Ännu en dag, ännu en tid

Somliga dagar kliver en sång fram, kanske lite överraskande, och slår en följe, liksom för att ge lite stöd inför dagen. Idag var det Pierre Isacssons "Ännu en dag, ännu en tid" som fanns där plötsligt och sa att det här, det fixar vi du och jag, tillsammans. Jag funderar lite för mycket just nu, på onödigt stora och olösliga saker - kanske är det för att det börjar bli mörkt och höst, vilket inte passar mitt lynne alls. Jag saknar mer än vanligt en del människor som inte längre finns, och hur ska det egentligen bli med allt här i livet, varför är allting så...komplicerat och... futtigt och... smått? Men...så tänkte jag under den kyliga, friska cykelturen till jobbet, medan solen började gå upp...att man har ju ändå sin lilla tid här på jorden. Kort, förvisso, men inte riktigt slut än. Man finns med bland de levande. Ännu en dag. Ännu en tid. Ja, så då fanns den där naturligtvis, första låten på Pierres sista skiva, "Igen" från 1977.



Och det är en förbaskat bra text, om saknad, tacksamhet och längtan. Text och musik är skriven av Pierre.

Fågelsång vid mitt fönster,
fläktande gardin,
gryningens ljus
letar sig in.
Vänjer blicken vid ljuset
mörkrets tid är slut
lämnar min säng
och stiger ut.

Sakta vaknar min dag
vaknar mitt liv
öppnas min värld inför mig.
Morgon fylld av behag
himlen är vid
ännu en dag,
ännu en tid.

Solen möter mitt öga,
morgonbris mitt hår,
barbent i gräs
daggvåta tår.
Blundar stilla och andas
njuter luft och frid
ännu en dag,
ännu en tid

Sakta vaknar min dag
vaknar mitt liv
öppnas min värld inför mig.
Morgon fylld av behag
himlen är vid
ännu en tid
att leva.

Sakta vaknar min dag
vaknar mitt liv
öppnas min värld inför mig.
Morgon fylld av behag
himlen är vid
ännu en dag
ännu en tid.

"Igen" spelades in under sommaren och hösten 1977, medan raggare och assyrier slogs i Södertälje, mellanölet försvinner från livsmedelsbutikerna, Prinsessan Victoria föds, 140 tunnor med giftigt avfall grävs upp på BT Kemis fabriksområde i Teckomatorp och halvljus på bilar blir obligatoriskt i Sverige även dagtid.
Själv var jag 8 år och skulle snart börja i 2:a klass.
Och här går jag, 32 år senare - ännu en dag, ännu en tid.