Historien bakom Country Four - berättad av Per-Anders Boquist
Country Four "skapades" av Per-Anders Boguist. Boquist (född 1931) hade börjat i skivbranchen 1955 på Karusell där han fanns kvar fram till 1962, när det såldes till Polydor. Då slutade han och gick i partnerskap med musikförläggaren Roni Sjögren (Southern Music) som hade köpt BFB - Bonniers Folkbiblioteks Skivbolag. Samtidigt slutade Bengt Bernhag på Karusell och startade skivbolaget Polar med Stikkan Andersson och Roland Ferneborg (mannen bakom Little Gerhard) och startade Swedisc. BFB´s avläggare blev Scandisc där Boquist fick ta över artisterna Gunnar Wiklund, Ulla Sallert, Lil Malmqvist och Thore Skogman. Wiklund och Skogman hade redan då sagt upp sina kontrakt men Boquist lyckades få tillbaka Gunnar Wiklund och de hade en del hits (även hos Ariola i Tyskland) innan han så småningom gick till EMI. Samtidigt jobbade Per-Anders bror Jan på Thore Ehrlings Musikförlag och spelade i olika konstellationer i Stockhom - Carl Henrik Norins orkester, Simon Brehm och som kompband i Folkparkerna för olika artister. Ibland hoppade Jan in som vikarie i Sören Christenssons orkester på Ambassadeur i Stockholm där sångerskan hette Kerstin Dahl. Kerstin kom från Råneå i Norrland, där hon varit damfrisörska, men ville satsa på en sångkarriär i Stockhom. Hon kom bland annat med i radioserie Refrängen där doarna (kören) leddes av Karl Olof Finnberg. I samma kör ingick också Hasse Eriksson (Orups far), Stig (Stickan) Emanuelsson, violinist och med en bakgrund i Tobis & His Gauchos och senare i Carl-Antons program från Vitabergsprken, samt pianisten (och sångaren) Nisse Nilsson. Kerstin Dahl fick ett skivkontrakt med bolaget Artist som resulterade i ett par skivor som inte blev några större framgångar.
I mitten av 60-talet blev Boquist förjust i den australienska sångruppen Seekers och bestämde sig för att forma något liknande i Sverige. Medlemmarna i Country Four var förutom Kerstin Dahl, Hasse Eriksson, Nisse Nilsson och Stig Emanuelsson. Den första "covern" de gjorde var "There Will Never Be Another You" ("Du Är Det Allra Käraste Jag Har"). Den succén följdes upp med bland annat "Timmen Blå" på Scan-Disc och förfrågningar kom från Folkparkerna om framträdanden. Hasse Eriksson och Stig Emanuelsson inte var särskilt förtjusta i att showa på scen men med hjälp av Mille Schmidt fick man i alla fall till hyggliga program, enligt Boquist själv.
När Stig och Hasse valde att hoppa av gruppen kom Gert Avelin och Pierre Isacsson in. Pierre hade Boquist hört i en talangtävling några år tidigare, som för övrigt vanns av Lars Rune Jäverbrant, James Hollingworth kom 2:a och Pierre Isacsson 3:a.
Samarbete med Roni Sjögren sprack 1966 då åsikterna om vad som skulle produceras inte stämde överens. Boquist övertalade då brodern Jan bror att lämna jobbet hos Thore Ehrling och så kom det sig alltså att Amigo startades 1966. De tog med sig Country Four och första utgåvan blev temat från filmen Dr Zhivago - "Nå´nstans Nångång". Den sålde 40.000 singlar och utan den hade inte Amigo funnits idag, enligt Boquist.
- Tack till Per-Anders Boquist för den bakgrunden! -
Av medlemmarna blir Kerstin Dahl mest känd (förutom Pierre givetvis!) efter att gruppen slutat - hon sjöng senare i Dolls som bland annat körade i Melodifestivalen åren 1969 – 1977 (utom åren 1970 och 1976 då det inte var någon festival alls), och hon gjorde även några egna singlar. Avelin blir så småningom ljudtekniker och producent på Sveriges Television. Ibland hoppade Håkan Thanger in i stället för Avelin – en man som kommer att dyka upp senare i Pierres karriär (Thanger alltså). Även avhoppade Stig Emanuelsson viarierar ibland när Nisse Nilsson är borta. Brodern Jan Boquist har i övrigt en lång meritlista. Född 1936, var med i Simon Brehms orkester, som redan nämnts. Turnerade under 60-talet i folkparkerna med bl a Towa Carson, Jan Malmsjö, Ulla Sallert, Robban Broberg och Anna-Lena Löfgren. Under 70-och 80-talet var han kapellmästare vid Intima Teatern i Stockholm (bl a Casinorevyerna med Carl-Gustav Lindstedt och Gösta Bernhard) och Vasateatern (bl a Spanska Flugan med Carl-Gustav Lindstedt och Inga Gill). Jan Boquist var förövrigt gift med Kerstin Dahl.
Country Four spelade en sorts mjukpopcountry med inslag av visa – repertoaren bestod mest av svenska översättningar av amerikanska låtar (Tom Paxton, Lovin Spoonful m m) likväl som Olle Adolpsson-tolkningar. Första LP:n släpptes under 1966 och föregicks av flera singlar. Samtliga låtar på LP:n finns faktiskt utgivna på singel eller EP!
Country Four
1. Hjärtats saga
2. Lite solsken varje dag
3. Timmen blå
4. Vår lilla värld
5. Du är det allra käraste
6. Nu grönskar det
7. Dagdröm
8. Rönnbärsblom i maj
9. Att vara din
10. Ann-Cathrin
Från denna skiva släpptes tre singlar och fyra EP:s. Först kom ”Du är det allra käraste” /”Att vara din”, som släppes tidigt på hösten 1965, alltså långt innan LP:n ens var ute. Den hamnade på Svensktoppen direkt, och låg kvar i 18 veckor, mellan 4 september 1965 och 22 januari 1966. Man släppte den också som 4-spårs EP, fortfarande med ”Att vara din” som baksida, men med två ytterligare låtar - ”Vår lilla värld”/”Rönnbärsblom i maj”. ”Vår lilla värld” gick nu också in på Svensktoppen, och låg där mellan 27 november och 18 december 1965, vilket alltså innebar att de hade två låtar samtidigt på listan. Dessa två singlar kom således innan skivan hade släppts. Av singelomslagen att döma var inte Pierre med i denna version av gruppen. Kanske är det nu som Stig Emanuelsson och Hasse Eriksson lämnar gruppen och Gert Avelin och Pierre ansluter, lagom till inspelningen av själva LP:n.
Därefter släpptes ytterligare några singlar, först kom EP:n ”Dagdröm” / ”Lite solsken varje dag”/ ”Ann-Cathrin”/ ”Hjärtats saga”. ”Dagdröm” är en svensk version av Lovin Spoonfuls ”Daydream”, och nu är Pierre i alla fall definitivt med. Det hörs! Det blev dock ”Ann-Cathrin” som hamnade på Svensktoppen, i två veckor mellan 30 juli och 6 augusti 1966. Nästa singel blev ”Timmen blå” / ”Nu grönskar det”. ”Timmen blå” låg 16 veckor på Svensktoppen, mellan 20 augusti och 3 december 1966. Sista singeln som plockades från denna skiva var ”Hjärtats saga” / ”Lite solsken varje dag”, som dock aldrig dyker upp på svensktoppen.
Den ”Patrik” som står för svenska översättningar av de utländska originallåtarna är en pseudonym för Per-Anders Boquist, som senare alltså startade Amigo med sin bror Jan. Boquist skrev en hel del andra texter och översättningar – mest känd är kanske ”Kapitalismen”, som bland annat Fred Åkerström spelat in.
Sådan är kapitalismen,
otack är den armes lön.
De e' dom rikas paradis
men ingen hör en fattigs bön.
Nämnas kan att Amigo alltid varit ett ”alternativt” skivbolag, och störst på Amigo kan kanske Wilmer-X sägas vara mest kända.
Troligtvis är det också ungefär nu som en EP släpps, där Pierre medverkar, på "Vindens sång".
Lil Malmkvist: Fyra kring Donovan
1. Grönt lyser gräset
2. En sång för dej
3. Josie
4. Vindens sång
Under 1966 byter alltså Country Four skivbolag till Amigo. Första skivan på nya bolaget blir:
Nånstans, nångång (Amigo AMLP 801) Ca vår 1967
1. Nå'nstans, nå'ngång
2. Glöm bort allt dumt
3. När du kom
4. Visa vid vindens ängar
5. Exodus
6. Det här är mitt land
7. Vägen till morgonstad
8. Det går vind över fjärden
9. Guantanamera
10. Fröken Blyg
11. Minns i november
12. Camp
Från den släpptes fyra singlar. ”Nå'nstans, nå'ngång” / ”När du kom” var första singeln, och ”Nånstans, nångång” låg 11 veckor på Svensktoppen mellan 21 januari och 1 april 1967. Därefter släpptes ”Nå'nstans, nå'ngång” igen, som EP, backad med ”När du kom”/”Guantanamera”/ ”Minns i november”. Nu var det ”Minns i november” som gick upp på svensktoppen, den låg där tre veckor mellan 8 april och 22 april 1967. Nästa singel blev ”Vägen till morgonstad” / ”Det här är mitt land” och ”Vägen till morgonstad” låg 5 veckor på Svensktoppen mellan 28 maj och 25 juni 1967. ”Vägen till morgonstad” släpptes även den som EP, backad med ”Det går vind över fjärden”/ ”Fröken Blyg”/Camp”, men ingen av dessa hamnade på svensktoppen. Däremot hamnade ”Glöm bort allt dumt” på svensktoppen, utan att släppas som singel, fast där låg den bara en vecka, den 6 augusti 1967.
Nästa skiva var redan på väg. ”I vår tid” döptes den till. Ljudtekniker på skivan är Mikael Tretow, som senare kom att jobba med bland annat ABBA och sedemera fick en hit i eget namn med ”Den makalösa manicken” på 80-talet. Produktion Jan och Per-Anders Boquist - som alltså är bröderna som startade skivbolaget.
I vår tid
1. Jag ska älska dej i alla mina dar
2. En vänlig vind
3. Snälla Bosse
4. Många drog ut men få kom hem igen
5. Charad
6. Råd till dej – och mej
7. Jag vill vara fri
8. Idag
9. Små ord av kärlek
10. Post festum
11. Ungdomens stad – Gamla Stan
12. Gör det med musik
”Snälla Bosse” är en snygg låt, som kunde blivit en hit, men annars är det fortfarande i de traditionella fårorna det plöjs. Bra, stabilt och…inte särskilt nyskapande….och ibland går det rent av åt skogen, som stämsången i ”Små ord av kärlek” (en svensk version av” Silence is golden”). Tre singlar släpptes från denna skiva. Först var ”Små ord av kärlek” / ”Många drog ut men få kom hem igen”. ”Små ord av kärlek” låg 2 veckor på Svensktoppen, mellan 15 oktober och 22 oktober 1967. Nästa singel blev ”Jag ska älska dej i alla mina dar” / ”En vänlig vind”, i början av 1968, och ”En vänlig vind” dök upp en vecka på Svensktoppen, den 4 februari. Härnäst följde en EP, med Olle Adolphssons ”Råd till dej – och mej”, tillsammans med ”Jag vill vara fri”/”Idag”/”Ungdomens stad, Gamla stan”. ”Råd till dej och mej” låg också den på svensktoppen en enda vecka, den 5 maj 1968. Dessutom hamnade ”Vilken härlig dag” på svensktoppen, utan att ha släppts som singel, en vecka, den 7 juli 1968.
Det blev ingen mer LP för Country Four, kanske beroende på att de följande singlar man släppte inte slår igenom på samma sätt.
Under 1968 och 1969 släpper man nämligen ytterligare fem singlar - ”Natten har tusen ögon” / ”Vilken härlig dag” 1968,” I'll be your baby tonight” / ”I still wonder why”, också den 1968, ”Jag ser en liten fågel” / ”Vi ska gå på Zoo”, 1968 och två stycken 1969: ”Ge mig plats i din värld” / ”Sommarskymning” och ”Vi är alla barn i början” / ”Drömmarnas ö”, men ingen av dessa går på Svensktoppen. Den senaste placeringen var alltså i juli 1968. På dessa sista fem singlar består Country Four av Perre Isacsson, Kerstin Dahl, Nisse Nillson medan Gert Avelin ersatts av Lars-Rune Jäverbrant - just den vissångare som vann talangtävlingen som Pierre upptäcktes i. Men gruppen lades ner i denna veva, anledningen var dels att folkparksmarknaden började svikta, dels att Kerstin Dahl ville ägna mer tid åt sin nya roll som nybliven mamma.
Under 1968 släppte Pierre dessutom en singel i eget namn – ”Så tomt” / ”Vintern med Ann-Marie”. Kanske en försöksballong för en möjlig solokarriär?
1969 deltog Pierre för första gången i melodifestivalen. Men inte som artist utan som låtskrivare. Låten heter ”Du skänker mening åt mitt liv”, artisten var Ola Håkansson (från Ola & the Janglers och senare i Secret Service, dom har en jättehit med ”Oh Susie”). Melodifestivalen sändes den 1 mars 1969 från Cirkus i Stockholm. Programledare var Pekka Langer. Bakgrundskören bestod av Kerstin Dahl (från Country Four!), Annica Risberg och Sylvia Vrethammar. En av de övriga deltagarna var för övrigt Inger Öst, till vardags i Family Four, men som snart skulle lämna gruppen för en egen karriär och därmed öppna för en nybildning av den gruppen. Efter röstningen stod det lika mellan Jan Malmsjös ”Hej Clown”och Tommy Körbergs ”Judy, min vän”. Efter en skiljeröstning stod Tommy ensam som segrare. 1971 var ”Du skänker mening åt mitt liv” med i Stellan Olssons film ”Deadline”- oklart dock om det är i Ola Håkanssons version, eller en annan.
Källor till biografitext:
http://www.sunkit.com/
http://www.wikipedia.se/
Hennes
SLBA
Expressen
Tradera
Diverse internet-sidor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar