Nobody sings Pierre like Per

Jag har verkligen försökt resonera mig fram till en naturlig koppling mellan Per Gessle och Pierre Isacsson. Vad är den minsta gemensamma nämnaren? Kopplingen som får en att utbrista "Aha!".

Det närmaste jag kommer är att Kjell Öhman, som spelar dragspel på "Regn" på Gessles, förresten alldeles utmärkta, första soloskiva "Hjärtats trakt" från 1983, sex år tidigare spelade piano på Pierres sista LP "Igen". Men det är ett ynkligt bevisläge - för långsökt även för en förhärdad konspirationsteoretiker och misantrop som mig.

Jag antar vidare att de inte är gamla polare, det finns en alltför uppenbar diskrepans såväl geografiskt som åldersmässigt. Nej, kanske är det helt enkelt så att Per Gessle växte upp med Pierre i öronen, ungefär som jag gjorde. När Family Four vann Melodifestivalen var den redan då musiktokige Gesse 12-13 år, och det är ju bara att tänka på vad melodifestivallåtarna betydde för mig när jag var i samma ålder. Då snackar vi Björn Skifs..."Fångad i en dröm", Chattanogas "Hallå hela pressen" eller rent av Carolas "Främling".

Fast kanske är det bara att han helt enkelt tycker det är en skön låt, plojar lite inför en konsert. Men så här blev det i alla fall. Rätt roligt...men absurt på nåt vis. Eller på rätt många vis, egentligen.