minns själv mina barndoms julmarknader, eller skyltsöndagar som det kallades där hemma i våra trakter. Snö (det var alltid snö på den tiden, redan vid första advent), skyltfönster, affärerna öppna fast det var helg (vilket i sig var mycket spännande), snöslask på golven, första julklappsköpet, doften av kaffe, granris och glögg, tecknad film i fönstret till tv-affären, och när vi var hemma igen tände familjen första ljuset i adventsljusstaken; dels den stora, men jag och min bror tände också våra små som vi gjort i slöjden (som jag fortfarande har kvar och tänder varje adventssöndag), och så åt vi pepparkakor och lussebullar med julmust eller varm choklad.
Julmarknadskväll
- Pierre Isacsson -
Julgransglitter och bjällerklang,
glögg och saffransbröd,
dofter blandas med varann;
ett myllrande marknadstorg
röda äpplen i en korg.
Kom så bär jag dig på min arm,
vinden kyler dig -
här hos pappa är du varm.
Se stjärnorna ovanför
blinkande åt allt vi gör.
Stilla natt, helga natt
klingar över stan
Stämningar , lek och skratt
julklappsglada barn
Torget lever i granens ljus,
fyllda marknadsstånd
mellan snöbeklädda hus.
Girlanger och tomtebloss
köper vi med hem till oss
Hem i snön, där vi går
knarrar våra steg.
tyst och vit skogen står
månen ser vår väg
Hemma sitter vi länge kvar,
i vår öppna spis brinner
elden varm och klar -
när lågorna lugnat sig,
säger jag god natt till dig
Så med det börjar julmånaden. Jag har bullat upp med alla filmer jag måste se (Ett päron till farsa firar jul, Beatrix Potters sagovärld, Bad Santa, It´s a wonderful life), och alla böcker och berättelser jag måsta läsa (Hercule Poirots jul, Röde Orms julfirande, Betlehems Stjärna, Julvisa i Finnmarken). Jag har blivit lite mer juligt intresserad de senaste åren, av olika anledningar. Jag minns allt oftare min barndoms jular som lyckliga, precis som barndomen. Men det går så fort allting, och det är väl bara att konstatera - julen är en högtid vi firar till åminnelse av tidigare jular. Vi tar väl Julvisa i Finnmarken också, Dan Anderssons text i Thorstein Bergmans tolkning.
fredag 27 november 2009
Abbas bidrag till Family Four
Abbas två grundare och huvudfigurer, Benny Andersson och Björn Ulveaus, kom från Hep Stars respektive Hootenanny Singers - båda har redan figurerat på denna blogg i just dessa egenskaper (ja, alltså, som medlemmar i grupperna). Redan på 60-talet började de samarbeta med varandra, och 1970 gav de ut den första gemensamma singeln, "She´s My Kind of Girl". Men det var alltså inte deras första samarbete, tidiga låtar är t ex "It Isn’t Easy To Say" och "A Flower in My Garden", båda inspelade av Hep Stars. Under 1970 började de mer strukturerat göra musik tillsammans, inledningsvis under namnet Fästfolket, och de fick en liten hit med låten 'Hej gamle man'. Så, under 1971 koncentrerade sig Björn och Benny helt på att skriva låtar. Det var inte dumt. En av deras stora framgångar 1971 år var "Language of Love", som bland annat spelades in av fransyskan Françoise Hardy. 1972 kom de första skivorna där alla ABBA-medlemmarna medverkade, under namnet "Björn och Benny, Agnetha och Anni-Frid". Men ett piffigare namn var på gång. För säkerhets skull frågade man företaget Abba Seafood om det var okej att kalla gruppen ABBA vilket fick grönt ljus (vilket Abba Seafood säkert inte ångrar idag). Björn, Benny, Agnetha och Anni-Frid deltog i Melodifestivalen 1973 med "Ring ring". Låten kom 3:a, men det blev ändå deras första hit. Året därefter deltog man igen, med Waterloo. Resten är historia, som det brukar heta.
Från Björn och Bennys tidiga låtskrivaransträngningar under början av 70-talet finns många fina låtar, som uppfräschningen av "Oh min Carl Gustaf" till Kerstin Dellert, "Nina, fina ballerina" till Schytts och så "Kalla´t vad du vill" till Family Four. ”Kalla't va' du vill” släpptes (med "Du” som baksida) under hösten 1973 och låten gick in på Svensktoppen och låg där i sex veckor mellan den 16 september och 21 oktober 1973. Det är faktiskt en av de snyggare Family Four sångerna, får man säga, här har de hittat rätt nivå och ton. En sång som passar dem allihop, inte tre av dem, eller två eller rent av bara en i gruppen. Ett av Family Fours bästa ögonblick, helt enkelt.
Som bäst nådde den 4:e plats på Svensktoppen, men konkurrensen var stenhård just nu, eller vad sägs om "Så gick det till när farfar var ung", "Sången han sjöng var min egen", "Aj aj aj", "Igen och igen" och inte minst nedanstående låt, som faktiskt skulle leda till att reglerna gjordes om, så inga låtar kunde ligga längre än 10 veckor. Dagens rekord (är inte förresten det också en Benny Andersson-låt?) säger mig inte mycket, eftersom jag vet att så många låtar aldrig fick chansen. Eftersom jag är Dan Andersson-fanatiker, glädjer det mig dessutom att se att Hootenanny Singers faktiskt hade två Dan Andersson låtar med på Svensktoppen under denna tid, även "Per-Ols, Per-Erik" gick in där samtidigt som "Omkring tiggarn från Luossa" - vilket är låten det naturligtvis handlar om. Båda låtarna är hämtade från Hootenanny Singers alldeles utmärkta skiva med Dan Andersson-tolkningar, "Dan Andersson på vårt sätt", som kom 1973. "Omkring Tiggarn Från Luossa" är en av svensk lyriks största dikter, och är kongenialt tonsatt av Gunde Johansson. Ursprungligen ingår dikten (faktiskt som namnlös) i diktsamlingen "Svarta Ballader", från 1917, en diktsamling som Dan inte fick något honorar för. Han blev helt enkelt blåst av Bonniers Förlag. Förresten, "Per-Ols, Per-Erik" efterträddes av "Brooklandsvägen", som i sin tur efterträddes av "Om aftonen", som i sin tur efterträddes av "Till min syster" - så mellan 26 november 1972 och 23 juni 1974 låg Hootenanny Singers på Svensktoppen med en Dan Andersson-tolkning, hela tiden, fast lustigt nog aldrig som etta, inte ens med "Omkring tiggarn från Luossa".
Från Björn och Bennys tidiga låtskrivaransträngningar under början av 70-talet finns många fina låtar, som uppfräschningen av "Oh min Carl Gustaf" till Kerstin Dellert, "Nina, fina ballerina" till Schytts och så "Kalla´t vad du vill" till Family Four. ”Kalla't va' du vill” släpptes (med "Du” som baksida) under hösten 1973 och låten gick in på Svensktoppen och låg där i sex veckor mellan den 16 september och 21 oktober 1973. Det är faktiskt en av de snyggare Family Four sångerna, får man säga, här har de hittat rätt nivå och ton. En sång som passar dem allihop, inte tre av dem, eller två eller rent av bara en i gruppen. Ett av Family Fours bästa ögonblick, helt enkelt.
Som bäst nådde den 4:e plats på Svensktoppen, men konkurrensen var stenhård just nu, eller vad sägs om "Så gick det till när farfar var ung", "Sången han sjöng var min egen", "Aj aj aj", "Igen och igen" och inte minst nedanstående låt, som faktiskt skulle leda till att reglerna gjordes om, så inga låtar kunde ligga längre än 10 veckor. Dagens rekord (är inte förresten det också en Benny Andersson-låt?) säger mig inte mycket, eftersom jag vet att så många låtar aldrig fick chansen. Eftersom jag är Dan Andersson-fanatiker, glädjer det mig dessutom att se att Hootenanny Singers faktiskt hade två Dan Andersson låtar med på Svensktoppen under denna tid, även "Per-Ols, Per-Erik" gick in där samtidigt som "Omkring tiggarn från Luossa" - vilket är låten det naturligtvis handlar om. Båda låtarna är hämtade från Hootenanny Singers alldeles utmärkta skiva med Dan Andersson-tolkningar, "Dan Andersson på vårt sätt", som kom 1973. "Omkring Tiggarn Från Luossa" är en av svensk lyriks största dikter, och är kongenialt tonsatt av Gunde Johansson. Ursprungligen ingår dikten (faktiskt som namnlös) i diktsamlingen "Svarta Ballader", från 1917, en diktsamling som Dan inte fick något honorar för. Han blev helt enkelt blåst av Bonniers Förlag. Förresten, "Per-Ols, Per-Erik" efterträddes av "Brooklandsvägen", som i sin tur efterträddes av "Om aftonen", som i sin tur efterträddes av "Till min syster" - så mellan 26 november 1972 och 23 juni 1974 låg Hootenanny Singers på Svensktoppen med en Dan Andersson-tolkning, hela tiden, fast lustigt nog aldrig som etta, inte ens med "Omkring tiggarn från Luossa".
onsdag 25 november 2009
Pierre tolkar andra - "Lata sommardagar"
Nu är det dags att undersöka orginalet till en Pierre-sång igen, nämligen "Lata sommardagar" från debutskivan Pierre.
Originallåten skrevs av Donovan. Donovan Leitch slog igenom på 60-talet och håller på än. Denna låt kom i början på 70 talet, men heter inte ”Lazy days” som det står på skivomslaget, utan ”Lazy daze” och är hämtad från Essence to essence, som släpptes i nov/dec 1973 och spelades in mellan 1 September och 13 oktober,1973. Ett av de fulaste skivomslagen någonsin, för övrigt.
Esscence to essence producerades av Andrew Oldham (Rolling Stones, Small Faces m m), same Oldham som skrivit en biografi över… Abba. Det är idel toppmusiker på Donovans inspelning. Jim Gordon på trummor, som spelat med alla, The Byrds, Beach Boys ”Pet Sounds”, Joan Baez ”Diamonds and Rust”, Eric Clapton, John Lennon. På slutet av 70-talet började han dock höra röster i huvudet, företrädesvis sin moders. Detta slutade med att han i juni 1983 helt sonika slog ihäl henne med en hammare, och sitter för detta tilltag inspärrad än. Carl Radle på bas har spelat med George Harrison på ”All things must pass”, med Clapton, John Lee Hooker och Bob Dylan. Peter Frampton var stjärna själv, och Nicky Hopkins en studioräv, som bland annat spelar på John Lennons ”Happy X-mas (The war is over).
Provlyssningen kan man inte göra på vare sig YouTube (han verkar ha hårda rättighetsbevakare) eller Spotify (den skivan finns helt enkelt inte upp där), utan man får till exempel lyssna på en snutt på Allmusic (klicka på högtalarikonen bredvid låttiteln).
http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=33:0jftxv8sldhe
Så här låter det, med Pierre - från "Pierre!" 1974.
Orginaltexten lyder som följer:
Lazy Daze
Looking for a place with a real lazy pace,
Lay right back, simply rest my mind.
Living in a grass hut, swinging in a hammock,
In some sleepy cove forgotten by time.
I'll be the boy who sings songs sometimes,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
She is looking for a tan with a real sensitive man,
Burn her bra, simply rest her jeans.
Just let the kids run around with their ass hanging out,
Barefoot like they do in her dreams.
She'll be the girl who slinks along the beach,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Den svenska översättningen är rätt trogen orginalet, och den har en värmländsk touch - för här brukar det heta "det ordner sej te vecka, och gör det inte det så kvätter det". Den svenska texten skrevs av Lars Wiggman, som var anställd på Air Music (numera är han VD på Bonnier Music Publishing). Han skrev andra texter, "Med vinden kom en sång" åt/med Alf Robertson, en låt som också Vikingarna gjorde, ”Den vackraste sagan” och ”En sjöman” också åt Alf Robertson. Hans mest kända låt är nog ändå en annan, för när STIM häromåret presenterade en lista på vilka dansbandslåtar som det dansades mest till i Sverige hamnade "Främling" i topp. Nej, inte Carolas låt, utan Kris Kristoffersons "Stranger", i översättning av Wiggman. Många har gjort den, bl a Lasse Stefanz, Torgny Melins och Fernandoz. Vi tar väl och lyssnar på den, i Lasse Stefanz version, alltså med text av Lars Wiggman.
Topp 10-listan över de mest spelade dansbandslåtarna, såg förresten i sin helhet ut så här:
1. Främling (Stranger)
Text och musik: Kris Kritofferson. Svensk text: Lars Wiggman
2. Du Vinner Igen (We All Get Lucky Sometimes)
Text och musik: Jimmy J Scott och Gary Nicholsson. Svensk text: Jörgen Persson
3. I Just Want To Dance With You
Text och musik: Roger Cook och John Prine
4. You Never Can Tell
Text och musik: Chuck Berry
5. Flickan Från Igår (The Girl From Yesterday)
Text och musik: Glenn Frey och Jack Tempchin ; Svensk text: Monia Sjöström
6. California Blue
Text och musik: Jeff Lynne, Roy Orbison och Tom Petty
7. Stand By Me
Text och musik: Jerry Leiber, Mike Stoller och Ben E King
8. Jag Ångrar Mej Inte En Sekund (I Wouldn't Have Missed It For The World)
Text och musik: Kye Fleming, Dennis Morgan och Charles Quillen. Svensk text: Ingela "Pling" Forsman
9. If Tomorrow Never Comes
Text och musik: Garth Brooks och Kent Blazy
10. Inget Stoppar Oss Nu
Musik: Lasse Holm. Text: Ingela "Pling" Forsman
* Statistiken avser liveframföranden av dansband under 2007
Donovan var ju under 60-talet en sorts Englands svar på Bob Dylan, vilket delvis är orättvist för båda. Det finns några roliga anekdoter om deras sammanträffanden från i synnerhet 1965, när Dylan var på sin Englandsturne som dokumenterades i filmen Don´t look back. Donovan, som just hade slagit igenom, hängde runt Dylan under turnén, och vid ett tillfälle duellerade de låtar med varandra. I Q Magazine berättar regissören D.A. Pennebaker:
“Dylan liked Donovan before he even saw him. He liked the idea of Donovan. Of course, when Donovan met him he was very excited and decided to play something for him. Dylan said he liked Catch The Wind, but Donovan said, I've written a new song I wanna play for you. So he played a song called My Darling Tangerine Eyes. And it was to the tune of Mr Tambourine Man! And Dylan was sitting there with this funny look on his face, listening to Mr Tambourine Man with these really weird words, trying to keep a straight face. Then Dylan says, Well, you know, that tune ... I have to admit that I haven't written all the tunes I'm credited with but that happens to be one that I did write! I'm sure Donovan never played the song again!”
Sången heter för övrigt "Codine" ibland, ifall ni letar efter den menar jag.
Här är en annan sekvens från själva låtduellen:
Originallåten skrevs av Donovan. Donovan Leitch slog igenom på 60-talet och håller på än. Denna låt kom i början på 70 talet, men heter inte ”Lazy days” som det står på skivomslaget, utan ”Lazy daze” och är hämtad från Essence to essence, som släpptes i nov/dec 1973 och spelades in mellan 1 September och 13 oktober,1973. Ett av de fulaste skivomslagen någonsin, för övrigt.
Esscence to essence producerades av Andrew Oldham (Rolling Stones, Small Faces m m), same Oldham som skrivit en biografi över… Abba. Det är idel toppmusiker på Donovans inspelning. Jim Gordon på trummor, som spelat med alla, The Byrds, Beach Boys ”Pet Sounds”, Joan Baez ”Diamonds and Rust”, Eric Clapton, John Lennon. På slutet av 70-talet började han dock höra röster i huvudet, företrädesvis sin moders. Detta slutade med att han i juni 1983 helt sonika slog ihäl henne med en hammare, och sitter för detta tilltag inspärrad än. Carl Radle på bas har spelat med George Harrison på ”All things must pass”, med Clapton, John Lee Hooker och Bob Dylan. Peter Frampton var stjärna själv, och Nicky Hopkins en studioräv, som bland annat spelar på John Lennons ”Happy X-mas (The war is over).
Provlyssningen kan man inte göra på vare sig YouTube (han verkar ha hårda rättighetsbevakare) eller Spotify (den skivan finns helt enkelt inte upp där), utan man får till exempel lyssna på en snutt på Allmusic (klicka på högtalarikonen bredvid låttiteln).
http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=33:0jftxv8sldhe
Så här låter det, med Pierre - från "Pierre!" 1974.
Orginaltexten lyder som följer:
Lazy Daze
Looking for a place with a real lazy pace,
Lay right back, simply rest my mind.
Living in a grass hut, swinging in a hammock,
In some sleepy cove forgotten by time.
I'll be the boy who sings songs sometimes,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
I don't want to be rushed and pushed
and crushed and mushed.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
Don't need nothing that can't come tomorrow,
It don't really matter if it never comes at all.
She is looking for a tan with a real sensitive man,
Burn her bra, simply rest her jeans.
Just let the kids run around with their ass hanging out,
Barefoot like they do in her dreams.
She'll be the girl who slinks along the beach,
Swim, sit in the sun and easy dream a while.
Den svenska översättningen är rätt trogen orginalet, och den har en värmländsk touch - för här brukar det heta "det ordner sej te vecka, och gör det inte det så kvätter det". Den svenska texten skrevs av Lars Wiggman, som var anställd på Air Music (numera är han VD på Bonnier Music Publishing). Han skrev andra texter, "Med vinden kom en sång" åt/med Alf Robertson, en låt som också Vikingarna gjorde, ”Den vackraste sagan” och ”En sjöman” också åt Alf Robertson. Hans mest kända låt är nog ändå en annan, för när STIM häromåret presenterade en lista på vilka dansbandslåtar som det dansades mest till i Sverige hamnade "Främling" i topp. Nej, inte Carolas låt, utan Kris Kristoffersons "Stranger", i översättning av Wiggman. Många har gjort den, bl a Lasse Stefanz, Torgny Melins och Fernandoz. Vi tar väl och lyssnar på den, i Lasse Stefanz version, alltså med text av Lars Wiggman.
Topp 10-listan över de mest spelade dansbandslåtarna, såg förresten i sin helhet ut så här:
1. Främling (Stranger)
Text och musik: Kris Kritofferson. Svensk text: Lars Wiggman
2. Du Vinner Igen (We All Get Lucky Sometimes)
Text och musik: Jimmy J Scott och Gary Nicholsson. Svensk text: Jörgen Persson
3. I Just Want To Dance With You
Text och musik: Roger Cook och John Prine
4. You Never Can Tell
Text och musik: Chuck Berry
5. Flickan Från Igår (The Girl From Yesterday)
Text och musik: Glenn Frey och Jack Tempchin ; Svensk text: Monia Sjöström
6. California Blue
Text och musik: Jeff Lynne, Roy Orbison och Tom Petty
7. Stand By Me
Text och musik: Jerry Leiber, Mike Stoller och Ben E King
8. Jag Ångrar Mej Inte En Sekund (I Wouldn't Have Missed It For The World)
Text och musik: Kye Fleming, Dennis Morgan och Charles Quillen. Svensk text: Ingela "Pling" Forsman
9. If Tomorrow Never Comes
Text och musik: Garth Brooks och Kent Blazy
10. Inget Stoppar Oss Nu
Musik: Lasse Holm. Text: Ingela "Pling" Forsman
* Statistiken avser liveframföranden av dansband under 2007
Donovan var ju under 60-talet en sorts Englands svar på Bob Dylan, vilket delvis är orättvist för båda. Det finns några roliga anekdoter om deras sammanträffanden från i synnerhet 1965, när Dylan var på sin Englandsturne som dokumenterades i filmen Don´t look back. Donovan, som just hade slagit igenom, hängde runt Dylan under turnén, och vid ett tillfälle duellerade de låtar med varandra. I Q Magazine berättar regissören D.A. Pennebaker:
“Dylan liked Donovan before he even saw him. He liked the idea of Donovan. Of course, when Donovan met him he was very excited and decided to play something for him. Dylan said he liked Catch The Wind, but Donovan said, I've written a new song I wanna play for you. So he played a song called My Darling Tangerine Eyes. And it was to the tune of Mr Tambourine Man! And Dylan was sitting there with this funny look on his face, listening to Mr Tambourine Man with these really weird words, trying to keep a straight face. Then Dylan says, Well, you know, that tune ... I have to admit that I haven't written all the tunes I'm credited with but that happens to be one that I did write! I'm sure Donovan never played the song again!”
Sången heter för övrigt "Codine" ibland, ifall ni letar efter den menar jag.
Här är en annan sekvens från själva låtduellen:
tisdag 24 november 2009
Då går jag ner i min källare
Det kanske börjar bli hög tid att säga några ord om Pierres mest kända låt, "Då går jag ner i min källare". Den har blivit hans signum, den som de flesta förknippar med honom. Vissa säger Family Four, men ingen säger någonsin Country Four. "Då går jag ner i min källare" är en annorlunda och bra låt, även om jag personligen kan räkna upp 15-20 låtar som jag tycker är bättre än den. Men vilka minnen man har till den låten! Den var populär när jag skulle fylla sex år, och åkte ut från Svensktoppen blott fem dagar innan min födelsedag. Men den låten är en del av min barndom, herregud vad många gånger jag har hört den och försökt härma basrösten.
Låten är skriven av Pierre Isacsson och Håkan Thanger. Pierre har skrivit texten och Håkan musiken. I en intervju i Hallands Nyheter från 2008 minns Håkan Thanger hur det hela gick till:
- Jag minns att vi satt och lattjade lite, och jag hade kommit på den där basgången som liksom "trappade ner": bom - bom - bom - båooom. Pierre hade den första textraden, då går jag ner i min källare, där lever jag sällare. Men va fasen skulle han göra i källaren?
- Då kom Pierre på det - han ska leka med en ångmaskin! Jag gillade det skarpt. Det var så unikt knasigt, här sjöng andra om land och strand och hjärta och smärta, men vi gjorde en låt om en ångmaskin.
- Inte bara texten är unik. Det lär vara den enda svensktoppslåten som har en tonartssänkning på slutet, istället för som brukligt en höjning, och därtill en temposänkning. Men vi kände direkt att... ja, den bara satt!
- Sedan var jag i studion för att köra på Isacssons skiva, och i hörlurarna hörde jag producenten säga att de saknade en hitlåt. Jag råkade ha kassetten i skjortfickan, och i pausen gick jag in. Han lyssnade 30 sekunder och sa: Den tar vi.
- Den blev en sån brakhit att folk fortfarande minns den. Spelar jag ute är det alltid någon som begär den. Jag har lite samma basröst som Pierre hade, och var faktiskt stand-in för honom i Family Four. Fast det är klart, ingen kunde bullra ångmaskinslåten som han.
Hallands Nyheter, 2008-01-08: Författare: Krister Svahn
Singeln med "Då går jag ner i min källare" (där A-sidan var "Idag är första da'n av resten av ditt liv") gick in på Svensktoppen den 24 november 1974 och låg kvar till den 2 februari 1975, och sålde i över 100 000 exemplar.
Då går jag ner i min källare
- Pierre Isacsson, Håkan Thanger -
Hemma gillar dom fester
med pompa och med ståt.
I smoking bland våra gäster –
jag smilar och går åt.
Och efter några timmar
är allt ett stort hallå
jag söker då en lugnare nivå.
Då går jag ner i min källare
där lever jag sällare
för där har jag kvar
min gamla ångmaskin
Jag matar meta-tabletter i den
lyssnar och glömmer tiden
tar ett glas vin
i ångan från maskin.
Många dagar är trista
da och många himlar grå
om nästa dag är den sista
ser jag helst att den är blå
Men skulle något hända
som ingen kan rå får
så vet jag ganska säkert
vad jag gör
Det är en svår låt att göra cover på, det krävs ju sin basröst, och tonartssänkningen på slutet är legendarisk - i populärmusiska sammanhang är en tonartshöjning förväntad. Det finns ett par som ändå försökt, Ekelunds dansbandsorkester till exempel, och även Per Gessle har gjort ett försök.
Cacka Israelsson har dessutom gjort ett svar till låten, som han kallade för "Då går jag ner under källaren". Israelsson var väl annars mest känd för "Gamle Svarten" och sina svenska mästerskapstitlar i längdhopp 1951 och på 110 m häck 1952. Passningen till Pierre är kul..."Och jag hör jag grannen i hans källare, hans röst är mycket gällare - han sjunger om sin gamla ångmaskin"...
Vill man köpa en ångmaskin finns det t ex på http://www.modellhobby.se, modellen nedan kostar 8 500 kronor.
Låten är skriven av Pierre Isacsson och Håkan Thanger. Pierre har skrivit texten och Håkan musiken. I en intervju i Hallands Nyheter från 2008 minns Håkan Thanger hur det hela gick till:
- Jag minns att vi satt och lattjade lite, och jag hade kommit på den där basgången som liksom "trappade ner": bom - bom - bom - båooom. Pierre hade den första textraden, då går jag ner i min källare, där lever jag sällare. Men va fasen skulle han göra i källaren?
- Då kom Pierre på det - han ska leka med en ångmaskin! Jag gillade det skarpt. Det var så unikt knasigt, här sjöng andra om land och strand och hjärta och smärta, men vi gjorde en låt om en ångmaskin.
- Inte bara texten är unik. Det lär vara den enda svensktoppslåten som har en tonartssänkning på slutet, istället för som brukligt en höjning, och därtill en temposänkning. Men vi kände direkt att... ja, den bara satt!
- Sedan var jag i studion för att köra på Isacssons skiva, och i hörlurarna hörde jag producenten säga att de saknade en hitlåt. Jag råkade ha kassetten i skjortfickan, och i pausen gick jag in. Han lyssnade 30 sekunder och sa: Den tar vi.
- Den blev en sån brakhit att folk fortfarande minns den. Spelar jag ute är det alltid någon som begär den. Jag har lite samma basröst som Pierre hade, och var faktiskt stand-in för honom i Family Four. Fast det är klart, ingen kunde bullra ångmaskinslåten som han.
Hallands Nyheter, 2008-01-08: Författare: Krister Svahn
Singeln med "Då går jag ner i min källare" (där A-sidan var "Idag är första da'n av resten av ditt liv") gick in på Svensktoppen den 24 november 1974 och låg kvar till den 2 februari 1975, och sålde i över 100 000 exemplar.
Då går jag ner i min källare
- Pierre Isacsson, Håkan Thanger -
Hemma gillar dom fester
med pompa och med ståt.
I smoking bland våra gäster –
jag smilar och går åt.
Och efter några timmar
är allt ett stort hallå
jag söker då en lugnare nivå.
Då går jag ner i min källare
där lever jag sällare
för där har jag kvar
min gamla ångmaskin
Jag matar meta-tabletter i den
lyssnar och glömmer tiden
tar ett glas vin
i ångan från maskin.
Många dagar är trista
da och många himlar grå
om nästa dag är den sista
ser jag helst att den är blå
Men skulle något hända
som ingen kan rå får
så vet jag ganska säkert
vad jag gör
Det är en svår låt att göra cover på, det krävs ju sin basröst, och tonartssänkningen på slutet är legendarisk - i populärmusiska sammanhang är en tonartshöjning förväntad. Det finns ett par som ändå försökt, Ekelunds dansbandsorkester till exempel, och även Per Gessle har gjort ett försök.
Cacka Israelsson har dessutom gjort ett svar till låten, som han kallade för "Då går jag ner under källaren". Israelsson var väl annars mest känd för "Gamle Svarten" och sina svenska mästerskapstitlar i längdhopp 1951 och på 110 m häck 1952. Passningen till Pierre är kul..."Och jag hör jag grannen i hans källare, hans röst är mycket gällare - han sjunger om sin gamla ångmaskin"...
Vill man köpa en ångmaskin finns det t ex på http://www.modellhobby.se, modellen nedan kostar 8 500 kronor.
måndag 23 november 2009
Pierre sjunger Dylan
De sista åren av Country Fours karriär gav man bara ut några singlar, fem stycken närmare bestämt - efter att den sista LP:n getts ut. Intresset för gruppen hade falnat något, folkparkerna som var Country Fours livearena, gav mest danskvällar, men inga scenshower, och Kerstin Dahl var dessutom nybliven mamma. Efter juni 1968, när sista låten från föregående LP:n "I vår tid" ebbat ut, kom alltså fem singlar, men ingen av dem gjorde något väsen av sig på listorna. På den andra singeln, som vi ska titta lite närmare på idag, är låtarna egendomligt nog inte ens översatta. Anledningen till det är helt enkelt att man inte fick tillstånd av Bob Dylans folk att sjunga in den översättning som Patrik (Per-Anders Boquist) gjort. Idag är det lättare, men då, 1968, var det svårt att få Dylanöversättningar godkända. Nu kan vilken klåpare som helst få översättningar godkända, till och med Mikael Wiehe. En ny medlem har nu gjort entré i Country Four; Gert Avelin har lämnat bandet och ersatts av Lars-Rune Jäverbrant, samme man som några år tidigare vann den talangtävling som Pierre Isacsson upptäcktes i. Det är han som står längst till höger på denna bild, eller heraldiskt vänster som det heter i flaggningssammanhang.
De fem singlar som Counry Four ger ut innan de splittras är:
Natten har tusen ögon/Vilken härlig dag, 1968
I'll be your baby tonight/I still wonder why, 1968
Jag ser en liten fågel/Vi ska gå på Zoo, 1968
Ge mig plats i din värld/Sommarskymning, 1969
Vi är alla barn i början/Drömmarnas ö, 1969
Eftersom jag själv är en stor Bob Dylan-beundrare har jag länge försökt få tag på versionen av Dylans "I´ll be your baby tonight". Jag menar - Pierre sjunger Dylan. Kan det bli mer upphetsande? Äntligen har jag fått tag på den. Och hur låter då!? Tja...sådär. Rätt tamt och oinspirerat om jag ska vara ärlig, och på rätt tafflig engelska dessutom ("kluus jåår ajjs, kluus dä dååår..."). Slidegitarren låter som nåt Yvnge Stoor kasserat för det kommit sand i stallet. Men väldigt kul, ändå, och så här låter det.
Orginalet spelade Dylan in den 29 november 1967 och låten släpptes i januari, på skivan "John Wesley Harding". Det är en låt som rätt många gjort cover på, allt från Emmylou Harris till UB40. Fast även i detta fall får jag konstatera att Dylan gör det bäst själv. Som oftast.
De fem singlar som Counry Four ger ut innan de splittras är:
Natten har tusen ögon/Vilken härlig dag, 1968
I'll be your baby tonight/I still wonder why, 1968
Jag ser en liten fågel/Vi ska gå på Zoo, 1968
Ge mig plats i din värld/Sommarskymning, 1969
Vi är alla barn i början/Drömmarnas ö, 1969
Eftersom jag själv är en stor Bob Dylan-beundrare har jag länge försökt få tag på versionen av Dylans "I´ll be your baby tonight". Jag menar - Pierre sjunger Dylan. Kan det bli mer upphetsande? Äntligen har jag fått tag på den. Och hur låter då!? Tja...sådär. Rätt tamt och oinspirerat om jag ska vara ärlig, och på rätt tafflig engelska dessutom ("kluus jåår ajjs, kluus dä dååår..."). Slidegitarren låter som nåt Yvnge Stoor kasserat för det kommit sand i stallet. Men väldigt kul, ändå, och så här låter det.
Orginalet spelade Dylan in den 29 november 1967 och låten släpptes i januari, på skivan "John Wesley Harding". Det är en låt som rätt många gjort cover på, allt från Emmylou Harris till UB40. Fast även i detta fall får jag konstatera att Dylan gör det bäst själv. Som oftast.
söndag 22 november 2009
"Så tomt" - första singeln
1969 hade Pierre varit med i Country Four i drygt tre år, och det var dags att prova sina vingar. Nu var han inte den ende i Country Four som gjorde det, prövade sina vingar alltså, Kerstin Dahl hade också parallellt släppt ett par singlar - såväl hennes som Pierres solosinglar släpptes på samma bolag som Country Four, nämligen Amigo, så det var inget kontraktsbrott eller konflikt som låg bakom singelutflykterna.
Pierre hade vid det här laget komponerat tre sånger som förevigats på vinyl, bland annat "Du skänker mening åt mitt liv", till Ola Håkansson i melodifestivalen. Men låtarna på sin första singel hade han egendomligt nog inte skrivit, det är i stället två översättningar av utländska orginal. B-sidan är den gamla engelska balladen "The Foggy, Foggy Dew", översatt av Patrik (Per-Anders Boquist) till "Vintern med Ann-Marie" i arrangemang av Jeff Brown (pseudonym för brodern Jan Boquist), och A-sidan är Bobby Darins "Now you´re gone", som översatts av Leif Nilsson till "Så tomt".
"Now you´re gone", orginalversionen med Bobby Darin, spelades in i januari 1963 och låg som B-sida till "You're the Reason I'm Living" och fanns också på LP:n med samma namn, släppt i februari 1963. "You´re the reason I´m living" hamnade som högst som nummer 3 på listorna. Den här får vi "tyvärr" lyssna till på Spotify, en låt som den är så obskyr att den inte ens finns på YouTube. Inte ens? Man börjar bli lite bortskämd, tror jag bestämt - trots att jag varit en musiksamlare och lyssnare i hela mitt liv och verkligen varit med om andra tider, när man beställde skivor från England som kunde dröja månader att få. Nu blir man besviken om man inte hittar det inom fem minuter. Fy!
http://open.spotify.com/track/5EGFJFoJ8bYJBanFMiL6GQ
Orginaltexten lyder som nedan, och den svenska översättningen följer rätt nära orginalet.
I woke up this mornin' feelin'
Just as though my head were reelin'
Reelin' from a dream I had last night.
Then I turned and faced your pillow
Wept just like the weepin' willow
Seems like the dream I had was right.
You were gone ...
And the love I was givin' is ...
And the reason for livin' is ...
But the memory of your love lives on.
Til the day that heaven calls me
No arms'll ever hold me
My love and happiness are gone.
I sit here just thinkin' 'bout you
Wonderin' how I'll live without you
Tryin' to figure out what I did wrong.
But I guess it doesn't matter
If you found-a someone better
I'll be here when that someone is gone.
Yes, you're gone ...
And the love I was givin' is ...
And the reason for livin' is ...
But the memory of your love lives on.
Til the day that heaven calls me
No arms'll ever hold me
My love and happiness are gone.
Til the day that heaven calls me
No arms'll ever hold me
My love and happiness are gone.
My love and happiness are gone ...
My love and happiness are gone ...
För översättningen till svenska står alltså Leif Nilsson (född 1921, död 1993). Bland hans övriga översättningar och bearbetningar kan nämnas "Eviva Espana", "Minns du den sången", "Jag är en gammaldags flicka", "Trumslagarpojken", "Hello Dolly", "När du vandrar genom skogen", "Ro, ro, ro", "Visa mej hur man går hem", "Jag ska ut och fiska", "En högst förunderlig dag" och "Valsa Matilda". Han skrev också nummer för Towa Carson och Lasse Lönndahl för radio, folkparker, krogshow 1964- 65, Towa Carsons folkparkshow 1969, Kaskad (TV) med mera.
Pierre Isacssons första soloförsök, från 1969, samma år som jag föddes låter så här.
Hur det gick för Pierres första singelförsök vet jag inte riktigt - men troligen blev den ingen dunderhit, för inom kort hade Pierre gått med i Family Four.
Pierre hade vid det här laget komponerat tre sånger som förevigats på vinyl, bland annat "Du skänker mening åt mitt liv", till Ola Håkansson i melodifestivalen. Men låtarna på sin första singel hade han egendomligt nog inte skrivit, det är i stället två översättningar av utländska orginal. B-sidan är den gamla engelska balladen "The Foggy, Foggy Dew", översatt av Patrik (Per-Anders Boquist) till "Vintern med Ann-Marie" i arrangemang av Jeff Brown (pseudonym för brodern Jan Boquist), och A-sidan är Bobby Darins "Now you´re gone", som översatts av Leif Nilsson till "Så tomt".
"Now you´re gone", orginalversionen med Bobby Darin, spelades in i januari 1963 och låg som B-sida till "You're the Reason I'm Living" och fanns också på LP:n med samma namn, släppt i februari 1963. "You´re the reason I´m living" hamnade som högst som nummer 3 på listorna. Den här får vi "tyvärr" lyssna till på Spotify, en låt som den är så obskyr att den inte ens finns på YouTube. Inte ens? Man börjar bli lite bortskämd, tror jag bestämt - trots att jag varit en musiksamlare och lyssnare i hela mitt liv och verkligen varit med om andra tider, när man beställde skivor från England som kunde dröja månader att få. Nu blir man besviken om man inte hittar det inom fem minuter. Fy!
http://open.spotify.com/track/5EGFJFoJ8bYJBanFMiL6GQ
Orginaltexten lyder som nedan, och den svenska översättningen följer rätt nära orginalet.
I woke up this mornin' feelin'
Just as though my head were reelin'
Reelin' from a dream I had last night.
Then I turned and faced your pillow
Wept just like the weepin' willow
Seems like the dream I had was right.
You were gone ...
And the love I was givin' is ...
And the reason for livin' is ...
But the memory of your love lives on.
Til the day that heaven calls me
No arms'll ever hold me
My love and happiness are gone.
I sit here just thinkin' 'bout you
Wonderin' how I'll live without you
Tryin' to figure out what I did wrong.
But I guess it doesn't matter
If you found-a someone better
I'll be here when that someone is gone.
Yes, you're gone ...
And the love I was givin' is ...
And the reason for livin' is ...
But the memory of your love lives on.
Til the day that heaven calls me
No arms'll ever hold me
My love and happiness are gone.
Til the day that heaven calls me
No arms'll ever hold me
My love and happiness are gone.
My love and happiness are gone ...
My love and happiness are gone ...
För översättningen till svenska står alltså Leif Nilsson (född 1921, död 1993). Bland hans övriga översättningar och bearbetningar kan nämnas "Eviva Espana", "Minns du den sången", "Jag är en gammaldags flicka", "Trumslagarpojken", "Hello Dolly", "När du vandrar genom skogen", "Ro, ro, ro", "Visa mej hur man går hem", "Jag ska ut och fiska", "En högst förunderlig dag" och "Valsa Matilda". Han skrev också nummer för Towa Carson och Lasse Lönndahl för radio, folkparker, krogshow 1964- 65, Towa Carsons folkparkshow 1969, Kaskad (TV) med mera.
Pierre Isacssons första soloförsök, från 1969, samma år som jag föddes låter så här.
Hur det gick för Pierres första singelförsök vet jag inte riktigt - men troligen blev den ingen dunderhit, för inom kort hade Pierre gått med i Family Four.
lördag 21 november 2009
När någonting händer i Ankeborg
Idag gjorde jag några trevliga fynd på loppisrundan jag lyckades få till. Jag får nog anledning att återkomma ett par av dem senare, men ett guldkorn tar vi direkt. I en låda i ett hörn låg nämligen en hög kassettband för barn, och där låg den, hyllningen till Kalle Anka när han fyllde 60 år. Året var 1994. Sista låten på kassetten, det vill säga låt 7 på sid B, är "När någonting händer i Ankeborg", som sjungs av Pierre Isacsson. I övrigt medverkar Triple & Touch med Lasse Kronér, Kikki Danielsson, Monica Forsberg på hyllningen, liksom naturligtvis Per-Erik Hallin. Per-Erik Hallin är Kalle Ankas svenska "officiella" röst - och han är förresten orsaken till att Ulf Lundell ändrade texten i sin låt Cobra Rax på "Törst" från Mefistofeles han satt och skaka livet ur en driknk, Jesus satt bredvid och hojta: Trink, brüderlein, trink till Ett helgon Jesus satt bredvid och hojta: Trink, brüderlein, trink - anledning var naturligtvis att den djupt kristne Hallin, som spelade piano på skivan, kände sig kränkt, som alla kristna understundom plägar göra, och Lundell fann för gott att ändra texten, vilket han enligt egen utsago aldrig mer kommer att göra.
"När någonting händer i Ankeborg" har skrivits av Tommy Halldén och Bo Persson. Bo Persson har annars skrivit sånger till Streaplers, Agnetha Munther, Mats Rådberg bland annat, och han har också skrivit berättartexten till barnklassikern Bernhard och Bianca - där uppläsaren för övrigt heter Pierre Isacsson. Två gånger har han legat på Svensktoppen, två veckor strax före jul 1975 med Agnetha Munters "Ett minne från i fjol" och "Bilder från flydda dar" som låg en vecka på listan med Mats Rådberg i juni 1975. Tommy Halldén började i Little Gerhards kompgrupp "G-men" redan i slutet av 1950-talet (syns också i den rollen i "Åsa-Nisse i kronans kläder" 1958), och hade sedan en lång karriär (han dog 2001) som musiker och producent. Som låtskrivare har han legat på listorna med bland annat Ett "Körsbär måste vara söta" med Laila Westersund och "De´ va´ den dan" (Scarborough fair) med Mia Adolphson. Han jobbade mycket med barnskivor (åt Disney, på EMI) och blev producent åt Polydor (Pierres skivbolag) 1974. Samtidigt fick Polydor Disney-rättigheterna, så barnskivorna fortsatte. Tintin, Lejonkungen, Dunderklumpen, Scooby Doo är några av de barnskivor han gjort. En av hans sista barnproduktioner var "Bananer i pyjamas". Gift med Liza Öhman.
Kalle Anka har alltid varit min absoluta seriefavorit, ända sedan jag var barn och prenumererade på "Kalle Anka & co" och tog det färska numret ur den gröna postlådan i plast och gick ner till det äldre grannparet Svend och Greta, och Greta gjorde chokladröra med grädde, socker och kakao, eller päronsoda med bulle och läste det nya numret för mig. Svend var gammal dansk sjöman och hade flytt från kriget och hamnat i vårt kvarter. Han var stor, lite bullrig, hade tauteringar men var snäll som ett lam, särskilt mot barn. En gång var det kalas och ett barn (inte jag den gången) råkade spilla saft på Gretas vita linneduk. Barnet var förtvivlat trots försäkringar att det inte gjorde någonting, så Svend tog resolut sin kaffekopp och hällde ut sitt kaffe på duken, bredvid saftfläcken. "Så-dann!". Han var unik, Svend, och det finns många historier om honom. Som när han brast i uppmärksamhet och körde in i baken på en annan bil, gick fram till föraren och gav honom en utskällning: "Va fan gjör du? Backer du på meg?". Eller när han stod i Handelsträdgården och frågade om en särskild buske han tänkt sig. Kön bakom honom blev längre och längre. Efter många om och men frågade Svend hur djupt den skulle planteras, och när han fick höra svaret utbrast han: "Så dybt? Ähh, då gjir jeg faan i det" varpå han vände på klacken och gick.
Kalle Anka föddes tack vare att att Carl Barks hörde en röstkonstnär (Clarence Nash) som gjorde "Mary had a little lamb" med konstig röst och Barks, som bekymrat sig för att Musse Pigg började bli lite mesig och behövde en figur som var lite mer ilsken av sig, skapade därför Kalle Anka utifrån rösten han hört. En annan lustig detalj är att om man tittar noga, ser man i de tidiga filmerna att Kalle från början hade små ankvingar bara, men snart hade han fullt utvecklade armar med fyra fingrar, som alla ankor har.
Idag tycker jag att Don Rosa är den store förvaltaren av Kalle Anka (och Joakim von Anka), och varje nytt avsnitt med Don Rosa är en fröjd att läsa, allt från storyn till detaljerna. Och det är alltid lika intressant att leta var han gömt sin hemliga dedikation D.U.C.K. (Dedicated to Uncle Carl from Keno).
Så här låter "När någonting händer i Ankeborg" med Pierre Isacsson. Ursprungligen fanns den med på "Disney-Matiné" som kom 1975.
"När någonting händer i Ankeborg" har skrivits av Tommy Halldén och Bo Persson. Bo Persson har annars skrivit sånger till Streaplers, Agnetha Munther, Mats Rådberg bland annat, och han har också skrivit berättartexten till barnklassikern Bernhard och Bianca - där uppläsaren för övrigt heter Pierre Isacsson. Två gånger har han legat på Svensktoppen, två veckor strax före jul 1975 med Agnetha Munters "Ett minne från i fjol" och "Bilder från flydda dar" som låg en vecka på listan med Mats Rådberg i juni 1975. Tommy Halldén började i Little Gerhards kompgrupp "G-men" redan i slutet av 1950-talet (syns också i den rollen i "Åsa-Nisse i kronans kläder" 1958), och hade sedan en lång karriär (han dog 2001) som musiker och producent. Som låtskrivare har han legat på listorna med bland annat Ett "Körsbär måste vara söta" med Laila Westersund och "De´ va´ den dan" (Scarborough fair) med Mia Adolphson. Han jobbade mycket med barnskivor (åt Disney, på EMI) och blev producent åt Polydor (Pierres skivbolag) 1974. Samtidigt fick Polydor Disney-rättigheterna, så barnskivorna fortsatte. Tintin, Lejonkungen, Dunderklumpen, Scooby Doo är några av de barnskivor han gjort. En av hans sista barnproduktioner var "Bananer i pyjamas". Gift med Liza Öhman.
Kalle Anka har alltid varit min absoluta seriefavorit, ända sedan jag var barn och prenumererade på "Kalle Anka & co" och tog det färska numret ur den gröna postlådan i plast och gick ner till det äldre grannparet Svend och Greta, och Greta gjorde chokladröra med grädde, socker och kakao, eller päronsoda med bulle och läste det nya numret för mig. Svend var gammal dansk sjöman och hade flytt från kriget och hamnat i vårt kvarter. Han var stor, lite bullrig, hade tauteringar men var snäll som ett lam, särskilt mot barn. En gång var det kalas och ett barn (inte jag den gången) råkade spilla saft på Gretas vita linneduk. Barnet var förtvivlat trots försäkringar att det inte gjorde någonting, så Svend tog resolut sin kaffekopp och hällde ut sitt kaffe på duken, bredvid saftfläcken. "Så-dann!". Han var unik, Svend, och det finns många historier om honom. Som när han brast i uppmärksamhet och körde in i baken på en annan bil, gick fram till föraren och gav honom en utskällning: "Va fan gjör du? Backer du på meg?". Eller när han stod i Handelsträdgården och frågade om en särskild buske han tänkt sig. Kön bakom honom blev längre och längre. Efter många om och men frågade Svend hur djupt den skulle planteras, och när han fick höra svaret utbrast han: "Så dybt? Ähh, då gjir jeg faan i det" varpå han vände på klacken och gick.
Kalle Anka föddes tack vare att att Carl Barks hörde en röstkonstnär (Clarence Nash) som gjorde "Mary had a little lamb" med konstig röst och Barks, som bekymrat sig för att Musse Pigg började bli lite mesig och behövde en figur som var lite mer ilsken av sig, skapade därför Kalle Anka utifrån rösten han hört. En annan lustig detalj är att om man tittar noga, ser man i de tidiga filmerna att Kalle från början hade små ankvingar bara, men snart hade han fullt utvecklade armar med fyra fingrar, som alla ankor har.
Idag tycker jag att Don Rosa är den store förvaltaren av Kalle Anka (och Joakim von Anka), och varje nytt avsnitt med Don Rosa är en fröjd att läsa, allt från storyn till detaljerna. Och det är alltid lika intressant att leta var han gömt sin hemliga dedikation D.U.C.K. (Dedicated to Uncle Carl from Keno).
Så här låter "När någonting händer i Ankeborg" med Pierre Isacsson. Ursprungligen fanns den med på "Disney-Matiné" som kom 1975.
fredag 20 november 2009
Pierre Isacsson på Svensktoppen
Dags att titta lite närmare på Pierre Isacssons erfarenhet av Svensktoppen, som jag har kunnat få ihop det i alla fall. Det kanske finns nåt fel nånstans, och nån begravd hund, som skulle göra listan mer komplett, men det får tiden utvisa.
Redan på första låten blir det gränsdragningsproblem, för visserligen är det vid denna tid som Pierre kommer med i Country Four, men han har just hoppat på tåget, och har inte varit med på inspelningen av "Du är det allra käraste". Så exakt datum för Pierres första Svensktoppsbesök, är svårt att säga. Vi inleder med lite sammanfattande statistik (Country Four, Family Four, solo):
Totalt antal låtar på listan:
29 låtar
Totalt antal veckor på listan:
164 veckor
- varav 8 veckor med två låtar samtidigt
Om man räknar med lite sommaruppehåll och dylikt, så kunde alltså Pierre Isacsson i närmare fyra år av sitt liv slå upp tidningen och konstatera att han ligger på Svensktoppen. Eller 7 procent av sin levnads dagar totalt, 12 procent av tiden som myndig.
Förstaplaceringar:
Antal 1:a placeringar: 5
- Det var inte menat så
- Då går jag ner i min källare
- Jag vill andas samma luft som du
- Angelina
- Halleluja
Totalt antal veckor som 1:a: 14 veckor
Låtar med längst tid på listan:
16 veckor - Timmen blå
11 veckor - Nånstans nångång
1974 - 82 fanns en begränsning att låtar bara kunde ligga 11 veckor - tre låtar föll för den begränsningen.
11 veckor - Då går jag ner i min källare
11 veckor - Jag vill andas samma luft som du
11 veckor - Var inte rädd, jag är hos dig
11 veckor - Angelina
Såväl "Jag vill andas samma luft som du" som "Angelina" låg på 1:a plats när de kastades ut, och "Då går jag ner i min källare" låg på medaljplats 10 av de 11 veckorna och "Var inte rädd, jag är hos dig" låg som bäst 3:a, så det mesta talar för att de hade kunnat stannat på Svensktoppen rätt lång tid.
Samtliga låtar på Svensktoppen:
Country Four
*Du är det allra käraste, 18 veckor mellan 4 september 1965 och 22 januari 1966.
*Vår lilla värld, 4 veckor mellan 27 november och 18 december 1965.
Ann-Cathrin i två veckor mellan 30 juli och 6 augusti 1966.
Timmen blå, 16 veckor mellan 20 augusti och 3 december 1966.
Nånstans, nångång, 11 veckor mellan 21 januari och 1 april 1967.
Minns i november, tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967.
Vägen till morgonstad , 5 veckor mellan 28 maj och 25 juni 1967.
Glöm bort allt dumt, 1 vecka, den 6 augusti 1967.
Små ord av kärlek, 2 veckor mellan 15 oktober och 22 oktober 1967.
En vänlig vind , 1 vecka den 4 februari 1968.
Råd till dej och mej, en vecka, den 5 maj 1968.
Vilken härlig dag, en vecka, den 7 juli 1968.
* Pierre ej med i gruppen än
Family Four
Ta hit din längtan, 10 veckor mellan 24 maj och 26 juli 1970.
Det var inte menat så, 9 veckor mellan 21 mars och 16 maj 1971.
En dag fylld av kärlek, 4 veckor mellan den 4 april och 25 april 1971.
Vita vidder ,5 veckor mellan 16 maj och 13 juni 1971.
Heja mamma, 2 veckor på Svensktoppen mellan 30 maj och 6 juni 1971.
Nu kan hela vår värld sjunga med, 9 veckor, mellan 18 juli och 12 september 1971.
Familjelycka, en vecka den 26 september 1971.
Härliga sommardag, 2 veckor mellan 16 april och 23 april 1972.
Jag undrar när solen går ner, 4 veckor mellan 18 februari och 11 mars 1973.
Kalla't vad du vill, 6 veckor mellan den 16 september och 21 oktober 1973.
Samma sol, 4 veckor mellan 13 januari och 3 februari 1974.
Ge mej din hand, 3 veckor mellan 20 oktober och 3 november 1974.
Solo
Då går jag ner i min källare ,11 veckor mellan 24 november 1974 och 2 februari 1975
Spå mig, 6 veckor, mellan 26 januari och 2 mars 1975.
Jag vill andas samma luft som du, 11 veckor mellan den 8 juni och 17 augusti 1975.*
Dags att gå tack för mig, 9 veckor mellan 22 maj och 17 juli 1976.**
Var inte rädd, jag är hos dig, 11 veckor mellan 3 oktober och 12 december 1976.
Angelina, 11 veckor mellan juldagen 1977 och 5 mars 1978.
Hallelujah, tre veckor mellan 24 juni och 8 juli 1979.***
*En version av "Jag vill andas samma luft som du" med Sten Carlsson gick in på Svensktoppen den 15 november 1975, och låg kvar där i 11 veckor (som högst 2:a plats).
** Noteras här kan, att samtidigt som "Dags att gå, tack för mig" låg Pierres "En sommarsaga" på Svensktoppen, fast med Gimmicks, 11 veckor mellan 20 mars och 29 maj 1976.
*** Här kan noteras att Jan Malmsjö gick in med en version av samma låt, vilket omedelbart ledde till att Löfgren/Isacsson/Rådbergs försvann.
Redan på första låten blir det gränsdragningsproblem, för visserligen är det vid denna tid som Pierre kommer med i Country Four, men han har just hoppat på tåget, och har inte varit med på inspelningen av "Du är det allra käraste". Så exakt datum för Pierres första Svensktoppsbesök, är svårt att säga. Vi inleder med lite sammanfattande statistik (Country Four, Family Four, solo):
Totalt antal låtar på listan:
29 låtar
Totalt antal veckor på listan:
164 veckor
- varav 8 veckor med två låtar samtidigt
Om man räknar med lite sommaruppehåll och dylikt, så kunde alltså Pierre Isacsson i närmare fyra år av sitt liv slå upp tidningen och konstatera att han ligger på Svensktoppen. Eller 7 procent av sin levnads dagar totalt, 12 procent av tiden som myndig.
Förstaplaceringar:
Antal 1:a placeringar: 5
- Det var inte menat så
- Då går jag ner i min källare
- Jag vill andas samma luft som du
- Angelina
- Halleluja
Totalt antal veckor som 1:a: 14 veckor
Låtar med längst tid på listan:
16 veckor - Timmen blå
11 veckor - Nånstans nångång
1974 - 82 fanns en begränsning att låtar bara kunde ligga 11 veckor - tre låtar föll för den begränsningen.
11 veckor - Då går jag ner i min källare
11 veckor - Jag vill andas samma luft som du
11 veckor - Var inte rädd, jag är hos dig
11 veckor - Angelina
Såväl "Jag vill andas samma luft som du" som "Angelina" låg på 1:a plats när de kastades ut, och "Då går jag ner i min källare" låg på medaljplats 10 av de 11 veckorna och "Var inte rädd, jag är hos dig" låg som bäst 3:a, så det mesta talar för att de hade kunnat stannat på Svensktoppen rätt lång tid.
Samtliga låtar på Svensktoppen:
Country Four
*Du är det allra käraste, 18 veckor mellan 4 september 1965 och 22 januari 1966.
*Vår lilla värld, 4 veckor mellan 27 november och 18 december 1965.
Ann-Cathrin i två veckor mellan 30 juli och 6 augusti 1966.
Timmen blå, 16 veckor mellan 20 augusti och 3 december 1966.
Nånstans, nångång, 11 veckor mellan 21 januari och 1 april 1967.
Minns i november, tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967.
Vägen till morgonstad , 5 veckor mellan 28 maj och 25 juni 1967.
Glöm bort allt dumt, 1 vecka, den 6 augusti 1967.
Små ord av kärlek, 2 veckor mellan 15 oktober och 22 oktober 1967.
En vänlig vind , 1 vecka den 4 februari 1968.
Råd till dej och mej, en vecka, den 5 maj 1968.
Vilken härlig dag, en vecka, den 7 juli 1968.
* Pierre ej med i gruppen än
Family Four
Ta hit din längtan, 10 veckor mellan 24 maj och 26 juli 1970.
Det var inte menat så, 9 veckor mellan 21 mars och 16 maj 1971.
En dag fylld av kärlek, 4 veckor mellan den 4 april och 25 april 1971.
Vita vidder ,5 veckor mellan 16 maj och 13 juni 1971.
Heja mamma, 2 veckor på Svensktoppen mellan 30 maj och 6 juni 1971.
Nu kan hela vår värld sjunga med, 9 veckor, mellan 18 juli och 12 september 1971.
Familjelycka, en vecka den 26 september 1971.
Härliga sommardag, 2 veckor mellan 16 april och 23 april 1972.
Jag undrar när solen går ner, 4 veckor mellan 18 februari och 11 mars 1973.
Kalla't vad du vill, 6 veckor mellan den 16 september och 21 oktober 1973.
Samma sol, 4 veckor mellan 13 januari och 3 februari 1974.
Ge mej din hand, 3 veckor mellan 20 oktober och 3 november 1974.
Solo
Då går jag ner i min källare ,11 veckor mellan 24 november 1974 och 2 februari 1975
Spå mig, 6 veckor, mellan 26 januari och 2 mars 1975.
Jag vill andas samma luft som du, 11 veckor mellan den 8 juni och 17 augusti 1975.*
Dags att gå tack för mig, 9 veckor mellan 22 maj och 17 juli 1976.**
Var inte rädd, jag är hos dig, 11 veckor mellan 3 oktober och 12 december 1976.
Angelina, 11 veckor mellan juldagen 1977 och 5 mars 1978.
Hallelujah, tre veckor mellan 24 juni och 8 juli 1979.***
*En version av "Jag vill andas samma luft som du" med Sten Carlsson gick in på Svensktoppen den 15 november 1975, och låg kvar där i 11 veckor (som högst 2:a plats).
** Noteras här kan, att samtidigt som "Dags att gå, tack för mig" låg Pierres "En sommarsaga" på Svensktoppen, fast med Gimmicks, 11 veckor mellan 20 mars och 29 maj 1976.
*** Här kan noteras att Jan Malmsjö gick in med en version av samma låt, vilket omedelbart ledde till att Löfgren/Isacsson/Rådbergs försvann.
onsdag 18 november 2009
Jag har ett ljus - ett litet låtmysterium
Här kommer ytterligare ett litet mysterium ur Pierres fatabur. På "Hemma" från 1976 finns nämligen "Jag har ett ljus", skriven av Pierre och en man vid namn "Thomas Voight". Tillsammans har de skrivit den dessutom, båda står gemensamt noterade som ansvariga för såväl text som musik - inget tyder alltså på att denne Thomas Voight är en utländsk låtskrivare som Pierre har översatt, vilket hittills har varit min motvilligt accepterade teori (det fanns bland annat en tysk folksångare med det namnet). Men nu överger jag alltså den teorin och kastar mig ut i osäkerhetens kvalmiga luft. Det bör helt enkelt vara en svensk som Pierre samarbetat med - någonstans ute i detta land finns det således en "Thomas Voight" som av någon anledning författat en låt tillsammans med Pierre. Visst är det en rafflande tanke? Ett tidigare mysterium löstes lite snopet genom att Pierre råkade ha barn på samma dagis som textförfattaren i fråga, så det kan ju vara lika enkelt även denna gång. Inga av mina efterforskningar tyder på att det finns någon Thomas Voight som gjort något som helst annat avtryck i musikalisk väg här i landet, så man får nog leta utanför den kretsen. Fast det är klart, "Thomas Voight" kan ju vara en pseudonym också...hmmm...
Själva låten hör i ärlighetens namn inte heller till någon av höjdpunkterna i Pierres karriär, bland annat för att jag inte tycker att han använder sin röst på "rätt" sätt. Det där vibratot som genomgående används, passar rösten dåligt, och gör det dessutom svårt att höra vad han egentligen sjunger. Texten är ändå dessutom lite spretig och märklig, inte alls lika kärnfull, enkel och djup som Pierres texter brukar vara. Jag förstår inte riktigt budskapet i den. Soliga dagar driver upp regn? Tårar om natten ger dagg en ny dag? Erfarna händer ville jag läsa? Sidor jag vände, när orden är glesa?
Jag har ett ljus
(Pierre Isacsson, Thomas Voight)
Soliga dagar driver upp regn,
skyarna jagar mig in i mitt hägn.
Gråt eller vatten, stark eller svag,
tårar om natten ger dagg en ny dag
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Erfarna händer ville jag läsa,
sidor jag vände, när orden är glesa.
Trygghet att våga, ork att stå ut,
en levande låga, ser jag till slut.
Men saxofonen är riktigt snygg, och du, Thomas Voight, om du läser det här - hör av dig till mig, så kan jag sova lite bättre på nätterna. Vi kan väl vara vänner ändå, som Martin Ljungs 55:an Olga sa?
Själva låten hör i ärlighetens namn inte heller till någon av höjdpunkterna i Pierres karriär, bland annat för att jag inte tycker att han använder sin röst på "rätt" sätt. Det där vibratot som genomgående används, passar rösten dåligt, och gör det dessutom svårt att höra vad han egentligen sjunger. Texten är ändå dessutom lite spretig och märklig, inte alls lika kärnfull, enkel och djup som Pierres texter brukar vara. Jag förstår inte riktigt budskapet i den. Soliga dagar driver upp regn? Tårar om natten ger dagg en ny dag? Erfarna händer ville jag läsa? Sidor jag vände, när orden är glesa?
Jag har ett ljus
(Pierre Isacsson, Thomas Voight)
Soliga dagar driver upp regn,
skyarna jagar mig in i mitt hägn.
Gråt eller vatten, stark eller svag,
tårar om natten ger dagg en ny dag
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Erfarna händer ville jag läsa,
sidor jag vände, när orden är glesa.
Trygghet att våga, ork att stå ut,
en levande låga, ser jag till slut.
Men saxofonen är riktigt snygg, och du, Thomas Voight, om du läser det här - hör av dig till mig, så kan jag sova lite bättre på nätterna. Vi kan väl vara vänner ändå, som Martin Ljungs 55:an Olga sa?
tisdag 17 november 2009
Lite om musikerna på Pierres skivor
På Pierre Isacssons sista skiva "Igen" finns på omslaget prydligt uppräknat vilka musiker som medverkar. Det är en fascinerande samling människor, gräddan av Sveriges studiomusiker-elit. Men det är inte det jag ska avhandla här och nu, utan nu ska det handla om musikerna på de tre första soloskivorna, nämligen...nej, just det, jag har ingen aning - de finns inte angivna på omslagen.
Jag tyckte det vore intressant att veta, så jag kontaktade SAMI - "Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation" för att få besked. Nja, det kan nog inte vi lämna ut blev svaret, visserligen har vi uppgifterna, men vi har nog ingen rätt att lämna ut dem - kolla med skivbolaget som äger produktionen. Sagt och gjort, Polydor ägs numera av Universal, så jag ställde frågan till dem. Tja, blev svaret, vi har inga sådana uppgifter - allt sånt har vi skickat till....tada....SAMI. Kolla där eller på "Arkivet för ljud och bild", föreslog de. "Arkivet för ljud och bild" hade bara skivomslagen, och det har ju jag med, så där fanns inget att hämta. Det påminner lite om Yossarians moment 22 i Joseph Hellers bok.
Nytt försök hos SAMI, som förhörde sig lite mer ingående om varför jag egentligen snokade i det här? Jag försökte förklara att anledningen till att jag frågar INTE är att jag vill ha kontakt med någon av musikerna (som de genast trodde), eller veta mer om dem (som de också trodde), utan bara att helt enkelt få veta vilka de är, alltså vilka som spelade på en viss skiva. Jag fläskade också på med att jag tycker att det är lite underligt att musikerna faktiskt inte står med på omslagen från början - så man kan ju rent av se det som att de äntligen kan få den credit de förtjänar. Betalt har de fått, utgår jag från, men jag själv skulle ju faktiskt vilja att det fanns på pränt att jag medverkade, t ex på hitlåten "Då går jag ner i min källare", som i det här fallet. Det kan ju rent av finnas ett allmänt intresse, eller i alla fall populärmusikhistoriskt intresse att denna information finns bevarad och tillgänglig.
Ny tankevända hos SAMI, höga chefer och jurister blev iblandade, med slutligt besked om avslag på begäran, med motivering att SAMI "har dessvärre ingen rätt att ge ut denna information, av både PUL-skäl och policy".
Så, hur mycket jag än förstår (och rent av accepterar) att de har ett förtroende som de inte vill bryta, kan jag inte låta bli att tänka att det liknar en pyrrhusseger - vad vinner egentligen deras medlemmar på att ingen människa någonsin får veta något om dem, att de ens funnits, eller att de i sin roll som yrkesmusiker spelade på en viss skiva? Har SAMI verkligen kollat att det är vad deras medlemmar vill...? Jag menar, det är ju snarare oftast så att man förhandlar sig till att namnen SKA synas - varför är eftertexterna till minsta lilla tv-program annars så infernaliskt långa? Det flimrar förbi "kostymbiträdesassistenter", "lokalvårdare hos cateringfirman" och andra suspekta titlar i 220 km i timmen, medan man varje gång funderar - hur gick det till när de fick in sitt namn där?
Nåväl, det är inte hela världen, tyckte mest det vore intressant och roligt och hedersamt att gräva fram det. Men så är det, och jag nynnar tyst på två Dylanstrofer i stället:
- In the end he won the war, after losing every battle.
- To live outside the law, you must be honest.
Jag tyckte det vore intressant att veta, så jag kontaktade SAMI - "Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation" för att få besked. Nja, det kan nog inte vi lämna ut blev svaret, visserligen har vi uppgifterna, men vi har nog ingen rätt att lämna ut dem - kolla med skivbolaget som äger produktionen. Sagt och gjort, Polydor ägs numera av Universal, så jag ställde frågan till dem. Tja, blev svaret, vi har inga sådana uppgifter - allt sånt har vi skickat till....tada....SAMI. Kolla där eller på "Arkivet för ljud och bild", föreslog de. "Arkivet för ljud och bild" hade bara skivomslagen, och det har ju jag med, så där fanns inget att hämta. Det påminner lite om Yossarians moment 22 i Joseph Hellers bok.
Nytt försök hos SAMI, som förhörde sig lite mer ingående om varför jag egentligen snokade i det här? Jag försökte förklara att anledningen till att jag frågar INTE är att jag vill ha kontakt med någon av musikerna (som de genast trodde), eller veta mer om dem (som de också trodde), utan bara att helt enkelt få veta vilka de är, alltså vilka som spelade på en viss skiva. Jag fläskade också på med att jag tycker att det är lite underligt att musikerna faktiskt inte står med på omslagen från början - så man kan ju rent av se det som att de äntligen kan få den credit de förtjänar. Betalt har de fått, utgår jag från, men jag själv skulle ju faktiskt vilja att det fanns på pränt att jag medverkade, t ex på hitlåten "Då går jag ner i min källare", som i det här fallet. Det kan ju rent av finnas ett allmänt intresse, eller i alla fall populärmusikhistoriskt intresse att denna information finns bevarad och tillgänglig.
Ny tankevända hos SAMI, höga chefer och jurister blev iblandade, med slutligt besked om avslag på begäran, med motivering att SAMI "har dessvärre ingen rätt att ge ut denna information, av både PUL-skäl och policy".
Så, hur mycket jag än förstår (och rent av accepterar) att de har ett förtroende som de inte vill bryta, kan jag inte låta bli att tänka att det liknar en pyrrhusseger - vad vinner egentligen deras medlemmar på att ingen människa någonsin får veta något om dem, att de ens funnits, eller att de i sin roll som yrkesmusiker spelade på en viss skiva? Har SAMI verkligen kollat att det är vad deras medlemmar vill...? Jag menar, det är ju snarare oftast så att man förhandlar sig till att namnen SKA synas - varför är eftertexterna till minsta lilla tv-program annars så infernaliskt långa? Det flimrar förbi "kostymbiträdesassistenter", "lokalvårdare hos cateringfirman" och andra suspekta titlar i 220 km i timmen, medan man varje gång funderar - hur gick det till när de fick in sitt namn där?
Nåväl, det är inte hela världen, tyckte mest det vore intressant och roligt och hedersamt att gräva fram det. Men så är det, och jag nynnar tyst på två Dylanstrofer i stället:
- In the end he won the war, after losing every battle.
- To live outside the law, you must be honest.
söndag 15 november 2009
Om Åke Strömmer
Nu är det dags att lyssna på en av de sånger där Pierre skrev musiken, men någon annan skrev texten. Det finns inte så många sådana, tror rent av att detta är den enda där detta skedde - vanligare vid låtskrivarsamarbeten var ju att Pierre skrev texten och någon annan musiken eller att det var ett gemensamt arbete helt och hållet. Men till "Tror du solen räcker till oss", skrev alltså Pierre musiken och Åke Strömmer texten. Åke Strömmer kanske någon tänker, är inte det sportreportern? Skrev han sångtexter? Jajamän, inte bara sångtexter utan också revyer (främst till Borlängerevyn) och annat. Född 1936, död 2005, en storhet inom sportjournalistiken. Han medverkade bland annat i Sportradion, radioprogrammet På minuten och tv-programmet Minnesmästarna, och var även programledare för Svensktoppen en kort period 1978. Vid sidan av radion medverkade han i TV och i film som reporter i filmen "Åsa-Nisse i rekordform". Han samarbetade med Peter Flack genom att skriva sketcher till Flacks revyer. Bland sportreferat man minns finns Gunnar Larssons tusendelsstrid vid Olympiska spelen i München 1972, Thomas Wassbergs strid mot Juha Mieto vid Olympiska vinterspelen 1980 i Lake Placid och Anders Gärderuds upplopp vid Olympiska sommarspelen 1976 i Montreal 1976. Mietos och Wassbergs strid finns bara i en finsk version på YouTube, men det är minst lika spännande nu som då, och på finska som på svenska. Härliga tider, när skidåkning var vackert att se på. Kolla Wassbergs slutforcering. Ren konst!
Han har också skrivit texter till flera svensktoppsmelodier, bland annat "Hörru Rut" framfört av dansbandet Jigs och "Gitarzan" som sjöngs in av Jerry Williams. Och trots att han var Djurgårdare är det faktiskt Strömmer som skrivit texten till Hammarby IF:s kampsång "Bajen va namnet". När Strömmer begravdes hade han regisserat allt själv och till och med skickat med ett meddelande till alla närvarande, som jag tycker är klockrent:
-Hälsa att Djurgårdaren Åke Strömmer gått över till AIK. Det är bättre om AIK tappar en anhängare...
Minnesvärd är också intervjun han gjorde med Ingemar Stenmark, den gamle språkfålen.
Men nu är det är hög tid att övergå till själva ämnet. "Tror du solen räcker till oss". Finns på sista skivan "Igen", 1977. Låten släpptes också som singel senvintern 1977, med "Don Quijote" som baksida. Den tog sig aldrig in på någon lista. Textmässigt handlar det om ett rätt klassiskt tema: ett barn som ställer skenbart enkla men egentligen djupt filosofiska frågor, till en far, som har lite svårt att förklara.
Tror du solen räcker till oss?
(Pierre Isacsson, Åke Strömmer)
En kväll satt jag med min son
solen sjönk i havet
och vi talade om sånt
bara han och jag vet.
Han frågade mig då
du, vi som nu är små
ska vi bli stora en gång du pappa
och var ska vi bo, du pappa?
Tror du solen räcker till oss
ser man den då
och var finns du nånstans?
Lite konstigt blir det förstås,
vilka ska då var de små?
Tyst tog jag min son i famn
kunde inte svara
när han inte fick nåt svar
suckade han bara
och sedan sa han far -
jag tror att allt finns kvar
inte tar dom det ifrån oss, pappa
vi kan väl bo kvar här, pappa?
Han har också skrivit texter till flera svensktoppsmelodier, bland annat "Hörru Rut" framfört av dansbandet Jigs och "Gitarzan" som sjöngs in av Jerry Williams. Och trots att han var Djurgårdare är det faktiskt Strömmer som skrivit texten till Hammarby IF:s kampsång "Bajen va namnet". När Strömmer begravdes hade han regisserat allt själv och till och med skickat med ett meddelande till alla närvarande, som jag tycker är klockrent:
-Hälsa att Djurgårdaren Åke Strömmer gått över till AIK. Det är bättre om AIK tappar en anhängare...
Minnesvärd är också intervjun han gjorde med Ingemar Stenmark, den gamle språkfålen.
Men nu är det är hög tid att övergå till själva ämnet. "Tror du solen räcker till oss". Finns på sista skivan "Igen", 1977. Låten släpptes också som singel senvintern 1977, med "Don Quijote" som baksida. Den tog sig aldrig in på någon lista. Textmässigt handlar det om ett rätt klassiskt tema: ett barn som ställer skenbart enkla men egentligen djupt filosofiska frågor, till en far, som har lite svårt att förklara.
Tror du solen räcker till oss?
(Pierre Isacsson, Åke Strömmer)
En kväll satt jag med min son
solen sjönk i havet
och vi talade om sånt
bara han och jag vet.
Han frågade mig då
du, vi som nu är små
ska vi bli stora en gång du pappa
och var ska vi bo, du pappa?
Tror du solen räcker till oss
ser man den då
och var finns du nånstans?
Lite konstigt blir det förstås,
vilka ska då var de små?
Tyst tog jag min son i famn
kunde inte svara
när han inte fick nåt svar
suckade han bara
och sedan sa han far -
jag tror att allt finns kvar
inte tar dom det ifrån oss, pappa
vi kan väl bo kvar här, pappa?
torsdag 12 november 2009
Upphittat - ännu en ny sång av Pierre Isacsson
Nja, det var kanske en lite missvisande rubrik egentligen, för saken är bara den att jag har korrigerat mina uppgifter i diskografin angående en låt, nämligen "Vem gav dig lov?" från skivan "Igen". Jag har tidigare gått på skivomslagets uppgifter, och där anges låten som skriven av Ewa Svedbrant-Isacsson och Tommy Rosvall, men på etiketten och i databasen på Arkivet för ljud och bild, står faktiskt även Pierre med som såväl textförfattare som kompositör. Alla tre delar alltså på ansvaret för text som musik, så det måste ha varit någon form av riktigt samarbete. Ewa Svedbrant-Isacsson är Pierres då nyblivna fru, medan Tommy Rosvall var, och är, musiker, på den tiden bland annat i det rätt kända bandet Max Rogers. Max Rogers har för övrigt gjort några av landets mest egendomliga skivomslag, eller vad sägs om detta...vem som är Tommy Rosvall av dem, vet jag inte.
Det är väl lika bra att vi lyssnar på låten när vi ändå är igång. Texten tillhör kanske inte höjdpunkterna i Pierres låtskrivarkarriär, och det är ju ovisst vad han egentligen skrev. Den påminner i sin något självcentrerade ton om Mats Rådbergs dunderhit från början av 80-talet, "Peta in en pinne i brasan". Det finns nån obehaglig maktobalans som gör att man tänker att det nog ändå var rätt beslut av den andre att lämna skutan, medan "offret" sitter ensam kvar och surar, och förbannar henne, kvinnan alltså, som bara tänkte på sig själv och stack från denne härliga man. "När jag är trött eller förkyld vem kommer då med magnecyl?" är inte det bästa rimmet på en Pierre-skiva. Men det är en bra sång, likväl, och en ännu bättre sånginsats av Pierre, speciellt i refrängen.
Vem gav dig lov?
(Pierre Isacsson, Ewa Svedbrant-Isacsson, Tommy Rosvall)
Vad gör jag nu
hur blev det så,
här på mitt bord
står lunch två.
Det är så tyst
utan ditt prat
en ensam själ,
två tomma fat.
Vem gav dig lov
att lämna mig nu
när som mest jag behöver dig?
Som du har talat
hur fint allt skulle bli
den tiden gick fort förbi.
När jag är trött
eller förkyld
vem kommer då
med magnecyl?
Så typiskt dig
att bara gå
när du har mig
att tänka på.
Vem gav dig lov
att lämna mig nu
när som mest jag behöver dig?
Som du har talat
hur fint allt skulle bli
den tiden gick fort förbi.
Vad händer nu
vart ska jag gå
man blir ju van
att vara två?
Vad visste jag
jag låg och sov
du bara gick -
vem gav dig lov?
Det är väl lika bra att vi lyssnar på låten när vi ändå är igång. Texten tillhör kanske inte höjdpunkterna i Pierres låtskrivarkarriär, och det är ju ovisst vad han egentligen skrev. Den påminner i sin något självcentrerade ton om Mats Rådbergs dunderhit från början av 80-talet, "Peta in en pinne i brasan". Det finns nån obehaglig maktobalans som gör att man tänker att det nog ändå var rätt beslut av den andre att lämna skutan, medan "offret" sitter ensam kvar och surar, och förbannar henne, kvinnan alltså, som bara tänkte på sig själv och stack från denne härliga man. "När jag är trött eller förkyld vem kommer då med magnecyl?" är inte det bästa rimmet på en Pierre-skiva. Men det är en bra sång, likväl, och en ännu bättre sånginsats av Pierre, speciellt i refrängen.
Vem gav dig lov?
(Pierre Isacsson, Ewa Svedbrant-Isacsson, Tommy Rosvall)
Vad gör jag nu
hur blev det så,
här på mitt bord
står lunch två.
Det är så tyst
utan ditt prat
en ensam själ,
två tomma fat.
Vem gav dig lov
att lämna mig nu
när som mest jag behöver dig?
Som du har talat
hur fint allt skulle bli
den tiden gick fort förbi.
När jag är trött
eller förkyld
vem kommer då
med magnecyl?
Så typiskt dig
att bara gå
när du har mig
att tänka på.
Vem gav dig lov
att lämna mig nu
när som mest jag behöver dig?
Som du har talat
hur fint allt skulle bli
den tiden gick fort förbi.
Vad händer nu
vart ska jag gå
man blir ju van
att vara två?
Vad visste jag
jag låg och sov
du bara gick -
vem gav dig lov?
tisdag 10 november 2009
Ni-na-ni-na-ni-na-na...dagens boktips...
I lördags var jag på Värmländska Bokmässan, och det råkade passa så bra att jag plötsligt och oplanerat slank in och lyssnade på bröderna Ulf och Björn Nordström, som tillsammans med Anina Rabe och Jan Gradvall skrivit boken "Tusen svenska klassiker". Jag hade tänkt vänta med att köpa den och kanske se till att jag fick den i julklapp, men efter att ha hört dem kunde jag inte hålla mig. Så nu har jag den, och har hunnit blättra och läst lite grand. Döm om min förvåning, och glädje, när jag ser att som post 411 ligger Pierre Isacssons debutskiva "Pierre!", prydligt placerad mellan Per-Gunnar Evanders "Måndagarna med Fanny" och Pugh Rogefeldts "Bolla och rulla".
Det är en fantastisk bok, så det är bara att gå ut och köpa den. Bums!
"Boktipset", som inspirerade rubriken till detta inlägg, har förresten en egen post, nummer 460, och vinjetten minns ni väl..?
Det är en fantastisk bok, så det är bara att gå ut och köpa den. Bums!
"Boktipset", som inspirerade rubriken till detta inlägg, har förresten en egen post, nummer 460, och vinjetten minns ni väl..?
söndag 8 november 2009
Våra gyllene år
En dag som denna, Fars dag, kan jag inte låta bli att fundera på hur allt blev, hur det kunde ha blivit och på allt som varit. Så mycket man tänkte om framtiden. Pappa, som just hade fått avtalspension och nu skulle han och mamma ha all tid till varandra och barnbarnen och sommarstugan. Att bara göra som man vill! Som jag unnade honom det, han som jobbat sedan han var 13 år. Och så slutar allt plötsligt, på självaste Mors Dag, och mamma får tillbringa ålderdomen ensam. Allt blev så annorlunda, drömmen om de gyllene åren föll i ruiner innan de ens hade börjat. Därför lyssnar vi idag på "Våra gyllene år", från "En sommarsaga".
Våra gyllene år
(Neil Sedaka, Howard Greenfield, Owe Junsjö)
Livet går sin gilla gång
från morgongäsp till aftonsång
men inte blev det riktigt som vi trott
åren gick så tveklöst
och så obeskrivligt fort.
All stress som skulle tålas ner
vi skulle inte jäkta mer
vi skulle ha det lugnt och skönt,
vi vet - hur det blev på riktigt
är ingen hemlighet.
För våra gyllene år
dom som vi drömmer om
var tydligen en tid
som aldrig nånsin kom till,
det man hoppas på
som inte alls blev av.
Som ett fotografi
ifrån farfars dar -
gulnad nostalgi
blev det bara kvar.
Drömmen från igår
om våra gyllene år
Dom dagdrömmar vi levde på
vackra luftslott i det blå
som skulle bli till verklighet en dag
var väl dumt att tro på
tycker du och tänker jag.
Här sitter vi och kvällen går
i samma gamla gråa spår
och tv ger film vi sett förut
det var väl någon gång sent
på hösten sextiosju.
Orginalet hette "Hungry Years" och skrevs av Neil Sedaka. Tillsammans med Howard Greenfield har Sedaka skrivit över 500 sånger. Deras första framgång kom 1958 när Connie Francis fick en hit med "Stupid Cupid". Sen följde låtar som "Calendar Girl","Oh Carol" "One Way Ticket (To The Blues)", "Breaking Up Is Hard To Do" och "Happy Birthday Sweet Sixteen". I början av 1970-talet gjorde han comeback efter några år i skymundan, där låtar som "That's When The Music Takes Me" och "Laughter in the Rain" (som förresten Pierre också gjort en version av) blev hits.
"The hungry years" finns på "Overnight Sucess" som släpptes i England våren 1975, en skiva som (med två utbytta låtar) släpptes i USA under ett annat namn, nämligen "The Hungry Years" senare på sommaren.
Det som skiljer den svenska översättningen från orginalet, är att Sedaka ser tillbaka till "the hungry years", en tid när hon och han delade allt och levde på sina drömmar, medan den svenska versionen koncentrerar sig på den gyllene år man sett fram mot (men som aldrig riktigt blev som man trodde). Orginalet drömmer sig tillbaka, översättningen konstaterar att det inte blev som man tänkt.
För den svenska översättningen står Owe Junsjö. Han hade redan översatt låtar åt Family Four, på "1971" finns "Det var inte menat så" (Tom Paxtons "Last Thing on My Mind", som förövrigt Country Four också gjorde en version av fast i en annan översättning av "Patrik" (Per-Anders Boquist) som då hette "Jag ska älska dig i alla mina dar"). På "Picnic" finns Junsjös översättning av Jerry Jeff Walkers "Mr Bojangles" och "En dag i sänder", som är Van Morrisons "Old, Old Woodstock". Junsjö har också översatt en annan Neil Sedaka-låt åt Pierre, "Sköna sommarregn" ("Laughter in the rain" i orginal) som finns på "Pierre!".
Owe Junsjö (född 1945) har skrivit många texter, som sjungits in av artister som Anni-Frid Lygnstad, Tommy Körberg, Hootenanny Singers, Svante Thuresson, Lill Lindfors och många fler, och han har översatt artister som Paul Simon, Leonard Cohen och Bob Dylan. Paul Simons ”Sounds of silence ”, blev t ex ”En ton av tystnad” som många artister sjungit in. "Våra gyllene år" har förresten fler än Pierre använt, bland annat Anita Lindblom.
Våra gyllene år
(Neil Sedaka, Howard Greenfield, Owe Junsjö)
Livet går sin gilla gång
från morgongäsp till aftonsång
men inte blev det riktigt som vi trott
åren gick så tveklöst
och så obeskrivligt fort.
All stress som skulle tålas ner
vi skulle inte jäkta mer
vi skulle ha det lugnt och skönt,
vi vet - hur det blev på riktigt
är ingen hemlighet.
För våra gyllene år
dom som vi drömmer om
var tydligen en tid
som aldrig nånsin kom till,
det man hoppas på
som inte alls blev av.
Som ett fotografi
ifrån farfars dar -
gulnad nostalgi
blev det bara kvar.
Drömmen från igår
om våra gyllene år
Dom dagdrömmar vi levde på
vackra luftslott i det blå
som skulle bli till verklighet en dag
var väl dumt att tro på
tycker du och tänker jag.
Här sitter vi och kvällen går
i samma gamla gråa spår
och tv ger film vi sett förut
det var väl någon gång sent
på hösten sextiosju.
Orginalet hette "Hungry Years" och skrevs av Neil Sedaka. Tillsammans med Howard Greenfield har Sedaka skrivit över 500 sånger. Deras första framgång kom 1958 när Connie Francis fick en hit med "Stupid Cupid". Sen följde låtar som "Calendar Girl","Oh Carol" "One Way Ticket (To The Blues)", "Breaking Up Is Hard To Do" och "Happy Birthday Sweet Sixteen". I början av 1970-talet gjorde han comeback efter några år i skymundan, där låtar som "That's When The Music Takes Me" och "Laughter in the Rain" (som förresten Pierre också gjort en version av) blev hits.
"The hungry years" finns på "Overnight Sucess" som släpptes i England våren 1975, en skiva som (med två utbytta låtar) släpptes i USA under ett annat namn, nämligen "The Hungry Years" senare på sommaren.
Det som skiljer den svenska översättningen från orginalet, är att Sedaka ser tillbaka till "the hungry years", en tid när hon och han delade allt och levde på sina drömmar, medan den svenska versionen koncentrerar sig på den gyllene år man sett fram mot (men som aldrig riktigt blev som man trodde). Orginalet drömmer sig tillbaka, översättningen konstaterar att det inte blev som man tänkt.
För den svenska översättningen står Owe Junsjö. Han hade redan översatt låtar åt Family Four, på "1971" finns "Det var inte menat så" (Tom Paxtons "Last Thing on My Mind", som förövrigt Country Four också gjorde en version av fast i en annan översättning av "Patrik" (Per-Anders Boquist) som då hette "Jag ska älska dig i alla mina dar"). På "Picnic" finns Junsjös översättning av Jerry Jeff Walkers "Mr Bojangles" och "En dag i sänder", som är Van Morrisons "Old, Old Woodstock". Junsjö har också översatt en annan Neil Sedaka-låt åt Pierre, "Sköna sommarregn" ("Laughter in the rain" i orginal) som finns på "Pierre!".
Owe Junsjö (född 1945) har skrivit många texter, som sjungits in av artister som Anni-Frid Lygnstad, Tommy Körberg, Hootenanny Singers, Svante Thuresson, Lill Lindfors och många fler, och han har översatt artister som Paul Simon, Leonard Cohen och Bob Dylan. Paul Simons ”Sounds of silence ”, blev t ex ”En ton av tystnad” som många artister sjungit in. "Våra gyllene år" har förresten fler än Pierre använt, bland annat Anita Lindblom.
lördag 7 november 2009
En sommarsaga
Nu börjar det bli ruggigt ute, den första snön föll häromdagen, det är kallt och grått, och halva november och hela december, januari, februari, mars är kvar av denna dystopi vi envisas med att i förskönande ordalag kalla "vintern", liksom för att benämna den med något vanligt namn. Visst kan det vara fint, men egentligen längtar man ju bara till våren och sommaren. Just denna dubbelhet, att det förvisso kan vara fint nu, med snölandskap, pulkabackar och gnistrande isar, men att ändå sommaren bor nånstans därinne, och det är den man minns och det är den man längtar till, är det motiv vi hittar i "En sommarsaga". Den är hämtad från Pierres andra skiva i ordningen, "En sommarsaga" inspelad sommaren 1975, i samma studio i Solna, KMH, som vanligt.
På den andra skivan har han bidragit till sex av sångerna, varav tre är helt egna (”En sommarsaga”, ”Jag vill andas samma luft som du” och ”Låt mig få ta hand om dej”). Två singlar släpptes från skivan, ”Jag vill andas samma luft som du” som blev en svensktoppshit och ”Låt mig få ta hand om dej” som däremot inte blev det. Själv tror jag att det hade gått bättre om just "En sommarsaga" valts som andrasingel. Säg att de hade släppt den ungefär den här tiden på året, i november, längtande svenskar som hasade runt, gråa och glåmiga i de sista självande månaderna av 1975 där Sverige just spelat en kontroversiell tennismatch mot Chile och Per Ahlmark blivit ny ordförande i Folkpartiet. Dunderhit, säger jag.
Ja, man får göra vad man kan för att härda ut. Själv slår jag upp ett litet glas av björkbrännvinet jag gjorde av vårens första, späda björklöv, medan jag tar fram mina två hemliga lådor ur garderoben - en gammal matlåda med torkat hö från en höhässja och en burk med riktig tjära från en av pappas tjärdalar. Där sitter jag sedan i fåtöljen och drar in doften av hö och tjära och låter sommaren välla över mig, med vågornas kluckande, fiskmåsarnas skrän, grönt gräs och blommande vallar, medan jag lyssnar på "En sommarsaga" i hörlurarna.
En sommarsaga
(Pierre Isacsson)
Flingor av snö som sänker sig ner
i en mörk och kylig kväll
vinden är tyst och timmen är sen
det är lugnt och skönt.
Sitter vid brasan, minnena ler
det blir sommar inom mig -
en gammal brygga och du och jag
nere vid stranden vid vår lilla ö.
En sommarsaga,
med en himmel evigt blå.
En sommarsaga,
som jag ännu lever på.
Här är vackert och vitt
av nyfallen snö,
men jag vill tillbaks
till sommarens ö.
En sommarsaga -
våra sinnen lekte då.
Dricker mitt te i lågornas sken
medan elden sprakar skönt
rummet får liv av skuggornas dans
över golv och tak.
Tiden med dig var lycka för mig
då var gräset alltid grönt
och jag fick dela ditt smultronstrå
vi satt i skuggan inunder ett träd.
En sommarsaga,
med en himmel evigt blå.
En sommarsaga,
som jag ännu lever på.
Här är vackert och vitt
av nyfallen snö,
men jag vill tillbaks
till sommarens ö.
En sommarsaga -
våra sinnen lekte då.
På den andra skivan har han bidragit till sex av sångerna, varav tre är helt egna (”En sommarsaga”, ”Jag vill andas samma luft som du” och ”Låt mig få ta hand om dej”). Två singlar släpptes från skivan, ”Jag vill andas samma luft som du” som blev en svensktoppshit och ”Låt mig få ta hand om dej” som däremot inte blev det. Själv tror jag att det hade gått bättre om just "En sommarsaga" valts som andrasingel. Säg att de hade släppt den ungefär den här tiden på året, i november, längtande svenskar som hasade runt, gråa och glåmiga i de sista självande månaderna av 1975 där Sverige just spelat en kontroversiell tennismatch mot Chile och Per Ahlmark blivit ny ordförande i Folkpartiet. Dunderhit, säger jag.
Ja, man får göra vad man kan för att härda ut. Själv slår jag upp ett litet glas av björkbrännvinet jag gjorde av vårens första, späda björklöv, medan jag tar fram mina två hemliga lådor ur garderoben - en gammal matlåda med torkat hö från en höhässja och en burk med riktig tjära från en av pappas tjärdalar. Där sitter jag sedan i fåtöljen och drar in doften av hö och tjära och låter sommaren välla över mig, med vågornas kluckande, fiskmåsarnas skrän, grönt gräs och blommande vallar, medan jag lyssnar på "En sommarsaga" i hörlurarna.
En sommarsaga
(Pierre Isacsson)
Flingor av snö som sänker sig ner
i en mörk och kylig kväll
vinden är tyst och timmen är sen
det är lugnt och skönt.
Sitter vid brasan, minnena ler
det blir sommar inom mig -
en gammal brygga och du och jag
nere vid stranden vid vår lilla ö.
En sommarsaga,
med en himmel evigt blå.
En sommarsaga,
som jag ännu lever på.
Här är vackert och vitt
av nyfallen snö,
men jag vill tillbaks
till sommarens ö.
En sommarsaga -
våra sinnen lekte då.
Dricker mitt te i lågornas sken
medan elden sprakar skönt
rummet får liv av skuggornas dans
över golv och tak.
Tiden med dig var lycka för mig
då var gräset alltid grönt
och jag fick dela ditt smultronstrå
vi satt i skuggan inunder ett träd.
En sommarsaga,
med en himmel evigt blå.
En sommarsaga,
som jag ännu lever på.
Här är vackert och vitt
av nyfallen snö,
men jag vill tillbaks
till sommarens ö.
En sommarsaga -
våra sinnen lekte då.
torsdag 5 november 2009
Spå mig
Det har varit en del utflykter på sistone, dags att lyssna på en tvättäkta Pierre, rätt och slätt. Varför inte den första helt egenkomponerade sången på första soloskivan "Pierre!", nämligen "Spå mig"?
Det är en sång från tidigt i ett förhållande, där mannen verkar känna att det är rätt, men ändå är väldigt osäker på vad hon, kvinnan, känner. Det "spå mig" som han uppmanar henne till verkar inte vara en direkt uppmaning att hon ska läsa kaffesump eller ens hans livslinje, utan det är mer en uppmaning att hon ska bekräfta att det de har tillsammans är rätt. "Spå mig, älska och förstå mig" är ju tre rätt olika saker, kan man tycka...lite som Peter Dalles "kåt, glad och tacksam"... Men det är ändå en lyckad beskrivning av osäkerheten i början av en kärlek, och allt utspelar sig i den traditionella Pierre Isacsson-miljön, som han här målar upp på skiva för allra första gången. Det vill säga, vardagens vedermödor och glädjeämnen utspelar sig i en kuliss av natur och evighet. Precis som det är på riktigt, alltså, och det som Pierre är så bra på att få fram.
Spå mig
(Pierre Isacsson)
Aftonsolen lyser i mitt rum,
lyser på din hand som vilar varm i min.
Utanför är kvällen tyst och ljum,
natten smyger in till oss med många frågor.
Du är allt jag har, får jag ha dig kvar
vill du söka med mig ett svar?
Spå mig,
ta min hand och spå mig,
säg mig
att vi har en evighet tillsammans.
Spå mig,
älska och förstå mig,
jag ser mening i ett liv med dig
en mening som är ny för mig.
Skymningen är nästan helt förbi,
natten har en doft som är så ljuvligt skön.
Om en liten stund så sover vi,
inom mig så känner jag
hur starkt jag önskar
att få se dig le
att få ha dig med
i den framtid som jag vill se.
Spå mig,
ta min hand och spå mig,
säg mig
att vi har en evighet tillsammans.
Spå mig,
älska och förstå mig,
jag ser mening i ett liv med dig
en mening som är ny för mig.
Trots att den inte släpptes som singel (det släpttes bara en singel från den första skivan) så gick ”Spå mig” in på Svensktoppen, där den låg 6 veckor mellan den 26 januari och 2 mars 1975, samtidigt som Sverige som första land i världen förbjuder insektsgiftet DDT, och Lars Werner efterträder C. H. Hermansson som ledare för Vänsterpartiet Kommunisterna.
Första veckan som "Spå mig" ligger på Svensktoppen, den 26 januari, har tre artister två låtar var med på listan, Lars Beghagen (som bland annat leder med "Han är en clown"), Anna-Lena Löfgren och faktiskt Pierre Isacsson (som redan ligger där sedan 10 veckor med "Då går jag ner i min källare", nu på 2:a plats. "Spå mig" går in på 10:e plats, och sedan är placeringarna 8 - 5 - 7 - 7 - 8 innan den försvinner. Tyvärr räcker inte rösterna till två Pierre-låtar, de konkurerar med varandra, och efter ett par veckor resulterar det i att "Då går jag ner i min källare" åker ut. Lars Berghagen leder alla veckor utom en, då Jigz tillfälligt toppar med "Kors i jösse namn".
Berghagens låt kan man höra på Spotify:
http://open.spotify.com/track/1NlNbO1thY8qf3YUBjzKZo
Liksom Jigs låt:
http://open.spotify.com/track/4L8kp21NOEommUDu1VFZ2s
Femte veckan kommer Thorleifs klassiker "Gråt inga tårar" in på listan, och övriga namn på svensktoppen de här veckorna är t ex Titti Sjöblom, Sven-Ingvars, Annica Risberg, Anita Lindblom och Lars Hansson.
Det är också nu Pierre intervjuas i tidningen "Hennes", där han bland annat berättar om sina förhoppningar att slå som "ensamartist", liksom om sin återkommande mardröm, nämligen där han drömmer att han sover och inte kan vakna, att han röker en cigarett i timmen samt att han önskar att Hasse Alfredsson vore statsminister.
Frågan är dock - varför står namnet "Agne" ingraverat på gitarren?
Svaret är att Pierre helt enkelt skyler ett en "T" med vänsterhanden och plektrumet gömmer stora delar av ett "A" - han sitter således med bandkollegan Agneta Munthers gitarr i knäet. På hans egen gitarr stod det Pierre.
Det är en sång från tidigt i ett förhållande, där mannen verkar känna att det är rätt, men ändå är väldigt osäker på vad hon, kvinnan, känner. Det "spå mig" som han uppmanar henne till verkar inte vara en direkt uppmaning att hon ska läsa kaffesump eller ens hans livslinje, utan det är mer en uppmaning att hon ska bekräfta att det de har tillsammans är rätt. "Spå mig, älska och förstå mig" är ju tre rätt olika saker, kan man tycka...lite som Peter Dalles "kåt, glad och tacksam"... Men det är ändå en lyckad beskrivning av osäkerheten i början av en kärlek, och allt utspelar sig i den traditionella Pierre Isacsson-miljön, som han här målar upp på skiva för allra första gången. Det vill säga, vardagens vedermödor och glädjeämnen utspelar sig i en kuliss av natur och evighet. Precis som det är på riktigt, alltså, och det som Pierre är så bra på att få fram.
Spå mig
(Pierre Isacsson)
Aftonsolen lyser i mitt rum,
lyser på din hand som vilar varm i min.
Utanför är kvällen tyst och ljum,
natten smyger in till oss med många frågor.
Du är allt jag har, får jag ha dig kvar
vill du söka med mig ett svar?
Spå mig,
ta min hand och spå mig,
säg mig
att vi har en evighet tillsammans.
Spå mig,
älska och förstå mig,
jag ser mening i ett liv med dig
en mening som är ny för mig.
Skymningen är nästan helt förbi,
natten har en doft som är så ljuvligt skön.
Om en liten stund så sover vi,
inom mig så känner jag
hur starkt jag önskar
att få se dig le
att få ha dig med
i den framtid som jag vill se.
Spå mig,
ta min hand och spå mig,
säg mig
att vi har en evighet tillsammans.
Spå mig,
älska och förstå mig,
jag ser mening i ett liv med dig
en mening som är ny för mig.
Trots att den inte släpptes som singel (det släpttes bara en singel från den första skivan) så gick ”Spå mig” in på Svensktoppen, där den låg 6 veckor mellan den 26 januari och 2 mars 1975, samtidigt som Sverige som första land i världen förbjuder insektsgiftet DDT, och Lars Werner efterträder C. H. Hermansson som ledare för Vänsterpartiet Kommunisterna.
Första veckan som "Spå mig" ligger på Svensktoppen, den 26 januari, har tre artister två låtar var med på listan, Lars Beghagen (som bland annat leder med "Han är en clown"), Anna-Lena Löfgren och faktiskt Pierre Isacsson (som redan ligger där sedan 10 veckor med "Då går jag ner i min källare", nu på 2:a plats. "Spå mig" går in på 10:e plats, och sedan är placeringarna 8 - 5 - 7 - 7 - 8 innan den försvinner. Tyvärr räcker inte rösterna till två Pierre-låtar, de konkurerar med varandra, och efter ett par veckor resulterar det i att "Då går jag ner i min källare" åker ut. Lars Berghagen leder alla veckor utom en, då Jigz tillfälligt toppar med "Kors i jösse namn".
Berghagens låt kan man höra på Spotify:
http://open.spotify.com/track/1NlNbO1thY8qf3YUBjzKZo
Liksom Jigs låt:
http://open.spotify.com/track/4L8kp21NOEommUDu1VFZ2s
Femte veckan kommer Thorleifs klassiker "Gråt inga tårar" in på listan, och övriga namn på svensktoppen de här veckorna är t ex Titti Sjöblom, Sven-Ingvars, Annica Risberg, Anita Lindblom och Lars Hansson.
Det är också nu Pierre intervjuas i tidningen "Hennes", där han bland annat berättar om sina förhoppningar att slå som "ensamartist", liksom om sin återkommande mardröm, nämligen där han drömmer att han sover och inte kan vakna, att han röker en cigarett i timmen samt att han önskar att Hasse Alfredsson vore statsminister.
Frågan är dock - varför står namnet "Agne" ingraverat på gitarren?
Svaret är att Pierre helt enkelt skyler ett en "T" med vänsterhanden och plektrumet gömmer stora delar av ett "A" - han sitter således med bandkollegan Agneta Munthers gitarr i knäet. På hans egen gitarr stod det Pierre.
måndag 2 november 2009
Upphittat - en ny Pierre Isacsson-sång
Efter ett visst letande har jag så lyckats få tag på en tidigare okänd sång, som är skriven av Pierre Isacsson. Eller, det är i alla fall vad jag tror. Till motsatsen bevisas får det i alla fall vara så.
1980 anmäldes låten "Kliv fram och gör nån glad" till Stim. Musiken är skriven av Håkan Thanger, och det är också han han som står ensam som låtskrivare på skivomlsaget och etiketten på skivan i fråga, men i registren avslöjas att textförfattaren i själva verket är...Pierre Isacsson. Thanger har ju skrivit låtar med Pierre förut, med samma arbetsfördelning som här, nämligen att Thanger skrev musik och Pierre text - men frågan är då varför Pierre inte står med på skivan, och varför den stimmades så sent? Skivan kom nämligen 1974, sex år innan anmälan till Stim.
Själva låten, "Kliv fram och gör nån glad", hittar vi på skivan "Jag undrar vad du tänker på", och artisten är Lena Ericsson. Den spelades in någon månad efter att Pierre spelade in sin första skiva, hösten 1974, och i samma studio (KMH i Solna), av samma människor (Leif Carlqvist, Lennart Karlsmyr vid rodret), och dessutom samma layoutstab. Allt är förbluffande likt en Pierre Isacsson-skiva. Låtarna är mest utländska låtar, översatta till svenska, av gamla bekantingar som Britt Lindeborg, Bo Rehnberg, Sven-Olov Bagge). Jag har alltså just kommit i besittning av skivan och har inte riktigt vågat lyssna på alla låtar än - men jag har onda aningar vad beträffar versionen av John Lennons "Mother" som fått den kongeniala översättningen..."Mamma".
Jag blir inte klok på den här texten. Dels är det svårt att höra vissa ord, av produktionstekniska skäl, dels är texten inte språkligt korrekt formulerad, och som grädde på moset sjunger Lena Ericsson slarvigt och rent av fel ibland. Texten, vem som än har skrivit den, verkar vara något av ett hafsverk. Kanske var det rent av därför Pierre överlät rättigheterna till Thanger, som ändå gjort en rätt hyfsad melodi? "Bara jag själv gick fram och gör nån glad"...? Förhoppningsvis hör jag helt galet, annars är blandningen av imperfekt och presens alldeles ryslig. Först i sista omkvädet sjungs heter det dessutom "kliv" (som i låttiteln), och då dessutom "Bara du själv klev fram och gör nån glad". I en av refrängerna sjunger Lena dessutom "blev den ord jag sa till dig". Som sagt, jag känner inte igen Pierre Isacsson i denna text, men tills vidare får vi utgå från att det är så det förhåller sig.
Kliv fram och gör nån glad
(Håkan Thanger, Pierre Isacsson)
Den första gång jag såg dig
det var den första maj.
Jag kommer väl ihåg dig
i glittrig scenkavaj.
Och över alla ängar
spred vintern din musik,
du spelade för pengar -
men mest för din publik
och du blev rik
ahaha
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara jag själv gick fram och gör nån glad
Du var så raffinerad
i kläder, smak och stil.
Visst blev jag imponerad
av din villa och din bil,
och gav du mig ett tecken
jag gjorde som du sa,
du hade mig i säcken,
du trodde du fick ha
mig där jag va -
hahaha.
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
1980 anmäldes låten "Kliv fram och gör nån glad" till Stim. Musiken är skriven av Håkan Thanger, och det är också han han som står ensam som låtskrivare på skivomlsaget och etiketten på skivan i fråga, men i registren avslöjas att textförfattaren i själva verket är...Pierre Isacsson. Thanger har ju skrivit låtar med Pierre förut, med samma arbetsfördelning som här, nämligen att Thanger skrev musik och Pierre text - men frågan är då varför Pierre inte står med på skivan, och varför den stimmades så sent? Skivan kom nämligen 1974, sex år innan anmälan till Stim.
Själva låten, "Kliv fram och gör nån glad", hittar vi på skivan "Jag undrar vad du tänker på", och artisten är Lena Ericsson. Den spelades in någon månad efter att Pierre spelade in sin första skiva, hösten 1974, och i samma studio (KMH i Solna), av samma människor (Leif Carlqvist, Lennart Karlsmyr vid rodret), och dessutom samma layoutstab. Allt är förbluffande likt en Pierre Isacsson-skiva. Låtarna är mest utländska låtar, översatta till svenska, av gamla bekantingar som Britt Lindeborg, Bo Rehnberg, Sven-Olov Bagge). Jag har alltså just kommit i besittning av skivan och har inte riktigt vågat lyssna på alla låtar än - men jag har onda aningar vad beträffar versionen av John Lennons "Mother" som fått den kongeniala översättningen..."Mamma".
Jag blir inte klok på den här texten. Dels är det svårt att höra vissa ord, av produktionstekniska skäl, dels är texten inte språkligt korrekt formulerad, och som grädde på moset sjunger Lena Ericsson slarvigt och rent av fel ibland. Texten, vem som än har skrivit den, verkar vara något av ett hafsverk. Kanske var det rent av därför Pierre överlät rättigheterna till Thanger, som ändå gjort en rätt hyfsad melodi? "Bara jag själv gick fram och gör nån glad"...? Förhoppningsvis hör jag helt galet, annars är blandningen av imperfekt och presens alldeles ryslig. Först i sista omkvädet sjungs heter det dessutom "kliv" (som i låttiteln), och då dessutom "Bara du själv klev fram och gör nån glad". I en av refrängerna sjunger Lena dessutom "blev den ord jag sa till dig". Som sagt, jag känner inte igen Pierre Isacsson i denna text, men tills vidare får vi utgå från att det är så det förhåller sig.
Kliv fram och gör nån glad
(Håkan Thanger, Pierre Isacsson)
Den första gång jag såg dig
det var den första maj.
Jag kommer väl ihåg dig
i glittrig scenkavaj.
Och över alla ängar
spred vintern din musik,
du spelade för pengar -
men mest för din publik
och du blev rik
ahaha
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara jag själv gick fram och gör nån glad
Du var så raffinerad
i kläder, smak och stil.
Visst blev jag imponerad
av din villa och din bil,
och gav du mig ett tecken
jag gjorde som du sa,
du hade mig i säcken,
du trodde du fick ha
mig där jag va -
hahaha.
Kanske för att dina ögon
var mer än lovligt blå
blev de ord jag sa till dig
nånting jag trodde på.
Nu har jag nånting
annat som jag tror på,
nu vet jag nåt
jag inte visste då.
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
Såna som du ska man hålla kort
Såna som du ska man glömma bort
Du är inget annat än en fasad
Bara du själv klev fram och gör nån glad
söndag 1 november 2009
Country Four - Det går vind över fjärden
Idag får vi lyssna väldigt andäktigt och försiktigt, för den här rackarn var dyr att lägga vantarna på. Jag har aldrig sett den ute till försäljning, men nu när den faktiskt gjorde det var det någon mer som uppmärksammade det, så då blev det budgivning. Sådan är kapitalismen. Exakt hur mycket jag betalade törs jag inte säga, men låt mig i alla fall konstatera att för lika många dagar sedan som den kostade i kronor, var det vår ute. Men det var det värt, och jag antar att barnen ändå inte behövde några nya vinterkläder i år.
Det handlar om en EP med Country Four, "Vägen till morgonstad", "Det går vind över fjärden", "Fröken Blyg" och "Camp". Den låt vi koncentrerar oss på idag är alltså, som rubriken skvallrar om, "Det går vind över fjärden". Jag har länge undrat vad Country Four skulle göra av den covern - jag har ju hört den i andra versioner, efter deras tolkning har såväl Neil Young som Ulf Lundell gjort den. Men mer om det senare.
Four Strong Winds skrevs av Ian Tyson. Han var ena delen av duon Ian and Sylvia, en folkmusikduo i början av 60-talet. Första versionen spelades dock in av The Brothers Four, som hade en liten hit med den i oktober 1963. Ian och Sylvias version kom strax därefter, i april 1964. Vi tar väl och börjar med att lyssna på den för ordningens skull.
Den svenska översättningen till Country Four gjordes av Per-Anders Boquist, signaturen "Patrik", skivbolagsdirektören själv, och döptes alltså till "Det går vind över fjärden".
Country Fours prototyp, The Seekers gjorde den också, och andra artister som spelat in "Four Strong Winds" är Hank Snow, Judy Collins, Bob Dylan, Marianne Faithfull, The Searchers, Teenage Fanclub, John Denver, Bobby Bare, The Kingston Trio, Trini Lopez, Waylon Jennings, Joan Baez och Johnny Cash. Och så ett par till som vi ska lyssna på nu. Mest känd är nog ändå Neil Youngs version på "Comes a time" 1978, och han gjorde den även på avskedskonserten med the Band något år tidigare, "The Last Waltz". Här en live-version från senare tid, med Willie Nelson.
Ulf Lundell tog Neil Youngs version (det vill säga, det blev en "cover på en cover" som Lundell själv säger), översatte den till svenska, kallade den för "Fyra Vindar" och spelade in den till "Den Vassa Eggen" 1985 - men den kom aldrig med på den slutliga skivan. Den finns ändå att höra på "Livslinjen" eller den återutgivna cd-versionen av "Den vassa eggen". Går också att lyssna på via Spotify, här:
http://open.spotify.com/track/5PNLKU1hHiol5fiNpYK0hQ
Det lustiga är förresten att det finns ytterligare en svensk översättning som var en stor hit i Sverige, nämligen Åke Gerhards version till Hep Stars, som hette "Mot okänt land". Gerhard dog i augusti 2009.
Det handlar om en EP med Country Four, "Vägen till morgonstad", "Det går vind över fjärden", "Fröken Blyg" och "Camp". Den låt vi koncentrerar oss på idag är alltså, som rubriken skvallrar om, "Det går vind över fjärden". Jag har länge undrat vad Country Four skulle göra av den covern - jag har ju hört den i andra versioner, efter deras tolkning har såväl Neil Young som Ulf Lundell gjort den. Men mer om det senare.
Four Strong Winds skrevs av Ian Tyson. Han var ena delen av duon Ian and Sylvia, en folkmusikduo i början av 60-talet. Första versionen spelades dock in av The Brothers Four, som hade en liten hit med den i oktober 1963. Ian och Sylvias version kom strax därefter, i april 1964. Vi tar väl och börjar med att lyssna på den för ordningens skull.
Den svenska översättningen till Country Four gjordes av Per-Anders Boquist, signaturen "Patrik", skivbolagsdirektören själv, och döptes alltså till "Det går vind över fjärden".
Country Fours prototyp, The Seekers gjorde den också, och andra artister som spelat in "Four Strong Winds" är Hank Snow, Judy Collins, Bob Dylan, Marianne Faithfull, The Searchers, Teenage Fanclub, John Denver, Bobby Bare, The Kingston Trio, Trini Lopez, Waylon Jennings, Joan Baez och Johnny Cash. Och så ett par till som vi ska lyssna på nu. Mest känd är nog ändå Neil Youngs version på "Comes a time" 1978, och han gjorde den även på avskedskonserten med the Band något år tidigare, "The Last Waltz". Här en live-version från senare tid, med Willie Nelson.
Ulf Lundell tog Neil Youngs version (det vill säga, det blev en "cover på en cover" som Lundell själv säger), översatte den till svenska, kallade den för "Fyra Vindar" och spelade in den till "Den Vassa Eggen" 1985 - men den kom aldrig med på den slutliga skivan. Den finns ändå att höra på "Livslinjen" eller den återutgivna cd-versionen av "Den vassa eggen". Går också att lyssna på via Spotify, här:
http://open.spotify.com/track/5PNLKU1hHiol5fiNpYK0hQ
Det lustiga är förresten att det finns ytterligare en svensk översättning som var en stor hit i Sverige, nämligen Åke Gerhards version till Hep Stars, som hette "Mot okänt land". Gerhard dog i augusti 2009.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)