Lite om musikerna på Pierres skivor

På Pierre Isacssons sista skiva "Igen" finns på omslaget prydligt uppräknat vilka musiker som medverkar. Det är en fascinerande samling människor, gräddan av Sveriges studiomusiker-elit. Men det är inte det jag ska avhandla här och nu, utan nu ska det handla om musikerna på de tre första soloskivorna, nämligen...nej, just det, jag har ingen aning - de finns inte angivna på omslagen.

Jag tyckte det vore intressant att veta, så jag kontaktade SAMI - "Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation" för att få besked. Nja, det kan nog inte vi lämna ut blev svaret, visserligen har vi uppgifterna, men vi har nog ingen rätt att lämna ut dem - kolla med skivbolaget som äger produktionen. Sagt och gjort, Polydor ägs numera av Universal, så jag ställde frågan till dem. Tja, blev svaret, vi har inga sådana uppgifter - allt sånt har vi skickat till....tada....SAMI. Kolla där eller på "Arkivet för ljud och bild", föreslog de. "Arkivet för ljud och bild" hade bara skivomslagen, och det har ju jag med, så där fanns inget att hämta. Det påminner lite om Yossarians moment 22 i Joseph Hellers bok.

Nytt försök hos SAMI, som förhörde sig lite mer ingående om varför jag egentligen snokade i det här? Jag försökte förklara att anledningen till att jag frågar INTE är att jag vill ha kontakt med någon av musikerna (som de genast trodde), eller veta mer om dem (som de också trodde), utan bara att helt enkelt få veta vilka de är, alltså vilka som spelade på en viss skiva. Jag fläskade också på med att jag tycker att det är lite underligt att musikerna faktiskt inte står med på omslagen från början - så man kan ju rent av se det som att de äntligen kan få den credit de förtjänar. Betalt har de fått, utgår jag från, men jag själv skulle ju faktiskt vilja att det fanns på pränt att jag medverkade, t ex på hitlåten "Då går jag ner i min källare", som i det här fallet. Det kan ju rent av finnas ett allmänt intresse, eller i alla fall populärmusikhistoriskt intresse att denna information finns bevarad och tillgänglig.

Ny tankevända hos SAMI, höga chefer och jurister blev iblandade, med slutligt besked om avslag på begäran, med motivering att SAMI "har dessvärre ingen rätt att ge ut denna information, av både PUL-skäl och policy".

Så, hur mycket jag än förstår (och rent av accepterar) att de har ett förtroende som de inte vill bryta, kan jag inte låta bli att tänka att det liknar en pyrrhusseger - vad vinner egentligen deras medlemmar på att ingen människa någonsin får veta något om dem, att de ens funnits, eller att de i sin roll som yrkesmusiker spelade på en viss skiva? Har SAMI verkligen kollat att det är vad deras medlemmar vill...? Jag menar, det är ju snarare oftast så att man förhandlar sig till att namnen SKA synas - varför är eftertexterna till minsta lilla tv-program annars så infernaliskt långa? Det flimrar förbi "kostymbiträdesassistenter", "lokalvårdare hos cateringfirman" och andra suspekta titlar i 220 km i timmen, medan man varje gång funderar - hur gick det till när de fick in sitt namn där?

Nåväl, det är inte hela världen, tyckte mest det vore intressant och roligt och hedersamt att gräva fram det. Men så är det, och jag nynnar tyst på två Dylanstrofer i stället:
- In the end he won the war, after losing every battle.
- To live outside the law, you must be honest.