Våra gyllene år

En dag som denna, Fars dag, kan jag inte låta bli att fundera på hur allt blev, hur det kunde ha blivit och på allt som varit. Så mycket man tänkte om framtiden. Pappa, som just hade fått avtalspension och nu skulle han och mamma ha all tid till varandra och barnbarnen och sommarstugan. Att bara göra som man vill! Som jag unnade honom det, han som jobbat sedan han var 13 år. Och så slutar allt plötsligt, på självaste Mors Dag, och mamma får tillbringa ålderdomen ensam. Allt blev så annorlunda, drömmen om de gyllene åren föll i ruiner innan de ens hade börjat. Därför lyssnar vi idag på "Våra gyllene år", från "En sommarsaga".



Våra gyllene år
(Neil Sedaka, Howard Greenfield, Owe Junsjö)
Livet går sin gilla gång
från morgongäsp till aftonsång
men inte blev det riktigt som vi trott
åren gick så tveklöst
och så obeskrivligt fort.

All stress som skulle tålas ner
vi skulle inte jäkta mer
vi skulle ha det lugnt och skönt,
vi vet - hur det blev på riktigt
är ingen hemlighet.

För våra gyllene år
dom som vi drömmer om
var tydligen en tid
som aldrig nånsin kom till,
det man hoppas på
som inte alls blev av.
Som ett fotografi
ifrån farfars dar -
gulnad nostalgi
blev det bara kvar.
Drömmen från igår
om våra gyllene år

Dom dagdrömmar vi levde på
vackra luftslott i det blå
som skulle bli till verklighet en dag
var väl dumt att tro på
tycker du och tänker jag.

Här sitter vi och kvällen går
i samma gamla gråa spår
och tv ger film vi sett förut
det var väl någon gång sent
på hösten sextiosju.

Orginalet hette "Hungry Years" och skrevs av Neil Sedaka. Tillsammans med Howard Greenfield har Sedaka skrivit över 500 sånger. Deras första framgång kom 1958 när Connie Francis fick en hit med "Stupid Cupid". Sen följde låtar som "Calendar Girl","Oh Carol" "One Way Ticket (To The Blues)", "Breaking Up Is Hard To Do" och "Happy Birthday Sweet Sixteen". I början av 1970-talet gjorde han comeback efter några år i skymundan, där låtar som "That's When The Music Takes Me" och "Laughter in the Rain" (som förresten Pierre också gjort en version av) blev hits.

"The hungry years" finns på "Overnight Sucess" som släpptes i England våren 1975, en skiva som (med två utbytta låtar) släpptes i USA under ett annat namn, nämligen "The Hungry Years" senare på sommaren.



Det som skiljer den svenska översättningen från orginalet, är att Sedaka ser tillbaka till "the hungry years", en tid när hon och han delade allt och levde på sina drömmar, medan den svenska versionen koncentrerar sig på den gyllene år man sett fram mot (men som aldrig riktigt blev som man trodde). Orginalet drömmer sig tillbaka, översättningen konstaterar att det inte blev som man tänkt.

För den svenska översättningen står Owe Junsjö. Han hade redan översatt låtar åt Family Four, på "1971" finns "Det var inte menat så" (Tom Paxtons "Last Thing on My Mind", som förövrigt Country Four också gjorde en version av fast i en annan översättning av "Patrik" (Per-Anders Boquist) som då hette "Jag ska älska dig i alla mina dar"). På "Picnic" finns Junsjös översättning av Jerry Jeff Walkers "Mr Bojangles" och "En dag i sänder", som är Van Morrisons "Old, Old Woodstock". Junsjö har också översatt en annan Neil Sedaka-låt åt Pierre, "Sköna sommarregn" ("Laughter in the rain" i orginal) som finns på "Pierre!".

Owe Junsjö (född 1945) har skrivit många texter, som sjungits in av artister som Anni-Frid Lygnstad, Tommy Körberg, Hootenanny Singers, Svante Thuresson, Lill Lindfors och många fler, och han har översatt artister som Paul Simon, Leonard Cohen och Bob Dylan. Paul Simons ”Sounds of silence ”, blev t ex ”En ton av tystnad” som många artister sjungit in. "Våra gyllene år" har förresten fler än Pierre använt, bland annat Anita Lindblom.