Här kommer ytterligare ett litet mysterium ur Pierres fatabur. På "Hemma" från 1976 finns nämligen "Jag har ett ljus", skriven av Pierre och en man vid namn "Thomas Voight". Tillsammans har de skrivit den dessutom, båda står gemensamt noterade som ansvariga för såväl text som musik - inget tyder alltså på att denne Thomas Voight är en utländsk låtskrivare som Pierre har översatt, vilket hittills har varit min motvilligt accepterade teori (det fanns bland annat en tysk folksångare med det namnet). Men nu överger jag alltså den teorin och kastar mig ut i osäkerhetens kvalmiga luft. Det bör helt enkelt vara en svensk som Pierre samarbetat med - någonstans ute i detta land finns det således en "Thomas Voight" som av någon anledning författat en låt tillsammans med Pierre. Visst är det en rafflande tanke? Ett tidigare mysterium löstes lite snopet genom att Pierre råkade ha barn på samma dagis som textförfattaren i fråga, så det kan ju vara lika enkelt även denna gång. Inga av mina efterforskningar tyder på att det finns någon Thomas Voight som gjort något som helst annat avtryck i musikalisk väg här i landet, så man får nog leta utanför den kretsen. Fast det är klart, "Thomas Voight" kan ju vara en pseudonym också...hmmm...
Själva låten hör i ärlighetens namn inte heller till någon av höjdpunkterna i Pierres karriär, bland annat för att jag inte tycker att han använder sin röst på "rätt" sätt. Det där vibratot som genomgående används, passar rösten dåligt, och gör det dessutom svårt att höra vad han egentligen sjunger. Texten är ändå dessutom lite spretig och märklig, inte alls lika kärnfull, enkel och djup som Pierres texter brukar vara. Jag förstår inte riktigt budskapet i den. Soliga dagar driver upp regn? Tårar om natten ger dagg en ny dag? Erfarna händer ville jag läsa? Sidor jag vände, när orden är glesa?
Jag har ett ljus
(Pierre Isacsson, Thomas Voight)
Soliga dagar driver upp regn,
skyarna jagar mig in i mitt hägn.
Gråt eller vatten, stark eller svag,
tårar om natten ger dagg en ny dag
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Jag har ett ljus i den mörkaste natt
som är min tröst som bor i mitt skratt
som är min styrka som lever för mig
som ger mig kärlek och värmer mig.
Erfarna händer ville jag läsa,
sidor jag vände, när orden är glesa.
Trygghet att våga, ork att stå ut,
en levande låga, ser jag till slut.
Men saxofonen är riktigt snygg, och du, Thomas Voight, om du läser det här - hör av dig till mig, så kan jag sova lite bättre på nätterna. Vi kan väl vara vänner ändå, som Martin Ljungs 55:an Olga sa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar