Nu börjar det bli ruggigt ute, den första snön föll häromdagen, det är kallt och grått, och halva november och hela december, januari, februari, mars är kvar av denna dystopi vi envisas med att i förskönande ordalag kalla "vintern", liksom för att benämna den med något vanligt namn. Visst kan det vara fint, men egentligen längtar man ju bara till våren och sommaren. Just denna dubbelhet, att det förvisso kan vara fint nu, med snölandskap, pulkabackar och gnistrande isar, men att ändå sommaren bor nånstans därinne, och det är den man minns och det är den man längtar till, är det motiv vi hittar i "En sommarsaga". Den är hämtad från Pierres andra skiva i ordningen, "En sommarsaga" inspelad sommaren 1975, i samma studio i Solna, KMH, som vanligt.
På den andra skivan har han bidragit till sex av sångerna, varav tre är helt egna (”En sommarsaga”, ”Jag vill andas samma luft som du” och ”Låt mig få ta hand om dej”). Två singlar släpptes från skivan, ”Jag vill andas samma luft som du” som blev en svensktoppshit och ”Låt mig få ta hand om dej” som däremot inte blev det. Själv tror jag att det hade gått bättre om just "En sommarsaga" valts som andrasingel. Säg att de hade släppt den ungefär den här tiden på året, i november, längtande svenskar som hasade runt, gråa och glåmiga i de sista självande månaderna av 1975 där Sverige just spelat en kontroversiell tennismatch mot Chile och Per Ahlmark blivit ny ordförande i Folkpartiet. Dunderhit, säger jag.
Ja, man får göra vad man kan för att härda ut. Själv slår jag upp ett litet glas av björkbrännvinet jag gjorde av vårens första, späda björklöv, medan jag tar fram mina två hemliga lådor ur garderoben - en gammal matlåda med torkat hö från en höhässja och en burk med riktig tjära från en av pappas tjärdalar. Där sitter jag sedan i fåtöljen och drar in doften av hö och tjära och låter sommaren välla över mig, med vågornas kluckande, fiskmåsarnas skrän, grönt gräs och blommande vallar, medan jag lyssnar på "En sommarsaga" i hörlurarna.
En sommarsaga
(Pierre Isacsson)
Flingor av snö som sänker sig ner
i en mörk och kylig kväll
vinden är tyst och timmen är sen
det är lugnt och skönt.
Sitter vid brasan, minnena ler
det blir sommar inom mig -
en gammal brygga och du och jag
nere vid stranden vid vår lilla ö.
En sommarsaga,
med en himmel evigt blå.
En sommarsaga,
som jag ännu lever på.
Här är vackert och vitt
av nyfallen snö,
men jag vill tillbaks
till sommarens ö.
En sommarsaga -
våra sinnen lekte då.
Dricker mitt te i lågornas sken
medan elden sprakar skönt
rummet får liv av skuggornas dans
över golv och tak.
Tiden med dig var lycka för mig
då var gräset alltid grönt
och jag fick dela ditt smultronstrå
vi satt i skuggan inunder ett träd.
En sommarsaga,
med en himmel evigt blå.
En sommarsaga,
som jag ännu lever på.
Här är vackert och vitt
av nyfallen snö,
men jag vill tillbaks
till sommarens ö.
En sommarsaga -
våra sinnen lekte då.
lördag 7 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar