Country på kvällskanten

Den 27 augusti 1982 sände tv2 "Country på kvällskanten", en serie countryprogram som hade Alf Robertson som programledare och spelades in på Moga loge. Programmet är löst utformat som en countryresa genom Sverige, där resan sker genom gästerna i programmet. Resan börjar i Skåne med Hasse Andersson, och övriga gäster som famför en låt eller två är Marie Hedman/Kerstin Dahlberg, Björn Alriksson, Örjan Englund, Hookie Olofsson, Tanya, Tomas Haglund, Pierre Isacsson, Kikki Danielsson och Elisabeth Andreasson. Alf Robertson själv kör "Jag flög över vårt hus i går natt" och "Balladen om Nisse Karlsson". Många av solisterna ingår också i husbandet, som består av Hasse Rosen, gitarr, Kjell Öhman, piano, Björn Alriksson, munspel, Tomas Haglund, fiol, Janne Gullbäck, trummor, Sam Bengtsson, bas och Mats Rosén, steel guitar samt Marie Hedman, Kerstin Dahlberg och Örjan Englund i kör.

Pierre Isacsson (representerar "Söders höjder" i countryresan genom landet) hälsas välkommen till "countryfamiljen" och spelar de två låtarna från den då aktuella "Country circus vol.1", nämligen "Ett gräs som var så grönt" och "Spelaren". "Ett gräs som var så grönt" är ju dessutom Alfs översättning av Kris Kristoferssons "Good for nothing blues". Pierre går in för countrysvängen, har vit kavaj, vita byxor, mörka boots och gitarren på magen. Rutinen lyser igenom, ett mycket säkert framträdande trots en mikrofon som av och till trilskas och vill vika ner sig. Efter första låten plockar han fram sin traditionella "Ja, jag säger som jag alltid har sagt: tack ska ni ha", innan han plockar igång (mycket snyggt) "Spelaren".

Programmet avslutas med att alla gemensamt sjunger "Godnatt, Irene", men Pierre syns inte till. Så nu var alltså Pierre hälsad välkommen till country-familjen. Kanske var det den vägen han tänkte sig att gå den närmsta tiden. Året efter kom en country-doftande singel ("Ge mig en enkel sång"), men countrykarriären tog aldrig riktigt fart.