Family Four, "Picknick", #1

Dags att ta sig en titt på en skiva igen. Den här gången blir det Family Fours "Picknick" från 1972, den andra LP:n med den nya sättningen. Under våren hade man vunnit den svenska melodifestivalen med "Härliga sommardag" och varit i Edinburgh och tävlat i Eurovision Song Contest i slutet av mars. Under april till juni 1972 (innan sommarturné) är Family Four i studion och spelar in den kommande skivan, som släpps i juli, och döps till ”Picknick”. Den innehåller mest covers, svenska översättningar av amerikanska låtar. Den enda originallåten är ”Vårt svenska Eldorado”. Fyra singlar släpps, den första kommer i juli, det är “Don't ever take away my freedom” / “Ain't that good of the people”, som dock faktiskt inte finns med skivan i dessa versioner, utan som översättningar till svenska. Kanske lekte man med tanken att göra en helt engelsk skiva (ett tecken på det är att det fanns många utländska originallåtar på skivan), eller så mjukade man upp med ett par inspelningar av originallåtar som man också kunde skicka iväg som utlandslansering. Dessa två låtar finns alltså med som översättningar på skivan, tillsammans med tio andra, starka låtar. Som helhet är ”Picknick” Family Fours starkaste skiva. Mycket bra låtar, som drar mot det amerikanska singer/songwriterfacket, överlag fina översättningar, och likaså lyckade arrangemang som balanserar mellan den amerikanska traditionen och den svenska.

1. Ta aldrig friheten ifrån mig
(Don´t Ever Take Away My Freedom)
Text & musik: Peter Yarrow
Svensk text: Hawkey Franzén

Ett av 1960-talets mest kända folk-band var Peter, Paul and Mary, det vill säga Peter yarrow (född 1938), Paul Stookey (född 1937) och Mary Travers (född 1936, död 2009). Deras hit med "Blowin´ in the wind" var en av de faktorer som hjälpte Dylan att slå igenom. Samtliga tre medlemmar i Peter, Paul and Mary gav ut soloskivor i början av 1970-talet. I oktober 1970 hade de meddelat att de skulle ta en paus från varandra. Det var förresten inte bara de som splitrades det året, även Simon & Garfunkel och Beatles slutade det året. 1970 blev det väldigt tydligt att det var en annan tid. Peter Yarrows soloskiva hette "Peter" och kom 1972. På den medverkade bland annat Garth Hudson från The Band och Paul Butterfield, som kompade Dylan den där magiska kvällen på Newport Folk Festival när Dylan spelade elektriskt för första gången live. Först släpptes "Don´t ever take away my freedom" på singel i februari 1972, och senare alltså på LP:n. Peter, Paul and Mary har också spelat in den senare.

Peter Yarrows soloversion finns på Spotify.
http://open.spotify.com/track/36KNwRx1fpLhHthtq4W9ym

Låten handlar om varje människas frihet. Man kan spåra en viss krass resignation i texten - all kamp som Yarrow lagt ner under 60-talet har inte lett till en slutlig lösning, men det som aldrig kan kompromissas med eller glömmas bort är människans rätt till frihet.

Don't ever take away my freedom, don't ever take it away
We must cherish and keep that one part of our lives
And the rest we're gonna find one of these days...
One of these days

Den svenska översättningen utgår fram samma önskan och samma bilder, en rätt trogen översättning, allt från inledningens "jag ser tre hästar från mitt fönster, en brun, en svart, en vit".

Ta aldrig friheten ifrån mig
den frihet som jag lever i
för jag håller den högst utav allt i mitt liv
allt är mitt om vi bara låter det bli.

Pierre sjunger andra versen själv, och har överhuvudtaget en stor del av denna låt.

Översättningen gjordes av Hawkey Franzén. Franzén (född 1946) började redan som liten spela dragspel och bildade 1961 Red River band som sedan blev Lea Riders Group. I gruppen fanns även Bosse Häggström, Slim Borgudd, och George "Jojje" Wadenius. Gruppen som upplöstes redan 1968 blev mest känd för att ha gjort filmmusiken till ”Dom kallar oss mods”. Bildade senare gruppen Jasons´s Fleece med bland annat Björn J:son Lindh, och har efter det arbetat med musik för radio och TV. Han har också översatt många låtar till svenska som "Idag sköt jag ihjäl en okänd man", "En hård värld" (Lill Lindfors, Sven Ingvars) och "Gläds åt var morgon" (Jan Malmsjö).


2. En häst utan namn
(A Horse With No Name)
Text & musik: Dewey Bunnell
Svensk text: Beppe Wolgers

"En häst utan namn" är en svensk version av Americas "A horse with no name". America var ett engelskt folkrockband, som bildades 1970 och som fortfarande håller igång, fast Dan Peek, en av grundarna lämnade bandet redan 1977. Till hans heder får man hålla att det inte blivit någon återförening av trion, där är han lika stolt som Robbie Robertson i The Band. Flera av de tidiga albumen producerades för övrigt av George Martin, Betlesproducenten.

"A Horse with no name" var Americas första singel, och släpptes i slutet av 1971/början av 1972. I januari 1972 låg den 3:a i England, och senare, i mars/april, blev den nummer 1 i USA (där den för övrigt petade ner Neil Youngs "Heart of Gold", vilket var något ironiskt eftersom man hade redan hunnit få kritik för att man lät för mycket som honom). I USA, hyckleriets hemland, var "A horse witho no name" bannlyst på vissa radiostationer, eftersom "horse" är slang för heroin. Egentligen var debutskivan redan släppt när skivbolaget klagade på att det inte fanns någon hitlåt, så då gick man in in studion igen och spelade in den nya låten "A horse with no name" - så den dyker upp först på senare upplagor av debut-LP:n.

Det handlar om att hitta sig själv, genom att ge sig ut i öknen. Bunnell har berättat att han har sådana minnesbilder från sin barndom, som han sedan utvecklade till denna rätt magnetiska låt. Som vid så många andra fantastiska låtar är det rätt få och enkla ackord. Hela låten utspelar sig faktiskt på andra bandet på gitarren. Det är em och det något ovanliga ackordet d6/9 genom hela låten, förutom i refrängen då det är em9 och dmaj9. Genialt.



A horse with no name
- Dewey Bunnell -
On the first part of the journey
I was looking at all the life
There were plants and birds and rocks and things
There was sand and hills and rings
The first thing I met was a fly with a buzz
And the sky with no clouds
The heat was hot and the ground was dry
But the air was full of sound

I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...

After two days in the desert sun
My skin began to turn red
After three days in the desert fun
I was looking at a river bed
And the story it told of a river that flowed
Made me sad to think it was dead

You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...

After nine days I let the horse run free
'Cause the desert had turned to sea
There were plants and birds and rocks and things
there was sand and hills and rings
The ocean is a desert with it's life underground
And a perfect disguise above
Under the cities lies a heart made of ground
But the humans will give no love

You see I've been through the desert on a horse with no name
It felt good to be out of the rain
In the desert you can remember your name
'Cause there ain't no one for to give you no pain
La, la ...

För den svenska översättningen står ingen mindre än Beppe Wolgers. Man kan förstå att han gillade den, det är en naturälskande sång, och rätt kritisk över människans framfart på jorden - dessutom handlar det om ett sökande efter sig själv. Översättningen är rätt trogen orginalet ("Het var hettan"...) även om "nine days" fick bli sju dagar av sångtekniska skäl.

Du vet, jag red genom öknen
på en häst utan namn
inget regn, inga moln, allt var väl
och i öknen kom jag ihåg vem jag var
för där finns ingen som kan sarga din själ.