Family Four, "Picknick", #6

11. Tänk om världen var min ändå
- Ain´t that good of the people –
Text & musik: John Bromley
Svensk text: Marie Bergman, Britt Lindeborg

På skivan får inte John Bromley någon credit för denna alls, ändå är det han som har skrivit originalet som sedan översatts till svenska av Marie Bergman och Britt Lindeborg – ”Ain´t that good of the people” har ju dessutom Family Four släppt som singel i engelsk originalver¬sion. Det är en riktigt stark låt. Marie berättar i sången vad hon skulle göra om hon hade makten i världen -då skulle hon ställa saker till rätta och låta världen se ut som på Bellmans tid. Teknikens utveckling har hon inte mycket för. Melodin är mycket medryckande, och stämsången lysande. Britt Lindeborg har redan varit med på ”Picknick”, eftersom hon översatte "Nu ska jag tala om".


12. En dag i sänder
- Old, old Woodstock –
Text & musik: Van Morrison
Svensk text: Owe Junsjö

Van Morrison föddes som George Ivan Morrison 1945 i Irland, och lärde sig tidigt spela gitarr och i olika grupper i Belfast. 1964 blev han medlem i Them, som hade stora framgångar innan Van Morrison lämnade gruppen sommaren 1966, efter en USA-turne. Han lockades tillbaka av Thems producent Bert Berns och 28 mars 1967 började inspelningarna av åtta låtar som Morrison trodde skulle bli fyra singlar. Berns gav i stället ut dem på LP:n "Blowin' Your Mind!" utan Morrisons vetskap. En av låtarna var i alla fall "Brown Eyed Girl", som blev en hit. Berns dog 1967 och den efterföljande rättsprocessen med Berns änka drev honom till alkoholen, men 1968 var han ändå tillbaka med den riktiga debuten "Astral Weeks", som anses vara en av de bästa rockskivorna genom tiderna. 1970 kom "Moondance", som också den blivit en klassiker och samma år kom "His Band and the Street Choir". 1971 kom så den fjärde skivan "Tupelo Honey", från vilken "Old, old Woodstock" är hämtad. Sången handlar om en längtan till familjen, fru och barn och hemmet (i Woodstock). I verkliga livet hade Morrison verkligen gift sig och fått en dotter 1970.

För översättningen står Owe Junsjö. Även här blir det en sommarlåt. Årorna gnisslar, vågorna kluckar, vikens vassar tisslar. Men även sommaren lider mot sitt slut, ön blir öde, skyarna blir bleka och det är dags att åka hem igen.