Jag har haft anledning att uppdatera biografidelen om Country Four. Orsaken är att jag fått hjälp och information från en av dem som var med, nämligen skaparen av Country Four och skivbolaget Amigo, Per-Anders Boquist. Kolla in biografin själva, det är mycket intressant, det är ett av bloggens första inlägg - som nu alltså är uppdaterat. Men några saker finns skäl att nämna extra:
1. Pierre var inte med när Country Four startade, det visste vi redan, utan ersatte en medlem som hoppade av vintern 1965. Nu vet vi vem denne avhoppare är - nämligen Hasse Eriksson. Hasse Eriksson är ingen mindre än...Thomas "Orup" Erikssons pappa, och själv musiker. Ser inte den andra mannen från vänster ut lite som Orup?
2. Prototypen för Country Four är den australiensiska gruppen The Seekers, vilken man förstår när man ser detta.
3. Per-Anders Boquist hade en större roll i Country Four än vad man ser på skivomslag och dylikt - han var deras skapare, stod för stor del av repertoaren och översatte dessutom många av låtarna själv (som signaturen Patrik).
4. Pierre Isacsson upptäcktes genom en talangtävling, som han dock inte vann utan kom på 3:e plats. Etta kom Lars Rune Jäverbrant, en sedemera känd visartist. Tvåa kom James Hollingworth, som är mest känd för sina barnskivor, bland annat denna, som man väl inte kan kalla annat än en klassiker.
Han har skrivit annat också, som "Jag är en liten mört" som var en av låtarna i "Trazan & Banarne".
Gemensamt för Pierre Isacssons bästa texter, och rent av ett kännetecken för dem, är det underliggande stråket av vemod och sentimentalitet. Det finns rent av nåt melankoliskt över dem, över tidens gång och våra minnen av det som varit, över att vara människa. Det kanske är just därför jag gillar texterna så mycket, för jag är lite så själv. Som i dagens sång, "Var inte rädd, jag är hos dig", skriven av Pierre själv, såväl text som musik. Som vanligt sätts grundstämningen med hjälp av naturen; det är moln och sol och åska och månen och en riktig höjdpunkt finns i textraderna:
vinden viner runt vårt hus och löven prasslar lätt i månens ljus
Mycket målande beskrivet, hur löven prasslar i månenes ljus. Man vet precis hur det är utanför fönstret. Mörkt, lite kallt, höst, torrt.
Låten finns på skivan "Hemma" från 1976, och släpptes också som singel med "Jag har ett ljus" som baksida, sommaren/hösten 1976. Den gick in på Svensktoppen den 3 oktober och låg kvar i tio veckor, som bäst som 3:a. Singeln sammanföll ungefär i tid med att Björn Borg vann sin första Wimledon-titel, löntagarfonderna beslutades, och Kungen och Silvia gifte sig (där ABBA framförde sin alldeles färska "Dancing Queen" på en tv-gala.
Låten vänder sig till ett barn, och är pappans tröst och lugnande ord inför den mörka natten. Mycket fint, tycker jag, och eftersom jag själv har småbarn känner jag igen mig, i barnens rädsla, trösten men också i den filosofiska oron pappan i sången känner - "alltför stort är att va’ liten, allt för snart så är du stor".
Var inte rädd, jag är hos dig (Pierre Isacsson) Var inte rädd, jag är hos dig var inte rädd, kom här till mig mörka moln drar fort förbi tryggt i huset sitter vi. Snart skiner solen utanför och vi kan leka som vi ofta gör snart slutar åskan, du kan tro på mig. Var inte rädd jag är hos dig
Lilla Tingeling och Peter Pan vill du höra sagan om igen mitt barn? Alltför stort är att va’ liten allt för snart så är du stor.
Nu är det dags att lägga sig men jag ska sitta kvar hos dig kryp nu ner i sängen din se hur månen lyser in och skuggorna på din tapet är inte farliga jag lovar det snart ska dom också gå och lägga sig. Var inte rädd jag är hos dig.
Lilla Tingeling och Peter Pan vill du höra sagan om igen mitt barn? Alltför stort är att va’ liten allt för snart så är du stor.
Nu är det natt hos dig och mig för nu ska dagen vila sig allt är mörkt omkring oss två du och jag ska sova då. Och vinden viner runt vårt hus och löven prasslar lätt i månens ljus och säkert säger dom god natt till dig var inte rädd jag är hos dig - jag är hos dig.
Även melodin är riktigt bra, och påminner inte trumsoundet väldigt mycket om nåt...en annan sång...hmmmm....jo, just det, den där sången från tv-galan för kungen och Silvia som jag nämnde nyss, här kommer faktiskt klippet därifrån...vi lyssnar:
Trummisen som spelar på "Dancing Queen" heter mycket riktigt Roger Palm, samme man som spelar på Pierres skivor, även om det inte går att säga att han spelar på just "Var inte rädd, jag är hos dig"...men det mesta talar ju för det...
På 70-talet var det populärt med klippdockor. Minns ni dem? Jaja, de finns än idag, jag vet, jag har barn, men är inte samma stora grej som då. Jag minns hur man satt och förbannade de där vik-flärparna som aldrig ville hålla fast om kroppen, eller besvikelsen när flärparna till och med var felplacerade och inte alls gick att vika in där det var tänkt. Ibland ansträngde man sig extra och limmade fast bilden på lite styvare papper eller en kartongbit, innnan man satte på kläderna. Sen minns jag inte riktigt vad man gjorde mer, egentligen. Bytte man kläder en gång till? För att se hur det blev? Lät man klippdockorna träffa varandra? Hu, vilken meningslös sysselsättning.
Nuförtiden är det dessutom bara låtsasfigurer, prinsessor och allt vad det är. Var är klippdockorna med riktiga förebilder? Marit Paulsen? Ulf Lundell? Per Unckel? Prins Philip? Nåväl, på den gamla goda tiden var det få artister som undslapp förmånen att bli klippdocka. Här kommer således Pierre Isacsson i klippdocksformat. Jag tycker möjligen han ser lite väl mager ut och bröstvårtorna ser dessutom ut att vara på väg att ramla av kroppen, men skägget och luggen har de fått till bra. Kalsongerna är makalöst käcka. Första uppsättningen kläder går i senapsgult; byxor och kavaj har en härlig senapston, med tillhörande prickig skjorta och fluga. Snyggt! Jag skickar med en extra uppsättning kläder också, som passar bättre för det lite ruggigare väder, som vi står inför nu. En omgång med klassiskt stilrena blå byxor, storrutig skjorta och stickad väst, med matchande scarf till det, samt också en utemundering bestående av fotriktiga skor och trenchcoat i bästa blottar-modell. Så nu är det bara att skriva ut bilderna i färgskrivaren, gärna i naturlig storlek, ta fram saxen och ekipera Pierre. Ha det så kul.
Jag ska direkt erkänna att det här inte är den typ av Pierre Isacsson jag gillar bäst - jag tycker inte att hans röst kommer till rätta i sådana här "lätta" små saker. Men dåligt är det inte, och kul är det, så idag tittar vi lite närmare på...ta-da..."Farfars moped".
Orginalet heter "Grandma´s Feather Bed" och finns i flera versioner, men det är väl inte omöjligt att det är John Denvers version som är grunden till den svenska översättningen - det var nämligen han som hade en hit med den och ursprungligen kanske den plockades upp från skivan "Back home again" som kom 1974. Låtskrivaren är dock inte Denver själv, utan Jim Conner. Det var den enda kända låt Jim Conner skrev, mig veterligen, men det räckte säkert långt vad stim-pengar anbelangar, för den är mycket spelad och inspelad.
För att snabbt ge en bild av låten och vad den ursprungligen handlar om tittar vi på följande klipp.
Mupparna, minsann, det säger väl det mesta om låtens dignitet...Det handlar alltså ursprungligen inte om en moped, utan en säng. Farmors stora säng, närmare bestämt, som var ett centrum för barndomens äventyr.
Grandma´s Feather Bed (Jim Conner) When I was a little bitty boy just up off the floor We used to go out to Grandma's house every month end or so Have chicken pie and country ham, homemade butter on the bread But the best darn thing about Grandma's house was a great big feather bed
It was nine feet high and six feet wide, soft as a downy chick It was made from the feathers of forty 'leven geese, took a whole bolt of cloth for the tick It'd hold eight kids 'n' four hound dogs and a piggy we stole from the shed Didn't get much sleep but we had a lot of fun on Grandma's feather bed
After supper we'd sit around the fire, the old folks would spit and chew Pa would talk about the farm and the war, Granny'd sing a ballad or two And I'd sit and listen and watch the fire till the cobwebs filled my head Next thing I’d know I’d wake up in the mornin' in the middle of the old feather bed
Well I love my Ma, I love my Pa, I Love Granny and Grandpa too I’ve Been fishing with my uncle, I’ve wrestled with my cousin, I even kissed Aunt Lou… eww! But if I ever had to make a choice, I guess it ought to be said… I'd trade ‘em all plus the gal down the road for Grandma's feather bed Yes I'd trade ‘em all, plus the gal down the road…
Kan inte heller låta bli att ta med den här ultracoola versionen med John Denver och Danny Kaye.
Översättningen till svenska gjordes av Börje Carlsson, en man som skrivit massor av texter, mest översättningar av utländska låtar, som t ex den näst intill klassiska jullåten "Låt mig få tända ett ljus", men även orginaltexter - som den här till exempel, som de flesta säkert känner igen, skriven tillsammans med Little Gerhard:
Till Pierre har Börje Carlsson förresten även översatt "Vägens vänner", "Om jag fick börja om mitt liv med dig", "Säg finns jag till" och "Elefantsången".
Det finns egendomligheter i den här översättningen. Att byta från säng till moped är inget att säga om, det är att anpassa sången efter svenska förhållanden och funkar bra. Däremot används måttenheter som ingen människa använder längre, som "en tvärhand hög", vilket innebär att Börje var, eftersom han beskriver sig som "högst en tvärhand hög" väldigt, väldigt liten som barn, för en tvärhand är ca 8 - 10 cm. Mopeden mäts i "fot", och är enligt sången 7 fot lång, vilket är 2,10 meter och 5 fot hög, vilket motsvarar 1,5 meter. Det verkar kanske som en rätt proportionelig moppe, visserligen, men vem har någonsin beskrivit sin moped i fot? Hur långt hastighetsmätaren går, med hur många kugg den är drevad och om den rent av är trimmad, men...7 fot lång? Nä, det funkar inte. - Hörru, kisen, va haru för moped? - Tja, den är 7 fot lång och 5 fot bred. - Fot? Driver du med oss, snorvalp? Nu ska du få stryk!
Men det är klart, däcken på Börjes moped var av ballong och den gick på ved, så det var andra tider, den saken är klar. Värre är att barnen som är på besök hos mormor och morfar, äter stekt kanin och dricker...krusbärsvin...! Ojoj. Det verkar inte bra för barn.
Annars får han till översättningen rätt bra, och skapar rätt stämning, Börje, och det är ju huvudsaken, och han har en mycket fiffig lösning till raden "I’ve Been fishing with my uncle, I’ve wrestled with my cousin, I even kissed Aunt Lou… eww!" som i översättning blivit "jag hör grannarna som säger, du har ju alla grejer du nånsin önskat dig...nej!"
Så stampa in takten, stopp in tuggtobaken, på med flanellskjortan, rulla undan mattorna och kör igång.
I förra inlägget "beskyllde" jag Country Four för att vara en country-prototyp till Hootenanny Singers. Med det menar jag inte att Country Four var ofärdiga, eller Hootenanny Singers var färdiga, fullt utvecklade. Men det känns som att Hootenanny Singers byggde vidare, och gjorde mycket bra visa/pop av samma ingredienser. Vi kan ju lyssna, för de har faktiskt spelat in samma låt, "Hjärtats saga".
Hjärtats saga. musik: Wilhelm Åström text: Sigurd (Alfred Hedenstierna)
Var skog har nog sin källa, var äng sin blomma har. Vart hjärta har sin saga från flydda ungdoms dar. Var skog har nog sin källa, var äng sin blomma har. Vart hjärta har sin saga från flydda ungdoms dar.
Skogens källa sinar, och ängens blomma dör. Men hjärtats tysta saga ej någon tid förstör. Skogens källa sinar, och ängens blomma dör. Men hjärtats tysta saga ej någon tid förstör.
Så här låter den med Country Four, från singel och lp "Country Four", 1966...
...och så här med Hootenanny Singers, från "Våra vackraste visor" 1971.
Nu vandrar vi tillbaka i tiden igen, till Country Four. Till största delen bestod gruppens repertoar av översättningar av (främst amerikanska) låtar i country-pop-rock-singersongsriter-facket. Man kan väl säga att Country Four var en sorts contry-prototyp för Hootenanny Singers...kanske. Det var mycket svensktoppsanpassat och ofta rätt mainstream och kanske rent av lite för mycket så ibland. Men det är ju jag som säger det, som inte ens var född då, och 45 år senare. För stora framgångar hade de, även om de är förhållandevis bortglömda idag. Men förutom försvenskningarna av utländska hits, gjorde de även rena covers, på svenska, av exempelvis Olle Adolphson, ”Ett råd till dej och mej” och ”Post Festum”. Family Four skulle förresten också göra Adolphson så småningom, nämligen ”Karnas visa” och "Nu har jag fått den jag vill ha".
"Råd till dej och mej" finns på Adolphsons debut-LP som kom 1962, "En stol på Tegnér". Det var visserligen en debutskiva, men han var ingen debutant. Han hade gett ut några ep:s redan och första inspelningen gjordes i oktober 1956 av "Okända djur", ni vet, "många är långa, och svåra att fånga..." och han var redan etablerad som vissångare. Hans första LP var således en kombinerad live/greatest hits, vilket väl inte skulle kunna hända idag...vem debuterar med en live-skiva...? På debutskivan finns låtar som "Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken", "Okända djur", ”Trubbel" och "Det gåtfulla folket". Skapliga låtar på en debut-LP...eller vad tycks? Vi tar väl och lyssnar på Adolphsons version av ”Råd till dej och mej”.
Det är en alldeles för bortglömd vårvisa, som borde sjungas oftare i stället för ”Vintern rasat” och de andra uttjatade sångerna kring valborg. Inatt ställer vi om klockan till vintertid, och jag tycker det passar utmärkt att tänka på våren nu, en sådan här kulen och regnig kväll i oktober. "Det börjar äntligen ordna sej, och allt är grönt mellan dej och mej" är en underbar sammanfattning av våren.
Råd till dej och mej Text och musik: Olle Adolphson
Nu kan man äntligen andas ut för nu är äntligen vintern slut det börjar äntligen ordna sej, och allt är grönt mellan dej och mej.
För vintern har varit alltför lång, och luften är fylld av fågelsång, och det som det mesta handlar om, det kanske bara sker en endaste gång!
Om du är ute en kväll och går när det är varmt och det luktar vår så vet att nu får man passa sej för allt är u – te efter just dej.
För vintern har varit alltför lång, och sommarn kommer med jättesprång, och det som det mesta handlar om, det kanske bara sker en endaste gång!
Om du går tanklöst i skog och mark och sommarvinden är varm och stark, så håll dej fast om det blåser till för vinden blåser dej vart den vill.
För vintern har varit alltför lång, och sommarn kommer med jättesprång, och det som det mesta handlar om, det kanske bara sker en endaste gång!
Men om det regnar och blåser surt och om du vägrar att ge dej ut för dan är ruggig och natten kall – det blir detsamma i alla fall!
För vintern har varit alltför lång, och sommarn kommer med jättesprång, och det som det mesta handlar om, det kanske bara sker en endaste gång!
Country Fours version finns på singel och på LP:n ”I vår tid” De sjunger verserna 1, 2, 5, 6, 7 samt en annan, som Olle Adolphson brukade sjunga ibland:
Och ska du går förbi ängen sen men vägen över är rak och gen så se dig för innan du går hem för gräs ger fläckar på klänningen
Dags för en lite udda sak med Pierre Isacsson. På skivan "Blåblus" med Björn Skifs från 1972 finns låten "Är vi så rädda för varandra", som i orginal heter "My World Is Empty Without You" (Holland-Dozier-Holland) och var en hit för Supremes och Diana Ross 1965. Så här lät den i orginal.
Den översattes alltså till svenska 1972, för Skifs nya grupp Blåblus och deras första skiva med samma namn. Blåblus skulle senare toppa USA-listan som första svenska grupp med BJ Thomas "Hooked on a fellening". Översättningen gjordes av Skifs själv, Bengt Palmers och Bo Rehnberg, samme Rehnberg som jag skrev om i ett tidigare inlägg (se inlägget om Pierres "Du är mitt hav"). Det Björn Skifs gör är att omvandla den till en a-capellaversion, där han själv sjunger alla röster utom en - den tuggande basrösten i bakgrunden, som sjungs av Pierre, såklar. En rätt snygg liten sak.
På samma skivan finns förresten en annan låt som senare kom att bli mer känd i reklamsammanhang, med kompositören själv (Tomas Ledin).
